196106-07

Sångväckelse Någon sökte med detta uttryck kasta en tvivlets skugga över det verk, som pågår i Örebro Fria Församling. Men egentligen var det en mycket träffande karakteristik, ty mötena har burits upp av en sällsam sång och lovprisning. Det har aldrig varit tid eller ens resurser att tänka på musikaliska prestationer. Väckelsens Ande har rört hjärtan och hänfört har sången tonat från frigjorda bröder och systrar. Som framgår av annons på annan plats i tidningen, har Örebro Fria Församlings strängmusik, bröderna Donald Bergagård, Arne Imsen och Agne Bark sjungit in två nya grammofonskwor. På dessa grammofonskivor förekommer ett litet urval av sånger, som sjungits mycket och som blivit till stor välsignelse. Vår önskan är, att dessa skivor på sin väg skall nå själar, som söker sann livsglädje och bli Vägvisare till nådens ljuvliga källsprång.

Hela judafolkets historia, kyrkohistorien och den nya tidens kristna strömningar kännetecknas av ett stort genomgående drag, som har präglat kristenheten i alla tider. Detta genomgående drag hos de kristna har varit ständig längtan efter frihet och frigörelse. Kampen för andlig frihet har varit het och intensiv. Jämnt och ständigt pågår den, .och den försvåras av, att det ständigt dyker upp nya fiender, som använder sig av de mest finurliga organisationsmetoder för att binda och fängsla Guds fria folk. Den som läser sin Bibel skall finna en hel massa uttryck, som framhåller den andliga frihetens nödvändighet för den kristne och den fria kristna församlingen. Vi läser om Israels barn och deras kamp för att komma loss från den egyptiska träldomen och fångenskapen. Vi läser om de välsignelser det medförde, när de äntligen, efter sorger och bedrövelser, kom loss ur järngreppet och nådde det utlovade löfteslandet. Luthers kamp för att komma loss från påvemakten känner vi Väl till. Baptisternas kamp för att komma loss från konventikelplakat innebar för många av dem fängelse på vatten och bröd, transporter på fångkärror, ja, t. o. m. landsförvisning. Men om konventikelplakaten försvann på grund av kristna frihetshjältars tappra kamp, så kom andra plakat i stället. Världen över och inte minst i detta land *har uppstått ett otal s. k. församlingar och sekter, missionsorganisationer och broders och systraföreningar, dotter och moderförsamlingar, allt organiserade församlingar, som har sin parallell i våra dagars fackföreningar, där man måste ha partibok för att inte bli svartlistad. I dessa fållor föses de stackars kristna bekännarna in, med eller mot sin vilja, i den tron att detta är det enda riktiga. Och så får man söka att sätta sig in i sin s. k. församlings plakat, med regler och föreskrifter. Ordalydelsen på plakaten skiftar. Akte sig den, som inte håller sig i sin fålla och lär sig att hålla reglerna. Det går med dem, som det gick för de tjugo i Kumla. De blir utstötta och förklarade fredlösa. Så går det för dem som älska den andliga friheten i det land, som lovsjunges som frihetens stamort på jorden. Guds fria folk! Det är hög tid att vakna! Låt händelsen med uteslutningsaffären i Kumla bli en startsignal för er att gå utanför lägret med Jesus. Jesus vår frälsare väntar på dig att du skall stå upp och skaka stoftet av dig och inta din plats i Guds fria verk till själars frälsning och Guds barns härliga frigörelse. Det står om Neh. 13:30 att folket renades från allt främmande väsen. Dit hör bl. a. partiväsen, världsväsen och allt annat ont väsende som är främmande för Guds Ande och den Heliga Skrift. Våra dagars religiösa partiväsen är helt främmande för Guds ord. Det finns ej stöd i Guds Ord för att det skall finnas församlingar och sekter lika många som dagarna och årstiderna i almanackan, där var och en har sitt eget lilla konventikelplakat. Det är väl ingen som är naiv så han tror att församlingsnamnsettiketten renderar honom eller henne en plats i himmelriket? Ej heller står en ängel vid himlens port och sorterar invandrarna där efter adresslapparna och namnettiketterna och säger var så god pingstvänner den här vägen, baptister den här vägen, missionisterna en trappa upp, metodister och adventister i bottenvåningen och de 956 andra organisationernas medlemmar i övriga avdelade rum i den himmelska staden. Jesus sade: ”Jag ber att de alla må vara ett såsom jag och Fadern äro ett. Ja, att de skola vara fullkomligt förenade till Ett.” Partiväsendet är synd därför att det splittrar de kristna syskonen. E. D.

Bibelstudiet:

AXEL R. OLSSON

Första gången vi träffar Petrus på Bibelns blad är i Joh. ev. 1:4042. När Johannes predikade på Jordans strand, korn Jesus gående. Då sade Johannes till dem, som stod där: ”Se Guds Lamm!” Det resulterade i att två av Johannes lärjungar följde Jesus. Hanfrågade dem då: ”Vad Viljen I?” De svarade: ”Rabbi, var bor du?” Jesus inbjöd dem att komma och se, var han bodde, och de stannade den dagen hos honom. En av dessa två var Andreas, Simon Petrus broder. Denna dags samvaro med Jesus hade så stor betydelse för honom, att när han träffade sin broder Petrus, vittnade han: ”Vi hava funnit Messias!” Men han gjorde något mer. Han förde sin broder Petrus till Jesus. Lyckliga de människor som får föra sina anhöriga till Jesus. Det var första gången Petrus mötte Jesus. Denne såg då på honom och gav honom ett nytt namn, Cefas. O, vilken oerhörd betydelse det hade för Petrus själv och för många andra, att Jesus och Petrus blev förenade.

A. A. ALLEN

Var är Andens gåvor?

Var är tecknen, som följer de troende?

Var är de gärningar Jesus gjorde?

Sade han inte innan Han for upp, ”Den som tror på mig, han skall och själv göra de gärningar, som jag gör, och änna större än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern.” Joh 14:12

Sant är, att några blev helade, några har t, o. m. vågat predika över sådana kraftiga texter, som de nu citerade. Men enhälligt, började de alla att laga till ursäkter, hungerhjärtad ungdom, förfrågade orsaken varför inte löftena blevo uppfyllda.

Vittnesbörd om Gudsingripanden En underbar belbrägdagörelse av en man söndertmmd genom en bilolycka. Många kristna vet genom erfarenheter att Jesus Kristus är den store läkaren, som är i stånd att hela både kropp och själ, och Charls Carlton är en av dem. Herr Carlton skulle gå över en gatai Biloxi, Miss., U.S.A., när han blev påkörd av en bil, som gick med mycket stor hastighet. Br. Carlton blev mycket söndertrasad och erhöll bl. a. pannbensbrott. Han fick ett slag i pannan så pannpenet sprack. Vänstra ögat trycktes ut ur sitt läge och hängde ned emot kinden. Han fick också bruten hals, sönderslaget näsben och fyra ryggkotor skadade och ur sitt rätta läge. Högra bäckenbenet gick av, och det blev även en del andra skador i höften. Högra knäet slogs så sönder att benet kunde vikas framåt och åt sidorna utan motstånd i knäet, och alla känslor i benet var förlorade. Han hade också förlorat både lukt och smaksinne. Det synes oss underligt att ej br. Carlton dog omedelbart, men hemligheten till att han levde, torde delvis vara hans dotters och hustrus böner. Hans dotter, en ung kvinna, var i närheten, när olyckan skedde. Hon såg på avstånd att någon blev påkörd, skyndade dit för att se vem det var, och fick se, att det var hennes far som låg söndertrasad och blodig på gatan. Hon böjde genast sina knän inför allt folket, och ropade till Herren för sin far. Hans hustru kom också springande och följde dotterns exempel, och de bad tills ambulansen kom och tog Charlton till lasarettet, Efter en tids behandling av läkare, kunde han gå omkring något med hjälp av kryckor, som han fick begagna fyra månader tills Gud helade honom. Han hade en sorts stål och gummiförstärkning för sin rygg och en styv krage om halsen. Till denna en anordning av metall, som fästes över axlarna och vilade mot bröstet, samt därifrån stöd till kragen för att halsen skulle få den nödvändiga stadgan för att hålla huvudet. Utan detta stöd kunde han ej röra huvudet utan att erhålla förskräckliga smärtor. Han hade också ett bandage som förstärkning för sitt högra knä. ”Mina tre doktorer sade, att jag aldrig mer skulle bli i stånd att utföra något arbete, men jag Visste, att Herren skulle hela mig,” säger C. Carlton. En tid efter, när han hade kommit till sitt hem i New York, åkte han och hans familj till Alcove Fulle Gospel Church (Assembles af God). Han berättar själv: ”Evangelist E. H. Andersson hade Väckelsemöten där, och när vi hade kommit in kallade han mig nästan genast fram till plattformen för förbön. Pastor Ira Tompkins och församlingen förenade sig i bön för mig. Jag gick sedan och intog min plats i kyrkan. Plötsligt kände jag doften från blommorna på plattformen. Det knäppte till i min hals och rygg och i ett ögonblick var kotorna helade och i sitt rätta läge. Inom några sekunder hade Guds kraft gått igenom hela min kropp och jag var fullkomligt helad. Jag tog av förstärkningarna för min hals, rygg och ben. Känseln i benet och lukt och smaksinnet hade kommit tillbaka. Jag var fullkomligt helad. Ehuru doktorerna hade sagt, att jag aldrig mera skulle bli arbetsför, arbetar jag nu som snickare (husbyggare). Lovad vare Herren, som fullkomligt helade mig! ”(Jag må också nämna att Carlton hade tre fingrar på ena handen och två på den andra avbrutna, men det märks ej något fel på dem.) Charls Carlton, Cornwallville N. Y. Sanningsenligheten av ovanstående kan intygas av pastor I. Tompkins i Port Chester, N. Y. Br. Charls Carlton är också väl bekant med undertecknad både före och efter olyckan. Han har också varit på två månaders besök i Sverige nu och många har både fått se och höra honom. Det är gripande att höra honom berätta om, vad Herren har gjort i hans liv. Oscar A. Karlson.