Nr 11-12 1961

Glädjens budskap

Midnattsropet 1962

Full väckelse i Norge

“Protest mot församlingsformalism”

Måste du leva

Saltgölar

Gud löser dina problem

Brev från läsekretsen

Ungdom och väckelse

Missionsbrev

Rakt på sak

Dopförrättningar

Petrus’ liv

Guds ord hade framgång

Den sista stora väckelsen

Ur MARAN ATA-bladet: Översatt av Britta Imsen Den sista stora väckelsen Elden, som vi har väntat på, har nu kommit. Våra böner är hörda. Gud har än en gång givit oss bönesvar. Guds renande och luttrande eld brinner. Den är igenkänd och omdiskuterad. Obesegrad bryter den sig väg varhelst det finns brännbart material. Frusna hjärtan blir upptinade av eldens värme och Guds flammande. låga når till det innersta av våra hjärtan, till och med i den hemliga ”skräpkammaren”. Det sprakar och gnistorna far omkring medan själviskhetens, bitterhetens, avundsjukans, vantrons och förtalets skräphögar brinner upp. När elden griper Oss blir det dödsångest. Vårt livsverk brinner, vår prestige, vår ära, ja allt. Vi famlar brända och sargade i tornhet, ända till den sårmärkta handen rör vid oss och för oss in i nya arbetsuppgifter som nya luttrade människor. Då får vi se Guds nåd, dess storhet och oändlighet. Då är vi redo att göra allt för Gud. Då känner vi oss som ormar och icke som mäniskor. Vi undrar i ångest om Gud av detta sönderbrutna, förfelade och odugliga material, som vi representerar, verkligen kan göra någonting nytt. Vi lär oss att gråta över oss själva Och vårt folk. Våra tomma Hallelujarop försvinner, när den Evige visar oss världens nöd. Vi väntar stilla tills Mästaren säger sitt: Gå. Då reser vi oss maktlösa och tar det första steget i tro. I det ögonblicket blir vi lösta från vår begränsning och upplever väckelsen. Vi vandrar i Anden burna av tro. Vi tänker tro, talar tro och handlar i tro utan att ta hänsyn till våra känslor. Vi tar emot övernaturliga gåvor, får nya uppenbarelser, som sätter oss i stånd att bli effektiva själavi’nnare. Vi tror och får se skaror vid korset. Vi talar ut med varandra till och med Om vår synd och våra felsteg. Vi bekänner icke andras synder, men desto mer våra egna. Äter och åter får vi uppleva ljusets segrar och brödragemenskapens glädje. Sådan är väckelsen - den sista - stora väckelsen. ,Den kommer till oss som en hälsning i denna ångestfyllda och hopplösa tid. Med kaos Och världskatastrofer i hälarna kan vi alla, som möter den mitt i vårt intensiva själavinnarearbete, krossade och gripna bara säga: ”Tack Gud, att jag fick nåd att öppna mig för väckelsen.” Vi kan inte säga när väckelsen började. Vi kan bara tacka Gud för att den har kommit. Väckelsen kommer inte på grund av *någons förtjänst, den är helt beroende av Guds nåd emot oss. Vi lever i en tid, då världen skälver av fruktan för kommande katastrofer. Mörkrets *skuggor sänker sig över jorden och människosläktet går i ångest för atombomber Och andra fruktansvärda, djävulska vapen. Ja, till och med vetenskapsmännen, som arbetar med dessa förfärliga ödeläggelsevapen, är förskräckta. De har framkallat krafter, som ser ut att bli människosläktets ruin. Politikerna ger oss inte heller någon ljus framtidssyn. Även här i Norden lever Vi i fruktan för vad som skall komma. Vi förstår att nästa krig inte kommer att gå oss förbi. Vi, som läser Bibeln, ser hur Guds underbara profetior går i uppfyllelse. Fikonträdet knoppas, ty judarna vänder åter tillbaka till sitt land. Staten Israel har blivit upprättad och dess flagga med Davidsstjärnan vajar över Palestinas berg och dalar. Åtskilligt har hänt i Palestina och mera kommer att ske när Jerusalem .är helt i judarnas händer - då är hedningarnas tid förbi. Vi ser också hur det rör på sig i Öster och vi vet, att konungarna från Östern skall komma dragande mot Europa på den väg, som Gud öppnar för dem. Vi ser hur allt drar ih0p sig till en ohygglig världskatastrof, och vi förstår att tiden hastar. Snart kommer Konungen på himmelens skyar för att hämta hem sin väntande brud till den stora bröllopssalen. Tiden ,är kort. Men just nu har vi stora möjligheter att vinna tusentals själar för Gud. Vi skall inte sitta stilla och slöa i religiös maklighet. Vi måste inviga Oss åt Gud och tjäna honom helt. VÄCKELSEN HAR KOMMIT - DEN SISTA VÄCKELSEN!

Guds ord hade framgång MÄKTIGA MÖTEN I ÖREBRO I Allhelgonahelgen hölls i Orebro stora väckelse och uppbyggelsemöten. Vänner från olika delar av vårt land hade mött upp för att vara med och prisa Herren för Hans väldiga nåd och makt. I mötena blev själar frälsta och sjuka helade och många blev härligt förnyade i Anden. Som talare deltog broder Leif Carlsen från Skien i Norge, och med honom kom broder Tore Kristiansen, också från Norge. Vidare medverkade Enoch Carlsson från Hönö, ErikGunnar Eriksson från Ovik, Agne Bark från Falköping, Arne Imsen och Donald Bergagård, samt Thor Sommarström och sångarna. Mycket folk var samlat i Varje möte. I Alla helgons dags förmiddagsmöte stod en lång kö av längtande människor i väntan att få förbön. Bröderna hade samlats och bad för en och en åt gången. Guds kraft var underbart verksam. Förutom förmiddags och kvällsmötet hölls även ett s. k. nattmöte kl. 23. Hundratals ungdomar hade kommit för att lyssna till budskapet om frälsning. På söndag förmiddag talade broder Leif Carlsen om Jesu andra tillkommelse och nödvändigheten och välsignelsen av att vara fylld med Andens olja. Arne Imsen talade sedan på eftermiddagen och berörde många aktuella ting med avseende på det nuvarande läget i Guds församling. (Detta ‘budskap kommer att införas i senare nummer.) Flera positiva yttranden strök kraftigt under det, som blivit sagt. Herren talar sanning och sanningen skall göra oss fria. I kvällens väckelsemöte hade många ofrälsta ungdomar kommit inom hörhåll. Mycket folk var samlat och Guds Ande var mäktigt verksam. Många begärde förbön och mötte Herren underbart i Det var många tacksamma och glada människor som återvände hem med nya intryck och nya upplevelser med Herren Jesus Kristus. Andens eld brinner nu som förr. På flera platser verkar Herren underbart. Vi giver Jesus all ära. Donald Bergagård Söndagen den 19 november var det trängsel i Jönköpings Folkets hus trappor och vestibul med besökare till de olika lokaliteterna och nere i kongresssalen höll både statsminister och landshövding till kring jubileumsfester, under det en annan ”ström” vandrade in i närbelägna Påfågelsalen där det också hölls ”fest” . .. Fria församlingen har i regel sina möten i denna lokal, en utomordentlig och praktisk lokal med en service som hedrar Folkets hus förening. Och här lägger ingen sordin på glädjeyttringar och salighet, det är fortfarande så, att där syndernas förlåtelse är, där är liv och salighet. Den skara som kallas Jönköpings Fria församling är inte stor, men salig och förhoppningsfull; sådana möten som där hålles har man inte upplevat på mången god dag i läsarkretsar även om *motstånd och elaka tungor seglar upp ibland, den gamla Visan om villfarelser och djävulens verk 0. s. V. Signaturen kommer ihåg, att då Folkets hus byggdes sade man att djävulen byggde kyrka invid Filadelfia, så fördomar och vidskepelse är inte några nyheter. Och som sagt, denna söndag var det packat med folk i Påfågelsalen, och dörrarna stod på vid gavel för att de utanför varande också skulle få lyssna, när sångarna från Falköping sjöng så det borde hörts på andra sidan brandmuren. . . alldeles precis som under de mötesserier bröderna Bergagård, Eriksson, Arne Imsen, Enoch Carlsson m. fl. hållit här nere. För många år sedan började några pingstvänner samlas i hemmen på fredagarna till bönemöte, man kallade dem Fredagsgruppen och från ”högre ort” sade man, att de var köttklumpar, som skulle opereras bort. Men himmelens Gud var ibland dem med sin Ande och Herren botade några sjukdomsfall och olycksfall då bröderna lade händerna på de sjuka. Allt resulterande i att gruppen höll ut i tro och bön. Det var storstädning många gånger, men fredagarna är ju också städdagar. Och inte så sällan kom budskap från Konungen att hålla ut, ty segern är framför. Att den segern skulle komma så radikalt och hastigt som skedde, är en överraskning, men Herren Gud sände förstärkning av bröder från Örebro, Falköping m. fl. platser, och då flyttade Fredagsgruppen från de små hemmen till offentlig verksamhet Gud till ära. Och så är Vi där i Folkets hus och kämpar vidare med stor nitälskan för själars frälsning och Guds barns förnyelse. Och stora ting har timat, däröver stiger lovsången hög och mäktig. Alla tycks tillhöra ”det andliga arbetarepartiet”, där var man är i verksamhet med skiftnyckel och oljekanna - de som sitter fast i gamla fördomar skall loss och de som vinglar hit och dit skall sättas på plats för att tala i bilder, men allt detta må ske i sällskap med oljekannan . . . Att Fredagsgruppen skulle få offentliga lokaler i kvarteret Härolden mitt i centrum, där människor samlas alla dagar och tider, det var ett bönesvar som inger förhoppning om kommande segerrapporter, och får därtill syskonkärlek och ödmjukhet vara församlingens adelsmärke, skall säkert JESUS göra stora ting i Jönköping. Rudolf

Bibelstudiet: PETRUS’ LIV AXEL R. OLSSON Vi skall i fortsättningen följa Petri liv i stora drag. Det sorgliga inträffade, att han kom att förneka sin Herre och Mästare. I de flesta fall, då syndafall sker, kommer det nog ej brådstörtat, utan så småningom har ett andligt försvagat tillstånd inträtt. Det har liksom blivit trappsteg nedåt. Jag skall nämna, som det synes oss, sex bidragande orsaker till Petri fall. För det första. I Luk. 22:24 talas om att en tvist uppstod mellan Jesu lärjungar, vilken av dem, som skulle räknas för den störste. Det är märkligt, att denna tvist förekom sista aftonen de var samlade före Jesu död. Nu, när stunden närmade sig, att Jesus skulle utgiva sig själv för Världens frälsning, sysslade man med sådana bagateller. Det står ej att Petrus deltog i tvisten, men det är svårt att tro, att han ej gjorde så. Petrus brukade vara snar att ta till orda vid andra tillfällen. Av Jssu tilltal till Petrus i vers 31 kan man med fullt fog dra den* slutsatsen. Jesus säger hans namn två gånger: ”Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete, men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång ,har omvänt dig, så styrk dina lbröder.” Så står det i Joh. 13:417 att Jesus slog vatten i bäcken och begynrte två lärjungarnas fötter. När Jesus kom till Petrus, protesterade denne till att börja med. Jesus säger då i vers 8: ”Om jag icke tvår dig, så har du ingen del av mig,” och vidare i vers 14: ”Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären ock I pliktiga att två varandras fötter.” Jesus ville med denna handling visa dem hur de borde i ödmjukhet tjäna varandra. I stället förekom tvist om rang och värdighet. Att stora tankar rörde sig i Petri hjärta var ett steg nedåt. För det andra. I Luk. 22:33 finner vi en annan orsak till Petri fall. Han var självsäker. Han sade: ”Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden.” Då han skrev sitt första brev, senare i sitt liv, var han ej längre så självsäker. Då räknade han med, att Guds makt skulle bevara, 1 Petr. 1:5. För det tredje. Petrus somnade i Getsemane. När Jesus och lärjungarna kom till Getsemane lämnade Jesus först åtta av dem och tog med sig Petrus, Jakob och Johannes längre fram. Judas hade ju redan lämnat lärjungaskaran. Jesus säger då särskilt till dessa tre: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds, stannen ‘kvar här och vaken,” Så gick han ett stycke längre *bort och bad. När Jesus kom tillbaka, fann han de tre lärjungarna, sovande. Jesus väcker dem, och går åter bort och beder. Han kommer igen till dem, och då hade de ånyo somnat. Då lät han dem vara och gick ändå bort och bad.För tredje gången kommer Jesus tillbaka till lärjungarna och finner dem alltjämt sovande, Matt. 26:36. Då det talas i skriften om att vara vakande, menas det på flera ställen att vaka i andlig ‘bemärkelse t. ex. i Rom. 13:11 och 1 Tess. 5:78. Men för Guds verks framgångs skull, får vi också ibland försaka den lekamliga sömnen. Jesus har i detta fall lämnat »oss ett gott föredöme, Luk 6: 12. Förr i tiden hade vi ofta bönenätter i församlingarna. Detta förekommer i mindre utsträckning nu. Jag minns, att i en församling jag tjänade som föreståndare, hade vi en tid en bönenatt varje månad. Så gott som hela församlingen var med och bad. Vi bad i regel till klockan fyra på morgonen. En broder sade till mig under denna tid: ”Jag ‘har lagt märke till en sak, det har skett någonting efter varenda bönenatt.” För det fjärde. Petrus tog till köttsliga vapen. När de nu kommer till Getsemane, de, som var utsända av översteprästerna, för att gripa Jesus, kommer Petrus upp yrvaken och finner Jesus vara i fara. Han tar då till svärdet och hugger av örat på Malkus, översteprästens tjänare. Det hade gått illa för Petrus, om ej Jesus hade varit med och helat Malkus. De vapen vi skall använda i den andliga striden, är ej av köttslig art, 2 Kor. 10:3. Vi har Andens svärd enl. Ef. 6:17. Det finns verksamheter, som är ödelagda, därför att medlemmar använt köttsliga vapen mot varandra. För det femte. Nu, när Jesus var gripen och fördes bort, följde Petrus efter på avstånd. Att följa Jesus på avstånd är ej den lyckliga ställningen. Det är alltid ett tecken på avfällighet. För det sjätte. Petrus satte sig bland världsmänniskorna inne på översteprästens gård. När Jesus bad för sina lärjungar enl. Joh. 17:15, sade han: ”Jag beder icke att du skall taga dem bort ur Världen, utan att du skall bevara dem från det onda.” Vi får arbeta här i världen tillsammans med ofrälsta, men vi kan ej trivas på de ogudaktigas tillställningar, med deras gyckel. Under en av mina pridikoresor kom jag till ett hem, som jag gästat flera gånger tidigare. Hustrun i hemmet var denna gång djupt bedrövad. Hennes man höll på att bli avfälling. Jag frågade henne hur han kommit i denna ställning. Då svarade hon: “När jag gick till våra bönemöten, gick han till våra ofrälsta släktingar och blev sittande hos dem.” I 1 Kor. 10:27 heter det att om någon, som icke är troende, ‘bjuder oss till sig, får vi gå. Men då bör vi gå tid i den avsikten att bli till välsignelse, att vara salt. Forts.

DOP I JÖNKÖPINGS BADHUS Lördagen den 11 november förrättades den första dopförrättningen i Jönköpings Fria Församlings historia. Bröderna Imsen och Bergagård samt en stor skara sångare från Örebro och Falköping medverkade i det välbesökta mötet. Badhuset var fyllt av intresserade från golv till tak. F0tografer och journalister fotograferade och skrev. Detta var tydligen en sensation i Jönköpings historia. Sångarna sjöng med glöd och hänförelse gamla läsaresånger. Det var jubel och glädje. Broder Arne Imsen predikade och gav de fria församlingarnas programförklaring samt en överblick av de fria församlingarnas tillkomst och pågående tillväxt. Broder Donald Bergagård var dopförrättare. Fem vänner döptes där till Kristus och Herren sanktionerade dophandlingen med sin Helige Ande på hemvägen till gick djupt gripna och välsignade därifrån. Det var en trött men lycklig sångarskara som återvände till Örebro efter mötet. Tilläggas må att fyra vänner blev döpta i den Helige Andes närvaro. Många Örebro. Tre ungdomar i den abonnerade bussen och en broder i en privatbil, som även kom från Örebrotrakten. DOP I ÖREBRO BADHUS Lördagen den 18 november hade vi återigen dopförråttning i badhuset i Örebro. Broder Donald Bergagård döpte då fyra nyfrälsta unga vänner till Kristus. Mötet gick i jubelsångens tecken. Inte att undra på, när man ‘ser hur unga själar kommer och lämnar sina liv i Jesu händer och går med honom i dopets grav. Vi borde tacka och prisa Gud ännu mer för hans underbara nåd mot oss sena tiders barn, som får uppleva en sådan väckelse i dessa sista dagar innan anskriet ljuder och brudgummen kommer för att hämta hem sin brud. Låt oss ge allt för att rädda själar härefter. Tiden är dyrbar. Konungens ärende hastar! Broder Ãge Samuelsen från Norge besökte Örebro Fria Församling den 2122 nov. Mötena var välbesökta. Det frigörande budskapet nådde själar till stor välsignelse. Ofrälst ungdom söker sig i skaror till mötena. Britta Imsen

RAKT PÅ SAK Till Filadelfia Församlingen, dess Föreståndare och Äldstebröder. Frid. Först vill jag uppriktigt tacka Er alla för den godhet och vänlighet, som jag fått rönla i församlingen under dessa år jag tillhört där. Men eftersom jag nu för en längre tid inte kunnat besöka mötena, känner jag det vara min plikt att begära mitt utträde ur Filadelfiaförsamlingen, men dock inte ur Guds Församling, som somliga mena, ty om Den är det skrivet att ”vi hava kornmit… till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro apps/eriona i himmelen, och till en Domare som är ALLAS Gud”. Ja, ”till GUDS HUS, som ju är den LEVANDE GUDENS FÖRSAMLING”. Som är uppbyggt med LEVANDE STENAR genom ANDEN, icke i köttet som dödar: inte att förakta medlemskap i en lokalförsamling, för ordningens skull måhända, men vi finner väl ingenstans i Nya Testamentet att det fördes någon matrikel över medlemmarna, eller hur? För min del så mötte Gud mej med både helbrägdagörelse till min kropp och dop i Den Helige Ande, utan att det var den minsta fråga om intagande i någon församling, och bevarade mig i Andens gemenskap *med dem, som var inne på samma väg - Korsets väg, Halleluja! Och på den VÄGEN vill jag, genom Guds nåd, vandra den sista sträckan. Det är inte långt kvar. En längre tid, som vi väl alla känner till, så har en försoffningens och världslikställighetens ande fått en fruktansvärd makt med Guds folk - och där den, utan att bestraffas och utdrivas, får ta våldet i församlingen, där blir Guds Helige Ande driven på flykten, det behövs inte så mycket för att BEDRÖVA GUDS ANDE, varmed vi blivit beseglade till förlossningen dag”. Jag vill bekänna för Er bröder; Många, många gånger har jag gått hem från mötena i Filadelfia med sorg i mitt hjärta som inte går att beskriva, tills jag inte längre kunde fortsätta att gå dit, av fruktan för att komma in i ett skede i mitt andliga liv där jag inte längre kunde förnimma Guds Andes maning, detta är främsta orsaken varför jag slutat besöka mötena. Det blev mig så tungt under en tid att jag, suckade till Gud att Han skulle sända mig bort ifrån Jönköping, men Han gjorde inte det. Men ”Han leder den enfaldie rätt”. Välsignat vare Hans Namn! I stället har Han nu börjat TÄNDA EN ELD mitt i Jönköpings Stad! … Har vi inte bedit därom? Har inte Ni, Bröder, allvarligt bedit att Gud skulle tända Sin Eld? Vi har väl inte ställt fram några ‘villkor för Honom som är allas Domare och allas Gud, på vilket sätt eller på vad plats Han skulle komma? Har vi kanske samma inställning som det avfälliga Judafolket, vilka säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel”, över vilka Herren uttalar sin ”dom för skrymtaktig gudstjänst”? Skulle vi lika gladligt hälsa bönesvar från Herren om Han började frälsa syndare och döpa i Helig Ande och eld och uppenbara Ordets Sanningar i Statskyrkan eller i någon annan kyrka eller församling? Eller har vi till den grad blivit förblindade att vi tror att Gud är allenast (Judarnas Gud) Pingstvännernas, då är det på tid att vakna upp, om inte Filadelfiaförsamlingen i Jönköping allaredan har försuttit sin tid. Denna Församling som genom Guds försorg och som svar på bön fick sig öppnad möteslokaler både på ‘Öster och ute i Gräshagen för denna enda orsaks skull, att Evangelii Ord skulle gå ut till de tusentals människor som bo på dessa områden. I åratal ha dessa platser stått stängda, och församlingen har betalt hyran för desamma, men nu är tillfällena förbi, DE KOMMER ALDRIG MER! Varför gråter Ni inte över detta medan det är tid att gråta? Medan det än är tid att omvända sig? Men nu har Gud verkligen börjat på ett sätt som vi förstår föraktas och fördömes av dem som i första hand borde hälsa Väckelsens eld med tacksamhet, men som i stället, utan att fråga Sanningens Ande, tar en inställning till väckelsen som är ytterst farlig för dem själva såväl som för alla som låter sig övertalas av dem. Varför bedömer Ni den som vore den en villfarelse? Intet som strider mot Guds ord kan tillvitas dessa bröder, som Gud frigjort och sänder ut med detta frigörande Evangelium som vi alla längtar efter. Vi kan ju själva var och en, tänka oss tillbaka till den tid, när Herren började utgjuta sin Ande över längtande själar. Vilket förakt, vilket hån och försmädelse fick vi inte utstå från de olika samfunden som Gud i sin nåd drog oss ut ifrån. Menade inte de, att de hade Guds Ande? Att Guds välsignelse var ibland dem? Jo, för all del, men för oss som längtade efter mer fanns det intet rum. Om någon blev kallad Splittmre så var det väl vi, som inte kunde uthärda det ytliga, världsväsendet och avsaknanden av Guds Andes kraft i dessa sammanhang. Så kom vi ut, Halleluja! Ni känner väl alla till det? Här står vi nu igen… Den SISTA BESÖKELSEN . . . UPPVAKNANDET.. Ropet: SE BRUDGUMMEN! STÅ UPP tillred Din Lampa! Men denna gång kommer nog kallelsen att ske hastigt, ty Han står för dörren. Har vi tid att hysa avund och förakt för vad Han själv utför i dessa dagar? Varför inte släppa Honom in? Släppa hela Hans Kärleksflod in och Han skall frälsa, Han skall lösa de arma människorna i vår stad och i vårt land. Ske alltså i Jesu Namn! Fridshälsningar. En syster.

MISSIONSBREV Kära vänner i församlingen Guds frid Allra först ett varmt tack för pengarna, som kom för ganska länge sedan. Det är glädjande att ni är trogna vid trossen, om Vi nu skall kalla det så, Må Gu’d välsigna varje glad givare. Vi är glada och tacksamma över förtroendet ni givit oss, då ni sände oss åstavd till detta land. Gud har varit god, så ingenting fattas oss intill denna dag, fastän det sett ganska knepigt ut mången gång. Men jag tror att då Gud Välsignar er *därhemma så skall ingenting fattas oss. Låt oss därför* inte förtröttas att göra vad gott är, ej heller se oss tillbaka utan vandra stadigt fram. ”Gud vare tack som i Kristus Jesus alltid för oss fram i segertåg.” Vi kan också notera stora segrar från fältet ‘här i Kenya. Jag har många gånger hyst mina farhågor och undrat hur det skall gå, men jag ser att det inte går att bära på detta, utan bäst är att överlåta det till Herren En flod som ständigt växer och växer, visst är det underbart vänner Bed mycket för *detta arbete. Senaste månaden döptes över 400 afrikaner skriver evangelisterna i sina rapporter. Personligen var jag med och döpte 30 afrikaner den senaste söndag i Majengo. Så Gud är god och det är ett stort tacksägelseämne, men som jag tidigare redan nämnt bed mycket för detta arbete, vi behövde både *herdar och lärare. Men vi får hoppas att de infödda växer till, så de kan fylla den uppgi›ften efter hand. Vi mår allesammans bra, och det är vi så tacksamma till Gud för. Slutar för denna gång med många hjärtevarma fridshälsningar till Eder alla. Edra medarbetare i Afrika Gunnar o. Margareta Missionärerna Eklunds adress är: Box 9157, Mombasa, Kenya colony

Lewzi Pethrus: UNGDOM OCH VÄCKELSE Arne Imsen kommenterar Ungdomen har ett företräde framför de gamla - många förresten det är att ungdomen ofta är mera lätt att övertyga. De är mottagliga för argument, de är mottagliga för vad de ser. Och sedan är det en sak till. De är inte så fasta i villfarelser. De har inte blivit så rotfästade i det, som är galet, och därför är ungdomen mera mottaglig. Det är därför som de nyomvända alltid är unga i största antal. Pingstväckelsen appellerar till ungdomen. Och jag tror, att om vi vill vinna ungdomen, då skall vi se till, att pingstväckelsen bevaras i sin ursprunglighet, i sin kraft, i sin omedelbarhet. Det är väldigt viktigt, att vi inte kommer in på den idéen att putsa av pingstväckelsen, ta bort det, som är till anstöt. PingstVäckelsen vann sina stora segrar när den kom oputsad. När den kom som den var - med alla sina fel, allt som väckte opposition - då bröt den ned motståndet. Vi får vara försiktiga, så vi inte gör den så utmärkt och så fin, att alla människor kan anta den. Då har den förlorat sin kraft. Man tror, att man skall vinna ungdomen, om man prutar av och inte förblir så där radikal som i början. Men det är ett misstag! Du kan vara säker om det. Se på dem, som försöker likna denna världen och försöker att bli så acceptabla för världen som möjligt! Ungdomen är för klarseende. Det finns inga, som det är så svårt att lura som barn och ungdom. De ser i allmänhet hur en sak är. Det är därför som det är väldigt viktigt, att vi har äkta saker. Kristendomen, sådan den kom med Kristus och apostlarna, det är den som appellerar till ungdomen. Det finns en annan sak, som appellerar till ungdomen, och det är, att Vi har en kristendom, som är förföljd och motsagd. Där vill ungdomen vara med. Det kan ni se på alla revolutionära rörelser, de griper alltid ungdomen. Det tycker ungdomen om. Man frågar: Hur skall vi vinna ungdomen? Låt oss se till, att de blir riktigt genomfrälsta, att de får en riktigt grundlig erfarenhet av kristendomen. Det farligaste för oss är att få in en massa ungdomar, som inte är frälsta, som inte är andliga, inte andedöpta. Det är det farligaste som finns. Det är farligt för oss att sätta som mål att få stora församlingar, stora siffror. Det är mycket bättre med små församlingar, där alla är verkligt frälsta, än stora församlingar med en hel del, som är dåligt frälsta. Vi skall vara noga med det här. Jag är övertygad om, att om vi håller på verklig frälsning och andlighet, då har vi möjlighet att vinna ungdomen. Och den ungdom, som inte vill ha en helhjärtad kristendom, det är en lycka för oss, om den inte kommer till oss. Jag tror, att denna helhjärtade kristendom, det är den som lockar ungdomen. Det är därför det är så viktigt, att vi har detta att bjuda dem, när de står inför livet och inför de stora prövningarna och frestelserna. Ungdomen känner behov av gudomlig kraft. Många gamla kristna talar om ungdomarna som om de inte hade några större andliga behov. Min uppfattning är precis den motsatta. Ungdom kan vara oerhört allvarlig. De har ofta mer nöd än många gamla människor anar, och de kämpar en våldsam kamp många gånger. Deras längtan är att komma rätt i livet, och de här denna börda på sina hjärtan. Detta är en förutsättning för att komma till dem med evangelium. Därför tror jag att pingstväckelsen och ungdomen hör ihop. När Jesus började sitt verk vann han ungdomen. Han tog de där unga fiskarna vid Genesarets sjö, och dessa unga människor använde Han. Det är det underbara med unga människor. Om en ung människa lämnar sitt liv åt Gud, då blir inte bara en själ frälst utan det är ett människoliv, som blir frälst, och det är detta liv, som sedan blir insatt för Gud och Hans verk. Det är därför det är så betydelsefullt att ungdomar blir frälsta. Och, pris ske Gud, det skall vi ha som vårt ögonmärke. När det kommer ungdomar till församlingen, så är det mycket viktigt hur vi ser på denna sak. Ungdomen vill göra någonting, och det är väldigt viktigt att man låter dem göra något. Den artikel vi här tar oss friheten att införa är hämtad ur boken Världspingstkonferensen i Stockholm 1955 och är egentligen en del av ett tal som hölls i denna konferens. Rubriken har vi ändrat något. De synpunkter som uttalas här är vägledande och sammanfaller helt med Nya testamentet Det är ju icke så många år sedan detta sades, endast 67 år, men på denna korta tid har det hunnit ske otroligt mycket. Idag *kan icke sägas iom pingstväckelsen och dess ungdom det, som sades om dem i detta världspingstmöte. Pingstväckelsen har till sitt inre väsen blivit alltmer samfundslik, och detta har i sin tur medfört att verksamheten blivit högttravande och välputsad med katolsk anstrykning. Denna sorgliga reträtt har pågått längre än sju år, men nu Visar sig följderna så tydligt att ingen, som vill vara ärlig *kan underlåta att se det. Till sist blir väckelsen så välputsad att den förlorar förmågan att förnya sig. Det blir sken istället för kraft. Vänd om innan det är försent! Sök upp de gamla Vägarna och Herren skall på nytt uppenbara sin kraft. Arne lmsen

Guds frid! Efter att ha prenumererat på Midnattsropet för år 1961 och tagit del av det fria, gudomliga budskapet tidningen innehåller, önskar jag prenumerera på ytterligare 30 ex. per. år. Här har det fria verket smutskastats av andra troende och i synnerhet pingstvännerna. Jag har därför tänkt att besöka hemmen och tala med dem om Gud samt lämna en tidning. Jag har haft en vision av ‘hur *Gud kommer att gå fram här blott vi är lyidiga honom. Jag är även tacksam för grammofonskivornas innehåll och andekraften i sångerna. I min familj har Vi två ofrälsta flickor inneboende :och de har med tydlig gripenhet lyssnat till dessa skivor och särskilt sången: Jag önskar att se Jesus först av allt. Hoppas också att bröderna och sångarna från Örebro kommer åter till Trollhättan och Dalsland. I Trollhättan är Guds verk på frammarsch med mäktiga möten. All ära till Jesus. Det är en underbar nåd att få vara med i detta fria verk. Gud välsigne broder Imsen och församlingen rikligen. Kom ihåg Dalsland i Edra böner. Eder broder O. N. Broder i Kristus, Frid! Av en händelse korn jag att få ”Midnattsropet” nr. 4 och 67 i mina händer. Jag fann innehållet så värdefullt att jag härmed ville be Dig vara vänlig att omgående sända mig ett tiotal ex. av de båda ovannämnda tidningsnumren. Jag vill gärna också ha de äterstående numren till årets slut. Vidare önskar jag att få grammofonskivorna CCEP 3 och CCEP 4 som annonserades i nr. 67. Av Midnattsropet att döma så är jag fullständigt på samma andliga våglängd som Ni bröder och systrar i Örebro. Jag önskar av hela mitt hjärta att Gud skall välsigna Eder och må Han få leda Eder på rätta Vägar. Gud förbereder stora ting utöver vårt land. Här i T är vi en grupp som samlas regelbundet till bön. Och vi vet att Gud på ena eller andra sättet snart skall öppna dörrar för Ordet också härnere. Tiden härefter är kort. Därför gäller det bryta ny mark och inte så ibland törnen. Gud har ju gång på gång visat Vägen Vi har att gå in på. Under allt så är det oerhört Viktigt att Vi är iklädda hela Guds vapenrusning. Har Vi inte tidigare haft närkamp med ondskans andemaiker, så kommer Vi att få det när vi går utanför lägret. Men är vi på Guds väg, så kommer han att verka med oss. Vi skall få uppleva den apostoliska tidens gudomliga krafter i funktion. Har Du broder något mötesband, som är fyllt av eld och Andekraft, så meddela mig det. Jag har en Tandberg bandspelare, som jag gärna vill använda att mis* sionera med. A. P.

ORAL ROBERTS: GUD LÖSER DINA PROBLEM Var och en av oss har problem som behöver lösas. En av huvudpunkterna till befrielse från sådant, som ger oss olycka och motgångar och som hindrar oss att sträva framåt, har Jesus Kristus skänkt oss. Mark. 9:23. ”Allt förmår den som tror”. I anslutning till detta säger han också i Matt. 8:13: ”Såsom du tror så må det ske dig”. Det bästa sättet att få sina problem lösta, är att börja med sin egen tro. Nu är vi inte vana vid det. Vi brukar vanligen se på våra problem genom några yttre förhållanden eller genom att säga: ”Om någon kunde göra detta eller, ifall detta kunde ändra sig, då skulle jag bli lycklig.” Jesus löser dock inte dina problem genom några yttre fördelar. Han börjar med ditt eget tänkande och din tro. Detta är bibelns väg, och det är en mycket lätt väg, när du en gång förstår den. Jag medger, att den är litet svår att förstå, därför att vi inte har praktiserat den. Vi har inte tänkt på det. Vi har inte trott det. Men när du en gång börjar tänka rätt, och tro rätt, skall du få se att allt kommer på rätt plats. Problem, som förut var oöverkomlilga och olösta blir* ganska lätta att lösa. Du säger: ”Finns det något problem som är lätt att lösa?” Ja, ifall du närmar dig problemet på rätt sätt och praktiserar det rätta receptet, så finns det inget problem som inte kan bli löst. Det är lätt för en murare att lägga tegelstenar, det är lätt för en bonde att plöja en fåra rätt. Det är inte svårt för en man att reparera en bil om han är kunnig och har de rätta redskapen (verktygen). Det skulle vara svårt för mig att plöja en rät fåra, att mura, eller att reparera en bil. Jag är inte* kunnig på dessa områden. Men jag vet något om, hur man löser problem och hjälper en person till rätta i livet. Jag har invigt mitt liv till att studera Gud, hans väg att verka genom människan och hans kraft att lösa deras problem. Jag vet, att det finns inget problem i ditt liv, som Gud icke kan lösa. Jag vet, att du har en kapacitet, som skall föra dig till Gud, om du endast vill sätta den i verksamhet. Då skall Gud i sin tur lösa dina problem. Jag tror, att de mänskliga varelsernas förmåga att tro, är den mest försummade av alla Guds gåvor till människan. Som exempel kan jag nämna en ung, skicklig affärsman, som ägde en ansenlig förmögenhet, men hade ett allvarligt hjärtfel. Han berättade för mig om sitt hjärtbesvär. Han kunde inte rida. Han kunde inte anstränga sig något. Han måste vara försiktig i varje liten rörelse han gjorde. Dock var han endast 30 år. Jag sade: ”Varför kan du inte rida”. Han svarade: ”Det är mitt reumatiska hjärta. Jag kan just inte göra någonting”. - ”Varför får du det inte kurerat då?” - ”Det finns ingen hjälp för min kondition”. - ”Men säg, ifall du visste om en läkare som hade någon verklig bot för ditt hjärta, skulle du inte kontakta honom och följa hans ordinationer?” - ”Säkert skulle jag göra det”. - “Se där, du har en trosförmåga, du är i stånd att tro, och Gud kan hela dig. Ifall han kan skapa kroppen, kan han säkert hela den”. - ”0, jag vet att Gud kan hela den”. ”Varför går du då inte på samma sätt till honom, som till någon läkare? Jag tror på goda doktorer, och jag tror, vi bör göra vad Vi kan. Men ifall du vet, att ingen doktor kan hjälpa dig, och du vet att Gud kan, varför närmar du dig inte Gud på samma sätt som en läkare. Ifall Gud kan hjälpa dig kvickt och så fullkomligt varför tror du inte?” - ”Du har fått någonting där du”, sade han till mig. ”Visst, människorna tänker inte på att när de tror rätt och släpper lös sin tro kan Gud göra un derbara ting för dem”, replikerade jag. Somliga människor är missar:passade och olyckliga, därför att de inte har lyckats i äktenskapet. Somliga är olyckliga, därför att de misslyckats med barnen. En del är olyckliga för vantrivsel i arbetet eller för att deras affärer inte är så framgångsrika som de önskar. Andra är olyckliga för att de inte har ett hem, eller för att de inte har ny bil 0. s. v., o.s.v. Sådana människor säger: ”Om detta eller detta hände skulle allt förändra sig”. Jesus säger: ”Ifall du kan tro, skall dessa ting förvandlas. Allting är möjligt för den som tror.” Inte för den som oroas, inte för den som förargar sig, inte för den som klagar, inte för den som säger: ”Ifall detta hände”. Endast för den som tror. Med tro menar Jesus, att om du tror på Gud och bär dina problem till Honom med full förtröstan, skall Han förändra allt. Du säger: ”Hur kan Han lösa mina problem. Det kan jag inte förstå”. Du behöver inte förstå. Du behöver bara tro. Om vi kunde förstå allting behövde vi inte ha tro. Det är därför vi har tro - för ting vi inte kan förstå och för problem vi inte kan lösa. Vi lever i en Värld där mycket är svårt att förstå Bibeln säger: ”Vi se genom ett mörkt glas”. I denna värld behöver vi praktisera Vår tro på Gud. En del människor ersätter tron med någonting annat. Somliga sörjer, en del är fyllda med bitterhet och andra är avundsjuka. Många önskar att andra skall tro för dem, men Kristus säger: ”Ifall du kan Tro”. Tro på Gud; tro att han är en god Gud, tro att han är en Gud som har all makt, tro att han vill hjälpa dig. Bibeln säger: ”Min älskade, jag önskar över allting att du må hava framgång och att du må vara vid hälsa, även att din själ må ha välgång.” 3 Joh. brev 2 v. I Mark. 9:23 berättas om en fader som förde sin son, som var epileptiker, till Kristus. Först bad han lärjungarna hela barnet, men de förmådde icke. Han blev så missmodig, så han var på väg hem, när han fick se Jesus. Han sade: ”Herre, ifall du kan göra något, ha medlidande med oss och hjälp oss”. Jesus sade: ”Ifall du kan tro är allting möjligt. Mannen sade: ”Ifall du kan, så hjälp oss”. Kristus sade: ”Ifall du kan tro”. Frågan är inte om Gud lean; frågan är: Kan du tro? Då är allting möjligt. Ingenting är omöjligt för Gud, ej heller för människan som tror på Gud. Problem är oöverkomliga och olösta endast när vi inte tror på Guds kraft.

Willis Säwe i EVANGELII HÄROLD:

Arne Imsen kommenterar

Frikyrkliga Pressbyrån har ytterst sällan några meddelanden om pingstväckelsens verksamhet. Häromdagen hade den dock fått tag på något, som den ansåg vara av värde och för den skull sände ut över landet. Det handlar om splittring och anses kanske för den skull kunna stimulera den tynande teologiska debatten.

Preclam Press meddelar:

”Splittring i Finska Pingströrelsen. 2.000 av Finlands 40.000 pingstvänner har skilt sig från pingströrelsen och bildat ”Finlands fria pingströrelsei Den avgörande brytningen ägde nyligen rum, fast den nya rörelsen inledde sin självständiga verksamhet redan för ett år sedan.”

Ur THE MIDNIGHT CRY
Av Dr. Vance Hammer

Översatt av Hilda Aleixs

MÅSTE DU LEVA

I det första århundradet måste Församlingens Kristna skaffa sig sitt uppehälle likaväl som du och jag.

Några var hantverkare som tillverkade och utsmyckade avgudar för hedningarna. De tillbad naturligtvis inte avgudarna eller böjde sig i deras avgudatempel och de såg intet ont i att utskära eller polera bilder. ”När allt kommer till allt, så skall någon i alla fall göra det och jag måste ha min utkomst (mitt levebröd)” - så lät den gamla ursäkten, som också låter mycket modern! Ställd inför detta alibi, svarade Tertullinaus, denne kraftfulle kämpe, ”MÅSTE DU LEVA?” (är det nödvändigt att leva). Han höll före att en Kristen har endast ett ”MÅSTE” han måste stå trogen Kristus, vad som komma må, leva eller dö. Där fanns intet om eller men, förbehåll eller villkor. Det var inte nödvändigt att man skulle leva. Han skulle endast stå trogen.

Från Smålands Allehanda d. 11 nov. hämtar vi denna artikel

”Protest mot forsamlingsformalism”

Pingstens väckelsevind blåser igen över Jönköping. Det blir dop av de nyfrälsta i dag. Men dopet förrättas i Badhuset, ty de som kommit med Väckelsen är portförbjudna i alla organiserade friförsamlingar, den enda dopbassäng som står fri från religiösa partibestämmelser är simbassängen i badhuset. Det verkar som en upprepning av pingstväckelsens första framträdande i vårt land och typiskt nog är de båda väckelseevangelisterna, Donald Bergagård och Enoch Carlsson (som de senaste veckorna haft täta möten i Folkets hus’ Påfågelsal) tidigare evangelister i pingströrelsen. Vad har da hänt, varför kallas de kättare och deras Väckelse ”ett djävulens pverk”?

Den väckelse som uppstått på sidan om de reguljära samfunden i Norge brinner med full låga. Själar blir frälsta, döpta i vatten och helig Ande. Sjuka blir botade och Guds barn blir förnyade i tron. Lovsången brusar med kraft till Jesu ära för allt vad han gör i dessa dagar. Särskilt gripen blir man då man ser den stora skara av ungdom som prisar Herren för full förlossning, talar nya tungomål, profeterar och uttyder. Det är verkligen härligt att se hur Herren verkar i modern tid. De banbrytande redskap som Herren använt i denna väckelse är Ãge Samuelsen och Leif Carlsen med många vittnen, som har lämnat samifunlden och gått ut i frihet. I lokalerna samlas stora skaror för att lyssna till det frigörande budskapet. I slutet av november hade jag tillfälle, att tillsammans med ErikGunnar Eriksson, Gösta Svensson och min bror Lennart, som nyligen blivit frälst, döpt i vatten och Ande, besöka Norge för en serie möten på flera olika platser. Härliga ting skedde i varje möte, och vi giver Jesus all ära. En dopförrättning hölls även en söndag i Sikien, då tretton nyfrälsta döptes till Kristus. Det var en härlig doprförrättning, och lokalen var fullsatt till sista plats så att många fick stå. Utöver hela Norden ljuder midnattsropet: ”SE BRUDGUMMEN KOMMER, GÅN UT OCH MÖTEN HONOM!” Från rentvagna brudesjälar kan du höra detta längtans rop: ”MARAN ATA!” Det är ett arameiskt ord som betyder: DU VÅR HERRE KOM! Donald Bergagård

Åter står vi på tröskeln till ett nytt år. 1961 ‘har på ett alldeles särskilt sätt givit oss ständiga påminnelser om att vi står inför tidsålderns avslutning.Det är med detta för ögonen vi önskat bringa ett väckelsens budskap genom vår tidning Midnattsropet. Tyvärr har vi icke kunnat ägna så mycken. uppmärksamhet åt tidningen som skulle varit önskvärt med tanke på den betydelse Midnattsropet redan visat sig i väckelsens tjänst. Andra uppgifter har tagit tid och krafter i anspråk. Men gives det oss ännu någon tid att verka kommer vi att lägga ner avsevärt mer arbete på denna missionsgren. Det gångna året har givit oss så många stimulerande erfarenheter. För att kunna missionera ytterligare och göra tidningen något större har vi beslutat höja prenumerationspriset för helår till 10 kr. Den som verkligen är gripen av tidningens budskap *har säkerligen ingenting att erinra ‘mot denna höjning. En syster i församlingen har lovat hjälpa oss med tidningens expedition, vilket givetvis kommer att ge oss större möjligheter för en mer kontinuerlig utgivning. Dessutom kommer det till flera bröder, som lovat oss medverkan för tidningens utgivning och spridning. Sprid Midnattsropet över allt där du drar fram! A. I.

Av John Andreasson

”I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.”

Jesu födelse är julens stora budskap och det är historiens största och mäktigaste tilldragelse. Händelsen i den lilla staden Betlehem i Judeen för snart två årtusenden sedan, berör människor av alla raser och nationer, släktled efter släktled.

Redan på fallets dag, när de första människorna fallit i synd, gav Gud löftet om en Frälsare, och detta löfte bars sedan vidare århundraden efter århundraden av heliga Guds män som var inspirerade av Anden. Profeten Jesaja var en av dem som förutsade Gudasonens kommande till en mörk och syndbesudlad värld, och vi läser därom i hans välkända profetia: *Det folk, som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus. Ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.”