Marianne Lindell
**
** ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”

Att Herren får vara en människas lärare, ledsagare, rådgivare och övervakare är det största av allt. Den personliga kontakten med en levande frälsare är LIVET.

Jag har haft förmånen att växa upp i ett troende hem, där jag såg mina föräldrar böja sina knän och bedja till Gud. Vi barn var burna på förbönens armar. Som en tioåring fick jag erfara en underbar frälsning. Det skedde i Frälsningsarmén. Några lyckliga år följde. Men ute i världen är det mycket som lockar en ung människa. Så var det även med mig. Jag drogs utåt genom karnraters inflytande. Från ljuset till mörkret, från min himmelske ledsagare.

Axel R. Olsson
**
**Forts. fr. nr. 1

Petrus gjorde många underbara upplevelser efter pingsten och blev använd av Herren på ett underb art sätt Vilket Apostlagärningarna förtäljer. I tredje kapitlet får han vara ett medel i Guds hand till att den lame mannen, som satt i den sköna tempelporten blev helbrägda. Nu hade Jerusalem en underbar besökelsetid. Många kom till tro och antalet av männen var vid pass fem tusen. Petrus och Johannes blev då fängslade över en natt men väckelsen fortsatte och genom apostlarna gjordes många tecken och under bland folket, enl. Apg. 5. Och ännu fler trodde och slöto sig till Herren, hela skaror av *både män och kvinnor. Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och i sängar för* att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skugga måtte falla på någon av dem. Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem ‘kom folket i skaror och förde med sig sjuka och sådana, som voro “plågade av orena andar, och alla blevo botade. Detta kännetecknar apostolisk väckelse att Herren frälser syndare, botar sjuka och gör under och tecken. Apostlarna blev fängslade åter igen men en Herrens ängel öppnade fängelset. Änglavärlden var i rörelse. Det

Av Tommy Hicks

Jesu församlings tjänst i ändens tid

Joel 2:25 - Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här, som jag sände ut mot eder.

Joel 2:23 - Fröjden eder, I Sions barn, varen glada i Herren, eder Gud; han givet eder höstregn i rätt tid, han som och förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

Richard Hansen

Forts. fr. nr. 2

Vi skall nu se litet på den andre ledaren, som israeliterna hade. Här korn Josua. Det var en stor stad framför dem. Den hade murar så höga att ingen människa kunde klättra över dem. De kunde inte komma in. Men Gud sade till Josua, att folket skulle marschera runt murarna i sju dagar och på den sjunde dagen då de hade marscherat sju gånger sade inte Gud till Josua att gå och sparka ned dörren. Nej, han sade: ”Blås i brasunerna och bjud folket att höja segerrop”. Och då Guds folk gjorde så, då rasade alla murarna ner. Då kunde de gå bortom, på den andra sidan. Det var inte en mur, som var så hög eller byggd så stark att inte Gud var mäktig att bryta ner den.

Av Dr Vance Hammer
**
**Forts. fr. nr 11-12/61. Vi beklagar att nedanstående avslutning icke blivit införd tidigare. Det är ett förbiseende från vår sida. Red.

Ej heller var det att skaffa sig sitt uppehälle som var det förnämsta.

Där var hedniska gillen på den tiden med deras sällskapssamkvåm som slutade i hedniska utsvävningar.

Om en Kristen tillhörde gillet så fordrades det, att han gick med och medverkade till detsamma. Om han inte gjorde det, så kunde han förlora sitt arbete - och när allt kommer till allt, ”man måste ju äta”. Men en sann Kristen var inte tvungen att äta, han var endast tvungen att vara trogen mot Kristus.

Ur A. A. ALLENS senaste bok:
MITT KORS

Det lilla skolhuset var överfyllt för första kvällen. All den annonsering Vi hade gjort, var en fri annons i dagstidningen i en närliggande stad. Men farmarna och bygdens folk hade spritt ut detsamma.

Jag var både sångledare och musikant. Musiken var en Montgomery Ward 12 dollar gitarr kastad över min axel. Jag kunde spela i en dur, Cdur, och ändra dur genom att använda en ”cappo.

Gunnar o. Margareta Eklund skriver:
**
** Nu har ni fått vänta ganska länge på en rapport från arbetsfältet härnere och från Bibelskolan, som hölls här i Mombasa från den 16 januari till den 11 februari.

Vi är mycket glada och tacksamma till Herren, för vad han gav oss under denna tid. Många var även de praktiska problem som måste lösas för att programmet skulle kunna genomföras för en så stor skara vittnen.

Enoch Karlsson Att tacka Gud betyder att höja sig över det egna jaget och rikta sig mot Gud, har något sagt. Paulus, som givit denna uppmaning att överflöda i tacksägelse, kunde säga: ”Nu lever icke mera jag utan Kristus lever i mig, och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig”. Gal. 2:20. Han levde alltså ett trosliv och var beroende av Gud för varje dag. Hans tro kom inte heller på skam. Det ser vi, när vi läser om alla hans tacksägelseåmnen. Det gäller också för oss att överflöda i tacksägelse, att tacka Gud i alla livets förhållanden. Inte bara vissa tider, när det känns öppet utan också när det känns som mest tillbommat. VARFÖR ÄR DETTA SÃ NÖDVÄNDIGT? Jo, därför att tacksägelsen går före bönesvaret. Vi finner många exempel på detta i Bibeln. I Ps. 13 skriver David under djup ångest. Huru länge Herre skall du alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig? Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Men innan han slutar sitt kväde, är han redo att säga: ”Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjdar sig över din frälsning. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han har gjort väl mot mig.” Med avseende på den yttre erfarenheten var han ju fortfarande kvar i sin nödsituation. Men för trons öga har Herren redan gjort väl med honom, därför vill han åra Gud med sång under tiden. Profeten Habackuk var inte negativ trots alla negativa rapporten om att inte fikonträdet blomstrade mer, vinträden gav ingen frukt, olivträdets frukt slog fel, fälten alstrade ingen åring, fåren rycktes bort ur fållorna och inga oxar funnos mer i stallen. Hur kommer det sig, att han aldrig klagade mitt i all denna fattigdom? Han sysslade med Gud och hans makt. Han var upptagen med vad Gud förmår. Så heder han en härlig trosbön: ”Herre, jag har hört om dig och häpnat. Herfe förnya i dessa år dina väldiga gärningar.” Han visste om, vad Gud hade gjort, när han hade förlossat sitt folk ur träldomshuset. Han Visste, hur Mose genom Guds kraft fått leda dem genom Röda havet och hur de sedan kom in i landet som flöt av mjölk och honung genom Josua. David ropar ut: ”Förnya i dessa år dina väldiga gärningar!” Då förvandlades bönen till en härlig profetia om bönesvar och han såg i tron att Gud kom från Teman. Av hans lov är jorden full, halleluja. En blick på jorden av Gud och han kommer jorden att häva. Kanske tänkte profeten då på, när Gud blickade från eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här vid Röda havet så hjulen föll av vagnarna. Då sade de förföljande egyptierna: ”Låt oss fly för Israel, ty Gud strider för dem”. 2 Mos. 14:2425. Han fick också se i tron att Herren vandrar de vägar han fordom gick. Då började han prisa Herren för vad han skulle göra och sade: ”Likväl trots att det ser fruktlöst ut, likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud”. Då gjorde Gud hans fötter såsom hindens och lät honom gå fram över sina höjder. Han grundade inte sin tro på vad han såg utan på vad Herren SKULLE GÖRA och så överflödade han i tacksägelse medan han väntade på bönesvaret. Mos. 2:2627. Juda stam var fordom den största och gick alltid i spetsen. Juda var ledarstammen, som gick i spetsen, när Israels barn bröt upp och tågade från lågerplats till lägerplats. 4 Mos. 10: 1115. Juda betyder tacksägelse. Så låter vi vår härliga tacksägelse bestämma takten, när vi tågar hem till slutstationen Himlen. Det finns kanske de som säger, att det är alldeles för mycket tacksägelse, lovprisning och sång i de fria möten vi har litet varstans i landet. Du som tycker så borde läsa Josua 15 kap. och se vilken stor lott Juda stam fick intaga. Det fanns inga gränser på detta land, ty alla gränser gick till havet. Vid havet möter du det oändliga. Sedan fick Simeon, som betyder bönhörelse, dela den stora arvedelen med Guds barn, tack och lov. Josua 19:1. Ja, låt oss giva stort rum för tacksägelse. Då skall också vi få många härliga bönesvar.