Elsa-Britta Pettersson Norrköping ”Jag som förut haltat går nu normalt . . .” Till Jesu ära vill jag omtala vad han har gjort i mitt liv den sista tiden. ”Stora äro de under du har gjort Herre, min Gud. Och de tankar du har’ tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” Ps. 40:6. Som 16 års flicka blev jag frälst, vattendöpt och andedöpt samma år. Jag har växt upp i ett troende hem. Gud kallade mig också att gå ut på fältet för att tjäna min älskade Herre och Mästare, som har utgivit sig själv, för att frälsa en i synd fallen värld. Flera år var jag då ute i tjänst för Herren. Vid fjorton års ålder fick jag polio, dock endast lindrigt. Jag var förlamad i ryggen och högra benet. Under denna tid och även medan jag var på fältet vittnade jag för andra människor att Gud gör under och botar än i dag. Men jag liksom inte trodde att detta kunde gälla mig och just denna sak. ”Är då något så underbart att Herren icke skulle förmå det.” 1. Mos. 18:14. Man kan höra Guds ord, men ändock ej höra, fatta eller förstå. Man har det i hjärnan, men äger ej hjärtats tro. ”Men tron är en fast tillförsikt om ting som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Hebr. 11:1. Därför är det så viktigt att predikan är baserad på ordet och att den som framför det har kraft ifrån Gud och eld i själ och sinne, så att Andens svärd, fört av kvinnor eller män griper. Det som förkunnas måste vara upplevat och icke endast tomma teorier, ty världen är full av teorier. Vad mänskligheten behöver i dag är något att lita på i sjukdom, nöd, kamp och sorg. Jesus Kristus och Honom korsfäst är Världens enda hopp i dag. Jag kom till de möten som Örebro Fria Församling började här i Norrköping. Bröderna Imsen och Bark m. fl. predikade frigörelsens härliga budskap. Mer och mer kände jag hur min bundna själ blev frigjord ur vanmaktsgreppet, som hållit mig bunden i många år. Tron började Växa sig starkare. Jag såg nya under i Herrens lag. Tron växer på Herrens vägar. Jag började få tro på att Gud kanske i denna tid skulle uppenbara sin makt, så att även jag kunde bli frisk i ryggen och benet. ”Intet är omöjligt för vår Gud.” Församlingen började en mötesserie. Broder Enoch Karlsson var* här. I ett av de sista mötena gick jag fram till förbön. Under bönen upplevde jag ej något särskilt i min kropp, men in i mitt hjärta kom en så försmältande kärlekens ande och en underbar kraft kom över mig. Jag kände att jag var helad i min rygg, och har aldrig haft något ont sedan dess. Det är* över två månader sedan. Jag har sökt många läkare och legat på Bollnäs lasarett för olika behandlingar. Men Jesus är den starke. Han har kraft och makt, ära vare Gud! I Lukas 1316 står det om en Abrahams dotter som satan hade hållit bunden i aderton år. Ett maktord av Herren löste henne. Detta ord ljöd också inom mig och undret skedde. Tack och lov! Fortfarande var dock det högra benet kortare än det andra. Broder Agne Bark bad till Gud för mig i ett bönemöte något senare. Herren kom över oss och jag kände dessa vågor av välsignelse och kraft strömma igenom mig. Ögonvittnen har sagt att broder Bark hoppade långt ut på golvet under Guds kraft. När jag sedan kom till läkaren kunde han ej finna annat än att benen var lika långa. Jag som förut haltat, går nu normalt utan att halta. Detta lyte har för mig varit en ständig plåga i tjugotre år. Nåd utöver nåd är vad Herren gör och vad jag vet att han vill göra. Stora ting har Herren tagit sig före. De stå ej till att räkna. Därför höves det oss lovsång i de rättfärdigas hyddor.

Jonas H. Näslund Det finns en bestämmelse inom Statskyrkan som föreskriver, att barn till föräldrar som tillhör Statskyrkan automatiskt blir medlemmar i nämnda kyrka. Eftersom mina föräldrar, likt de flesta, tillhörde Statskyrkan, kom även jag att bli medlem där redan från födelsen. Detta förhållande ingav mig såsom ofrälst inga som helst bekymmer. Men vid nittonårsåldern upplevde jag frälsningsundret, och följden blev en omprövning i mitt liv på många områden. Jag vaknade även upp över statskyrkans felaktiga inställning till Guds ord i många väsentliga frågor. Det gjorde att jag beslöt lämna detta kyrkosystem. Jag sökte upp en äldstebroder, som jag hade stort förtroende för, och som tjänade i den pingstförsamling jag då tillhörde. Sorgligt nov: gav han mig en felaktig undervisning i denna sak. Det hade tf l följd att jag vacklade i min övertygelse och blev kvar i Statskyrkan några år till. Det inträffade ett dödsfall i min familj, och i samband med begravningen bevistade jag en högmässa där även ett s. k. barndop förekom. Jag blev oerhört beklämd över all villfarelse jag såg och hörde. Ett Guds ord från Uppenbarelseboken 18:4 blev då allvarligt och levande för mig. ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktig i hennes synder”. Guds Ande gjorde klart för mig, att om jag frivilligt stod kvar i stadskyrkan, var jag också delaktig och medansvarig för vad som förekommer där. För mig fanns bara ett att göra, nämligen att begära utträde ur den obibliska Statskyrkan. På den tiden var det inte lika lättvindigt att få utträde som det ‘är nu. Jag fick ha ett långt, personligt samtal med vederbörande kyrkoherde. Men det var intressant. En månad efter detta samtal beviljades min begäran och jag hade icke längre något medlemskap i Statskyrkan. Den glädje och välsignelse jag kände var stor. Här följer i några punkter en. beskrivning över saker och ting, som gjorde att jag lämnade Statskyrkan. 1. Statskyrkan förkunnar att barnet i dopet får del i den nya födelsen. 2,. Barnbegjutnin’g praktiseras i stället för de troendes dop. 3. Statskyrkan gör i sin förkunnelse om Andens dop gällande att denna betydelsefulla upplevelse endast var för de första kristna. 4. I stället för att församlingen skall vara en helgad och från världsväsendet avskild skara, har Statskyrkan sin församling inom geografiska gränser och alla får tillhöra den oaVSett trosåskådning och syndigt leverne. 5. Församlingstukt praktiseras inte. 6. Herrens måltid utbjudes som ett nådemedel och erbjudes till oomvända människor vid avslutning av konfirmationsundervisning och andra tillfällen. 7. Statskyrkans angelägenheter bestämmes till stor del av en ogudaktig stat och kommun. 8. I Statskyrkan förekommer altartjänst, som är helt väsensfrämmande för nya Testamentets lära. 9. Statskyrkans herdar och tjänare har full frihet att leva i allehanda synder men får ändå behålla sina ämbeten. 10. Dess herdar och tjänare nödgas använda specialtillverkade kläder för vilket stöd saknas i Guds ord. 11. Vidare måste de predika. över förutbestämda texter utan möjlighet att ledas därtill av Anden. Till slut vill jag uppmana alla levande Guds barn, som ännu tillhör statskyrkan, att inför Gud ompröva denna sak och fatta ett avgörande beslut i positiv riktning. Jag .finner det också i hög grad ologiskt att samtidigt tillhöra en fristående församling och det kyrkosamfund, som Statskyrkan är. Ännu ett bidragande skäl till att lämna Statskyrkan, vilket framkommit under senare år, vill jag framhålla. Som bekant är svenska Statskyrkan medlem i kyrkornas världsråd tillsammans med katoliker och andra religiösa riktningar av olika slag. Således är varje anhängare i Statskyrkan representerad i detta världsomfattande, religiösa sammelsurium. Under det andliga arbetet bland ofrälsta människor ,möter vi ofta sådana som anser en omvändelse som överflödig enär man tillhör Statskyrkan och ‘är döpt som barn och sedan konfirmerad. Och så menar man att allt är gött och väl. Detta bör också ge oss en allvarlig tankeställare.

Allan Andersson Tänk dig, att du suttit fastkedjad i fängelse många år! Din rörelseförmåga har varit starkt nedsatt av bojor och band. Du har ej fått öppna din mun för dina medfångar. Men en dag går dörren upp, och du blir bländad av middagssolen. Där, i dörröppningen, står en rik person, som talar om för dig, att du får lämna fängelset. Du är fri! Denne man har betalt lösesumma för dig. Jag tror inte du säger: ”Jag skall känna efter först hur det känns, kanske är det fel på denna frigörelse.” Nej, har du suttit i fångenskap i många år och aldrig fått öppna din mun hoppar du nog säkert upp av fröjd, skakar dammct av dig och tackar din frigörare. På samma sätt var det, då Jesus frälste dig. Du blev löst och fri. Då vittnade och sjöng du om Jesus och hans dyrbara blod, som räcker till för alla. Men i dag är du bunden av mäninskor och deras tänkesätt, men längtar du ut i frihet vill Jesus lösa dig. Han säger: ”Följ mig!” Då lämnar du det gamla sammanhanget, ty Jesus gör allting nytt. Du, min ofrälste vän, som ej har börjat vandringen med Jesus, Mästarcn är här och kallar dig till sig. Hör du icke herden, hur han ropar på sitt bortsprungna får? Kanske är du ett svart får? Jesus älskar dig ändå! Han talar om ”andra får”, men också dem skall han söka upp. Du, som läser dessa enkla rader, böj dina knän och säg: ”Käre Jesus, här har du ett förlorat får, fräls mig och lös mig nu!” Snart förnimmer du hur friden strömmar till ditt hjärta. Nu först börjar det verkliga livet i gemenskap med Jesus, och du får uppleva mer och mer av Andens fullhet. Vi skall gå från kraft till kraft, tills vi är hemma i gästabudssalen. Halleluja! Amen!

Väckelsens eld brinner - själar blir frälsta - döpta i vatten och helig Ande - och sjuka blir helade

”Han som upplåter och ingen kan tillsluta.” Uppb. 3:7.

Väckelsens eld brinner i Östgötabygden, och under de senaste veckorna har Herren öppnat en dörr i Motala. Hittills har fem möten hållits där, och bröderna Arne Imsen och Agne Bark har, understödda av respektive församlingars sångarkrafter, mött upp i Motala. Mötena har rönt ett livligt intresse redan från början, och skaran av nyfikna, intresserade och längtande har ökat för varje möte. Många har fått del av förnyelsevågen och några har mött Gud till frälsning. Redan det tredje mötet blev en dopförrättning, som hölls lördagen den 7 april i Norra Skolans matsal. Ett sjuttiotal sångare från Örebro och Norrköping hade mött upp, och efter en sångstund på torget, som trots att den inte var annonserad, samlade en hel del folk, fortsatte vi i lokalen, som var helt fullsatt. De unga bröderna Kurt Petersén och Bo Westerberg vittnade friskt och inspirerat om Jesus. Och sångarskaran lät övernogslivets fröjd strömma ut i sången. Broder Josef Granstrand från Jönköpings Fria avgav även ett härligt vittnesbörd. Det var jubel och lovsångsmöte från början till slut. Arne Imsen predikade enkelt men kraftfullt om vägen till frigörelse. Dopförrättningen fick en något ovanlig prägel då vi p. g. a. en fem milimeter för smal dörr inte lyckades få in dopbassängen i lokalen. Därför fick dopet förrättas ute i det fria. Intresset var emellertid så stort, att folket som till största delen utrymt lokalen, ånyo gick in tillsammans men en hel del som inte tidigare varit på mötet. Predikan, sång och bön fortsatte till in emot klockan elva. Då hade flera sökt Gud till frälsning och förnyelse.

Rev. Wm. F. Beirnes

”Detta är det ord, som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Joakims, Josias sons, Juda konungs fjärde regeringsår: han sade: Så säger Herren, Israels Gud, om dig, Baruk: Du säger: ”ve mig, ty Herren har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är så trött av suckande och finner ingen ro”. Men så skall du svara honom: ”Så säger Herren: Se vad jag ha byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat, det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.

Det var, för oss här i Jönköping, en stor dag då Ricard Hansen som ett Guds redskap besökte oss första gången. (Vi har även senare haft ett besök av honom.) Han predikade kraftigt, sjöng och spelade, bad för sjuka och sökare av Andens dop. Bland andra blev en kvinna med cancer helbrågdagjord. Läkare har senare konstaterat att hon är fullständigt frisk. Vid båda mötena under första besöket, var jag själv närvarande. Jag såg det vita korset i pannan och då jag stod bland sångarna på estraden i Folkets Hus kom en av de tillresande predikanterna upp till oss. Han bad oss lukta på hans ena hand. Jag kände tydligt oljedoften. Brodern hade tagit Ricard Hansen i handen och fått olja på sig. Så långt vi vet, är det första gången i Sverige, som något dylikt inträffat. Att sedan en läkare i TV förklarade sig ej tro på det och en trollkonstnår demonstrerade att ”så här går det till”, det får vi lämna åt sitt öde. Vid en resa i Orientenför något år sedan - vill minnas att det var i Damaskus - såg jag en ”eldsprutare” på trottoaren. Men inte var det något kristligt i samband med det. En kort tid efter att broder Hansen besökte oss, deltog jag i ett möte i Jönköping och kände då helt plötsligt något som var som ”barrskogsdoft”. Hansen hade då rest, och han hade ej heller varit i den salen. Någon bakom mig kände också doften. Det fanns ingenting därinne, som kunde framkalla detta. Senare i mötet ”kom jag bort” och vaknade först när predikanten, Donald Bergagård, hade av*brutit predikan och stod hos mig bedjande. Alla i den fullsatta lokalen, trodde att jag dött. Så var det ej. När jag sedan ”kom till mig” stod broder Bergagård hos mig och frågade mig, om jag ville ha vatten. Jag svarade nekande. Jag blev även erbjuden bilskjuts hem, men stannade kvar på mötet och var* sedan dagen efter i mitt arbete som vanligt. Till sist kommer frågan: Säger bibeln något om sådana ting? Låt oss slå upp Ps. 23:5; ”Du smörjer mitt huvud med olja”, Ps. 92:11 ”Jag varder övergjuten med frisk olja”. Predbok. 9:8 ”Låt aldrig olja fattas på ditt huvud”. Inte behöver man hålla det för otroligt, att något korsliknande kan ses på en månniskas panna. Jag såg det ju själv på broder Hansen. Läs t. ex. 1. Mos. 4:15: ”Och Herren satte ett tecken” (Kain). 5. Mos. 6:8: ”Och de skola vara som ett märke på din panna”. Jes. 66:19: ”Och jag skall göra ett tecken bland dem”. Hes. 9:4: ”Teckna med ett tecken på pannan de män som sucka och jåmra sig över styggelserna”. Joel 2:30: ”Och jag skall låta tecken synas på jorden”. Gal. 6:17: ”Ty jag bär Jesu märken på min kropp”.

Jag har läst igenom nägra nummer av tidningen Midnattsropet och funnit att den är ett språkrör för den sanna livgivande tron. Jag tackar Jesus av allt hjärta att det i denna yttersta tid finns de, som har sin håg och sitt sinne vända från jord, nöd och synd mot himlens ljusa höjd där Jesus är och varifrån han snart skall komma äter, för att hämta de sina. Tack gode Gud! Hur det än ser ut i, världen och hur ondskan regerar, skall det finnas en oräknelig skara en dag inför tronen Och inför Gud. Min och mångas önskan är att med frihet frän mänskliga meningär endräktigt samlas, var och en på sin ort, när och fjärran, för att bedja och prisa Jesus och ,glädjas i. honom, som är och blir vår bäste vän i liv och död och i evigheten lång. Åter ett tack för tidningen samt en kär fridens hälsning till alla fria Jesu vänner, ‘som läser bibeln och bedcr med och för varandra i Jesu livgivande namn. Adolf S-sson.

Jack Coe
Upptaget på band

Vänner, denna världen är i en orolig och rastlös ande. Hospitalen är överfulla och nya är ständigt under uppförande. Våra fängelser är också överbelagda. Jag har i mina kampanjer haft hundratals människor, som har sagt: ”Broder Coe, jag har varit kristen i många år, men det är något i mitt hjärta som är upp och nedvänt, så jag har en ständig ångest. Jag går uppe om nätterna och kan icke sova. Jag måste få vila och befrielse för min själ.”