Jonas H. Näslund

“…ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat. Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som icke tror, han skall bliva fördömd.” Mark. 16:15-16.

Ovanstående betydelsefulla budskap läser vi ut Jesu missionsbefallning. Jesu offergärning här på jorden var nu fullbordad och han skulle fara tillbaka till himlen. Guds frälsningslöfte var nu en verklighet. Alla syndare hade nu fri tillgång till syndernas förlåtelse och ett rikt liv i frihet och seger, högt över skuld och dom.

R. J. Blomqvist

Jag vill sända en fridshälsning till er, som kämpar efter härlig seger. Det finns bara en väg .att vandra och det är bönens och löftenas väg. Sedan jag den 1/6 1962 ‘fick nåd att inför Gud mottaga förlåtelse för mina synder, har det varit jubel, lovsång och tacksamhet i min själ.

Jag har som liten fått nåd att växa upp med troende föräldrar. Som liten blev jag upptagen som fosterpojke, ty min far levde under spritens och djävulens våld. Jag blev intagen på ett barnhem här i staden och fick sedan höra, att jag skulle få ny mor och far. Jag hade då genom frälsningsarmén fått höra, att de, som trodde på Gud, var goda människor. Jag bad till Gud, att jag skulle få komma till sådana föräldrar. Gud hörde min bön och de föräldrar jag då kom till, lever än i dag och verkar för Gud. Där fick jag en fristad i närmare 5 år. Sedan blev jag överväldigad av synden och jag lämnade mitt kära fosterhem och for ut på sjön. Men jag förstod, att jag hade tappat min tro och bad Gud, ,att jag ej skulle få en enda lugn stund förrän jag åter fick nåd att komma till honom. Det tog hela 2 år. Allt vad jag tog mig för under denna tid misslyckades. Jag gifte mig och byggde ett hem. Det fick jag lämna. Jag fick flytta från plats till plats, från Norrbotten till södra Sverige. En dag kom jag till Jönköping. Då hade jag varit i 12 länder samt många orter inom svenska gränser, tills jag fick höra om den underbare Jesus som kan förvandla allt. Jag satt en kväll hos min bror. Klockan var vid halv 9 på kvällen, och vi skulle ha, som det hette en trevlig kväll tillsammans. Men jag hade ej hunnit börja. Flaskorna stod uppradade på bordet. Så kom det som ett slag. Jag fick en drivande kraft inom mig att jag skulle gå ner till Påfågelsalen i Folkets hus. En röst sade inom mig, ”det är ej försent”. Mötet var i det närmaste slut, när jag kom dit. Jag var långt borta med mina tankar. Min fru var på mötet, det såg jag, men hon var inte frälst. Broder Grianstrand kom till mig. Han tog mina tankar där jag just satt och tänkte, att det finns ingen människa, som är så lyckligt lottade som dessa. Men detta var så svårt att bekänna inför människorna. Granstrand sade till mig, att jag vet du vill bli lycklig. Kom nu, du måste fatta mod. Med ens fick jag en underbar kraft. Jag sade, till Granstrand: ”Gå du före, jag kommer.” Jag satt där med rocken på mig. Den åkte ,av med fart utan tvekan. Jag tänkte inte ens på hur det skulle gå med min fru, när jag kom hem den kvällen. Jag sprang fram till första bänk, och där fick jag mottaga vad Gud kan ge, underbar frälsning och förnyelse till seger och kraft. För var dag som går, tackar jag Gud för den dag han gav mig kraft att lämna synden. Jag vet, att när Gud är med mig, kan intet vara emot mig. Jag har genom Guds nåd blivit bevarad och helad.

Maranataväckelsens missionärer Gunnar och Margareta Eklund, som arbetar i Kenya, har under det gångna året fått se hur Gud gått fram och frälst skaror av svarta. De har haft stora dopförråttningar, då de döpt hundratals infödda. Frålsningens budskap skall förkunnas över hela jorden intill den dag då hedningarnas tid är fullbordad och Jesus kommer tillbaka för att hämta sin brud. Vill du vara med och vinna själar för Jesus, stöd då missionen genom att offra vad du kan för denna sak. Gud blir aldrig någon något skyldig. Må vi var och en göra vad på oss ankommer, för att skaran skall bli fulltalig där hemma vid de himmelska borden. Jesus kommer snart! Sänd din gåva till missionen under adress: Midnattsropet, Box 6016, Örebro

Guds folk håller på att frigöra sig från mänskliga system och organisationer. Det är brytningstider och många säger farväl till det gamla sammanhanget för att gå en fri väg. Det innebär att bli befriad från fåderne’arvda meningar och tånkesått. Det innebär att lämna allt det, som man under årtionden sett som det enda riktiga. Gud vare lov, att församlingen vaknar upp ur sömnen för att iklåda sig sin makt. Jesus vill, att vi i denna sena tid skall gå in för att rädda de förlorade och lämna allt ovåsentligt åt sidan. Långe nog har Guds församling beblandat sig med världen. Men nu pågår en reningsprocedur. Många har fått upp sina ögon för det enda nödvändiga och går nu med hela sin själ in för att leva och verka endast för Honom, som gjort allt för att vi skall nå målet, det himmelska Jerusalem.

Ernst Höglander

I sitt brev till Galaterna skriver Paulus om våra egna gärningar, hurudana de äro. Det är en mörk, dyster och syndig tavla han målar. Men när han kommit till slutet av ”köttets gärningar” tar något underbart vid. ”Andens frukt” eller ”Andens gärningar äro kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet.”

Mitt hjärta fylls av glädje och tacksamhet till Gud, att det står att det är ”Andens frukt”. Det är inte något som du och jag kan producera fram. Pris ske Gud för det!

Agne Bark

Maranata-församlingen i Norrköping hade under Allhelgonahelgen en rikt välsignad och Välbesökt kampanj, då flera blev frälsta och många fick möta Gud till förnyelse. Donald Bergagård och Leif Carlsen m. fl. bröder tjänade med Ordets predikan, och sångare från Örebro, Jönköping och Motala hade mött upp med jubelstämda hjärtan och strupar.

Församlingen har även under hösten besökt flera ungdomsgårdar där den trosfriska sången har tagits emot med öppna öron. Dessa besök har mer än något annat bringat välsignelse till våra egna hjärtan. Säkerligen vilar Guds välbehag på ett särskilt sätt över varje försök att få ut Guds levande och livsförvandlande budskap till de ungdomsskaror som i dag är så helt främmande för verklig evangelisk kristendom. Gud har aldrig sagt, att Vi skall låsa fast oss med budskapet inom fyra utvalda väggar. ”Gå ut”, är den första och största uppmaningen i Jesu missionsbefallning. Den levande Eldtungan förvandlar än i dag de ”klosterkristna” till ett ”de vida viddernas och visionernas folk.” Här måste Gud möta vårt trosliv ännu mycket mera.

Har Lewi Pethrus rätt? Maranataväckelsens ställning till pingströrelsen och andra samfund.

Arne Imsen. Midnattsropets förlag. Pris 3 kronor.

I profeten Jesaja bok 56:10 heter det som ett ord från Herren: ”Väktarna här äro all’asammans blinda; de ‘hava intet förstånd de äro allasammans stamma hundar som iclee skälla; de ligga och drömma ‘och vilja gärna slumra.”

Blind-a väktare och stumma hundar, det betyget gav Gud själv åt Israels lärare och herdar. Är det inte samma tillstånd i vårt land i dag? Både präster, biskopar, frikyrkopredikanter och pingstpascorer är i dag blinda väktare och stumma hundar, som leder hjorden vilse och ej skäller på ulven och andra Vilda djur som vilja riva hjorden. Det finns några undantag både bland prästerna, briskoparna och pingstpredikanterna. Ett av dessa välsignade undantag är broder Arne Imsen.

Predikan av Arne lmsen

Upptecknad från bandspelare för denna tidning

Det har gått några årtionden sedan fältropet ”utanför lägret” ljöd. Men den, som har läst något i väckelselitteraturen, den vet, att detta rop varit mycket aktuellt. Utanför lägret för att bära hans smälek.

Nu skall jag tala något om detta här i dag. Jag skall försöka nämna några av de mest väsentliga tingen i det här sammanhanget. Då det gäller vårt handlande, vårt andliga tillstånd, kallelsen och målsättningen. Då det gäller vad Gud vill och vad han ämnar göra. Då det här fältropet aktualiserades för fyrtiofemtio år sedan, tänkte man kanhända närmast på ett bestämt läger. Man såg det kanhända rent organisatoriskt. Man skulle överge en organisation och ställa sig fri, som man sade. Nu tror jag för egen del, att det finns en oändligt djupare betydelse i det här, en mycket högre målsättning än denna. Du vet, att första gången befallningen att gå ut möter oss på bibelns blad, är i samband med Abrahams kallelse. Då säger Gud till Abraham: ”Gå ut från ditt folk, från din faders hus, från din släkt till det land, som jag skall visa dig.” Abraham gjorde många skiftande erfarenheter på vandringen mot det utlovade landet. Du möter åtminstone fyra personer omkring Abraham, som var och en representerar olika .andliga tillstånd.

Miss Nell F. Hall

Utan tvivel var det ett svårt slag för satan, när Guds sons födelse splittrade tiden och delade tidsåldrarna. En ny tideräkning började och människan måste, antingen hon ville eller inte, börja räkna antingen framåt eller bakåt från den tidpunkt, när Barnet i Betlehem kom till denna jorden för att försona människan med Gud. Hela mänskligheten måste år efter år vid julhögtiden erkänna Frälsarens ‘födelse och uppgift i denna världen.

H. Thulin

Det berättas, att antikens store mekaniker Archimedes skall ha yttrat, när han upptäckt lagen om hävstången: ”Giv mig en fast punkt utanför jorden, så skall jag från denna punkt lyfta hela universum.”

Det finns en sådan fast punkt i tillvaron, en punkt, som aldrig kan rubbas, en grund som aldrig vacklar och den grunden är

JESUS KRISTUS

Och det finns också en hävstång med vilken vi kunna från denna fasta punkt lyfta de tyngsta bördor av sorg, sjukdom och allt slags lidande från tyngda skuldror, en hävstång med vilka vi kunna rubba universum. Den hävstången är

Jesus kommer snart tillbaka. Ett Viktigt nummer på Guds program.

Maranata - (Herren kommer)

Kom i tid, kom i tid, Medan jesus röst dig kallar, kom i tid.

Om i synd du längre vandrar Himlens port du finner tillstängd och ditt rop blir då försent.

Kom i tid!

MARANATA - ”Om någon icke har Herren Jesus Kristus kär, så vare han förbannad” 1 Kor. 16:22.

Ordet Maranata återfinnes endast på en plats i hela bibeln, men dess stora betydelse är betonad av aposteln Paulus i slutet av hans första brev till församlingen i Korint. I det ovan anförda bibelordet är två mycket ovanliga ord sammanförda. Nämligen ”anathema”, som betyder förbannad och ”maranata”, som betyder Herren kommer. Texten lyder alltså: ”Om någon icke har Herren Jesus kär, så vare han förbannad.” Detta är allvarligt men dock sant.

John Andreasson

Många vältaliga budskap om Jesu födelse har under århundraden framburits. Präster, diktare, sångare och konstnärer har alla på sitt sätt sökt skildra den heliga stunden, men jag har en känsla av, att trots allt står ändå många främmande för julens egentliga innebörd och förstår inte, att julbudskapet är någonting, som berör dem personligen. Jesus kom ju hit ned för att hjälpa människorna med det största av alla problem, syndaproblemet. Får en människa uppleva syndernas förlåtelse och frälsning ordnar sig också alla andra problem.