Från Norrköping

Agne Bark

Maranata-församlingen i Norrköping hade under Allhelgonahelgen en rikt välsignad och Välbesökt kampanj, då flera blev frälsta och många fick möta Gud till förnyelse. Donald Bergagård och Leif Carlsen m. fl. bröder tjänade med Ordets predikan, och sångare från Örebro, Jönköping och Motala hade mött upp med jubelstämda hjärtan och strupar.

Församlingen har även under hösten besökt flera ungdomsgårdar där den trosfriska sången har tagits emot med öppna öron. Dessa besök har mer än något annat bringat välsignelse till våra egna hjärtan. Säkerligen vilar Guds välbehag på ett särskilt sätt över varje försök att få ut Guds levande och livsförvandlande budskap till de ungdomsskaror som i dag är så helt främmande för verklig evangelisk kristendom. Gud har aldrig sagt, att Vi skall låsa fast oss med budskapet inom fyra utvalda väggar. ”Gå ut”, är den första och största uppmaningen i Jesu missionsbefallning. Den levande Eldtungan förvandlar än i dag de ”klosterkristna” till ett ”de vida viddernas och visionernas folk.” Här måste Gud möta vårt trosliv ännu mycket mera.

[]

Henning Thulin skriver om boken: Har Lewi Pethrus rätt?

Har Lewi Pethrus rätt? Maranataväckelsens ställning till pingströrelsen och andra samfund.

Arne Imsen. Midnattsropets förlag. Pris 3 kronor.

I profeten Jesaja bok 56:10 heter det som ett ord från Herren: ”Väktarna här äro all’asammans blinda; de ‘hava intet förstånd de äro allasammans stamma hundar som iclee skälla; de ligga och drömma ‘och vilja gärna slumra.”

Blind-a väktare och stumma hundar, det betyget gav Gud själv åt Israels lärare och herdar. Är det inte samma tillstånd i vårt land i dag? Både präster, biskopar, frikyrkopredikanter och pingstpascorer är i dag blinda väktare och stumma hundar, som leder hjorden vilse och ej skäller på ulven och andra Vilda djur som vilja riva hjorden. Det finns några undantag både bland prästerna, briskoparna och pingstpredikanterna. Ett av dessa välsignade undantag är broder Arne Imsen.

[]

Utanför lägret

Predikan av Arne lmsen

Upptecknad från bandspelare för denna tidning

Det har gått några årtionden sedan fältropet ”utanför lägret” ljöd. Men den, som har läst något i väckelselitteraturen, den vet, att detta rop varit mycket aktuellt. Utanför lägret för att bära hans smälek.

Nu skall jag tala något om detta här i dag. Jag skall försöka nämna några av de mest väsentliga tingen i det här sammanhanget. Då det gäller vårt handlande, vårt andliga tillstånd, kallelsen och målsättningen. Då det gäller vad Gud vill och vad han ämnar göra. Då det här fältropet aktualiserades för fyrtiofemtio år sedan, tänkte man kanhända närmast på ett bestämt läger. Man såg det kanhända rent organisatoriskt. Man skulle överge en organisation och ställa sig fri, som man sade. Nu tror jag för egen del, att det finns en oändligt djupare betydelse i det här, en mycket högre målsättning än denna. Du vet, att första gången befallningen att gå ut möter oss på bibelns blad, är i samband med Abrahams kallelse. Då säger Gud till Abraham: ”Gå ut från ditt folk, från din faders hus, från din släkt till det land, som jag skall visa dig.” Abraham gjorde många skiftande erfarenheter på vandringen mot det utlovade landet. Du möter åtminstone fyra personer omkring Abraham, som var och en representerar olika .andliga tillstånd.

[]

”Santa Claus”, jultomten och avguderi

Miss Nell F. Hall

Utan tvivel var det ett svårt slag för satan, när Guds sons födelse splittrade tiden och delade tidsåldrarna. En ny tideräkning började och människan måste, antingen hon ville eller inte, börja räkna antingen framåt eller bakåt från den tidpunkt, när Barnet i Betlehem kom till denna jorden för att försona människan med Gud. Hela mänskligheten måste år efter år vid julhögtiden erkänna Frälsarens ‘födelse och uppgift i denna världen.

[]

Trons kamp

H. Thulin

Det berättas, att antikens store mekaniker Archimedes skall ha yttrat, när han upptäckt lagen om hävstången: ”Giv mig en fast punkt utanför jorden, så skall jag från denna punkt lyfta hela universum.”

Det finns en sådan fast punkt i tillvaron, en punkt, som aldrig kan rubbas, en grund som aldrig vacklar och den grunden är

JESUS KRISTUS

Och det finns också en hävstång med vilken vi kunna från denna fasta punkt lyfta de tyngsta bördor av sorg, sjukdom och allt slags lidande från tyngda skuldror, en hävstång med vilka vi kunna rubba universum. Den hävstången är

[]