196413

Jag föddes 1937 i en liten bondby i österbotten, Finland. Mina föräldrar dog då jag endast var

ett par å r gammal och jag fick då min uppfost- ran på en stor bondgård. Som barn var jag

annorlunda än andra barn och blev därför ofta missförstådd.

Under skoltiden var jag mycket svag till krop- pen och svimmade ofta. Mina fosterföräldrar

ETT VITTNESBöRD 5

Min avgörande kväll var den

6 januari i år. Mitt andra be- sök i ett Maranata-möte blev

avgörande för mig. Vår dotter hade redan blivit frälst. Jag kan inte fatta hur en människa kan bli så sökt av Gud, som jag blev. Jag hade inte läst i en

Bibel på 35 år, hade heller al- drig besökt några möten.

Mitt vittnesbörd om hur fag upplevde Maranata i Stockholm. Undertecknad, frälst sen 50

år tillbaka, befann sig i Stock- holm på genomresa och undra- de vart jag skulle gå på sön- dagsförmiddagen. Att jag skul- le gå på Maranata-möte var på

förhand bestämt. Kl. 10.30 var jag nere vid Tunnelgatan 19,

där jag varit flera gånger för- ut. Nedre salen var fullsatt och

“Men honom (Jesus), som förmår göra mer, ja, långt mer, än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft, som är verksam i oss.” Ef. 3: 20. Få ställen i min Bibel har så fyllt mitt hjärta med blandade känslor som detta. Först möter vi dessa underbara ord om Honom) som äger gränslösa möjligheter på alla områden, antingen det gäller att hjälpa i timlig, kroppslig eller andlig nöd. J esus, Mästaren, äger kraft och makt att förvandla i varje särskild situation. Tack och lov!

“Du Herre övertalade mig, och jag lät mig övertalas; du

grep mig och blev mig över- mäktig.”

Detta ord har talat till mig, då jag sett den skara av vittnen, som samlats några veckor i Stockholm omkring ordet och bönen för att utrustas i den andliga strid, som råder mellan ljus och mörker. Jeremia tid och vår tid har många likheter. Jeremia levde i avfallstid. De falska profeterna lovade frid och framgång. Men Jeremia som ej lyssnade till människornas önskningar, utan hade ett öra

Jer. 18: 1-4. Det är underbart att få höra Herren tala och förnimma Hans ledning med sitt liv. Vad jag själv fått uppleva det sista året är en underbar nåd. Pris ske

Gud! “Ja, såsom leret är i kruk- makarens hand, så ären ock I i

min hand, säger Herren.” Tänk, att få uppleva denna gudomliga vision och att på nytt gripas av den helige Ande och vara som leret i krukmakarens hand och bli omdanad till ett kärl som Herren vill ha det. J ag kan med sångaren säga: “1 mitt hjärta där finnes en längtan att få leva mitt liv helt för Gud, därför är det min bön och min

För något över tre år sedan lämnade jag mitt hjärta och liv till Jesus och blev en ny skapelse. I tjugotvå år hade jag då försökt att gå mina egna vägar trots att Herren sedan jag var helt liten försökt att komma till tals med mig. Men den bedrövelse som är efter Guds sinne verkar till omvändelse. Herrens hand låg tungt över mig, men jag försökte som Jona att fly bort från Herrens ansikte och fick också smaka frukten av det. Ända sedan jag var liten har jag längtat efter att få uppleva och tjäna Gud, men min egen stolthet ville inte böja sig under lydnaden mot Kristus och erkänna Honom som Frälsare och Herre. Mitt liv blev som ett upprört hav som kastas och drives av vinden till dess böljorna slår mot klipporna. Synden fick makt i mitt liv, och jag blev driven av dessa krafter som förde förbannelse, sorg och nöd över mitt liv till dess jag stod där helt utblottad utan Gud och utan hopp i världen. Jag fick uppleva att ett liv utan Gud är som att skriva under sin egen dödsdom. “Den som icke har Sonen har icke heller livet.” Det verkliga livet för alla människor börjar vid Golgata, där Jesus i sin död och uppståndelse förde liv och oförgänglighet fram i ljuset och visade sig som segerherre över honom som hade döden i sitt våld, djävulen, tjuven som mördar och ödelägger. Nedbruten till både ande, själ och kropp kom jag till Honom som läker alla sår och gör allting nytt. Han som frälsar, helar och döper i Anden. Han räckte också Sin hand till mig och drog mig upp ur fördärvets grop. Halleluja! Med vacklande steg och en stammande tunga började jag ett nytt liv på en ny och levande väg. Nu började en ny kamp och strid, nämligen trons goda kamp. Själafienden ville inte släppa sitt byte utan kamp på liv och död, utan han satte in sina listiga

2 Kon. 6: 1-7

Början av detta kapitel hör till de mest läro- rika ställena i dessa historiska böcker. Man kan

ur detta avsnitt utläsa nödvändigheten av inre stabilisering men också utvidgning till det yttre. Vi skall här stanna inför detta då det gäller den a.ndliga sidan och själavinnarearbetet.

Man kan med detta för ögonen ge studiet ru- hriken: Möjligheter och faror i själavinnare- arbetet. Profetlärjungarna hade ett gynnsamt

Vi har nu kommit fram till det utlovade julnumret av vår tidning Midnattsropet och därmed har vi också skickat ut den sista tidningen för året, 1964. Ett år ligger alltså bakom oss och vi skall snart gå in i ett nytt. Under året som gått har vi sökt att göra vårt bästa för våra läsare, när det

gäller tidningens innehåll, utform- de budskap från Herren, och jag

“Min själ längtar och träng- tar efter Herrens gårdar, min

själ och min kropp jubla mot levande Gud. Ty sparven har funnit ett hus, och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar, dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.” Ps. 84: 3- 4. Herrens boning är kär för oss Guds barn. Och Herrens folk känner feststämning. Det är

I Norrköping har under som- maren möten hållits både inom- hus, utomhus och i tält. För- samlingen har under tält serien

haft besök av bröderna John Miland från Norge, Karl-Henric Henricsson, Lars Johansson

m. fl. andra och i avslutnings- mötena broder Alf Peterson.

Sista tältmötet skall sent glqmmas. Efter en kraftfull

predikan av broder Alf Peter- son sökte många Gud till fräls- ning. Eftermötet som inte slu- tade förrän vid midnatt var