1964NaN

I dag finns det i vårt land en skara bröder och systrar, som tjänar Gud i en fri väckelse. Många av dessa har kommit från gamla religiösa sammanhang och gått ut i frihet - Guds barns härliga frihet. Många gånger, särskilt under de första brytningsåren, fick man höra, vilka fel och brister dessa kära bröder och systrar var behäftade med. Man hade hört av någon, som i sin tur hade hört av någon annan o. s. v. Men har du tänkt på någon gång, att kanhända just den bristen, som du är behäftad med, nämligen feghet, är det inte någon av dessa som har. Det är ett hemskt ord. Alltför ofta möter man denna egenskap både hos sig själv och hos andra. Många kristna vet så väl i dag vad Bibeln menar med Guds barns frihet, och vilken uppgift Guds församling har här på jorden, men man har inte den ringaste tanke på att själv personligen ge sitt liv och sin tid. Man vet så väl allting, men ändå sitter man kvar i sina “burar” och så tittar man litet medlidsamt och ibland föraktfullt på sina syskon, som vill försöka och försöker lyfta vingarna för att få uppleva mer av Guds under. Så skjuter man av sina giftiga pilar. Jag önskar att uppmaningen ))Bed för våra vittnen)) inte måtte förklinga ohörd. De behöver särskild nåd från Gud, att de verkligen kan bli bärare av den gudomliga väckelse, som Gud vill att vi skall leva och växa i. Satan är vred, när det predikas en “stor” Jesus, som förmår att göra allt. Att vara ett Jesu vittne i dag är kamp på liv och död. Bed att Gud måtte taga ut flera vittnen, som kan bära ett fulltonigt evangelium vidare! Många, många längtar att få uppleva sanningen om att Jesus Kristus är densamma i dag, som Han var fordom. Det är smärtsamt att konstatera, att de som för 20-30 år sedan prisade sig saliga, i dag har tystnat, och inte nog med att de har tystnat, de har också glömt, att det överhuvudtaget funnits en annan tid i . deras liv. Måtte Gud få väcka till liv alla, som sover en andlig sömn, så att Sverige kan få uppleva ett ögonblick av nåd och gudomlig väckelse innan Jesus kommer! JESUS KOMMER SNART! Karin Larsson Malmö

Framsida

Sista veckan i bibelskolan Bibelskolans sista vecka har varit alldeles särskilt mäktig kanske just därför att det är så många som skall ut för första gången för att vittna om Jesus. “1 mig själv jag intet är, det vet jag helt förvisst, men jag har min tillit helt och fullt till Jesus Krist!”

Under denna vecka har för- utom Arne Imsen, Helge Erixon

och Eric Gunnar Ericsson även Donald Bergagård tjänat med undervisning. Han har berättat

Guds rika frid och nåd! D

Forst vill jag tacka för Mid- nattsropet. Den tidningen har

verkligen inspirerat och “tänt” mig flera gånger. Hade först en mycket negativ uppfattning om Maranata, säkerligen för att jag bara hade hört hörsägner. Det

första som ändrade min uppfatt- ning var skivan “Jesaja 53”. Förs- ta gången hörde jag den på en skivaffär. Då greps jag av den varma innerliga tonen, och började

genast spara, jag går nämligen i skola och har dåligt med pengar, och nu är skivan min. Senare fick jag tillfälle att låna några nummer av Midnattsropet. De “omvände” mig slutligt. Har verkligen blivit välsignad genom

Segerhälsning trån Bibelsholan

Maranataförsamlingen i Stock- holm stod som värdförsamling

för 1964 års Bibelskola, som började den 26 oktober. Många har arbetat med förberedelser

av olika slag, för att denna Bi- belskola skulle komma till

stånd. Till dem vill jag först rikta ett hjärtligt tack. Herren skall i rikligt mått välsigna och belöna dem som på detta sätt

velat tjäna Honom. Frigörel- sens budskap har burits ut i

hela landet, och som en frukt därav samlades bröder och systrar från skilda håll, för att studera Guds Ord. Ett 100-tal deltagare var anmälda. Bland dem var vänner från Jokkmokk i norr till Trelleborg i söder. Även från våra grannländer

Trosbudskap av T. L. Osborn Översättning av Donald Bergagård Ett utav T. L. Osborns 10

förnämliga budskap inspe- lade på utländska språk och

spridda över hela världen. Har du alltid bedit till Gud

och mottagit mirakulösa böne- svar? Gud har lovat att svara

på våra böner. När Jesus Kristus, Guds son, vandrade bland människorna

här på jorden, fann man ho- nom ofta i bön. Varje gång

han bad fick han svar, därför att han bad med tro. En dag sade hans lärjungar: “Lär oss bedja.” De hade sett

Vi är två nyfrälsta makar, som vill vittna om hur vi blev frälsta och hur Maranataropet kom in i vårt liv.

Det började efter TV-pro- grammet för cirka ett år sedan.

Vi gick till ett möte i Viktoria- salen av nyfikenhet och satte

oss långt ner, för att vi skulle

komma fort ut, om något sär- skilt skulle hända. Vi blev in- tresserade av Maranatas möten

och fastän vi tyckte, att det var stimmigt, kom vi igen till varje väckelsemöte. När vi var yngre, besökte vi Frälsningsarmens möten, men vi gick aldrig så flitigt där som vi har gjort på Maranata. Min man blev en helt annan människa, sedan Jesus kom in i hans liv. För min del fick jag aldrig någon ro utan det värkte i mitt hjärta ända till den dag, när jag böjde mina knän inför Herrens ansikte. Då fick jag den ro i mitt hjärta, som jag hade längtat efter. Innan jag böjde mina knän, var det två röster som talade inom mig. Den ena sade: “Gå inte”, den andra sade: “Nu skall

Utdrag ur brev från missionärsfamiljen Eklund

Dopförrättning hölls i Vetlanda för en tid sedan. Mycket folk var samlat och Guds Ande vilade mäktigt över det hela. Bröderna Lars Johansson, Ernst Karlsson och Sten Henriksson frambar livets ord. En nyfrälst broder döptes till Kristus. Vännerna i Vetlanda upplever en härlig förnyelsens ande. De ser framåt i full trosvisshet. Vi t a ckar Gud för de själar som böjt sig vid korset och upplevt frälsningens härliga kraft. “Är Gud för oss vem kan då vara mot oss?” Rom. 8: 31.

Denna bild är från en dopförrättning som hölls i tältet, Vänersborg.

Helge Berntsson var dop- förrättare. En härlig ande

präglade hela mötesserien.

Under Bibelskolan intervjuar Erik-Gunnar Eriksson några av evangelisterna som arbetat på de skilda fälten i vårt land.

Märta Berg och Gunilla Fred- riksson har sitt första evange- listår verkat i Norrbotten.

Fråg,a: Ångrar ni, att ni tog detta steg?

Svar: Nej, vi känner, att det- ta är Guds väg.

Fråga: Vad är ert starkaste intryck under evangelisttiden där uppe?

Svar: Det är det oerhörda be- hov, som finns på de stora