1964NaN

“Och jag har den tillförsikten, att han som i eder begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det intill Kristi Jesu dag.” Fil. 1: 6. Förutsättningen för att detta verk skall kunna fullbordas i oss, är att vi har en fast tillförsikt till J esus. Tron på honom gör oss lyckliga för evigheten. För att livet skall kunna få något innehåll, måste det dirigeras ovan- och inifrån. Detta kan endast ske på en väg. J esus säger : " Jag är vägen, sanningen och livet." Joh. 14: 6. Alltså måst e vi följa J esus i allt, för att en dag st å bärgade. Till hjälpare genom jor delivet har Jesus gett oss den helige Ande. Han säger själv i Joh. 14, a tt den skall “bo hos eder och vara i eder”. F ör att vi skall kunna ge människorna den enda rätta, goda sanningen, Jesus själv, måste vi ha

Joh. 20. För omkring tre år sedan, när jag en dag var i bön, fick jag en uppenbarelse av Jesu uppståndelse. Jag tyckte mig helt plötsligt vara med Petrus

och Johannes vid graven, luta- de mig in och fick se linnebind- larna ligga där. När Jesus blev inlagd i gra- ven blev Han balsamerad. Man

använde linnebindlar, insmorda

med en slags salva, som stelna- de snabbt till en sorts gips. När

Att bli medlem i en så kallad fri församling är ingen garanti för att man får vara med i , den triumferande återlösta skaran, som en gång skall befolka himmelen. När du såg rubriken här ovan “Fostrad eller född”, så tänkte du kanske, att den står bakvänt, ty först måste man ju bli född för att kunna fostras. Du har alldeles rätt min vän, men tyvärr finns det många människor idag, som har det så att de är fostrade in i något, som de istället borde vara födda in i. Hur kan det då bli så?

“Sedan Gud fordom många gånger och på

många sätt hade talat till fäderna genom profe- terna, har han nu på det yttersta av denna tid

talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.” Hebr. 1: 1, 2.

Gud * har talat och Gud talar. Det är huvud- summan av de citerade bibelorden från Hebreer- brevets inledning. · Den jord på vilken vi lever

2 Kor. 9: 15

“Ty så älskade Gud världen, att han gav!” Tack vare Guds generositet har vår frälsning blivit möjlig. All den kärlek och uppoffring som ligger bakom vår frälsning har gjort att den är oändligt dyrbar. Guds gåva, när han gav sin

enfödde Son, var uppfyllelsen av löftet till Abra- ham, han som blev kallad “Guds vän” .

Abraham lämnade sitt fädernesland och leddes av Gud in i Löfteslandet. Där gav Gud honom det dyrbara löftet om Frälsaren, som skulle födas av hans säd i en avlägsen framtid. Och där, i det främmande landet , gav Gud Abraham en son. Sedan prövade Gud honom, för att se om han var villig att ge sin son som ett offer. Vad underbart att Abraham var villig! Han klarade provet! Gud hade funnit en man som älskade Honom så mycket, att han till och med var villig att ge sin son som en gåva! När tiden var inne för att Guds gåva skulle givas till världen, utvalde han ett mänskligt käril till att verkställa sin vilja. Det är likadant i dag. Då Gud kallar oss till en uppgift, måste vi ge oss själva åt Gud och hans verk, så att Guds vilja kan uppfyllas bland människorna. Maria gav något för att vi skulle kunna bli frälsta i dag. Tänk på det personliga offer, då hon villigt gav sig själv så som en tjänarinna åt

Inledningsvis läsa vi ur Matt. 5 : 17-20. Gud vakar genom den helige Ande över sitt ord. Han

tillåt er inte någon förvanskning genom att män- niskor framträda och förkunna andra läror än

dem som Guds ord uttryckligen ger oss. Då Herren Jesus i detta sitt tal betygar att så länge himmel och jord bestå, skall icke det minsta tecken förlora sin bet ydelse, i Ordet. Han vill p eka på att Gud ser också till det lilla, till det minsta. Detta gäller också andra områden. Vi f å inte säga “det är inte så noga med det eller det budet, det betyder nog inte så mycket”. Vi

Jag föddes 1937 i en liten bondby i österbotten, Finland. Mina föräldrar dog då jag endast var

ett par å r gammal och jag fick då min uppfost- ran på en stor bondgård. Som barn var jag

annorlunda än andra barn och blev därför ofta missförstådd.

Under skoltiden var jag mycket svag till krop- pen och svimmade ofta. Mina fosterföräldrar

undrade många gånger vad det skulle bli av mig. Själv drömde jag om att se världen. Vid 15 års ålder flyttade jag till min äldre bror. Det var nu som jag började smaka alkohol och andra laster kom in i mitt liv. Tillsammans med min bror och andra ungdomar gick jag ofta på dans. Lika ofta blev jag besviken. J ag sökte efter något djupare, men visste inte riktigt vad det var, och hur jag skulle finna det. Jag reste ut i världen för att finna lyckan. Då såg jag det inte, men nu förstår jag hur förrädisk och farlig min väg var. Jag fortsatte att söka

“Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” Jes. 6: 8.

När ängeln hade vidrört Pro- fetens mun med det glödande

kolet från altaret, och hans synd hade blivit försonad, då hörde han Herren tala och då var han färdig att svara: “Se, här är jag, sänd mig!” Jag tror att Gud vill uppväcka vittnen och profeter efter Guds sinne i

dessa dagar, bara någon är vil- lig att svara: “Se, här är jag,

ETT VITTNESBöRD 5

Min avgörande kväll var den

6 januari i år. Mitt andra be- sök i ett Maranata-möte blev

avgörande för mig. Vår dotter hade redan blivit frälst. Jag kan inte fatta hur en människa kan bli så sökt av Gud, som jag blev. Jag hade inte läst i en

Bibel på 35 år, hade heller al- drig besökt några möten.

. Nu är jag härligt frälst, döpt i vatten och a!ldedöpt. 0, Gud, vilken glädje, vilken nåd! Jag har levt ett oanständigt liv, men vilken nåd att vara frälst! Min vän, Jesus .lever, och Han hör bön. Tänk att få vara med Honom, tjäna Honom med de gåvor och medel jag har och med den nåd Han ger. “Det är Herrens välsignelse som giver rikedom, egen möda lägger intet därtill.” Torsten Bengtsson Jönköping

J ag vill vittna om en dröm som jag hade för en tid sedan. Guds Ande har manat mig att

skriva denna dröm som ett vitt- nesbörd.

En natt dr ömde jag att jag kom gående på vägen i min hembygd. J ag såg upp mot h imlen. I öster fick jag se en

konung stiga fram. Han var så- som av eld. Jag blev förvånad,

såg åt norr och väster och där steg samma konung fram

Mitt vittnesbörd om hur fag upplevde Maranata i Stockholm. Undertecknad, frälst sen 50

år tillbaka, befann sig i Stock- holm på genomresa och undra- de vart jag skulle gå på sön- dagsförmiddagen. Att jag skul- le gå på Maranata-möte var på

förhand bestämt. Kl. 10.30 var jag nere vid Tunnelgatan 19,

där jag varit flera gånger för- ut. Nedre salen var fullsatt och

en äldre broder predikade ett härligt och frigörande budskap.