1964NaN

Lördagen den 4 juli hade Maranataförsamlingen i Gävle sin första dop förrättning …

Efter att ha levat ett liv djupt ute i syndens träsk fick jag den 1 september 1963, 20 år gammal, uppleva det största under, som en människa någonsin kan uppleva.

Efter min artikel “Sunda entusiaster” i Midnattsropets decembernummer, vill jag förtydliga mig något ifråga om synpunkten på Guds församling.

Vi har ofta fått vara under en öppen himmel, och vi har fått kontakt med vår himmelske Fader och tronen, på vars högra sida Jesus sitter.

Andra veckan i juli hade vi glädjen av att få samlas till en serie härliga logmöten i Norrland.

Se, jag säger Eder en hemlighet. Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva förvandlade, och det i ett nu, i ett ögonblick vid den sista basunens ljud.

Jesu nåd och frid! Jönköping i augusti 1964. Nu kommer vi återigen med ett nummer av vår tidning, som är laddad av levande vittnesbörd, om vad Jesus gör och vill.

Den man som i Brasilien samlar de största lyssnarskarorna till evangeliska väckelsekampanjer, har under juli månad gästat vårt land och talat i stora möten i Stockholm, Göteborg, Norrköping, örebro, Jönköping m. fl. platser.

Ordet Maranata har under de allra senaste åren kommit i blickpunkten, både inom vårt land och långt utom dess gränser, ja, nära nog över hela världen.

Då missionärerna Manoel de Mello och Aldor Pettersson, Brasilien, besökte Jönköping den 3-5 juli, var det många härliga ting som skedde.

I Jerusalem levde vid tiden för Jesu födelse, en rättfärdig och from man som hette Simon.