196504

J esus var ej främmande för bönens väg.

Ofta, ofta vände Han män- niskoskarorna ryggen och drog

sig undan för att bedja. Ibland tog Han sina lärjungar med sig, men många gånger gick Han alldeles ensam. Han drog sig undan - kan man fatta det ? Det fanns således något i

Jesu liv, som ibland var vikti- gare än att förkunna evange- lium och bota sjuka. - Det var

På Midnattsropets redaktion tar vi med stor tacksamhet

emot bildmaterial från Ma- ranatamöten i olika lands- delar. I synnerhet bilder från

dopförrättningar, friluftsmö- ten och stora samlingar.

Angiv på bildens baksida plats och datum då bilden togs. Tack!

R ed.

Till Midnattsropet. Frid från Herren!

Må Herrens Ande bli mäk- tigt utgjuten över vårt land!

Må Guds folk förnyas och många syndare bli frälsta!

Snart är vi framme i det him- melska J erusalem. Halleluja!

Jag vill också varmt tacka

för den kär a tidningen MID- NATTSROPET, vilken är mig

t ill stor hjälp och välsignelse. Den är verkligen ett ljus i mörkr et och ett salt i denna tidens förruttnelse, i en t id då

“Jag förgäter det som är bakom mig och sträcker mig mot det som är framför mig och jagar mot målet . .. "

Fil. 3: 13 Många kristna leva så i det förflutna, att de tillfällen nuet ger, går dem helt förbi. Många av dessa anse att Maranataväckelsen inte är av Gud, därför att dess yttringar inte är alldeles likadana som dem de mött i andra väckelser. Det förflutna begränsar deras tro. För dem är det .otänkbart att Gud kan vidga vår syn och ge oss nya uppenbarelser. - För min egen del är jag så tacksam till Gud för denna väckelse Han av nåd sänt över hela vårt land, ja, även till vår stad. Halleluja! Rätt snart blev jag dragen till dessa härliga

Ur OSWALD J. SMITHS bok; “Strid för sanningen.”

Ing en kristen kan gripa till förtalets svärd och undkomma följderna . Det heter i Gud s ord : " … Alla s om t aga till svärd skola med svärd förgås." Ma tt.

26 : 52. Historien har gång på gång bekräftat sa n- ningen i detta påstående. Förtalet ä r ett tveeggat

Det är Getsemane och det är natt. - Ensam söker sig Mästaren in

i örtagårdens mörker och still- het. Bördan av hela världens

syndaskuld pressar Honom mot

jorden. Ensam skall Han tram- pa Guds vredes stränga vin- press. Ensam skall Han också

draga till anfall mot Helvetets härar. - Han bävar inför den kalk Han skall tömma, och Han sjunker ned på sitt ansikte och

Som om det vore i går minns jag mitt första Maranat a-möte och min reaktion inför det j ag upplevde. Det ser ut som om en slump förde mig dit, men själv vet jag att det var Gud som

ledde mina steg. - Några kam- rater och jag skulle till Malmö

en söndag och samma dag var

där ett Maranata-möte. Vi be- stämde oss för att gå dit. -

Han var orkesterledare och imitatör – såg Maranataprogrammet i TV – nu slår han på trummor bland saliga Maranata-sångare

Jag är så glad att jag av hela mitt hjärta kan instämma i tacksägelsen till Jesus för vad

Han gjort i mitt liv. Det börja- de med TV-programmet för ett

par år sedan. Detta enkla, an- derika Maranatamöte öppnade

mina ögon, riktade mina tankar mot Gud och fyllde mitt hjärta med en gripande längtan efter att själv få uppleva Jesus.

I november 1960 kom det första numret av tid- ningen Midnattsropet ut. Det var ett djärvt steg

som då togs, men en levande tro på Guds rika möjligheter inspirerade utgivarna att gå till verket för att skapa ett väckelse- och kamp organ. övertygelsen om att ett sådant organ skulle få läsare bland de själsfränder, som på ett eller annat sätt uttalat samma djupa längtan efter andlig orientering och klara signaler i en allt mer desillusionerad kristenhet, gav hopp om att

I denna spalt söker vi svara på frågor in- sända från läsekretsen - frågor som i första

hand beröra Bibelns sanningar) det andliga livet och vår verksamhet. Sänd din fråga till

MIDNATTSROPET) Surbrunnsg. 60) STOCK- HOLM VA. Märk kuvertet »Min fråga".

FRÅGA: “Jag undrar varför ni i edra möten ibland applåderar Jesus? Jag har ej hört andra kristna göra detta.”