196604

Du kanske har undrat vart han tog vägen, den unge orkester-

. ledaren och imita- tören som vittnade

så härligt om sin frälsning i denna tidning för några månader sedan? Jo, här är han! Han har sedan dess troget deltagit i arbetet, vittnat, . sjungit och slagit o • pa trummorna 1 Maranataförsam - !ingen i Stockholm. Nu vittnar han om sin kallelse till helig t j änst.

Till Midnattsropet ! J ag uppskattar mycket denna -tidning på grund av dess radio _kala budskap. Jag har aldrig läst någon tidning som drar upp . så tydlig och klar gräns mot ljumhet och skökoväsende i da· gens s. k. kristenhet, och mot världslighet i allmänhet. Tack vare maranataförkunnelsen kom jag till klarhet om och kunde öppna mig för den Helige Ande. Jag blevandedöpt i ett mara~ . natamöte i Värnamo, och får .nu prisa Jesus på nya tungomål. Halleluja! Hoppas att denna radikala :linje kan hållas även i fortsätt·

“Det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, på det att också I mån hava

gemenskap med oss; och vi ha- va vår gemenskap med Fadern

och med hans Son Jesus Kris- tus.” 1 Joh. l: 3.

Ryktet om Guds verk har all- tid spritt sig vida omkring vare

sig vittnesbördet är gott eller ont. Många människor nöjer sig med vad de hör sägas för att taga ställning för eller emot. - Det onda ryktet är ett av

Söndagen den 16 januari gick Maranatabussen från Stockholm med Arne Imsen, Agne Bark och fem evangelister till övre Norrland. Vissa omständigheter

gjorde att A. Imsen skulle be- söka Haparanda och· samtidigt

ordnades då en serie möten.

Detta hade varit ett stort böne- ämne och en önskan från många

vänner. De praktiska detaljerna ordnades på ett underbart sätt. T. o. m. ofrälsta öppnade sina hem för oss. Gud skall välsigna dem rikligen.

Det finns inga argument starka nog, för att

den nytestamentliga församlingen icke skulle va- ra det mest funktionsdugliga organet i evangeli- seringsarbetet både här hemma och i de s. k.

missionsländerna. Inga uttryck av evangelisa- tionsvilja ger oss därför rätt att sätta oss över

den lokala församlingen. - Vår uppgift i tiden är i stället att proklamera Församlingens upprättelse. Det innebär att det allmänna prästadömet kommer i funktion, där gåvor och tjänster i enlighet med apostlarnas lära är i verksamhet på olika områden.

N är var det vi hamnade i märker . och svårigheter av olika slag? - Var det inte då vi gick vår egen självvalda väg? Såsom universums myriader stjärnor, var och en, har sin givna bana att följa i himlarymden, så har Gud också en bestämd plan med varje människas liv här på jorden. - Även med Jesu liv hade Han detta, och Jesus var alltid mycket noga med att förbliva i denna

Den 6 dec. -65 hände det att vår nära 82-årige trosbroder Herman Wennergren med hast blev befordrad till härligheten. Då han efter middagen i sitt

lilla vackra jordiska hem “Sol- liden” , som är beläget öster om

staden, lade sig för att vila, så

kom plötsligt ett bud från him- len: “Min vän! Du har nu vand- rat så många år här på jorden

Varje människa som tar emot Guds ord mottager också ett

gudomligt frö, som i sig inne- sluter en kallelse till tjänst i

Guds rike.

Vi är genom nyfödelsen del- aktiga av Kristus och detta ger

oss också vår uppgift. Kallelsen till de olika tjänsterna eller

ämbetena i församlingen är ned- lagd hos oss, redan i vår moders

liv och frigöres genom fräls- ningsundret. Gud förutsåg vilka

“Simeon och Levi äro bröder, deras vapen är våldets verktyg. Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tagen ingen del i deras samkväm, ty i sin vrede

dräpte de män och i sitt över- dåd stympade de oxar. Förban- nad vare deras vrede som är· så

våldsam och deras grymhet,

som är så hård! Jag skall för- strö dem i Jakob, jag skall för- skingra dem i Israel.” 1 Mos.

“Ty se jag skall på den tiden utföra mitt verk på alla dina förtryckare. Jag skall frälsa de haltande och hämta tillhopa de fördrivna och jag skall låta dem bliva ett ämne till lovsång

och till berömmelse på hela jor- den, där de voro så smädade.

På den tiden skall jag låta eder komma tillbaka, ja på den tiden skall jag hämta eder tillhopa. Ty jag vill låta eder bliva ett ämne till berömmelse och till lovsång bland alla jordens folk i det att jag åter upprättar eder så att I sen det med egna ögon, säger Herren.” Sef. 3: 19-20. Detta Skriftens ord gäller ju i första hand judafolket, men det

Det hände i ett av bibelskolans avslutnings- möten i höstas - i söndagskvällens möte i Vik- toriasalen. Efterrnötet hade nyss börjat, sångar- na hade sjungit en sång och stod nu där framme

och prisade Gud. Plötsligt sprang en man upp på plattformen. Jag kände honom väl - jag hade

nyss bott några dagar i hans hem. En lugn, om- dömesgill, gudfruktig broder. Han talade om att