196606

Nedanstående är en del av vad Målle Lindberg yttrade i

missionskon/erensen i Stock- holm i januari. Det är också

en självbekännelse) ett böne- ämne) en deklaration) och ett

vittnesbörd) som behöver nå ut över hela vårt land. Det är mycket viktigt att de

gåvor och tjänster Gud har gi- vit oss, icke brukas utanför el- ler vid sidan av Guds försam- ling. -

över två år har gått sedan Målle Lindberg bröt upp från oss och valde en för fortsatt g emenskap och samarbete omöjlig väg. Sedan dess har hans namn lyst i alla tänkbara och otänkbara sammanhang till grämelse och bestörtning för hans förutvarande vänner. D et kan icke förnekas, att mycket ’ av det, som vår broder i sina spekulationer lånat sig åt under denna dystra tid, dragit vanära över all andlig verksamhet i h ela vårt land. Ingen kan profitera på människornas djupa längtan efter andlig frigörelse utan att detta får ödes~ digra konsekvenser både för den som låter sig bedragas av sådana lockelser och de som så småningom genomskådar hyckleriet och har anledning känna sig utnyttjade.

Vi upplever även i dag, då Gud på ett särskilt sätt fört ljuset in i våra hjärtan att vi

har förpliktelser mot alla män- niskor. Förpliktelser som aldrig

kan uppfyllas på något annat sätt än att vi ger människorna

ett oförfalskat nådens evange- lium. Paulus var oerhört gripen

av detta. Han säger i sitt av- skedstal till efesiernas äldste:

“Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig

Ett uppenbart syndafall är ,oftast den naturliga följden av

ett inre förfall. Allt avfall bör- jar i det fördolda livet med Gud.

.Det börjar med försumlighet i bönen och i bristande lyhördhet för de larmsignaler samvetet alltid utsänder då fara är på färde. - “Den som står må se till att han icke faller”, varnar -därför Skriften. Där, är en Herrens tjänare

De som då togo emot hans ord lät a döpa

sig) och så ökades församlingen på den da- gen med vid pass tretusen personer.

Apg. 2: 4l. Och Herren ökade församlingen dag efter dag med dem som läto sig frälsas. Apg. 2: 47. Församlingen är mycket värdefull! Det värdefullaste här i världen är inte guldet. De största klenoderna är inte ädelstenarna. Det skönaste är inte blommorna på marken. Nej, det är församlingen, som har denna upphöjda plats.

Vi har det sista året upplevt att Guds ord haft framgång här i Hälsingland. Många själar har upplevt frälsning, Guds folk har blivit förnyade, Anden har

fallit och sjuka har blivit hela- de.-

Pris ske Gud! Vi har haft möten i Arbrå, Bollnäs, Edsbyn och Färila, där nu väckelsens eld brinner. Och nu har vi börjat med möten även i Ljusdal och Söderhamn, där mycket folk samlats och där själar också blivit frälsta. Församlingen har på kort tid vuxit till en stor skara som har Maranata-ropet i sina hjärtan och en stor ungdomsskara sjunger och prisar Jesus i våra möten. -

“Men Guds Ord hade fram- gång och utbredde sig” Apg.

12 :24. Det bibelord som ovan ci- terats, kan vi med stor överty- gelse framhålla idag. Vi får i

sanning uppleva att Jesus är Densamme idag. Och att Ordet

har samma kraft idag. I den ut- sträckning Ordet förkunnats,

kan vi konstatera dess fram- gång och utbredning. Vi ser

också av den händelse som in- träffade i det citerade samman- hanget, hur oerhört viktigt det

Efter två och ett halvt års tid i full verksam- het på missionsfältet i Brasilien kommer nu

missionär Ernst Höglander med familj hem till Sverige sommar. Resan börjar med båt i maj månad. Genom Midnattsropet har det för alla blivit

känt att Höglanders har fått vara till rik väl- signelse i sitt arbete därnere i Sydamerika. Få

land har upplevt en sådan mäktig väckelse som Brasilien. Nu känner dock Höglanders att det är i förening med Guds vilja att återvända till sitt hemland. Maranataförsamlingen i Jönköping, vilken står som missionärernas utsändare, har beslutat att välko~na dem hem. Biljetterna är

“Spiran skall icke vika från Juda, icke härskarstaven från

hans fötter, till dess han kom- mer till Silo och folken bliva

honom hörsamma. Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han

tvår sina kläder i vin, sin man- tel i druvors blod. Hans ögon

äro dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.” 1 Mos. 49: 10-12. Förra gången såg vi på, hur Juda var som ett ungt lejon och

Jag har tillhört Jesus hela mitt liv. Mina föräldrar blev

frälsta när jag var ett år gam- mal, så jag har vuxit upp i ett

kristet hem. Det tackar jag Gud för. Annars kanske jag inte till- Hört Gud nu. Visst har satan varit framme och försökt att få mig på fall många gllnger. Men, pris ske Gud, då har jag fått nåd och hjälp att övervinna frestelserna. På vägen med Jesus kan ibland