196609

En kristen, gripen och tänd,

som skall in i sin uppgift mö- ter många hinder. Då offret är

givet och alla broar bakåt är brända, står man där övergiven av sina forna jordiska stöd, utelämnad tillsynes för attacker

från satan, världen och det sam- manhang man vänt ryggen. Det

som då bär, är upplevelsen man

haft med sin Konung och Mäs- tare och den vision om väckelse

Många kristna är avgjorda

motståndare till maranataväc- kelsen. De glömmer Gamaliels

kloka resonemang: “Sen till, att I icke må befinnas strida mot Gud själv.” - Motstånd skadar annars inte. En verksamhet utan motstånd är dömd att gå under, liksom en motor, på vilken motståndet

är slut, är bara skrot. Hemlig- heten till andlig framgång är

underligt nog motståndet. -

Trots varldens och namnkris- tenhetens motstånd mot Mara- nata är det dock många kristna

Jag är innerligt tacksam till Gud, att jag med hjärtats fulla övertygelse kan säga: Väckelsen är här! - Vi befinner oss mitt inne i en våldsam andlig expansion. Gud vill göra mäktiga ting i denna sena tid. - Vi står inför tidsålderns avslutning och detta Maranatarop vill v äcka varje kristen till besinning, till liv där sådant saknas, till förnyelse där livet håller på att dö ut. -

1 Petr. 1 : 18-19, 2: 6-8, 2 Petr. 1: 1–4

Det talas här om många dyr- bara ting - dyrbara ting, vilka

tillhöra dig och mig som mot- tagit frälsning genom Jesus

Kristus. - Det är av stor vikt att vi få

klart för oss vad vi äger. Vet- skapen om vår rikedom gör oss

starka och frimodiga. Djävulen vill inte att vi ska få syn på .och taga ut våra rikedomar. Får han hålla oss nere i andlig fattigdom och brist, vinner han lättare sina avsikter med oss. - Gud däremot, vill föra oss in i ett land, som flyter av mjölk -och honung, där vi få äta oss mätta och dricka oss glada, vid d et rika bord han dukar för oss. Låt oss se på några av dessa dyrbara ting, som vi äger och -om vilka aposteln här talar. Vi äger ett dyrbart blod Vi läste: “1 veten ju, att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit lösköpta från den vandel i förden i fåfänglighet -efter fädernas sätt, utan med KRISTI DYRA BLOD såsom m ed blodet av ett felfritt lamm utan fläck.” - När P etrus här talar om “ett felfritt lamm utan fläck” , då

Hur fullgöres idag Jesu befallning om försam- lingens tillväxt: “Gån fördenskull ut och gören

alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder.” - I många läger, samfund och församlingar hör man i dag bön om väckelse. Man beder: “O, Jesus, sänd oss väckelse.” Många beder för att andra skall höra att man vill väckelse, andra beder av gammal vana, men helt säkert finns det många som beder med längtan efter väckelse. Gud vare tack för det! Men, i regel finns ett men, hur

Jesus framställer här sig själv som det sann.a vinträdet,

i vilket hans lärjungar är gre- nar. Hans Fader är vingårds- mannen, som rensar varje gren,

för att den skall bära mera frukt. -

I denna liknelse vill Jesus på- visa nödvändigheten av att för- bliva i Honom och vårt beroen- de av Honom för att kunna bära

frukt. - I lärjungarnas händer vilade en stor uppgift. De skulle föra det verk vidare, som .J esus hade börjat. Och då Jesus nu står färdig att lämna dem, vill Han lära dem vägen till ett frukt- bärande liv. Oerhörda möjlig- heter stod till deras förfogande

Klockan 10 på förmiddagen, det var lördag. Vi stod som

vanligt på Västra torget i Jön- köping, sjöng, spelade och vitt- nade om Jesus. Det var mycket

folk i rörelse och jag såg många, många andäktigt lyssnande, stå där med tårfyllda ögon. Strax framför . mig lekte några små barn, de var så glittrande glada. Något på sidan stod flera äldre män, deras yttre vittnade om ett liv i nederlag; märkbart

Jag blev härligt frälst under tältmötena i Borlänge i början av september 1965. Jag gick på mötet på grund av nyfikenhet, man hade hört så mycket om Maranata. Men jag upplevde hur budskapet grep tag i mitt hjärta. Jag kände syndanöd och förstod att Herren sökte mig. J ag är glad att jag fick svara ja till Jesus. Jag kommer aldrig a t t ångra att jag lämnade mitt

Jag blev frälst i ett tältmöte i Falun den 27 maj 1965. - Det var en upplevelse som

jag kanske inte just då helt fat- tade innebörden av, men för

varje dag som går i Jesu efter- följd förstår jag bättre och

bättre vad som hände med mig den gången. - Det första mötet jag besökte var i Folkets Hus. Jag hade aldrig tidigare hört talas om Maranata och ännu mindre om en LEVANDE JESUS. - Det mötet skakade mig. Jag stod i dörröppningen och tittade in just då händerna sträcktes mot himlen och man prisade JESUS på ett sätt som jag aldrig tidigare varit med

“Och Han som satt på tronen sade: Se jag gör allting nytt.” Upp. 21: 5. Detta är en sanning som jag fick uppleva i Maranatatältet i Borlänge i somras. När jag kom dit första gången hade jag den inställningen att kristendom var något mycket tråkigt. Detta berodde på att de präster och predikanter jag förut hört inte talat allt Guds ord. När allt Guds ord förkunnas då blir det härligt. Halleluja! - Det var också sanningen som fick mig att känna mig som en syndare som behövde bli frälst. En månad efter det jag blivit

Upp. 21: 27 “Men intet orent .skall någonsin komma ditin, och ingen som gör vad styggeligt är .och lögn, utan allenast de som

.äro skrivna i livets bok, Lam- mets bok”.

Ingen som är befläckad med ,synd, skall komma in i himlen. Ingen som inte har upplevt att J’ esu blod, som rann på Golgata har renat honom från synden kan komma in i Guds rike. Ty <det är genom Jesu blod som vi har fått tillträde till himlen och till Gud. Det är genom hans sår ‘Vi blir helade, och det är där vi har vägen till frälsning. Ty ingen kommer till fadern utom genom Sonen. Gud har gjort en väg för oss. Han har sänt sin Son till att lida och dö för våra . synder, därför att vi skulle få .·en chans till evigt liv. Han har på det viset öppnat en väg för ·oss till himlen. Du har kanske hört om den .()lärda indiska bibelkvinnan,