Nummer 4 2008 av Midnattsropet innehåller bl.a. reportage från olika satsningar den bakomliggande sommaren. Även undervisning och vittnestbörd.

Ledare av Berno Vidén
Istället för att utbedja sig den Ande som formar den troende till att leva för himmelen, med tydlig distans till världen, hänger sig många kristna idag åt allahanda karismatiska experiment för själva njutningens skull.
Den ande som Gud ger däremot, är en hjälp till att se klart vad som äger rum i tiden, att hålla sig nykter andligt sett, så att de viktiga råmärken vi har i evangeliet inte flyttas.

Reportage av Ulla Näsholm

Midnattsropets medarbetare Ulla Näsholm, som dessutom i många år varit Maranataförsamlingens evangelist och missionär, åkte för en tid sedan och hälsade på ett äldre par i Piteå. Dessa syskon hade betytt mycket för Ulla när hon som ung mötte Jesus Kristus till frälsning, och sade ja till kallelsen att tjäna Gud med hela sitt liv. Ulla kunde inte motstå att göra ett litet reportage från besöket, och här får vi också en glimt från vad de fått betyda för att Ulla kunde komma i tjänst för Gud i själavinnande, själavård och även som medarbetare i Midnattsropet!

Vittnesbörd och appell av Stig Andreasson

Torpstugan med det låga taket
I min västgötska hembygd fanns en del små stugor med mycket låg takhöjd. Min farfars torp var av den typen. Då min farbror, som var ett stycke över medellängd, vankade omkring därinne i stugan rörde hans hår vid det vita papptaket. Halvvägs mellan mitt barndomshem och skolan där jag lärde mig läsa låg en liknande torpstuga. Takhöjden torde ha varit ungefär densamma som hemma hos farfar. I den stugan bodde en äldre kvinna, vars rygg var böjd av ålder och hårt arbete. Hon hade väl därför inga direkta problem med takhöjden. Men hennes äldste son, som också bodde hemma, måste nog böja på nacken då han skulle gå in genom dörren.

Appell av Samuel Hafsahl

Frågan är om vi i vårt liv och vår vandel här lever för det tillkommande. Eller om det bara är något vi tror, som inte blir verkligt. Vi kanske har gått över från en tankebyggnad till en annan som är bättre; mera moralisk och god. Har det tillkommande livet blivit en verklighet för oss, så att vi lever och gör våra beslut med tanke på att det finns ett evigt liv, en annan, sann värld?

Vittnesbörd av Mindaugas Biveinis från Litauen

Guds frid! Jag vill först tacka för inbjudan vi fick att komma hit. Det känns gott att vara här. Ni sjunger så fint och spelar olika instrument. I bibeln läser vi att man prisade Gud med olika instrument. Jag tror att Gud tycker om det och välsignar det.

Jag vill berätta litet om mitt team. Vi kommer från Litauen, från en stad som heter Mariampole. Den ligger vid polska gränsen och det finns ungefär 50.000 invånare där. Alla som spelar med i teamet är med i vår församling. Det finns flera, men bara de som spelar bäst fick följa med. Församlingen är inte så stor, men vi har gemenskap och verkar Guds verk i vår stad.

Predikan av Michael Hafsahl

Jag ska dela med mig en vers ur Matteus evangelium. En märklig vers:

-Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig. (Matt 11:12)

I den norska bibeln heter det: “Og mennesker som trenger sig inn med makt”.

Helt uppenbart så handlar inte denna vers om alla människor. Det finns människor som tackar nej till himmelriket, som inte vill ha något med himmelriket att göra. Det finns grupper som motarbetar himmelriket, och så finns det också, tyvärr, en stor grupp människor som aldrig har hört talas om himmelriket. Men det finns också sådana som Jesus talar om här; människor som stormar fram, som tränger sig in med makt, och som rycker det till sig. Det är en beskrivning som nästan tenderar till våldsamhet. Det är något i texten som säger mig att här är det kompromisslösa människor som stormar fram. Kosta vad det kosta vill, jag vill ha tag i himmelriket och dess hemligheter. Människor som använder all sin makt, varje fiber i kroppen, för att nå fram till himmelriket. och för att rycka det till sig. Och när man väl har fått tag, så släpper man det inte.

Appell av Gertrud Johansson

Jag är väldigt tacksam för denna konferens. Jag har upplevt det rikt. Vi har hört väldigt mycket allvarliga gudsord till oss. Jag har tänkt på ett kapitel i första Krönikebokens tolfte kapitel. Där står det om den tid kung David var smord till konung, men han fick vara i flykt på grund av kung Saul.

-Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis’ son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget. De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder …

Predikan av Arne Imsen

Andevärlden är en realitet, mer verksam än det vi vanligtvis tänker. Den osynliga andevärlden den synliggöres i sådant som så småningom kan registreras med våra fem sinnen. Vi ser icke makterna som opererar i det fördolda, men vi ser resultatet, verkningarna; de uppenbarar sig praktiskt taget på alla plan och på alla områden.

Man kan tala om att i andevärlden finns det olika klasser, grupper, maktkonstellationer med olika uppgifter. De har olika aktionsradie och arbetar på olika nivåer, eller som skriften säger, “är verksamma” på olika nivåer.

Vittnesbörd av Ram Bahaclur Tamang

Ram Bahadur Tamang kommer från Nepal. Som barn lärde han sig leva som buddist och förblev den religionen trogen till dess han under en sjukdomstid för två år sedan fick möta Jesus till frälsning. Ram försökte sedan få bli döpt till Krsitus i sitt hemland, något som inte lyckades. I våras kom han i kontakt med Maranataförsamlingen i Stockholm genom ett torgmöte på Sergels torg. Kort därefter fick han möjligheten att gå dopets väg och begrava den gamla människan. Läs här en del av broder Rams vittnesbörd.

Rapport från Rålambshovsparken och Sergels torg av Emanuel Johansson

Tidigt på torsdagmorgon åker vi in mot stan. Det är lugnt i parken, regnet hänger i luften och med en gång börjar vi lossa lastbilen; master, bänkar, dukar, järn och mycket mer. Efter ett tag infinner sig den välbekanta känslan: Nu är vi igång! Nu satsar vi! Tältet ska upp! Evangelium ska predikas! - Det känns välsignat. Även om det är ansträngande att dra upp de tunga stålmasterna, slå i de meterlånga järnen och hissa de kraftiga dukarna är det en glädje att få ta i för ett verkligt gott syfte.

Vittnesbörd av Zebastian Vidén

Vi lever i en natt. Vi har fått mycket god undervisning de här dagarna om hur det är ställt i världen nu och hur synden tilltar och allt tyder på att det verkar bli allt mörkare i världen och hårdare för den som vill leva för Kristus. Häromnatten var jag jour, och gick ut på gården ganska tidigt. Då fick jag se något underbart. Jag fick se gryningen. Och det talade till mig väldigt. För oss som är ljusets barn, som har tagit emot Jesus i våra hjärtan, stannar det inte vid den här natten. Vi har ett hopp bortom det som syns för blotta ögat. Men samtidigt, om vi läser i Guds Ord förstår vi att den här gryningen som bryter in när solen går upp över jorden också kommer att innebära en dom över allt ogudaktigt. Vi läser om hur det gick för Sodom och Gomorra. Den dagen då Lot gick ut ur Sodom, lät Herren eld och svavel falla ner över slätten där. Så det gäller för oss att ha vår sak klar med Gud, och vara där han vill att vi ska befinna oss.

Vittnesbörd av Jörgen Lindroos från tältet Rålambshov

Jag ska läsa ur Apostlagärningarna i Bibeln. Det handlar om Petrus och Johannes, som nyligen hade varit med om det stora undret på pingstdagen. De fick ta emot den helige Ande och fick kraft till tjänsten. De ställdes inför Stora Rådet, för folket ville inte höra talas om det nya som kommit. Det har alltid varit så för väckelsefolket, att det mött motstånd bland det etablerade.