200804

Rapport från Rålambshovsparken och Sergels torg av Emanuel Johansson

Tidigt på torsdagmorgon åker vi in mot stan. Det är lugnt i parken, regnet hänger i luften och med en gång börjar vi lossa lastbilen; master, bänkar, dukar, järn och mycket mer. Efter ett tag infinner sig den välbekanta känslan: Nu är vi igång! Nu satsar vi! Tältet ska upp! Evangelium ska predikas! - Det känns välsignat. Även om det är ansträngande att dra upp de tunga stålmasterna, slå i de meterlånga järnen och hissa de kraftiga dukarna är det en glädje att få ta i för ett verkligt gott syfte.

Vittnesbörd av Zebastian Vidén

Vi lever i en natt. Vi har fått mycket god undervisning de här dagarna om hur det är ställt i världen nu och hur synden tilltar och allt tyder på att det verkar bli allt mörkare i världen och hårdare för den som vill leva för Kristus. Häromnatten var jag jour, och gick ut på gården ganska tidigt. Då fick jag se något underbart. Jag fick se gryningen. Och det talade till mig väldigt. För oss som är ljusets barn, som har tagit emot Jesus i våra hjärtan, stannar det inte vid den här natten. Vi har ett hopp bortom det som syns för blotta ögat. Men samtidigt, om vi läser i Guds Ord förstår vi att den här gryningen som bryter in när solen går upp över jorden också kommer att innebära en dom över allt ogudaktigt. Vi läser om hur det gick för Sodom och Gomorra. Den dagen då Lot gick ut ur Sodom, lät Herren eld och svavel falla ner över slätten där. Så det gäller för oss att ha vår sak klar med Gud, och vara där han vill att vi ska befinna oss.

Vittnesbörd av Jörgen Lindroos från tältet Rålambshov

Jag ska läsa ur Apostlagärningarna i Bibeln. Det handlar om Petrus och Johannes, som nyligen hade varit med om det stora undret på pingstdagen. De fick ta emot den helige Ande och fick kraft till tjänsten. De ställdes inför Stora Rådet, för folket ville inte höra talas om det nya som kommit. Det har alltid varit så för väckelsefolket, att det mött motstånd bland det etablerade.