Midnattsropet nr 4-09
Nr. 4 2009 av tidningen Midnattsropet
Pride nästa
Ledare av Berno Vidén
En förvandlande tro!
Emanuel Johansson intervjuar Aivaras Kulišauskas
Gud satte fiendskap
Predikan av Arne Imsen från 1980
Amos - en obekväm profetröst
Bibelstudium av Roger Lindroos
En hälsning från missionsfältet
Karin Vidén skriver från Dominikanska Republiken
Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar
Text: Karin Vidén
Reaktioner
Några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag
Glädjefest i Albi då den nya lokalen invigdes
Stig Andreasson skriver från Frankrike
Pride nästa
Ledare av Berno Vidén
Tiden är ond! Så kan man med korta ord sammanfatta de dagar vi lever i. Jesus själv informerade och förvarnade vid flera tillfällen sina lärjungar om vad som skulle komma och i sammanhangen använde han uttryck som Vaken! Flyn! Ni är inte av denna världen! Världen kommer att hata er för mitt namns skull!
Jesus beskriver också den yttersta tidens dagar genom att jämföra dem med Lots och Noas tider, vilka präglades av att ondska och perversiteter upphöjts till norm. I Bergspredikans förunderliga undervisning förtydligar Jesus något av vad efterföljelsen handlar om; nämligen att försaka sig själv. Inte i en egocentrisk självmedömkan där försakelsen tar sig uttryck i religiösa riter, men däremot en försakelse som vittnar om att vi är tagna ut ur världen och tillhör ett annat rike; Guds rike! Bergspredikans budskap sätter fokus på himmelrikets sanna realiteter och avslöjar världens förrädiska lockelser och dess öde.
En förvandlande tro!
Emanuel Johansson intervjuar Aivaras Kulišauskas
Aivaras Kulišauskas bor och arbetar sedan några år i Maranataförsamlingens storfamiljsgemenskap på Bällsta Missionscenter. Han är inte rädd för att ta sig an olika arbetsuppgifter och ser var behoven finns. Att församlingens bilpool blivit bättre omhändertagen på sistone är t.ex Aivaras förtjänst. Det står också klart att gästerna på Hotell Pilgrimshem fått en plats i Aivaras hjärta, han är ofta den som ger dem ett ord på vägen eller en inbjudan till församlingens möten.
Gud satte Fiendskap
Predikan av Arne Imsen, införd i MR 1980
Då fallet ägt rum och människan uppvaktats av Guds ärkefiende Lucifer, som är satan, var det med mycket avancerade avsikter satan gick fram. Framförallt ville han ha sin auktoritet, sin maktsfär och sitt välde förevigat med människan såsom sitt speciella redskap. Han ville få sitt välde, som kallas världen och egentligen hör tiden till men som går mot sin upplösning, förevigat i en evig rivalitet och strid med Gud.
Nu lyckades inte satan, men då fallet var ett faktum, då han flirtat till sig människans uppmärksamhet och genom sin kurtis förtrollat henne, hörde människan de ljuva tonerna från de väldiga utfästelser ormen gjorde i paradiset.Han sade: ”Gud vet att om ni äter av det här trädet, då skall ni bli lika Gud”, dvs skall ni få lika kunskap som Gud.
Guds avsikt var inte i första hand att förmedla kunskap till människan, utan liv. Därför lägger vi märke till att det rakt igenom hela historien varit en märklig kontrovers mellan det vi skulle kunna kalla för livet och kunskapen. Människan har sökt kunskap många gånger med avsikt att förbättra och underlätta livet, men hon har aldrig förmått söka sig till själva livets källa. Därför har kunskapen kommit att bli ett element eller ett instrument i strid mot livet. Eller ännu hellre: kunskapen har stått som en antipol till Gud själv.
Amos - en obekväm profetröst
Bibelstudium av Roger Lindroos
Jag har funderat en del över profeten Amos. Vem han egentligen var. Det står inte så väldigt mycket om honom, men i första kapitlet av Amos bok, läser vi att han var en av herdarna från Tekoa:
-Detta är vad som talades av Amos, en bland herdarna från Tekoa, vad han skådade angående Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas’ sons, Israels konungs, tid, två år före jordbävningen. (Amos 1:1)
Han var en herde; säger själv att han inte var någon profet. Några kapitel senare läser vi att han är varken profet eller profetlärjunge, utan en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Det står:
-Jag är varken en profet eller en profetlärjunge, jag är en boskapsherde, som lever av mullbärsfikon. Men HERREN tog mig från hjorden; HERREN sade till mig: ‘Gå åstad och profetera för mitt folk Israel.’ (Amos 7:14-15)
Vi förstår att han måste ha varit en enkel människa. Jag slog upp i Illustrerat bibellexikon där det står några rader om den tiden. Det grep mig, jag vill citera:
-De båda rikena, Israel och Juda stod vid denna tid på höjdpunkten av världslig och materiell makt. Men välståndet hade den allra mörkaste bakgrund. Moraliskt förfall härskade och religionen var som ett skal utan kärna. Omåttlighet och utsvävningar florerade, och med dem avgudadyrkan. De rika levde i överflöd, medan det arbetande folket led nöd. Man njöt rikedom och lyx och åstundade Herrens dag, vilken skulle bringa Israel glädje och ljus, medan de övriga folken skulle gå dom och undergång till mötes.
De här slutsatserna har dragits utifrån vad som skrivits under den här tiden. Bland annat från vad profeten Amos profeterade. Det står i andra kapitlet.
-Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor. Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn. På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus (Amos 2:6-8)
Vi kan också läsa ur kapitel åtta:
-Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg en korg med mogen frukt. Och han sade: “Vad ser du, Amos?” Jag svarade: “En korg med mogen frukt.” Då sade HERREN till mig: “Mitt folk Israel är moget till undergång; jag kan icke vidare tillgiva dem. Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer, säger Herren, HERREN; man skall få se lik i mängd, överallt skola de ligga kastade; ja, stillhet må råda!” Hören detta, I som stån den fattige efter livet och viljen göra slut på de ödmjuka i landet, som sägen: “När är då nymånadsdagen förbi, så att vi få sälja säd, och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd? Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt. Då vilja vi köpa de arma för penningar och den fattige för ett par skor; och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.” (Amos 8:1-6)
Vi förstår att denna beskrivning av hur det var denna tid stämmer rätt bra. Israel var en makt att räkna med. Man hade rikedomar, men hade tillskansat sig denna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Det har talat till mig. Det är väldigt likt vår tid. Slaveriet, som vi trodde var avskaffat, har aldrig någonsin varit så utbrett som idag. Vi ser ut över jorden. Det finns rapporter om hur människor hålls som slavar. När vi hör om slavar, tänker vi på de svarta som togs från Afrika och skeppades långväga, och hur sedan det slaveriet upphörde i Amerika. Men det finns mycket mer slaveri idag, än om man inte så lätt upptäcker det. Människor säljs för att tjäna så att rikedomen ska växa hos några. Vi har här i vår församling fått höra förkunnas om vilken orättfärdighet vi själva egentligen lever i. Om vi ser närmare på vilken rikedom vi har, och på vilkens bekostnad vi har välstånd, så förstår vi.
Vi kan också läsa om Betel i Amos bok. Vi förstår att Amos var en ganska obekväm person. Herren visar honom att han inte kan spara Israel. Vi läser om en präst i Betel:
-Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels konung, och lät säga: “Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans ordande.
Ty så har Amos sagt: ‘Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.’” Och Amasja sade till Amos: “Du siare, gå din väg och sök din tillflykt i Juda land; där må du äta ditt bröd, och där må du profetera. Men i Betel får du icke vidare profetera, ty det är en konungslig helgedom och ett rikets tempel.” (Amos 7:10-13)
En hälsning från missionsfältet
Karin Vidén skriver från Dominikanska Republiken
Frid allesammans!
Vill med den här hälsningen informera något om de förberedelser inför kommande skolstart vi har ägnat en hel del tid åt under den bakomliggande veckan.
Redan i måndags då Veronica återvände efter att ha kört Berno till flygplatsen, inför hans resa hem till församlingen, åkte vi ut till Palavé där vi sammanstrålade med Esther, och tillsammans med henne besökte vi alla de hem som Veronica och hon tidigare uppsökt, där det finns barn som av olika anledningar inte fått skolgång.
Esther som är uppväxt i Palavé och som dessutom har arbetat i en skola i området känner de flesta människor på ett eller annat sätt. Hon vet var de största behoven av hjälp finns och kunde i den tryckande eftermiddagsvärmen vägleda oss fram genom den labyrint av leriga gångstigar som ringlar sig genom området där de mest fattiga bor. Lera, flugor, skabbiga hundar, och en massa människor överallt…..som alla tycktes vänta på att solen skulle dra sig undan något, för att ge plats åt skymningen med en förhoppningsvis sval kvällsbris. Vi besökte ca tio hem och tog reda på något om orsaken till att barnen i familjerna inte går i skolan, och inbjöd till inskrivning inför höstterminen.
Så på torsdagmorgon var vi på plats i skolan. Veronica tog emot föräldrar med barn och fyllde i det formulär av nödvändig information vi behöver ha om varje elev, alltmedan jag i rummet intill gjorde en del enkla tester med barnen för att något kunna bedöma den nivå han/hon befinner sig på.
Vi inbjöd också vid inskrivningen till kommande läkarmottagningar, och informerade om att skolan bekostar skoluniform, idrottskläder, skor, läromedel mm, och att ett mellanmål samt frukt serveras varje dag.
Några av eleverna har mycket speciella behov och jag vill nämna något om dem här.
Den första att skriva in sina pojkar var en haitisk mamma. Den ena pojken, Jonathan 7 år, har verkligen problem. Vid vårt tidigare besök i hemmet ropade mamman på honom att komma, men han var väldigt skygg och vågade inte titta på oss. Mamman tog då tag i hans arm för att få honom att stanna upp lite men han smet undan och försvann in i det skjul de bor i. Hon förklarade på stapplande spanska att han fick meningit (hjärnhinneinflammation) då han var mindre och sedan dess blev tyst och skygg. Veronica och Esther pratade med mamman och jag närmade mig sakta dörren där Jonathan stod och likasom gömde sig. -Hej, sa jag, och sökte hans blick. Jag sträckte sakta fram min hand mot honom, och tog försiktigt tag i hans hand som för att hälsa, och då vågade han faktiskt titta på mig och släppte fram ett litet leende…..!
Vid det test jag gjorde med elev efter elev vid inskrivningen visade sig Jonathan ha bra finmotorik - men inget talspråk. Vi samtalade Veronica och jag vad vi kan göra för denne lille grabb, och beslutade oss för att ge honom det vi kan åtminstone, så långt vi förmår, och så får vi hoppas på att talet ska lossna. Alternativet för honom är annars inget alls, så han får nu gå i vår skola tillsammans med sin bror Yondi som vi också skrev in.
Bland de nyinskrivna eleverna finns också tre bröder i åldrarna 9, 11 och 14 år, som utan sina föräldrar bor hos en kvinna i Palavé. De kom från Haiti för inte så länge sedan och hade knappt någon skolgång alls bakom sig. Som odokumenterade har de dessutom stora svårigheter att komma in i en statlig skola här.
Ännu ett av barnen är 8-åriga Niurca som har hydrocephalus, vattenskalle. Hon låg till sängs framför en TV då vi kom på hembesök, och hennes mamma berättade att hon sitter uppe i en stol ibland på dagen, men kan inte gå. Man opererade in en shunt för hjärnvätskan för ca tre år sedan eftersom huvudet då var enormt i storlek vilket innebar att hon inte kunde annat än att ligga, och kunde knappt inte heller prata. Nu mår hon bättre, men då den rehabilitering hon ordinerades efter operationen var alltför kostsam för denna fattiga familj blev det inget av utan tiden har bara gått utan träning. Niurca har en rullstol och vi räknar med att kunna erbjuda för henne anpassad skolgång åtminstone några dagar i veckan, och mamman var mycket tacksam för den hjälpen och kommer att lämna och hämta henne vid skolan.
Tillsammans med Niurca hoppas vi kunna ha Melanie 7 år, i en specialgrupp på eftermiddagen. Hon har en hjärnskada som innebär en förlamning i högra delen av hennes kropp. För några år sedan var hon sämre men genom den operation med påföljande rehabilitering vi då ekonomiskt kunde hjälpa till med förbättrades hennes förutsättningar något. Melanies mamma vill verkligen att hon ska få någon form av skolgång trots sitt handikapp, men ser ingen möjlighet någon annanstans än hos oss. Melanie är aktiv och full av energi, och har också som jag bedömer det stora problem med att selektera sina sinnesintryck. Vi vill iallafall ge henne möjligheten så långt vi kan sträcka oss, att få någon form av undervisning och träning på sin nivå.
Vi har för närvarande 17 elever inskrivna i årskurserna 1 och 2, och så gott som alla är haitier och några av dem har även svårt med spanska språket. De två flickorna med mycket särskilda behov planerar vi ha i en separat eftermiddagsgrupp då det är lugnare för dem. Många fler har sökt upp oss och ber om vår hjälp med sina barn. Behoven är mycket stora!
Exempelvis är Moniza 18 år, i behov av vår hjälp. Hon har Downs syndrom och har även en form av tbc, men läkare menar att hon förutom medicinering behöver en daglig sysselsättning och viss intellektuell träning för att må bättre. Moniza är med i många av våra möten och vi hoppas kunna på något sätt komma henne och familjen till hjälp.
Höstterminen börjar den 1 september och det är Veronica och Nahdja som tillsammans ska ansvara för årskurserna 1 och 2. Vi har erbjudit Esther arbete med eftermiddagsgruppen och hon tog glad emot det erbjudandet, och föreslog genast ännu en elev som har uppenbara behov av speciell hjälp.
Ja, som ni förstår så är skolarbetet och även barnmötena i Palavé ett angeläget böneämne även fortsättningsvis. Vi får genom det så nära kontakt med människor och inblick i ofta mycket svåra livssituationer, för oss många gånger övermäktiga att lösa. Evangeliets kraft blir dock så konkret och påtaglig då man ser hur det glada budskapet, omfattar hela människan, hennes ande, själ och kropp. Vi har fått för intet, för att också ge för intet. Likasom den lille grabben som kom med sina bröd och fiskar till Jesus, får också vi överlämna till samme Jesus, det vi har, så gör han undret mitt framför våra ögon och mättar folket! Det vi har är först och främst oss själva, och det är det som ska överlämnas i Jesu händer.
Gud välsigne er alla!
Ny skollag kriminaliserar svenska föräldrar
Text: Karin Vidén
Utbildningsminister Jan Björklund presenterade den 15 juni Utbildningsdepartementets skollagsberednings förslag till ny skollag, Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Förslaget är sänt på remiss till ca 140 instanser vars svar ska inkomma senast den 1 oktober 2009. Regeringsproposition om ny skollag planeras läggas våren 2010 och lagen kan börja gälla den 1 juli 2011. Den nya skollagens 28 kapitel omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning.
Hemundervisande föräldrar över hela landet väntade med spänning och stort intresse på att lagförslaget skulle släppas till offentligheten för att få del av eventuella nya formuleringar och ändringar i den lagparagraf i skollagen man idag anger som stöd för sin hemundervisning, nämligen 10 kap 4 §:
Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.
Reaktioner
MR presenterar här några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag
Det är besynnerligt med den enorma tilltron till skolinstitutionens positiva betydelse i en människas liv, och tilltron till skolpolitikernas förmåga att göra riktiga bedömningar om vad som är väsentlig kunskap och nödvändiga obligatorier. Det är ju lätt konstaterat att skolan i flera avseenden befinner sig flera decennier tillbaka i tiden. Vi har genomgått en globalisering och en IT-revolution som medger en enorm flexibilitet och fantastiska möjligheter till vidgade vyer och mångfald. Men skolan tragglar på med obligatorisk närvaro för närvarons skull, och i skolbarnens ryggsäckar ligger fortfarande skrynkliga stenciler med RFSU:s världsbild, som ska prackas på alla…
/Barometerns Kolumnist den 24 juni, Karin Yngman
Glädjefest i Albi då den nya lokalen invigdes
Rapport från Frankrike av Stig Andreasson
Stina Fridolfsson introducerar:
Jag har haft den stora förmånen att vid tre tillfällen få följa med Åse och Stig Andreasson på resa till Frankrike och besöka några av de församlingar de gjort pionjärinsatser i. Den församling som fått speciell plats i mitt hjärta, är församlingen i Albi. Den växer och utvecklas. När de vid mitt första besök fick höra talas om Maranatas missionsarbete i Dominikanska Republiken, visade de stort engagemang, och har alltsedan dess sänt månatliga offer dit.
Då en gammal lada, nu restaurerad av många ivriga arbetare i församlingen, äntligen fick invigas som gudstjänstlokal var också jag inbjuden, men kunde inte åka vid detta tillfälle Ett år tidigare besökte jag tillsammans med Åse och Stig denna församling i Albi, och då åkte vi till den blivande möteslokalen. En stor del av församlingens syskon var engagerade i målande, spacklande, borrande och spikande. En underbar gudstjänst och församlingsgemenskap!
Den andliga striden i Bibelns ljus
Bibelstudium av Michael Dakwar
-Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:19-20)
-Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:10-12)
Frälsning!
Hälsning från Gösta Karlsson i Tranås
Bibelns centrala budskap är frälsning. Det gäller såväl i Gamla som Nya Testamentet. Hebreiskan är ju Gamla testamentets grundspråk, medan Nya Testamentet till övervägande del är skrivet på grekiska.
I Gamla Testamentet är det tre konsonanter som utgör stommen för ordet frälsning; nämligen jod, shin och ayin. Samma sak gäller ordet Jesus och Josua. I grekiskan skriver man sozo/soter, det senare står ett 15-tal gånger om Jesus i Nya Testamentet. Verbformen är sozein. Den språkliga betydelsen av ordet frälsning om vi nu håller oss till det, ja det omfattar så oändligt mycket positivt för människan. Jag går inte in på det nu men fokuserar på den andliga innebörden. Då tycker jag att Mästarens ord till Nikodemus inbegriper allt detta. Han säger: “Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon inte få se Guds rike.” (Joh 3:3) Att bli frälst är alltså att bli född på nytt.
Att fungera i räddningtjänsten
Appell av Bill Nyman
Det är underbart med alla de Guds under jag varit med om. Jag blev frälst efter 35 års tungt missbruk, döpt i vatten och andedöpt, och löst från fem tunga droger. Allting skedde på en gång, det sa bara pang, och jag for i golvet i kyrkan en tidig morgonbön efter att ha varit på behandling en vecka. Jag hade inte tänkt att bli frälst, men det bara small till. Gud visste hur jag var, att han behövde behandla mig så. Jag fattar inget av det som hände, men måste ut och berätta. Det går ju inte att förklara Guds under.
Jag vill läsa ur Jesaja:
-Vakna upp, vakna upp, kläd dig i din styrka, du Sion, kläd dig i din högtidsskrud, du Jerusalem, du heliga stad, ty ingen oomskuren eller oren skall härefter komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem. Lös banden från din hals, du fångna dotter Sion. Ty så säger HERREN: Ni har blivit sålda för intet, därför skall ni också utan pengar bli återlösta. (Jes 52:1-3)
Jag hade blivit frihalsad där på golvet. Jag fick sedan lära mig det där ordet frihalsad, och tycker det var så bra. Jag fick lämna kvar bojan där på golvet.
Jag vill också läsa från Matteus, liknelsen om fisknoten:
-Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?" De svarade honom: “Ja”. Då sade han till dem: “Därför är varje skriftlärd, som har blivit en himmelrikets lärjunge, lik en man som ur sitt förråd hämtar fram både nytt och gammalt. (Matt 13:47-52)
Jag hade ingenting gammalt som var något att hämta ur, så jag fick bara nytt. Sen får jag väl fylla på av det gamla efterhand, men försöker att inte bli någon farisé.
Någon berättade om en kapten på en fisketrålare. Hur det kan gå till då de är ute och drar trål. Det är stora krafter i en trål, en tung lina. Båtmotorn drar och trålen ligger efter. Så kan det hända att trålen slår; dvs att den hugger i något okänt. Man drar ju i säkra trålleder, men det kan hända att något finns där. Då blir linan sträckt på en gång, och skepparen hinner inte slå ner den. Det medför att trålen slår, alltså bakändan går in under båten. Då rinner vattnet in – jättefort. Det enda skepparen har att göra när något sådant händer, är att få på manskapet och sig själv flytvästarna. Han vet inte hur allting fungerar i det där, men han vet att västarna ska på, sedan ska han slänga alla sina mannar i sjön, bort från båten, och hoppa i efter själv. När flytvästarna kommer i vattnet, så finns i dem ett slags piller, en tablett av något slag, och när den löses upp i vattnet, slår den till ett stift och en GPS-sändare börjar sända och då går det ett larm.
På räddningstjänsten sitter någon och sover i väntan på larm. Det börjar pipa i hans larmskärm, och när han tittar till ser han att där ligger fyra prickar. Det enda han ska bry sig om när han ser dessa prickar, är att väcka piloten som kör helikoptern, och sjukvårdaren, ytbärgaren och navigatören. De springer in till helikoptern, för de vet om att det är just det som ska göras. Så åker de iväg och helikopterpiloten får koordinaterna från mannen som sitter kvar där vid larmskärmen. De som ligger i vattnet har det inte lätt – tänk dig, det är natt, det är mörkt det är dimmigt. Man ser ingenting. Klart att de börjar fundera: Jag vet inte vad som ska ske, fungerar allt det här? Man kan föreställa sig tankarna som är där då.
Helt plötsligt hörs det ett dån. Det kommer ljus från strålkastaren, helikoptern kommer ner, ytbärgaren kommer och räddningsmanskapet tar upp männen från vattnet. Han som bevakar skärmen ser att prickarna slocknat och förstår att de nödställda som låg i vattnet har hämtats. Då återgår han till sin rutin och slumrar in, tills nästa larm kommer. Han ska inte bry sig om vad de räddade hette, vem skepparen var och vad som hände i övrigt. Sedan kommer också de tillbaka som hämtat dem. Ytbärgaren tar av sig sina grejer, gör iordning sin utrustning för att vara redo till nästa larm. Sjukvårdaren tar hand om vad som måste göras med dem som låg i vattnet, larmar ambulans om det behövs, och lämnar över de räddade att få vård och gör sig sedan redo för nästa larm.
Krön Jesus till kung!
Text: Ulla Näsholm
Mottot för sommarens maranatakonferens
är just det – Krön Jesus till
kung!
Jesus Kristus – den Messias Guds
eget folk väntade på. Han kom till sitt eget och de
tog inte emot honom, säger bibeln.
När människorna såg de under Jesus gjorde, förvandlade
vatten till vin, hur han fick fem bröd och
två fiskar räcka till tusentals människor, hur sjuka
blev helade… då förstod de att Gud hade sänt honom
och ville göra honom till kung.
Jesus drog sig undan med sina lärjungar. De
förstod att Jesus verkligen var Kristus och att han
skulle komma och befria sitt folk. Han skulle insättas
som kung, det var bara en tidsfråga och de
argumenterade vem av dem som skulle sitta på
högra och vänstra sidan. De tänkte mänskligt och
i politiska banor.
Det var inte Jesu tanke. Hans rike var inte av denna
världen, det sa han, men uppfattades ändå som
han skulle bli kung i den tidsålder som då var.
Guds tanke var högre än att bara ta sig an sitt
folk, han ville innefatta också hedningarna i sin
gemenskap.
Gud sände sin Son till jorden för att uppsöka och
frälsa det förlorade. Judarna hade Guds lag, men
var ändå förlorade. De kunde inte hålla lagen och
för att i någon mån hjälpa upp det gjorde de tillägg
i många av buden. Stadgar som kom att uppfattas
som en god tradition att ge akt på och de hade
kanske mer fokus på den tillämpningen än på Guds
eviga lag.
Jesus kom och han uppfyllde lagen. Han blev vår
överstepräst och samtidigt Guds offerlamm och i
Jesu namn kan alla människor komma i kontakt
med himmelens Gud.
Hedningarna var utan lag förlorade, men när Jesus
i sin död och uppståndelse besegrade sjukdomen,
synden och döden, brast förlåten i templet itu.
Uppifrån och ner. Vägen till Gud var öppen både för
hedningar och judar. De skriftlärde kände kanske,
eller borde anat, att en ny tid var inne.
Det står också omtalat i Nya Testamentet att en
skara präster blev lydiga och trodde när lärjungarna
förkunnade frälsningen genom Jesus Kristus.
I Jesu trefaldiga ämbete – präst, profet och konung
– hade Jesus utfört sitt uppdrag på jorden. I psalm
24 uttrycks hur Jesus träder in i himlen och hyllas
som ärans konung.
Han har sagt att han snart skall komma tillbaka
och hämta dem som hör honom till Maranata – Jesus
kommer! DÅ ska Jesus bli konung också på jorden,
för alla människor.
Till dess är han konung för sitt folk, han anför
striden, han leder in på nya områden och trakter så
att han kan bli känd av alla människor.
MEN han vill också vara kung, inte bara för sitt
folk och sin församling, han vill vara kung i varje
människas liv. Var och en som tror och bekänner
Jesus som Herre och tar emot hans frälsning, vill
han leda – också på det personliga planet.
Den allsmäktige Guden som ser varje människa
och vill frälsa a l l a, han vill också vara härskare
eller enväldig kung för den som tagit emot honom.
Så suverän är Gud och sådan omsorg har han om
var och en!