Här kan du läsa julnumret av Midnattsropet 2009. Beställ gärna ditt eget exemplar så sänder vi det hem till dig kostnadsfritt.

Läs och ladda ner PDF här.

Ledare av Berno Vidén

Det alltmer globaliserade samhället fortsätter sitt målmedvetna arbete med att sätta upp tydliga gränser gentemot allt som kan tänkas andas kristendom. Något annat är inte heller att vänta. Hela världen är i den ondes våld och bibeln deklarerar att ondskan ska tillta i den yttersta tiden. Den kristnes lott här i livet är att gå till Jesus, utanför lägret, och bära hans smälek.
Bibeln uppmanar: “Skicken eder icke efter denna tidsålders väsende”. Det är ett ställningstagande som innebär konflikt på många områden, speciellt där lagstiftning och kulturliv kolliderar med de värderingar som Guds ord framställer som norm. Ett sådant område är den bibliska synen på familj och samliv, och bland annat där visar det sig att församlingens väg här i tiden blir allt trängre.
Att ett flertal nationer under bara några decenniers tid har lyckats med att totalt omskapa bilden av vad normala mänskliga relationer är, talar om vilka intentioner som finns och vilka gudsfientliga krafter som ligger bakom, något psalmisten väldigt träffande sammanfattar med följande ord:
Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde: -Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss. (Ps 2:2-3)

Reportage av Ulla Näsholm

Lisa Wikström, 90 år: -Maranata har format mig.
-Gud använde Maranataväckelsen på ett särskilt sätt för mig och min familj, berättar Lisa. Vi var under 60-talet med i en fri församling, men det kändes som något fattades – vi behövde helt enkelt ett nytt möte med Gud.
-Så upplevde vi, min man Signar och jag, och bad om att församlingen och vi själva skulle förnyas. Det var i början av 60-talet, och vi kände, eller anade att något nytt väntade.

Bibelstudium av Arne Imsen

Vårvintern 1974 hade Arne Imsen en serie bibelstudier på Johannelund, församlingshemmet i Bromma som var storfamiljens första hem. Där bodde en växande skara nyfrälsta och gammelfromma, unga och äldre, från många olika miljöer. Behovet av grundläggande frälsningsundervisning var stort, och utifrån Romarbrevet undervisades om synd och nåd, om den gamla och nya människan, helgelse, egenrättfärdighet och rättfärdigheten från Gud.
Den undervisningen gav en god grund för lyssnarna. Den ledde till en fungerande tro. Flera av dessa bibelstudier har sänts över Radio Maranata, med tacksamt gensvar, och nu får också Midnattsropets läsare möjlighet att ta del av dem.

Text: Emanuel Johansson

HBT-rörelsen avancerade i dagarna ytterligare på sin curlingbana genom det svenska samhället. Ivriga aktörer med isborstarna i högsta hugg har de senaste decennierna sopat banan. Den lagstiftande församlingen, media- och kulturvärlden har gjort sina insatser. Svenska Kyrkan har länge varit med och har nu med allt man förmått låtit borsten gå.

Nyheten om den nya vigselordningen för samkönade äktenskap hade knappt hunnit ut förrän ytterligara steg skulle tas. Nu gällde det biskopsvigningen i Uppsala. För första gången fick världen se en kvinna som lever i öppet partnerskap vigas till biskop. Eva Brunne innehar numera titeln som biskop för Stockholms stift.
Som betraktare till detta skådespel väcks flera frågor. Hur mycket kan en kyrka förkasta grundläggande begrepp i kristendomen och ändå kalla sig för kristen? Den organisation (läs Svenska Kyrkan) som i anpassat format servar samhället med religion och kultur är tydligen ute efter att testa gränserna. Nästa fråga lyder: Hur mycket kan man förtrampa, förvrida och smäda bibelordet och samtidigt mena sig ha något med Bibeln att göra? Att ordböcker, uppslagsverk och utbildningsmaterial går till pappersåtervinningen då den lagstiftande församlingen ändrat på begreppet äktenskap är en sorglig men väntad konsekvens. Att kyrkan tänder några bokbål och låter flammorna ta hand om Bibeln verkar dröja. I stället för att skriva ett eget nytt trosfundament verkar det som kyrkan litar till folkets blindhet i sitt “kejsarens nya kläder”-spel. För en enkel bibelläsare är det ju solklart att äktenskapet handlar om man och kvinna. Börjar vi läsa vad Bibeln säger om en biskop blir förvirringen total. Det heter att en biskop skall vara en enda kvinnas man. För Eva Brunnes del handlar det istället om en kvinnas kvinna och bibelns klara besked är att en sådan relation är en styggelse för Gud, alltså långt ifrån ett ämne passande för biskopstjänsten.

Appell av Hans Lindelöw

Vi ville se hur allt förlöpte. Kanske det kom några som ville protestera, och vi ville se för att kunna skriva eller tala om vad som skedde. Men det kom inga andra än vi som kom som protestanter. Efter en och en halv timme kom en väldig massa människor ut. Vi kunde dela ut en hel del traktater, och förklara att det handlade om en protest. Naturligtvis fanns skiftande reaktioner och uppfattningar. Man sa att det var så fint. En föreställning med många liturgier. Det var vackert, tyckte man. Skönheten fanns. Men – var fanns sanningen?

Appell av Robin Vidén

Är det egentligen så konstigt att kyrkan går den här vägen? Den är inomvärldslig och ett med denna tidsålder och dess gud, som hela världen springer efter. Jesus sa: mitt rike är icke av denna världen. Därmed lyfte Jesus perspektivet för varje individ till ett högre mål. Människan jagar inomvärldsliga lösningar för sina problem. Det är inte konstigt att den etablerade kyrkan tar den här inriktningen. Det gjorde även Israels barn. En hel stam förlorades. Det var Benjamins stam, och det bara tre generationer efter intåget i det utlovade landet Kaanan var ett faktum.
Mose hade gått bort redan i öknen. Josua hade också gått bort. Sedan började världsmakterna runt om göra sitt inflytande gällande. Till exempel rusade Benjamins stam i fördärvet. Det blev väldiga uppgörelser när Israel avföll från Gud.
Det är så underbart att det finns frälsning. Ett blod som renar från all synd och orättfärdighet. Synd är att missa målet. Det är mänsklighetens stora dilemma, denna makt som förblindar och förhäxar människan på alla vis.
”Mitt rike är inte av den här världen”, sa Jesus. Hans rike är helt utomvärldsligt. Det finns ett löfte om en ny framtid. Först och främst en ny människa. En ny skapelse i mötet med Jesus. En ny framtid, ett nytt medborgarskap i mötet med Jesus. Ett nytt mål i mötet med Jesus. En ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor – halleluja! Det förbidar vi.
Vi kan peka på olika symptom och effekter av synden. Det ena leder till det andra. Men synd såsom sådan, denna makt, har Jesus gjort upp med en gång för alla.
Adam blev skapad i likhet med Gud. Så fick Adam sova en stund, och kvinnan skapades för ett högre syfte. Gud lade ned detta högre syfte i skapelsen: Kristus och församlingen. Äktenskapet är inte först och främst inomvärldsligt. Gud har förordnat det så att när en man och en kvinna finner varandra så är det inför ett vittne, inför den levande Guden. Men människan skapar institutioner. Vi institutionaliserar för att ordna det ekonomiska, lagar och förordningar. Det kan inte bli annat i världen. Man kan inte heller förvänta sig andra åtgärder av ett kyrkligt samfund som lever med inomvärldsliga mål och inomvärldsliga lösningar. Men ”mitt rike är icke av denna världen”, sa Jesus. Det spränger och det lyfter. Man blir så tacksam till Gud att han har visat väg ut ur allt detta. Och han har pekat på något annat: man kan få vara ett ljus och ett salt. Lyfta Ordet, dess fana. Ordet är frälsande, och sanningen måste uppenbaras i människan. Hon kan inte dölja något inför evangelii ljus. Om det får komma till, är det frälsande, läkande, helande; förvandlande och förändrande.

Text: Barbro Schröder

-Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.
(Mark 9:42)
-För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.
(Upp 22:18-19)
Guds Ord, Guds barn, Guds församling utgår från Bibeln.
Men hör och häpna, i denna tid vilseleds tusentals svenskar som tillhör Svenska Kyrkan. En gång tillhörde även jag denna skara som fruktade Gud, kyrkan och prästen. Hur kan man bara uttala sig så, undrar du kanske. Det är absolut inte stöddigt, utan en erfarenhet. Jag tog emot Jesus, blev född på nytt. Guds Ande kom in i mitt liv, jag fick kontakt med Gud. Ordet blev levande och talade till mitt hjärta. Men det var en kamp att lämna denna kyrka. Alla osynliga makter satte in för att stoppa mig, men det nya livet vann!
Så besökte jag Storkyrkan i Stockholm där det var högmässa med mottagning av biskop Eva Brunne. Högmässan var omgärdad av pompa och ståt, processioner inledde vad de kallade “festmässa” och “högtidsmässa”. Hälsningar från olika församlingar bars fram och alla talade om kärlek. Dock inte kärleken till Jesus, utan endast till människor. Kanske inte fel, men det kändes litet konstigt. En kvinnlig biskop som lever i ett öppet lesbiskt förhållande, helt emot Guds Ord.
Dagens text, hämtad ur Matteus 25 om de tio jungfrurna, blev ett försvarstal för dem som inte var redo. Vi fick höra att man ska inte skrämma folk med talet om att “Jesus kommer”. Själv kände sig biskopen mycket trygg inför denna händelse. Hela hennes predikan var ett försvarstal. Inte ett ord om Jesus och frälsning eller pånyttfödelse, som helt klart är en röd tråd genom hela Bibeln. Därför menar jag, som det står i Uppenbarelsebokens sista kapitel, att Svenska Kyrkan har helt gått över på den breda vägen som leder bort från det eviga livet.
Du som funderar över något av detta, läs Bibeln som det står, och bed till Jesus, så kommer den helige Ande att visa vägen. Det finns bara en väg till Gud.
Om Jesus kan frälsa narkomaner och alkoholister, så har han också makt att frälsa från den religiösa kyrkan, men det är ett hårt folk där. Jag var själv sådan innan Jesus smälte mitt hjärta.

En glad skara från församlingens syskon i Palavé framför det nybyggda skolhuset. Det är med stor tacksägelse, först och främst till Gud, men också till alla vänner som på olika sätt deltar genom förbön och offer, som vi ser hur Comunidad Maranata’s missionscenter i Palavé tar form. Satsningen som görs har också varit till stor välsignelse för många fattiga familjer som genom byggnationen fått arbete och därmed inkomster inför den stundande julhelgen.

Prédelus Michelot är en av våra haitiska bröder som är med i byggnadsarbetet i Palavé. Michelot är en ivrig evangelist som ägnar mycket av sin lediga tid till att studera andlig litteratur, något som kommer hela församlingen till godo då han undervisar ur Guds ord. Dessutom behärskar han både haitisk kreol och det spanska språket bra vilket gör honom till en utmärkt tolk under mötena. För de haitiska vännerna blir det en stor hjälp att få ut så mycket som möjligt av förkunnelsen.
I hälsningen nedan riktar sig Michelot till Midnattsropets läsare med frågan: Vill du vandra på Herrens väg?

Text: Zebastian Vidén

För lite drygt två månader sedan togs de första spadtagen till ett av de två hus som är planerade i Palavè. Arbetet med huset som är planerat för skolarbetet håller i skrivande stund på att avslutas. Dörrar och fönster är på plats, målningen är i full gång, och vad som sedan återstår är dragningen av elektricitet och vad som hör till det.
Det har varit två händelserika månader som började med den absolut tyngsta delen; grävandet av en stabil grund. Tungt men absolut nödvändigt. Sedan så har väggarna byggts upp.
Sten för sten och bit för bit har vi fått se hur huset tagit form, och med början nästa termin räknar vi med att kunna nyttja det nya skolhuset.

I missionsarbetet i Santo Domingo möter vi ofta en oerhörd nöd mitt i en brutal verklighet. I det här numret av MR kan du läsa om hur en fattig flerbarnsmor drabbats av ett sorterande socialt system, till stor del beroende på att hon är papperslös haitier.

En av församlingens familjer i Palavé har i dagarna drabbats hårt. Familjen är mycket fattig och försörjer sig på att sälja grönsaker och rotfrukter som de odlar på en liten jordlott utanför Palavé. Far i huset, Teofil, sjunger ofta i mötena och med sin klara stämma får han med sig hela församlingen i tillbedjan och lovsång. Även hans hustru Susana, mor till familjens nio barn, har alltid i våra möten delat med sig av sin tacksägelse till Gud. För några år sedan döptes de båda till Kristus i floden Manoguayabo som slingrar sig som ett U runt Palavé. Församlingen har också hjälpt familjen med att restaurera husgrunden och en fallfärdig vägg, bara dagar innan en svår storm drog in över landet och åstadkom mycken förstörelse. Tack vare upprustningen som gjordes klarade sig familjens hus från att dras med av vattenmassorna ned i den djupa dal som omgärdar bostaden.

En av skolans lärare är Esther Melo Castillo, en 33-årig änka och mor till två pojkar. Hon ansvarar för en särskild grupp av barn med speciella handikapp.

Esther tog emot Jesus som sin personlige frälsare för snart ett år sedan och döptes kort därefter till Kristus. På frågan om vad det är som motiverar henne att, som i det här fallet, arbeta med handikappade barn, säger hon:
- De här barnen är mycket speciella och de har knappa möjligheter att få hjälp någon annanstans eftersom de kommer från mycket fattiga familjer.
Det är inte första gången Esther engagerar sig för att hjälpa barn. Ända sedan hon själv var barn har uppgiften legat som en kallelse hos henne, något som mognat mer och mer under åren. Från det hon som 13-åring fortfarande gick i skolan var hon ofta med och hjälpte till med att arbeta bland förskolebarn i en skola i Lecheria, en mycket fattig boplats för haitiska familjer. Esther kände sig mer och mer hemma med arbetet och blev kvar där i tolv år. Under tiden studerade hon och skaffade sig lärarbehörighet.

Veronica Vidén rapporterar

Att växa upp i Palave, i ett hopkok av katolska, kristna och vodooinspirerade traditioner och läror, sätter djupa spår i invånarna i bateyen. Speciellt kristendomen har fått en mycket snedvriden inverkan på människorna, och att försöka bryta instängda tankebanor om gärningsläror, krav och måsten, som väg till frälsning, är något av det svåraste som finns.

Man får lära sig då man är liten, att ”Om du inte uppför dig, om du inte lyder mamma och pappa, då hamnar du i helvetet”, en skrämselmetod för gott uppförande. Detta leder till att bara de ”perfekta” blir kristna, de som lyckas hålla alla regler, uppfylla kyrkors och församlingars krav och gå en av religionen utspikad väg, blir accepterade som kristna. Vårt främsta uppdrag i Palave är att få människor att lära känna Jesus, som den enda och sanna vägen. I församlingens skola, som vi nu under sex års tid har kunnat driva som en hjälp för de barn som hamnat utanför de statliga skolorna utan annan möjlighet till utbildning, har vi stora möjligheter att ge barnen evangelium om Jesus.

Predikan av Paulus Eliasson

Åter till bibeln är tema för bibelskolan, men också för den kristnes hela tillvaro. Tillbaka till de källor som Guds ord anvisat som grund för vårt liv.
Jag vill utgå från en fråga som ställdes till Jesus. Det är intressant med de frågeställningar människor har när de kommer till Jesus. Du finner många svar genom att se på de frågor som ställs i Bibeln. Vi läser i Lukas 13 om hur en frågar men Jesus svarar många, för han förstår att det här är en fråga många bär på:
-Någon frågade honom: “Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. (Luk 13:23-24)
Det är ett märkligt svar. Jesus säger inte ja, och han säger inte nej. Är det många som blir frälsta? Det är kanske en fråga vi bär på. Hur blir det med honom där, de kristna därborta, de här människorna? Är det många som blir frälsta, eller få? Ska det komma en väckelse eller inte? Är det en viktig fråga? Jesus säger: kämpa! Han flyttar fokuset från alla de andra, vad som ska hända i framtiden och vad som skett i historien. Han flyttar frågan från andra människor till dig, och så säger han: Kämpa! Kämpa för att komma in! Många kommer att försöka och misslyckas. För dig handlar det om att kämpa.
Vid ett annat tillfälle kom lärjungarna till Jesus och pekade på Johannes, den lärjunge Jesus älskade, och frågade: kommer denne att leva kvar till dess du kommer tillbaka? Där finns egentligen samma frågeställning: När ska du komma, Jesus? Vilka lever då, vad kommer att ske? Och Jesus säger: Vad kommer det dig vid? Se du till att följa mig. Han flyttar fokuset från lärjungarnas perifera frågor, de frågor som säkert väcks också hos oss. Vad kommer att ske? Kommer det att vara så eller så? Saker och ting som egentligen är teknikaliteter i förhållande till den viktigaste frågan av alla: Kommer du och jag att vara med den dagen?
I Uppenbarelsebokens andra och tredje kapitel finns sju brev till olika församlingar i det som kallades för Mindre Asien. Dessa sju församlingar var olika, men det finns också vissa karaktärsdrag som kommer tillbaka i varje brev. Det är bland annat det som står i sändebrevet till församlingen i Efesus:
-Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis. (Upp 2:7)
Det är alltså ingen självklarhet att alla segrar. Om Smyrnaförsamlingen läser vi:
-Den som segrar skall inte skadas av den andra döden. (Upp 2:11)
Vi läser om Pergamusförsamlingen:
-Men något har jag emot dig, att du har några där som håller sig till Bileams lära (Upp 2:14)
Det är något som kommit in i församlingen. Det finns några ibland dig som har missat perspektivet, några har kommit bort. Men vi läser längre fram:
-Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn (Upp 2:17)
I brevet till Tyatiraförsamlingen står det:
-Men det har jag emot dig att du låter kvinnan Isebel hållas, hon som säger sig vara profetissa…(Upp 2:20)
Hela församlingen tillät vissa tendenser utvecklas. Men så läser vi:
-Den som segrar och håller fast vid mina gärningar ända till slutet, honom skall jag ge makt över folken, och han skall styra dem med järnspira (Upp 2:26-27)
I brevet till Sardes står det:
-Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder (Upp 3:4)
Det har blivit en degradering. En utveckling som går ifrån detta att ”det finns några ibland dig som håller sig till…” fram till: ”du har några få ibland dig som inte har fläckat sina kläder”. Men det står ändå också i brevet till Sardes:
-Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok. (Upp 3:5)
Några finns som inte har fläckat sina kläder, och den som vinner seger ska Jesus ge en vit klädnad.
I brevet till Filadelfia läser vi:
-Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel. (Upp 3:12)
Här är polariseringen och striden så stark att han säger:
-Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. (Upp 3:11)
Det är någon som försöker röva segerbytet du har vunnit ur din hand, men håll fast, för den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds församling.
I Laodicea står Herren utanför församlingen och klappar på dörren. Han säger: Om någon vill… Så långt har det gått, att Herren själv står utanför och undrar om det finns någon som vill öppna. Men än en gång kommer budskapet:
-Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron. (Upp 3:21)
Frågan är om vi har öron till att lyssna och förstå, och har viljan, anden, till att kämpa den striden vi sjunger om: ”själen måste utstå en kamp för den tron, varpå vår salighet hänger”.

Korta studier i Skriften av Tage Johansson

Bibelns olika begrepp kan lätt bli misstolkade och ibland upplevas svårförstådda. I den tid vi lever, råder det en stor förvirring.
Jag vill i det här bibelstudiet beröra i korta drag vad bibeln lär om sådana begrepp som, rättfärdiggörelse genom tron Rom 5:1, helighet 1 Pet 1:15, en ostrafflig vandel Ps 101:2 och helgelse, Heb 12:14.

1. Rättfärdiggörelsen
genom tron.
Man brukar säga att rättfärdiggörelsen genom tron är detsamma som att man har gjorts färdig på rättslig grund. Det handlar om en tillräknad rättfärdighet, som Gud ger människan som en gåva av nåd. Den har Jesus utverkat genom att han har uppfyllt allt som krävs för att ställa fram människan inför en rättfärdig Gud. Guds son som blev människa gick in under syndarens roll och blev vår rättfärdighet. När vi första gången kom till vår ställföreträdare Jesus blev vi iklädda hans rättfärdighet. Vi blev lika rena som han själv är ren.

För en tid sedan gjorde sig Dagens Nyheter till språkrör för Stockholms kommuns allt hårdare motstånd mot hemundervisning.
Att kommunalpolitikerna går emot både internationell rätt och svensk lagstiftning i sin avvisande hållning mot hemundervisning är tydligen inte intressant att ta upp till behandling. Tidningen bidrog istället till att kränka de föräldrar som vill ta ansvar för sina barn genom hemundervisning.
Dagens Nyheter har tydligen policyn att attackera allt som kan kopplas till Maranataförsamlingen.
Den här gången reagerade några av hemundervisningens försvarare med att skicka ett öppet brev till DN och berörda myndigheter. Midnattsropet publicerar brevet.

Appell av Jörgen Lindroos

Församlingen är ett annorlunda folk, ett heligt folk, ett avskilt folk. Häromdagen då jag åkte till jobbet på morgonen lyssnade jag på morgonandakten i radio. Och den som hade andakten talade om hoppet, och sa: ”Tänk att vi får tro och hoppas att världen kan bli en bättre plats att leva i”.
Det jag hörde, är egentligen en väldig kontrast mot det bibeln har att säga. I bibeln står det så här:
-Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet. (1 Joh 2:17)
Vi vet vart världen är på väg, men vi är på väg mot ett annat mål. Jag har tänkt på främlingsskapet, på det sätt vi i församlingen är utlännigar i världen. Då vi möter människor i samhället, upptäcker vi att vi har en annan kultur, ett annat språk, ett annat sätt att leva. Den här kontrasten märks hela tiden. Det är en konfliktsituation till människor i vårt samhälle och i vår närhet. Det står i bibeln att vi är främlingar och gäster.

Appell av Anita Eriksen

Jag vill ställa en fråga om du vet vem Besalel var i Gamla testamentet. Förmodligen inte och även om du läst om honom, så faller svåra och för oss ovanliga namn ur minnet. Under bibelskolan talade Tage Johansson om tabernaklet och jag bestämde mig för att läsa om detta i 2:a Moseboken. Då fick jag ögonen på 2 Mos 31:1-5.

-Och Herren talade till Mose och sade: Se, jag har kallat och nämnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam; och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och förstånd och kunskap och med allt slags slöjdskicklighet, till att tänka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver och koppar, till att snida stenar för infatt-ning och till att snida i trä, korteligen, till att utföra alla slags arbeten.

Appell av Ulla Näsholm

När man ser utvecklingen och hör vad som händer och hur man förvränger bibeln på det sätt som sker i vår tid, förstår man att vi lever i den yttersta tiden. Därför är jag så tacksam att vi får lära oss vad bibeln säger i olika frågor. Guds ord är ju fundamentet och vill vara fundamentet för våra liv. Jag har ett bibelord som passar väldigt bra för den situation som nu är i Sverige, där man är beredd att anpassa bibeln efter den moderna tiden.