201106

Text: Stig Andreasson
Kyrklig tradition är inte alltid tillförlitlig
**
**

Ett nytt sätt att gå till angrepp på Bibeln

Bibeln har i alla tider utsatts för angrepp från skeptiker och gudsförnekare. Det är ju naturligt. Idag angrips Bibeln på ett mer försåtligt och förföriskt sätt. Beundrare av katolska och ortodoxa tankeströmningar talar i högstämda ordalag om betydelsen av kyrkliga traditioner. Bibeln däremot sägs vara svår att förstå och krånglig att översätta. Det finns ju tusentals manuskript till bibeln med otaliga variationer. Dessutom finns det hundratals olika Bibelversioner. Bara på svenska finns det tiotals sådana, säger man. Enligt detta resonemang framstår Bibeln såsom otillförlitlig eller i varje fall något osäker som trosgrund. Man kan utan tvekan tala om en sorts fördold bibelkritik, som förresten inte vittnar om någon större sakkunskap. Märkligt nog kommer den från personer som i teori inte alls förnekar Bibelns gudomliga inspiration. Trots detta talar de på ett sätt nedsättande om Bibeln genom att påstå att den är otillräcklig som grundval för vår tro. De vill tydligen bevisa att vi är absolut beroende av de kyrkliga traditionerna för att rätt förstå den heliga Skrift.

Text: Tage Johansson

Guds underbara avsikt då han skapade människan, var att han ville utvidga och dela sin gemenskap.

Den gudomliga kärleken vill alltid ge ut av sig själv. Gud visade detta konkret då han iordningställde lustgården och där umgicks med Adam och Eva. Det heter så underbart i 1 Mos 3:8 ”Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården..” Men vid det tillfället hade något kommit in som hade tagit död på gemenskapen och människan upplevde för första gången en skuldmedvetenhet. De blev förskräckta när de hörde Gud vandra och gick bort och gömde sig bland träden i lustgården.Då kallade Gud på människan ”var är du” 1 Mos 3:9. Här möter vi för första gången Guds evangelium, det glada budskapet som kallar på människan att komma tillbaka till Gudsgemenskapen.

Liknelserna om skatten i åkern och den kostbara pärlan.

”Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker.  Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.” (Matt 13:44-46)

Anne- Lie Vidén: Bibelskolan var väldigt bra och man lärde sig mycket. Märta Berg var enkel att lyssna på och hon förklarade saker väldigt bra.

Annica Rodas: Vi har haft en väldigt bra och givande bibelskola. Jag är tacksam till alla som har talat och från varje möte jag varit på har jag fått något.

Emma Boman: Bibelskolan var bra. Allt Henry sa var bra.

Glorija Vaitkevičiūté: Jag tycker att bibel-skolan har varit kul. Det är roligt när det är massa folk här, speciellt när norrmännen var här och de man brukar sakna. Några möten var väldigt bra och gripande. Det är roligt när alla samlas. Alla var här och vi samlades i lokalen och sedan gick alla ner och åt tillsammans. Man kunde samtala med människor, det var roligt.

Herre – låt ditt ansikte lysa över mitt, medan jag vandrar här,

ty ditt ansiktes glans är mig kär.

Den har gått mig i ben och i blod -

Ditt ljus är den farande flod, är livet som ådrorna hysa.

Herre – låt ditt ansikte lysa!

Låt ditt ansikte lysa om natten över båge och pil i min hand,

så skall jag intaga Kanaans land.

Sedan på Sinai berg jag dig mött, bär jag eld i mitt bävande kött.