Ledare: Berno Vidén

På självaste Nobeldagen avkunnade Svea hovrätt en dom i en lång segdragen tvist orsakad av Gotlands kommun, där en omänskligt hårt drabbad familj står i fokus. Det handlar om Domenic som den 25 juni 2009 brutalt och våldsamt, mot alla gällande mänskliga rättigheter och lagar, separerades från sin familj. Familjen befann sig efter flera månaders noggrann planering ombord på ett flyg som skulle ta dem till mamma Annies hemland Indien. Det var sommarlov och Domenic hade länge sett fram emot att få åka och träffa alla sina kusiner och övrig indisk släkt och vänner.

Arbetet i Dominikanska republiken och Haiti är helt beroende av insatser som görs i form av gåvor och förbön. Tack vare all hjälp som samlats in kan vi med tacksamhet se tillbaka på ett välsignelserikt arbete under det gångna året.

Missionshälsning av Stina Fridolfsson

I området där vi bor, finns en cañada (dalgång) där det ständigt rinner en bäck av kloakvatten från hushållen. Där är tätbebyggt och husen, som tidigare bestod av ömsom bräder, masonitskivor och rostig plåt som slagits ut till platta, tunna skivor från det som kanske varit matoljeburkar, är idag förbättrade och murade med betong och cementblock. Stanken från kloakbäcken ligger alltid över La Cañada, än om bäcken numera är till stor del överbyggd. Här har Comunidad Maranata i många år haft ett missionsfält, och bland barnen som växt upp här, finns nu några som kommer när vi samlas till möten. Vi brukar samlas hemma hos Clotilde och läsa bibeln och bedja ett par eftermiddagar i veckan.

Predikan av Arne Imsen:

Jesus är hemligheten till varför vi kämpar. Han är den ende som förblir då alla andra har störtats från sina troner. Han är konungars Konung och herrars Herre. Nu väntar han på att utföra historiens största och mest förunderliga evakuering som ligger strax framför. Det är därför vi förväntansfullt jublar.

Var vi än läser i Bibeln, står det klart för oss att Jesus kommer. När jag läser det, fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Om det inte hade varit för detta hopp, skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till, i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

Text: Hans Lindelöw

Under tre dagar tog Svea hovrätt upp ett mål där Gotlands socialnämnd begär att vårdnaden om nu 11-årige Domenic ska överföras permanent till särskilt förordnad förmyndare. Gotlands tingsrätt avslog nämndens begäran och menade att föräldrarna Christer och Annie ska behålla vårdnaden om sin son. Domenic omhändertogs under mycket brutala och direkt olagliga omständigheter den 25 juni 2009 då hela familjen var på väg till mamma Annies hemland Indien. Ursprunglig orsak till omhändertagandet var att föräldrarna hemundervisade Domenic. Hans Lindelöw var med under rättegångens sista dag och ger här sina
reflektioner:

Missionsrapport av Varghese Thomas

Idag kan jag resa från plats till plats. Språket har jag fått genom Guds nåd och kan därför undervisa och inspirera många unga att bli Herrens tjänare, vilka sedan kan gå runt och bedja och bygga upp små grupper. Jag har fått se att mycket sker genom bön. När människor upplever den levande Guden kan de inte glömma honom, även om de måste riskera sina liv. Många tar steget att börja dyrka den levande Guden; de upplever skönheten i att bli fri, att få komma ut ur mörkret. Vi vet vilken glädje det är att vara i Jesus Kristus.

Appell av Sven Westman

- Jag kom i andehänryckning på Herrens dag. (Upp 1:10)

Har du någon gång då du läst Uppenbarelseboken funderat över hur denne gamle man; nittio år och litet till, kunde vara så farlig, så att man måste landsförvisa honom till ön Patmos? Han säger själv att det var för Guds Ords och Jesu vittnesbörds skull. Vilken kvalitet! En nittioårig man som var så farlig för det dåvarande samhället på grund av Guds Ord, att han måste landsförvisas. Jag vet inte hur han själv upplevde den här dagen, om hans liv gick i moll. Men det slutade sannerligen i dur, och han gav oss en bok med 22 kapitel. Denna bok är omdiskuterad, och man har gått så långt att man till och med säger att den borde barnförbjudas.

”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Det här Bibelordet kommer i mina tankar ganska ofta. Har jag verkligen släppt in Honom, eller har jag bara öppnat dörren lite på glänt, ”med säkerhetskedjan på”?

Är Jesus mitt allt? Han är min Frälsare, men är han också ”Herre” i mitt liv? Kan jag säga som Paulus:

Intervju: Stig Andreasson

På vår resa från södra Frankrike tillbaka norrut mot Belgien tog vi vägen till den lilla staden Rombas. Där hade vi aldrig förut varit, eftersom den ligger lite vid sidan om huvudvägen genom Lothringen, som gränsar både till Tyskland och hertigdömet Luxemburg. Rombas har bara tio tusen invånare men ligger i det folkrika departementet Moselle, där över en miljon människor bor och arbetar. Orsaken till att vi reste till Rombas var att vi hade planlagt ett besök hos Walter Vappiani, en före detta ”healer” som blivit frälst och befriad från sina ockulta förmågor.

Text: Evy Junesved

Ett besök i Lourdes i södra Frankrike, gjorde mig verkligen beklämd! Visst har jag läst om Mariadyrkan men att få se människor, som med fullt allvar dricker vatten och tvättar sig i vatten till syndernas förlåtelse, gjorde så ont i mig att jag bara vill ropa ut varningens ord ännu högre och peka på att det finns frälsning endast i Jesus Kristus!

En hög staty med Maria som ”Himmelens drottning” med krona på sitt huvud, välkomnade till denna pilgrimsplats. Vid hennes fötter ser man ett hav av blommor och människor, som faller ner i tillbedjan.

Text: Samuel Hafsahl

Församlingen är ingen fabrik, och vi är inte industriarbetare som
kommer till vår maskin och gör vår lilla del, och sen återvänder till
vårt eget liv. Gud har större tankar om dig och mig. Låt oss vara som Abraham i tiden; skåda staden med de fasta grundvalarna. Se på
Kristus, bevara tron, och fullända loppet. Herren kommer snart!

Tabernaklet

- Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.

Text: Berno Vidén

Bibeln lär att många är kallade, men få är utvalda. Har du tagit emot Jesus så är du utvald. Då har Herren Jesus Kristus själv tagit dig till sig, och du är ett Guds barn. Det finns en helt underbar historia i Gamla testamentet om hur Gud väljer ut. Den handlar om Saul. Profeten Samuel blev sänd till Saul som tillhörde den minsta stammen och den ringaste familjen i Israel. Flera separata händelser ledde till att Samuel träffade Saul. Allt var förberett av Gud. Åsnor hade sprungit bort som Saul gett sig ut för att leta efter och Gud ledde det hela så att ett möte ägde rum. Vi läser i första Samuelsboken:

Trots försök att bibehålla skillnaderna mellan rika och fattiga delar av världen verkar den ekonomiska krisen i Europa och USA bara ha börjat. I början av 90-talet skrev Arne Imsen en idag mycket aktuell text. Det enda i tiden som kan stå emot ett system byggt på orättfärdighet är en upprättad församling.
_
_ Text: Arne Imsen:

Medan du läser detta, dör människor. De dör en för tidig död på grund av förhållanden som vi på ett eller annat sätt är medskyldiga till. Skaror av människor dör därför att det finns en penningmakt som är förödande och omöjliggör normal samexistens och samförstånd.

Text: Barbro Schröder

-Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.  (Luk 2:7)

Denna episod har omtalats nu i 2000 år. I detta ser jag Guds stora omtanke. Många gånger har man hört beklaganden att vad hemskt, de såg en havande kvinna och stängde sin dörr. Men Gud visste bättre. Skulle hans son födas på den tidens vandrarhem bland stök, bråk, ogudaktigt folk, fylla och elände. Gud hade en underbar rofylld plats förberedd. Kan du tänka dig att komma in på ett stökigt vandrarhem och sedan gå ut till djurens boende en kväll och känna friden från djuren som gått till vila. Se hur kor och får vrider på huvudet för att se vem som kommer; om det är bra folk. Jag tror att djuren förnam att något väldigt skulle ske, och många av dem hade fött sina lamm och kalvar och visste att Guds frid är stor.