Text: Berno Vidén

Förr i tiden fanns mer tid, medan vi idag trots alla effektiviserande teknologiska hjälpmedel som ska frigöra tid och resurser, ändå knappt har tid för det mest väsentliga. Prioriteringar förändras med tiden, likaså utbuden. Vi bokstavligen översvämmas av allt som vi tycker att vi måste hinna med; måste följa med i, måste ha åsikter om, måste gilla eller inte gilla. Samtidigt försvinner sakta men säkert den tid Gud gett oss att förvalta – en kort och dyrbar tid.

Vittnesbörd av Marja Strömmare Nilsson

En sångtext kom att tala till mig under en tid. Jag kunde inte komma ifrån frågan den ställde. Den lyder så här: Varför är du så trött och missmodig ibland, när du frälsningens under har sett?

Ja, varför är det så? Det kan finnas många anledningar till att vi känner oss trötta och ibland missmodiga och nere. Men ska det vara så? Vad kan vi göra åt det?

Här följer ett utdrag ur boken
Vedergäll Babylon, av Arne Imsen, vilken är en uppgörelse med den romerska katolska kyrkan och hennes allierade. Bibelns uppmaning är tydlig: Dragen ut ifrån henne!
Läs och sprid budskapet om uttåg från institutionaliserad kristenhet, för att i frihet tjäna Herren Jesus Kristus - Utanför lägret!

Uppenbarelseboken 18 har i vår svenska bibel rubriken ”Babylons fall”. Uppenbarligen är denna händelse något som himlen längtar efter. Det vidriga med Babylon är inte främst dess storhet och aktivitet, utan fastmer det resultat hon åstadkommer. ”Därefter såg jag en annan ängel komma ned från himmelen. Han hade stor makt, och jorden upplystes av hans härlighet.”

Text: Lars Bygdås

Fortsättning från nr 1 - 2013

Vi har mött Hitlers kyrka. Här möter vi de troendes kamp mot detta antikrists mirakel. Deras svar var Ordet - det rena evangeliet nedtecknat genom Andens inspiration av urkristendomens martyrskara.
I tusental samlades de evangeliskt kristna mot barbariet och bruna kyrkans falska evangelium. De drevs av sina samveten. De kände våldsmetoderna och visste att kampen var på liv och död. I många stycken skulle Bekännelsekyrkan bli en martyrkyrka på tysk jord - den första på århundraden.
_
_

Barnvälsignelse

Lill och Jan Egil Hafsahl besökte församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken under mars månad, ett besök som var till stor glädje och uppmuntran för oss alla. Med en serie bibelstudier som Jan Egil hade om tabernaklet som förebild på frälsningen, fick församlingen god uppbyggelse. Under besöket hade vi också en glädjefylld samling med barnvälsignelse där många familjer deltog och bad om förbön för sina barn. Därefter var det dop till Kristus då två haitiska kvinnor beslutat sig för att följa Jesus.

Intervju med Jan Egil och Lill Hafsahl

Då Jan Egil Hafsahl förra året fyllde sextio år, fick han som gåva en inbjudan att tillsammans med sin fru Lill besöka Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Jan Egil har betytt mycket för detta missionsarbete, då han redan under åttiotalet under några månader besökte oss i Dominikanska republiken, och var till stor hjälp och stöd i arbetet. Både med sin förkunnelse, och med att delta i kampen för att några fångar som suttit oskyldigt fängslade många år skulle friges. Efter tjugofem år, var Jan Egil och Lill nu åter tillbaka på besök. Också denna gång förmedlade de stor välsignelse, främst genom en serie bibelstudier i Palavé. Vi hade nog önskat att för tidningen Midnattsropets räkning få göra en grundlig intervju där Jan Egil och Lill berättat hela den fascinerande och trosstärkande skildringen om bakgrunden till det församlings- och missionsarbete de förestår, men vi begränsar oss till att ta med främst hur missionsarbetet i Rumänien utvecklades.

Bibelundervisning av Berno Vidén

Ty från honom hämtar hela kroppen sin
tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift. (Ef 4:16)

Församlingens styrka beror inte på numerär eller ekonomiska tillgångar utan på vars och ens funktion. I en församling där syskon är i funktion blir Kristus förhärligad.

Appell av Gösta Karlsson

Det har förunnats mig att mer än ett halvt sekel syssla med de eskatologiska tingen. Jag har alltså föreläst om Bibelns profetiska förutsägelser. Ämnet är enormt och har under de här åren samlat mycket stora lyssnarskaror. Olika ämnen har tagits upp och jag har också fått många frågor – en del av spekulativ karaktär, men dem har jag inte befattat mig med.

En fråga som då verkligen inte är av spekulativ art men som många undrat över är ”märket” på hand och panna som människor ska bära för att alls få köpa och sälja under den antikristliga tiden. Några har gjort streckkoden på våra varor till just detta fenomen. Det ligger väl något i en sådan tanke, bara man inte hårddrar det allt för mycket. Ganska märkligt är det att flera av våra stora banker numera inte befattar sig med kontanter i någon form!

Vittnesbörd av Magdalena Vidén

De fick möta Jesus, fick ett nytt liv och valde att leva tillsammans, tjäna och hjälpa varandra i syftet att bygga Guds församling som Guds ord lär: ”Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde…”

Tillsammans tog de steget att bo och arbeta i ‘storfamilj’. Med delad ekonomi och med samma mål i livet, hjälper och stöttar de Maranataförsamlingens missionsarbete i Dominikanska republiken och Haiti. Många frågar hur det är möjligt att leva på ett sådant sätt, och svaret är alltid detsamma: Trots många svårigheter och personligheter som krockar på otaliga vis och trots mänskliga brister, har de EN sak som driver dem att ändå fortsätta: Trosvissheten om ett liv bortom det vi har här, ett längtande hjärta som ropar MARANATA! – Kom Herre Jesus!

Vittnesbörd av Ulla Näsholm

En av Midnattsropets redaktörer, Ulla Näsholm, ger oss här ett gripande vittnesbörd från när hon endast fem år gammal blev helad från tuberkulos.
Åren har gått och Ulla har nyligen fyllt 75 år. Redan under tidiga år kände hon en kallelse till att bli missionär. På grund av sin hälsa var det knappt tänkbart. Gud hjälpte henne att klara av en barnmorskeutbildning och utsänd av Maranataförsamlingen har Ulla under många år varit till stor välsignelse i missionsarbetet i Dominikanska republiken.

Predikan av Michael Dakwar

- Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till
upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig,
väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16-17)

Från en kristen tidning läste jag under rubriken ”En pingstvän blir katolik” en intressant och unik artikel. För mig var den intressant av två anledningar. Inte att han blev katolik, många människor blir katoliker, men det faktum att han var pingstpastor och blev katolik. Det intresserade mig för att jag själv tidigare var katolik men också för att jag lämnade den katolska kyrkan, för att bli en efterföljare till Jesus Kristus. Några av er kanske har läst den här artikeln i Dagen. Jag tyckte lite synd om brodern som tog det här beslutet. Och jag förstod att den här unge brodern hade gått med i katolska kyrkan av samma anledningar som jag lämnat den.

Bibelundervisning av Tage Johansson

Helöverlåtelse

När bibeln skildrar människors liv och leverne, så gör den det utan att varken skönmåla eller svartmåla. Budskapet är realistiskt och sanningsenligt.

I den här artikeln vill jag ställa en fråga: Varför har Gud lyckats med en del och inte med andra. Svaret måste vara det här: De som han inte lyckades med var de som inte överlämnade allt i Guds hand. Om inte helöverlåtelsen blivit en verklighet är människan hänvisad till att själv lösa livets svårigheter, i vissa fall med hjälp av Guds tillåtna vilja.

Appell av Barbro Schröder

- Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: ”Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” Då berättade han denna liknelse för dem: ”Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. (Luk 15:1-7)