Ladda ner PDF

Julen - de förtrycktas högtid

Ledare av Berno Vidén

Vi vill nå dem med evangelium!

Veronica Urena skriver från missionsarbetet i Dominikanska republiken

Mission i Europa 2015

Stina Fridolfsson rapporterar från missionsfältet i Europa

Det vi inte kunde - det gjorde Herren!

Ett utdrag ur boken Eben-Eser

-Hela omvändelsebudskapet är tvärt emot!

Stina Fridolfsson intervjuar Robin Vidén

“O hur saligt att få vandra”
-Vilhelm Moberg skriver väckelsefolkets historia

Ledare av Berno Vidén

Hela den europeiska gemenskapen står maktlös inför invasionen av dem som jagas från sina hem i sökandet efter en fristad. Land efter land stänger sina gränser samtidigt som lidandet är gränslöst.

Kärnan i julens ursprungliga budskap är Jesus. När tiden var inne sände Gud sin son. Gud blev människa i en för världen mycket mörk tid. Israel, det folk som på ett speciellt sätt blivit utvalt att bana väg för Rättfärdighetens Konung, hade övergett Guds väg och hela regionen var ockuperad av den empiriska världsmakten Rom. Längtan efter Messias – befriaren – var enorm, men när han kom var han inte välkommen.

Veronica Ureña sände denna hälsning från missionsarbetet i Dominikanska republiken till bibelskolan. Vi låter den gå vidare till Midnattsropets läsare!

Frid!

Här kommer en hälsning från oss i Santo Domingo. Vi hoppas att ni alla mår bra!

Jag vill inleda med att berätta lite om Andrea och hennes familj. Andrea är mamma till pojken Yefrey som många av er minns. Han dog, endast 11 år gammal, av en svår lungsjukdom. Andrea har nu fem barn och tar även hand om sin gamle pappa som är svårt sjuk i Parkinson. Nu har vi äntligen kunnat påbörja byggnationen av ett nytt hus åt denna familj. De har aldrig haft ett värdigt hem men tack till Gud så kan vi nu ge dem ett. Grunden har grävts och vi ser fram emot att kunna fortsätta med nästa steg då resurserna finns. Det finns möjlighet att vara med och hjälpa till för dig som kan! Tillsammans kan vi ge familjen ett nytt hem.

Av Stina Fridolfsson

Min vän som läser detta – låt oss verka medan dagen varar! Natt kommer då ingen kan verka. Förhoppningsvis kan vi förmedla en strimma av hopp till några främlingar och flyktingar. Kanske de kan känna att de nåtts av Guds utgivande kärlek och tackar Honom som gav oss allt.

Under mitt besök på missionsfältet i Rumänien hos syskonen i norska Pilgrimsfolket, har jag fått många intryck. Dels från de tre platser där syskonen varje vecka samlas till möten: Tipari, Adea och Santoma. Det är både barnmöten, bibelstudier och väckelsemöten. Och så arbetet med att sortera och dela ut kläder och förnödenheter som ständigt skänks till Storfamiljens missionscenter och huvudkvarter i Dal i Norge. Där grovsorteras och sänds i stora trailer till Santoma i Rumänien, där vännerna så fort de hinner ser till att de mest behövande får ta del av dessa gåvor.

Camilla Eliasson skriver om när Pilgrimsfolket kom till Tiparí. Utdrag ur boken Eben Eser.

Församlingen Pilgrimsfolket har firat 40-årsjubileum, och Midnattsropet hade förmånen att vara med på den stora högtiden. I samband med högtiden, gav Michael Hafsahl, tillsammans med Lill Hafsahl och Camilla Eliasson ut en jubileumsskrift, Eben-Eser – ”Hittil har Herren hjulpet”. Under festen, lästes en del avsnitt ur boken upp för församlingen. Camilla läste under stor rörelse ett par stycken ur kapitlet om missionen. Hon skildrade hur Pilgrimsfolket under många års möda och många direkta gudsingripanden byggt upp  arbetet i Rumänien. Hur de nådde fattiga, undanskuffade, marginaliserade människor med Jesu kärlek i form av utdelning av kläder, borrande av vattenbrunnar, byggande och reparerande av hus. Och hur efterhand människorna började ana att det var gudomlig kärlek bakom varje handling.
”Vi förstod att det var rättfärdighet vi sökte, inte tacksamhet. Då skulle välsignelserna följa, och det upplevde vi var dag.”  Midnattsropet återger här stycket som handlar om hur arbetet kom till stånd och utvecklats i Tipari:

Intervju med Robin Vidén av Stina Fridolfsson

**
Under sistlidna sommarkonferens som Maranatafolket hade i Bromma, presenterades den levande församlingen som en proteströrelse i spåren efter den urkristna församlingens kämpar,  dessa  som  gjorde ”tvärt emot kejsarens påbud” och sade att en som hette Jesus var konung. Begreppet ”Tvärt-emot-folket” myntades. Robin Widén, som ända sedan han gått ut nioårig grundskola, varit med i Maranatas arbete, deltagit i uppbyggnadsarbete både ekonomiskt, praktiskt och andligt, är en inspirerad och inspirerande representant för ”Tvärt-emot-folket”. MR fick tillfälle att göra en intervju med honom.**

Av Lars Bygdås

På midsommaraftonen 1850 stävar briggen ”Charlotta” in i New Yorks hamn.
Ombord fanns en dyrbar last, pilgrimmer från Sverige.
Andlöst blickar de ut över det nya landet. För dem var det Löfteslandet; Frihetslandet.
De allra flesta var baptister som flytt sitt fosterland jagade av polis och en statskontrollerad kyrka - därför att de tillhörde den förbjudna frikyrkorörelsen som samlades utanför kyrkan.
Det var en tid när svenskar tvingades lämna Sverige. De kom till ett jungfruligt land. De fick muta in så mycket mark de mäktade med. Och när de körde spaden i jorden sjönk den ned till skaftet i svart, fet mylla. Ja, även de svenska äppelträden trivdes och bar rik frukt i det nya landet.
De prisade sin Gud och bröt brödet i hemmen i full frihet utan präster o länsmän. Och det stod inte på förrän den första baptistförsamlingen var grundad.
Men vad många inte känner till är att grunden till hela invandrarsviten var dagböckerna från en baptist från Östergötland, Andrew Petterson.
Mobergs  utvandrarepos är  aktuellare  än någonsin just i vår kaotiska  värld.
Och i detta drama har  vi som väckelsefolk  våra  rötter.

Baptister i Europa vädjar till svenske kungen.

Av Lars Bygdås

I mars 1850 ställdes f.d. sjömannen och baptistförkunnaren F O Nilsson inför Göta hovrätt  för spridandet av läror som icke  stod i överensstämmelse  med  den lutherska trosläran. Och för att han trots varningar forsatt med sin förkunnelse.
Inför  rättens  höga herrar håller han ett mäktigt bibelstudium om  det bibliska  dopet och om den bibliska  församlingen vilket visar vilken mognad och kunskap denna unga rörelse uppnått.
Han dömdes ”till att varda riket förvisad”. En dom han ”mottog under stor sinnesrörelse”.
Domen väckte enormt uppseende i hela den evangeliska världen och evangeliska alliansen i England skrev till svenske kungen och vädjade om införandet av religionsfrihet i Sverige, något som även den brittiske  premiärmininstern skrev under på. Nilsson fortsatte  under förvisningen i sitt ämbete. Inte minst då bland nybyggarna i  Amerika där ständigt nya baptistförsamlingar växte fram och han bodde en tid  granne med Andrew Peterson, verklighetens  Karl Oskar…

Av Lars Bygdås

Konventikelplakatet var ett resultat av den svenska stormaktstidens stolta kyrka med minnen från Gustav II Adolfs segrar under 30-åriga kriget, och givetvis från Gustav Vasas tid som körde ut katolska kyrkan på 1500-talet. Fri från Rom blev den alltså en statsmaktens kyrka och den enhetliga religionens kyrka.

Hotet mot denna enhet kom från pietisterna och deras enkla samlingar i hemmen med bibelläsning och bön så kallade konventiklar, av det latinska conventiculum - liten sammankomst. Dessa människor satte friheten i Kristus främst och var beredda att ta strid för sin övertygelse.

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Bibeln talar mycket om församlingen, Kristi hemlighet. Läser man bibeln ur det perspektivet, är det som om varje blad handlar just om församlingen; dess utväljelse, dess liv och dess mål. Undervisningen utvecklas och blir klarare och klarare ju längre ut i bibelhistorien man kommer; men redan på bibelns första blad ser vi förebilden på församlingen i Adam och Eva, då Eva tas ut från mannen och hon blir Adams hustru, liksom församlingen är uttagen ur Kristus. Jag önskar i detta bibelstudium att följa bibelhistoriens gång fram mot nytestamentlig tid, för att visa på något av vad det vill säga att vara ett Kristusfolk i tiden.

År 1974 kom Agneta till ett väckelsemöte på Gamla Bro i Stockholm. Samma kväll döptes hon och har sedan dess varit en hängiven Herrens tjänare i Maranataförsamlingen – en stor tillgång och inspiratör inom många olika områden. Hon talade engelska och spanska flytande, språkkunskaper som har varit till ovärderlig hjälp för många. Inte minst tog det sig uttryck i hennes förkärlek till församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Hon var genom sina insatser en av pionjärerna i den mission som idag är till så stor välsignelse för många.

Vittnesbörd av Agneta Orellana

Apostlagärningarnas andra kapitel har att göra med vad jag fått uppleva här i församlingen och den undervisning som vi fått.

I den urkristna församlingen började man stötta och hjälpa varandra. Hur är det i dagens samhälle? Ja, vi vet att det finns många som lever ensamma här i Sverige också. De är skilda, ensamstående, de har sociala problem av olika slag. Man kan ha problem vare sig man har hög eller låg ställning, det beror ju inte av det. Gud vet att vi behöver det urkristna församlingslivet. Vi behöver varandra. Vi har olika gåvor som vi kan hjälpa och stötta varandra med. Han har sett till att det är så. Vi är olika, men kompletterar varandra. Det är Gud som har tagit ut oss och gett olika tjänster och gåvor i församlingen för att det här ska fungera. Vi får bedja och komma in i det han gav oss, det som ockå finns beskrivet i Apostlagärningarna.