201505-06

År 1974 kom Agneta till ett väckelsemöte på Gamla Bro i Stockholm. Samma kväll döptes hon och har sedan dess varit en hängiven Herrens tjänare i Maranataförsamlingen – en stor tillgång och inspiratör inom många olika områden. Hon talade engelska och spanska flytande, språkkunskaper som har varit till ovärderlig hjälp för många. Inte minst tog det sig uttryck i hennes förkärlek till församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Hon var genom sina insatser en av pionjärerna i den mission som idag är till så stor välsignelse för många.

Vittnesbörd av Agneta Orellana

Apostlagärningarnas andra kapitel har att göra med vad jag fått uppleva här i församlingen och den undervisning som vi fått.

I den urkristna församlingen började man stötta och hjälpa varandra. Hur är det i dagens samhälle? Ja, vi vet att det finns många som lever ensamma här i Sverige också. De är skilda, ensamstående, de har sociala problem av olika slag. Man kan ha problem vare sig man har hög eller låg ställning, det beror ju inte av det. Gud vet att vi behöver det urkristna församlingslivet. Vi behöver varandra. Vi har olika gåvor som vi kan hjälpa och stötta varandra med. Han har sett till att det är så. Vi är olika, men kompletterar varandra. Det är Gud som har tagit ut oss och gett olika tjänster och gåvor i församlingen för att det här ska fungera. Vi får bedja och komma in i det han gav oss, det som ockå finns beskrivet i Apostlagärningarna.