Läs PDF här

Vi som lever kvar då Jesus kommer

Ledare av Berno Vidén

Låt oss gå ut med evangelium!

Missionsrapport av Emma Boman

Den bortglömda parusin

Av Arne Imsen

Maranatha!

Av Johannes De Heer

- Gud verkar hela tiden!

Stina Fridolfsson intervjuar Najib Elkalifi

JESUS - gör hela skillnaden!

Missionsrapport från Rumänien av Camilla Eliasson

Att ha rätt fokus!

Vittnesbörd av Miriam Hafsahl

Det är bara en stor nåd

I en värld där själar lider Och är snärjd av satans band, Och där synden fått bedraga Dragit dig från Jesu hand. Ännu hoppets låga brinner, Jesus allt kan göra nytt, Och din sorgsna själ kan bli i fröjd förbytt.

Kör: Midnattsropets budskap ljuder: MARANATA - Herre kom! Och till alla hjärtan bjuder Jesus ut sin rikedom. Gör dig redo, se han kommer För att hämta hem sin brud, Som står redo, Iklätt sig sin bröllopsskrud.

Ledare av Berno Vidén

Att Jesu tillkommelse är nära förestående är ett budskap som alltid behöver ha en central plats i varje kristen församlings liv. Annars är risken stor att församlingen förvandlas till en traditionell kyrka med inövade program och ritualer.

I det här numret av Midnattsropet publicerar vi flera texter med tillkommelsen i fokus, skrivna utifrån olika vinklar och synsätt. En stor hemlighet för att bevaras i ett sant och ständigt inspirerande förhållande till Jesu tillkommelse, är att i vardagen leva med ropet: Maranata - Kom, Herre Jesus!

Utdrag ur ledare av Arne Imsen från Midnattsropet nr 6 1998

För några år sedan fanns i vårt land ett antal massmedier som förde fram budskapet om Jesu tillkommelse. Dessutom fanns bortåt 600 pingstförsamlingar. Oftast hade de mycket brinnande predikanter som ständigt återkom till ämnet Jesu snara tillkommelse. Runt om i vårt land fanns alltså en kontinuerlig förkunnelse om eskatologiska frågor. Det målades och beskrevs vad som skulle ske i samband med Jesu tillkommelse. Det apokalyptiska skeendet uppmärksam-mades och förklarades. Man hade helt klart för sig att församlingens primära uppgift var att genom ständig mission och evangelisation verka för att skaran blev fulltalig och därigenom påskynda Jesu tillkommelse. Det var enfaldig, men ursprunglig och äkta hängivenhet. Det var detta som i rumsrena kyrkliga miljöer nedlåtande definierades såsom obskurantism och fanatisk sekterism.

Författaren Johannes De Heer ger här en bra beskrivning av uttrycket ”Maranata”. Artikeln publicerades i Bibliskt månadshäfte år 1930. Vi förstår att utropet inte endast kan omfattas av en akademisk ordförklaring. Ganska snart drabbar ordet ens eget liv och frågan blir istället vad dess innehåll betyder för oss. En väckande apell från tidigt 1900-tal, eller hellre, från församlingens första tid. Maranata - kom Herre Jesus!
**
**”Maranatha” är ett arameiskt eller syriskt ord. Arameiskan var som bekant Kristi och Hans apostlars modersmål. Angående den egentliga och ursprungliga betydelsen av ordet ”Maranatha” vill jag anföra, vad dominee (Holländsk titel på en protestantisk präst eller predikant) L. H. H. Bähler meddelat mig vid ett samtal om detta ord och dess betydelse.

Stina Fridolfsson intervjuar Najib Elkalifi:

Najib Elkalifi är ursprungligen från Marocko, men kom som ung till Sverige 1973. Han kom till Maranataförsamlingen, och tog emot Jesus Kristus som sin frälsare. Det var en period då flera andra araber kom till församlingen, och Najib fick vara med och vinna dem för Jesus. Najib beskriver själv den tiden så här:

Najib vittnar om sin tro. -Jesus talar i bibeln om en kvinna som hade tappat ett av de tio mynt hon hade; ett av de mynt hon förvarade inför sitt bröllop. Den glädje hon kände när hon hittade myntet, den kände jag då jag funnit Jesus till frälsning. Jag var ofta ute, och så fort jag mötte någon som talade arabiska, berättade jag för dem vad jag fått, vad jag hade mött.

Pilgrimsfolket i Norge fortsätter oförtröttligt missionsarbetet i Rumänien. Midnattsropet har fått del av några av de senaste rapporterna som Camilla Eliasson skickat hem till församlingen på Dal. Vi förmedlar här vidare några utdrag och hoppas det ska väcka många hjärtan för missionens sak.

15 januari 2017

De första dagarna här i Arad med omnejd har varit präglade av dåligt väder. En våldsam köldvåg har svept över landet och förorsakat stora problem, inte minst för de fattiga som eldar med ved.

Vittnesbörd av Miriam Hafsahl

Guds ord behöver inte kryddas med världsliga ingredienser. Det behöver inte tillsättas en massa underhållande element.

Jag tycker det är så fantastiskt att det ännu ett år är bibelskola! Jag vet inte hur många år det varit bibelskola här i församlingen; men i alla fall så länge jag har funnits. På samma sätt som det alltid varit. Inga revolutionerande nyheter, inga spektakulära nya sätt att presentera undervisningen på. Utan Guds ord rakt upp och ner, så enkelt som det ska vara. När man ser runt omkring sig, lär man sig att allt mer sätta värde på detta.

Vittnesbörd av Elaine Vidén

Jag har ganska länge gått och tänkt på Guds nåd. Att han har frälst oss. Jag vill läsa ett ord:

-Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var döda genom våra överträdelser, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.  Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i kommande tider visa sin överväldigande rika nåd genom godhet mot oss i Kristus Jesus. Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det (Ef 2:4-8).

Vittnesbörd av Jonathan Rodriguez

Jag har de sista dagarna läst i Johannes evangelium, kapitlen 13 och 14. Och varje gång jag försökt läsa något annat, har jag varit tvungen gå tillbaka till dessa kapitel.

Gud har talat starkt till mig genom dessa ord. Det handlar om Jesu avskedstal till lärjungarna innan han skulle lida och dö; han skulle lämna dem. Därför talade Jesus tröstande. Men Tomas förstod inte vad han menade, och sa rent ut: ”Herre, vi vet inte vart du går!” Filippus ville se Gud. Han förstod inte att han redan i Jesus såg honom. Tänk – lärjungarna hade lämnat allt. De hade satt allt sitt hopp till Jesus. Och nu säger han att han ska gå bort. De hade trott att han skulle befria Israel från allt förtryck. Att han var den om vilken profeten Jesaja sagt: Till hans namn skall folken sätta sitt hopp. Allting kretsade runt Jesus. Alla deras planer och drömmar.

Appell av Sean Ureña

Jag vill läsa ur Matteus 24:32-33:

-Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

Det här handlar om Herren Jesu Kristi tillkommelse. Vi talar ofta i mötena om ting som är väldigt viktiga i vår tid. Jag tror att vi lever i den sista tiden. Det är verkligen angeläget att vi i studiet av Bibeln fördjupar oss i profetiorna. Vi bör studera och lära oss, för att vara uppmärksamma inför vad som sker.

Av Yngve Stenfelt

Det finns ett himmelskt Jerusalem där jag har medborgarskap.

Jag vill läsa ett par textavsnitt ur Lukas evangelium:

-Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men i haven icke velat. Se, edert hus skall komma att stå övergivet. Men jag säger eder: I skolen icke se mig, förrän den tid kommen, då I sägen: ’Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn’ (Luk 13:34-35).

Text: Sven Shimon Grenmyr

Uppryckelsen sker snabbt och överrumplande, men är väntad och efterlängtad av alla de som är redo. Herrens dag är en utdragen process av domar och katastrofer som avlöser varandra och som varken är väntad eller efterlängtad.

Frågan när han återkommer är lätt att besvara. Han kommer när tiden är inne. Nu är det inte det självklara svaret vi vill ha, utan vi söker tecken i tider och stunder.

\* 30 mars 1933         ♔ 7 januari 2017

Sven-Inge har fått hembud. Efter ett brokigt liv, med många år som missbrukare, gangster och kåkfarare, blev han frälst. I fängelset mötte han Sven-Åke, en nyfrälst broder som avtjänade sitt sista straff. Genom honom fick Sven-Inge kontakt med Maranataförsamlingen, blev helad, frälst och frigiven från en anstalt, under villkoret att han skulle hålla sig till sina syskon i Maranataförsamlingen.

Och det gjorde han. Han döptes under sommarkonferensen i Malmköping år 1970.