Läs PDF här

Missionsfältet Sverige

Ledare av Berno Vidén

Från missionsfältet …

Jonathan Asprusten rapporterar

Maranata - Mitt öde

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildringar

En underbar framtid med Jesus

Bibelstudium av Emanuel Johansson

Välfärdens fångar - ett tidstecken

Av Berno Vidén

Idel goda gåvor

Vittnesbörd av Margoth Nashed

En väg leder till livet

Vittnesbörd av Linda Boman

Var redo inför Jesu snara tillkommelse!

Bibelstudium av Sean Ureña

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildring från Maranataväckelsens genombrottsår, är utarbetat från ett föredrag som hölls nyårsafton 1986 på Gamla Bro. En mycket klargörande analys om bakgrunden och vad som skapade behov av denna frigörelseväckelse. Här förklaras hur bidragskarusellen i frikyrkligheten började, och dess förödande konsekvenser i kategoriklyvning, ekumenik och förvärldsligande.

Från 1962 och framåt etablerades i Stockholm en verksamhet som kom att bli känd under namnet Maranata. Varför var detta nödvändigt i en stad där det redan fanns så många församlingar av olika slag; pingstvänner. baptister, osv. Pingstförsamlingarna hade periodvis svårigheter att komma överens sinsemellan.

- Vi får visa på Jesus och den kärlek som han visat oss som den framkomliga vägen.

Text: Jonathan Asprusten

Missionen är något som ligger församlingen varmt om hjärtat. Jag och min familj hade under fyra månader den stora förmånen att vara på plats i församlingens missionsarbete i Dominikanska republiken. Det var verkligen en händelserik och berikande tid. Man har fått möta syskon och fått lära känna nya människor.

Text: Berno Vidén
**
**Ett stående böneämne under många år inom svensk kristenhet har varit att nå ut med evangelium inom det så kallade 10/40-fönstret, ett gigantiskt område som sträcker sig från Nordafrika i väst, via Mellanöstern och vidare ända till Bortre Asien inkluderat folkrika länder som Indien och Kina. Flera av dessa länder är helt stängda för evangelium.

Svenska församlingar har historiskt sett varit världens mest aktiva och målinriktade då det handlar om att sända ut missionärer. Så gott som varje liten lokal församling har haft eller bistått missionärer på fältet, med huvuduppgiften att sprida budskapet om Jesus, följt av många viktiga sociala insatser som sjukvård, utbildning etc. Sedan började statliga bidrag att bekosta missionen och flera församlingars arbete förändrades från att vara evangeliserande till att lägga fokus på socialt biståndsarbete.

Av Emanuel Johansson
**
**En studie av Tessalonikerbrevens budskap om Jesu tillkommelse.

Budskapet om att Jesus kommer är ett hoppets budskap. Det heter i en kör vi brukar sjunga: ”O, vilken framtid vi har, som tror på Jesus och litar på Hans Ord, Snart kommer Jesus på himmelens sky, en ny dag då skall gry.” Detta rop ger en förvissning om att vi äger en underbar framtid med Jesus. Allt det onda som vi ser  i världen är övergående och kommer att få ett slut, men Guds rike består.  Ropet om att Jesus kommer behöver vara levande i våra hjärtan för att vi ska kunna möta och förstå tiden.

Undervisning av Berno Vidén

Det finns oerhört mycket att säga om tidens tecken inför Jesu tillkommelse. Faktum är att det hela tiden dyker upp händelser som påminner om att tiden är kort. Tidstecknen kan man ha som hjälp för att orientera sig. Man kan lyfta fram dem och tala om dem för att på det sättet vägleda människor som irrar omkring i tiden. Det kan fungera som hjälpmedel, men den som har den helige Ande bör inte styras eller på något sätt ledas av tecknen i tiden. Från den urkristna församlingen och framåt finns tydliga riktlinjer för församlingen som inte styrs utav tidstecknen, utan däremot av något som Gud har lagt ned i varje troendes hjärta – ett rop: ”Kom, Herre Jesus! Kom Jesus!”

Vittnesbörd av Linda Boman

Jag gick och sjöng på en sång hemma, det är en barnsång som lyder så här:
En väg leder till livet,
den vägen kallas smal.
En väg leder till mörkret,
den vägen kallas bred.
Frågan är nu bara, vart går din väg?
Vandrar du på vägen
som till himmelen bär?
Jesus är den vägen som leder hem.
Vandra i tro på den.

Det finns bara två vägar att gå. Man tänker på släkt och vänner och att det inte finns någon mellanväg. Antingen vandrar vi på den breda vägen eller på den smala vägen som leder till himlen. Jag tänker också på alla religioner som finns; bara i Indien finns det miljontals olika gudar som förvillar människorna.

Vittnesbörd av Margoth Nashed

Jag vill läsa en vers i Jakobs brev:

- Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker (Jak 1:17).

Det finns ingen större och mer fullkomlig gåva att få än den vi har fått, och det är Jesus Kristus. Tänk att Gud i sin kärlek sände sin son till oss för att vi ska ha liv i honom. Han gav sitt liv för oss och han har lovat att vara med oss alla dagar intill tidens ände. Han har också sänt sin helige Ande, och vi har fått bibeln som är full av löften och underbara välsignelser till oss.

Bibelstudium av Sean Ureña

Vi ska tala om Bibeln, påminna om det som har sagts och tändas av det vi hört. Vi har ett stort hopp, för det handlar om vår Herre Jesus Kristus och allt han har gjort för oss. Kanske har vi varit många år i församlingen och  lyssnar ideligen på samma budskap. Det kan göra att vi på ett sätt somnar in och inte känner glädje i det stora som Jesus gjorde för oss som var döda i synder, utan hopp. Tack vare att Gud sände sin son kan vi leva genom Sonen och triumfera i denna mörka värld. Det Jesus gjorde på Golgata kors är verkligen mycket viktigt och stort.

Vår kära syster Anna-Lisa har fått hembud. Hon kom i kontakt med församlingen redan på Gamla Bro-tiden i början av 80-talet, då hon med en väninna ibland besökte något möte.

Anna-Lisa Andersson 1928 - 2018 Anna-Lisa blev frälst som ung sextonåring och var flitigt med i Filadelfias strängmusik bland sångarna. Men en dag meddelades att strängmusiken skulle läggas ner och Anna-Lisa kände ett stort tomrum när hon inte längre hade en uppgift i sin församling.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag har under en tid tänkt på det som handlar om att få komma tillbaka till den första kärleken; till den kärlek som man upplevde

när man var nyfrälst. Jag kommer ifrån ganska jobbiga förhållanden, men fick möta Jesus till frälsning och blev befriad. Då tänkte jag att det finns ingenting som kan skilja mig  från gemenskapen med Jesus Kristus och från hoppet att få komma hem till himmelen en dag. Men så lätt det kan bli rutin och jargong när man vittnar för människor. Man talar om att Jesus lever, att man har blivit frälst, att man tagit emot Jesus, att Jesus finns i himmelen. Det är en objektiv sanning som folk kan tro på eller inte. Jag kan säga att jag tror att Jesus lever, att han sitter på Faderns högra sida i himmelen, och sedan är det upp till den som lyssnar att förkasta eller tro på det.