Ladda ner PDF

[wp_show_posts id=“3272”]

Vittnesbörd av Mika

Han räddade mig från mörkret. Han helade min kropp. Han förbarmade sig över mig.

Trots att jag inte ens trodde att han fanns, så räddade han mig från det djupaste mörker som finns – döden själv.

Mitt vittnesbörd handlar inte om mig, utan det handlar om förlåtelse, upprättelse, helande, försoning genom blodet, syndernas förlåtelse.

Jag har levt i kriminalitet och missbruk i hela mitt liv, ända sedan barndomen. Jag har aldrig arbetat, jag har varit yrkeskriminell med mycket på mitt samvete. Bankrån var vardag. Jag har skadat folk. Jag vådasköt min far till döds i Köpenhamn 1998. Men inget kunde beröra mitt hjärta. Inget kunde få mig att stanna upp och tänka till. Det blev långa fängelsestraff, men jag visste inte vad jag sökte efter. Jag var så fast i mina egna lustar, mitt beroende. Jag har alltid haft beroende av olika slag i mitt liv. Alkohol, hasch – ja, man tog det man kunde. Men det som var drivkraften i mig var inte att skaffa pengar till droger, utan det var mitt ego. Jag gjorde vad jag ville när jag ville. Det fanns inget som kunde stoppa mig. Ingen. Inte ens när min pappa dog. Istället blev jag ännu mera hänsynslös. Någonting dog i mig. Jag kommer än idag ihåg hur tomhylsan klingade på golvet efter skottet. Då dog någonting i mig. Något som var ännu mer dött: Mitt hjärta. Och jag blev ännu mera hänsynslös. Rånade ännu fler banker. Skadade ännu mer folk. Det är syndens konsekvenser. Ända sedan barndomen blev mitt hjärta ännu mera stängt. Synden levde sitt eget liv. Allt som fanns i mig var bara mitt ego, mitt begär, min vilja. Det fanns ingen som kunde nå fram till mig.

Ledare av Berno Vidén

Maranataförsamlingen i Stockholms verksamhet står inför stora förändringar. Efter mer än 30 år på Bällsta, i huvudstadens västra förort Bromma, är det snart dags att lämna platsen. Som det ser ut idag ska vi ha lämnat Bällsta senast den sista november i år. Vi har ännu inte hittat några nya lokaler, något som alltjämt är ett böneämne.

Vi har från olika håll mötts av frågor om vad som ska hända med församlingen. Först och främst behöver vi påminna varandra om att församlingen inte är en regional plats med en specifik byggnad i centrum. Visserligen har Bällsta under många år fått tjäna som församlingens missionscenter, vilket vi är oerhört tacksamma för, men även om den platsen nu lämnas så finns Maranataförsamlingen kvar.

Predikan av Arne Imsen ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare.
Varje generation skulle börja nollställd med samma
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.

Tage Johansson, 80 år
Intervju av Stina Fridolfsson
**
**När Midnattsropet ville göra en intervju med Tage Johansson, med tanken att han skulle berätta en del från sitt rika liv, visade det sig vara svårt att styra. Tage ville gärna bli intervjuad, men absolut inte berätta så mycket om sig själv. Han ville förmedla den vision som burit honom i alla år, redan innan han fick den manifesterad i Maranataväckelsen. Här får våra läsare ta del av den vision som ledde Tage in i en livsstil som präglat större delen av hans liv.

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Att Kristus har försonat världen med sig själv betyder att det finns något att tala, sjunga och vittna om, nämligen att göra människor uppmärksamma på att

försoningen är fullbordad!

Därför är det så angeläget att vi får höra budskapet och att det också blir mottaget. Det finns en försoning som är fullbordad, och det finns ett budskap – ett försoningens ord.

När jag förberedde detta bibelstudium fångades jag speciellt av skapelseberättelsen. Då jag läste och började gå igenom den ytterligare, så började jag sjunga och kände mig så inspirerad. Den är så storslagen, samtidigt som den är så barnsligt enfaldig. Dock inte bara barnslig. Ett barn kan förstå den, men samtidigt finns det saker som är väldigt svåra att förklara. Ting som bryter mot logiken i berättelsen. När jag blev uppmärksam på det, upplevde jag att här finns något helt ogenomträngligt.

Bibelundervisning av Sean Ureña

I många situationer i våra liv tror vi att vi gör det rätta med alla våra beslut. Vi söker sanningen och den väg som ska leda oss fram till den sanna kunskapen, och ibland när vi tror att vi funnit svaret, är vi ändå fyllda av tvivel och osäkerhet. Vi frågar oss själva: Går jag verkligen på den rätta vägen? Har jag den kunskap som leder till sanningen och till det eviga livet? Gör jag verkligen Guds vilja?

Bibelundervisning av Zebastian Vidén

Jag har lite tankar som präglas av den speciella situation som församlingen befinner sig i. Samtidigt vill jag på något sätt försöka flytta vårt fokus. Det handlar om att söka Guds rike först. Att inte så mycket fokusera på vårt här och nu, men mer på vårt uppdrag, det som Jesus har kallat oss till.

Vi ska börja med en väldigt känd berättelse i Första Moseboken. Det handlar om Noa och floden. I kapitel 6 vers 13 står det så här:

Appell av Roger Lindroos

Jesus säger i bergspredikan: ”Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med?” (Matt 6:25-31)

Text: Stefan Dahlberg

Jesus sade: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag icke att den redan brunne!” (Luk 12:49)

Denna eld och kärlek till Jesus brann hos de sju troshjältar jag här berättar något om. De var svenskar, eller med koppling till Sverige, under frikyrklighetens ungdom.

För oss som lever nu är det nyttigt att läsa om pionjärernas kamp och glöd för

Text: Berno Vidén

Varmt tack till er alla som på olika sätt är med och bär Maranataförsamlingens mission i Dominikanska  republiken och Haiti. Vi erfar utifrån stora förändringar av ekonomisk art här på hemmafronten, då vi förlorat Pilgrimshem Hotell som ett bärande stöd, hur missionsarbetet nu går in i en ny fas, och ser det som angeläget att här något informera om de behov som ligger framför.

Den frukostservering vi haft i många år i Palavé, där barn från behövande familjer får komma och äta sig mätta innan skoldagen börjar, har till viss del förändrats. De statliga skolorna har fått ett annat upplägg som innebär att alla elever serveras frukost, mellanmål och även mat i en mer samlad skoldag.

Text: Berno Vidén

Familjen Ramón och Adya Rigal, vilka vi rapporterat om tidigare här i MR, har blivit utsatta för en svår förföljelse på Kuba. Som troende föräldrar är de angelägna om att deras barn ska få en god, kristen uppfostran och familjen har därför hemundervisat barnen Rut, 13 och Joel 9 år. Studierna har under läsåret pågått via en internationellt erkänd internetbaserad evangelisk skola med säte i Guatemala.

På Kuba existerar ingen religionsfrihet och all utbildning ska ske utifrån det kommunistiska partiets agenda. Eleverna fostras med obligatorisk närvaroplikt till att bli goda revolutionärer.

Appell av Yngve Stenfelt

Vi lever i en värld där tiden går fortare och fortare - ja den rusar. Det är inte så att sekunderna går snabbare nu än tidigare, men utvecklingen går rekordsnabbt, och människan hänger inte med! Hon dras, ja, släpas med i denna utvecklingens urartning. Bibeln beskriver det som att släpas mot döden:

 - Rädda dem som släpas till döden och dra dig inte undan dem som stapplar till sin avrättning (Ords 24:11).