Text: Jan Egil Hafsahl

”Det finns ingen Gud. Ondskan bevisar att Gud inte existerar,” säger ateisten. Det onda existerar, därför gör inte skaparen det.

Om han skulle finnas: ”Hur kan en god Gud tillåta så mycket lidande?” säger agnostikern.

Låt oss nu vända på frågan ett ögonblick: Om det onda existerar – och det vet vi – är det då inte logiskt att anta att också det goda existerar? Hur vet vi annars skillnaden?

Appell av Yngve Stenfelt

Vi är inne i en förberedelsetid.  När vi ska ställa till med gästabud eller bröllop, är vi oerhört noga med förberedelserna. Att allt blir som det ska vara.  Att allt klaffar och att det hela fungerar som det är tänkt, detaljerna; allt blir taget i beaktande. Men Gud är mycket mera noga med sina förberedelser. Så när Jesus skulle komma hit till jorden för första gången, så kom han inte hux flux. Det föregicks av en förberedelse. En man uppträdde, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Det står att han kom som ett vittne för att vittna om ljuset. Inte var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det var Johannes uppgift att ordna med förberedelserna. Bergen skulle sänkas, dalarna höjas, och det som var oländigt skulle bli rak väg.

Text: Emanuel Johansson

Hetsen kommer från skolan som lär dig, lagarna som uppfostrar dig, media som styr dig och kyrkan som välsignar dig.

Mänskligheten får idag skörda konsekvenserna av att ha vänt sig bort ifrån Gud och den tanke Han har för människan. Synden gör sig gällande i sin makt att föra människan nedåt i ondska och fördärv. Inför oss pågår katastrofer, krig och svält. Med fasa ser vi hur världen uppfylls av ondska. Guds Ord lär oss att detta är konsekvenser av det värsta kriget som pågår. Kriget om din själ.

Text: Märta Berg

Det brukar vi säga när vi ska berätta något särskilt märkvärdigt. Det vi har att säga är så speciellt, så utom allt tänkbart, så vi anar att vår åhörare kommer att ha svårt för det vi berättar. 
Det jag har att säga dig, är faktiskt något utöver det tänkbara. Jag vill berätta för dig att Jesus är en verklighet. Att han gick här på jorden en gång och var som en vanlig människa. Som en av oss. Att han spikades upp på en påle av trä, dog så och begravdes, men efter tre dygn uppstod igen. Att han for till himlen på en sky, och har lovat komma tillbaka, på samma sätt. 
Allt detta vill jag berätta för dig. Men jag vill även tillägga att det var för din skull som han dog. För att du skulle kunna bli fri från det som hindrar dig att ha gemenskap med Gud. Din synd. Och jag vill berätta att han vann seger över  själva djävulen. Och över döden. Så nu kan var och en som tror på honom få evigt liv. 
Men det var just det! Du kan inte tro.
Och jag klandrar dig inte. För detta är ofattbart. Kanske har människor försökt pracka på dig sin tro? Som om det vore möjligt! Som om du skulle haft någon nytta av den? Kanske du är en sådan som respekterar andra människor och  deras tro. Men själv kan du inte. Det kan vara så att du en gång trodde, men har tappat din tro. Den höll inte. Så du gav upp. Jag klandrar dig inte. Så svårt kan livet bli. Att det går sönder. Till och med tron. Kanske har du funnit att allt sunt förnuft och alla vetenskapliga belägg talar emot tron - och så har du valt bort denna enfald? Jag klandrar dig inte för det heller. Men jag beklagar din fattigdom. För det är nämligen så att TRON ÄR EN GÅVA. Du kan inte förtjäna den. Och absolut inte begripa den. Men den är din. Så du kan ta tag om den. Och säga TACK.
 Den är inte en separat företeelse som virvlar runt i aromer, hälsokällor, eller fantasifulla människohjärnor. Den har sin början, sin hela substans i en person - Jesus Kristus. Han som dog, som segrade och uppstod och som snart, mycket snart ska komma på skyarna för att hämta dem som tror. Du kan faktiskt inte tro utan att säga ja till Jesus. 
Det är i mötet med honom som din tro finns. Hur mycket som än gick sönder i livet, hur stor besvikelse och svåra sår du fick, så är mötet med Jesus din nya början. Just nu, medan du läser detta, kan undret ske. Att du börjar tro. 
DU KAN FAKTISKT INTE LÅTA BLI.

Appell av Tage Nilsson (Publicerad i Maranata nr 4 2004)

-Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. (1 Tess 4:16-18)

Appell av Robin Widén

Evangelium – det finns ingenting människan är i behov av som just evangelium. Det är det enda som kan förändra förhållanden. Människan måste få komma i hamn, komma till ro, och det är endast genom Jesus Kristus som detta kan ske.

Evangelium har sitt ursprung hos Gud Fader, och är manifesterat i Jesus Kristus som blev människa. Vi behöver evangelium som förmedlas genom Anden och Ordet. Människan får erfara en övertygelse när hon har funnit svaret. Många menar sig ha svar på frågorna i tillvaron, men det är endast när du kommer till din Skapare som du får det svar du  längtat efter. Evangelium övertygar människan när hon får tag i denna förvandling genom tron: Jag vet på vem jag tror. Många kan komma med vittnesbördet: Jag vet att evangelium är en Guds kraft till frälsning som förändrar och förvandlar.

Väckelseappell av Arne Imsen 1970:

Den levande gudstron hänger inte i luften och påverkas inte av alla växlande stämningslägen, ty den vilar på ett absolut och orubbligt fundament, Guds Ord. Det är predikanternas uppgift att genom sin förkunnelse meddela sant andeinspirerad kunskap om Gud.

Den äktfödda tron är livets mäktigaste och märkligaste tillgång, men den har också många, både fräcka och förföriska motståndare; otro, vantro, övertro och skrymtaktig tro. Hela raden av dessa trosvarianter illustreras och analyseras för det smorda ögat i bibeln. Det gäller verkligen mer än någon gång förr för vår tids väckelsefolk att kunna pröva om den proklamerade tron är sund och baserad på Ordet.

Appell av Emanuel Johansson:

Lösningen för oss var och en i vilken situation vi än befinner oss, är att få möta Jesus. Att vi får en ny blick på honom.

Jag vill börja med att läsa några verser ur Uppenbarelseboken. Vi känner till att i inledningen av Uppenbarelseboken hittar vi brev till några församlingar i Mindre Asien.

Till Laodiceas församling läser vi en fruktansvärd analys av läget:

- Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Du säger ju: ‘Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet’; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.

Appell av Najib Elkalifi

Vi måste vara tacksamma till Gud för allt vi fått av honom. Vi som kommit till tro har fått det bästa. Vi har fått det av nåd, vi har inte gjort oss förtjänta av det. Jesus har dött på korset för våra synder. Han uppstod på den tredje dagen, och därför kan människan få komma till himlen, den plats hon var ämnad till. Vi behöver inte göra något för att befria oss från synden. Både synden vi ärvt och synden vi gjort har Gud befriat oss från, han har förlåtit oss genom Jesus Kristus. Det största en människa kan få egentligen är evigt liv. Tänk att kunna leva med denna underbara förväntan att en gång få möta Gud som skapat himmel och jord, att kunna stå inför honom och få höra honom säga: ”Mitt barn, kom till mig och var tillsammans med mig för evigt!” Det finns ingenting bättre i livet att få, än att kunna leva för evigt med Herren. Han är ljuset och ska bli allt i alla. Allt detta har vi fått.

Appell av Gösta Karlsson

Detta skall inte bli en artikel i vanlig mening, utan förr då ett upprop. Det finns nämligen en sak som i alla tider har varit en bärande faktor för Guds folk. Det är sanningen om att Jesus Kristus, Guds Son, skall komma tillbaka för att hämta de sina. Detta är något som har sysselsatt brudesjälarna i alla tider. Dessutom är Skriften glasklar då det gäller hur allt skall tillgå.

Appell av Berno Vidén

Advent handlar om att vänta. Tio jungfrur väntade på brudgummen. Alla hade gått ut med tända lampor för att möta den man hade kär. Väntans tid var prövosam och det slutade med att sömnen tog över.
> - Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: Se brudgummen kommer! Gån ut och möten honom. Den förfärliga upptäckten gjordes, att halva skaran inte förberett sig för den långa väntan. Man överrumplades av ett anskri, men då var det för sent att göra sig redo. De som var redo gick in i bröllopssalen och väntans och förberedelsens tid tog slut; och dörren stängdes.
Bibeln talar om att bida och att vara redo, ty i en stund då få väntar det, skall Människosonen komma.
Advent är för de flesta en tradition utan verkligt innehåll. Man tänder sina ljus och väntar in julen, men kärleken till Fridsfusten själv, Jesus Kristus, har falnat. Man längtar efter en högtid med nära och kära, men undviker honom som är Underbar i råd. Traditionen med fokus på det jordiska har tagit över. Man tänder andaktsfullt sitt ljus, och i den rikt utsmyckade kyrkobyggnaden lyssnar man till den vackraste och ljuvligaste musik, men hjärtats ljus har slocknat och kontakten med Evighetens Fader har gått förlorad.
Låt under det här årets sista dagar det himmelska ljuset få fylla ditt liv. Han som kom, ska snart komma igen! Han som är Väldig Gud, ger kraft för den korta tid av advent som återstår innan vår himmelske brudgum stiger ned på skyn för att kalla hem sin älskade brud:
> -Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.

Appell av Berno Vidén

Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar; jorden vacklar, ja, den vacklar; jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom vaktskjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den, och den faller och kan icke mer stå upp. (Jes 24:19-20)

Stephen Hawking, en av världens mest framstående forskare inom relativitetsteori, har uttalat sig om planeten jorden. Det var inte med positiva ordalag han presenterade sina slutsatser, men däremot med noggrant uträknade teorier. Han sa:
-Den här jorden klarar inte mer. Vi måste söka oss till andra planeter.
Enligt Hawking måste människan söka sig boplatser ute i rymden eller dö. Kvällstidningarna kablar ut hans budskap med mycket större allvar än om en väckelsepredikant hade uttalat orden. Så här skriver exempelvis Aftonbladet: Enligt Hawking är vi på väg mot en farlig period i historien, med växande befolkning, sinande resurser och en allt större kapacitet att förändra miljön. – Det blir svårt att undvika en katastrof de närmaste hundra åren. Han understryker allvaret i sitt budskap genom att säga att om vi kan hålla oss vid liv i ett par hundra år till så borde det räcka för att säkra rasens fortlevnad på någon annan planet.
I och med att det var just Stephen Hawking som uttalade sig reagerar människor med oro på budskapet. Frågor om vart vi ska ta vägen och vad som ska hända hopar sig. Hawking ger nämligen inga alternativ till den förestående katastrofen. Han fastslår: Det finns ingen framtid för den här jorden. Den är utarmad, den är exploaterad, den är förstörd. Att som enda lösning hänvisa människor till andra planeter skapar en djup oro.
Hawking framför externa lösningar för mänsklighetens överlevnad, men något vi borde lyssna till med ännu större allvar är när Jesus med sina träffande ord beskriver framtidens händelser. Exempelvis då han talar om hur människor kommer att uppfyllas av ängslan och förtvivlan i samband med att vi närmar oss tidens slut:
Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån, då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

Text: Karin Vidén

Det stundar ett val! Det val då folket ska lägga sin röst, sin tilltro och sin förhoppning i en urna, en ödesmättad urna kan tyckas, där landets och folkets framtid, väl och ve ska avgöras. Alla lockar de med sina löften, alla pockar de på ditt ansvar som samhällsmedborgare: Var med! Ta ansvar! Visa var du står!

Även till predikstolarna nästlar sig i valtider partipolitisk propaganda fram, och Guds Ord som det en gång uttalades från himmelen blir istället genomsyrat av den surdeg kvinnan arbetat in i mjölet. Att som politiker via Vårgårdamötets talarstol leda den kristna folkfestens alla samlade i ”Pärleporten” är en sak, det är politisk strategi och inget annat. Att däremot inför de 349 i riksdagens plenisal, ensam, men övertygad, proklamera sanningen om samma Pärleport, är en annan. Då är det en bekännelse, ett vittnesbörd; ett martyrium. Då släpas du ut och tippas av som avskräde! Utanför lägret!

Det enkla vittnesbördet kan hjälpa en människa att finna Gud, att lära känna Gud.  Jag blev född på nytt genom att övertygas om att jag behövde Jesus. Jag förstod det genom människors vittnesbörd, människor som själva blivit födda på nytt och hade upplevt Gud i sina liv. Det var en verklighet bakom deras vittnesbörd, och jag måste pröva det här.

Du kan aldrig finna Gud genom att sätta dig in i teologi. Teologi betyder läran om Gud, vilket i och för sig är bra. Det finns både bra och dålig teologi. Det finns biblisk teologi, det finns kyrklig teologi. Men man finner aldrig Gud så att man kan omfatta honom med sin tanke. Genom att försöka det stänger människan vägen till möjligheten att uppleva Gud, fastän han är lika nära som luften vi andas. Precis så predikade Paulus för atenarna. Han hade gått omkring i staden och sett att de hade olika gudar. Och så fanns en inskrift på ett altare: Åt en okänd gud. Detta kännetecknar människan som inte är född på nytt. Åt en okänd gud. Du kan  aldrig förstå och omfatta Gud med din tanke och ditt intellekt. Och Gud har aldrig förordnat det så att människan skulle få uppleva Gud på den vägen, utan han riktar sig till hjärtat. Mitt personliga vittnesbörd är detta att något talade till mitt hjärta när jag hörde människor vittna om sin förvandling. Någon har fått lämna spritflaskan, andra har lämnat knarket och vad som hörde till det livet. Gud gör sig påmind genom människors personliga vittnesbörd, när de vittnar om något de upplevt. Man har upplevt det man talar om.

Appell av Varghese Thomas

Guds ord är sanning, det bevisar sig i det praktiska livet, och den som förtröstar på honom kommer inte på skam. I 1 Kor 1:18 står det:

- Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

Korsets budskap är alltså Guds kraft för dem som tror på det. Gud har kraft. Hans kraft är mäktigare än all mänsklig kraft. Ibland säger människor felaktiga saker om Jesus, de  har gjort sig en felaktig bild om honom. Om man är en sann kristen, så ska man inte ge sig in i dispyt med dem. Det är på grund av okunnighet de har fel uppfattning. Även om någon delar ut 10.000 flygblad med lögnpropaganda om Jesus så kan han inte skada honom. Det vore som att försöka svartmåla solen. Vem kan göra det? Det är bättre att utnyttja ljuset och värmen från solen, och njuta av det. Njuta av det ljus solen förser oss med. Folk söker Gud i böcker. Man letar i filosofi, teologiska seminarier, osv. Men Gud har redan uppenbarat sig i naturen, som talar om att det finns en Gud. Men naturen själv är inte Gud. Naturen säger att det finns någon bakom som skapat allt detta. Det står i Romarbrevets första kapitel:

Av Gösta Karlsson

Om jag som en levande kristen skulle säga vad som för mig är störst i frälsningen; ja, vad skulle det vara? Nu talar jag inte som pastor eller evangelist utan just som en kristen människa. Det har på senare år blivit så stort för mig, det som Jesus Kristus gjorde på Golgata… Detta att jag får vila i försoningen och att den skall bära mig ända hem till Guds himmel.

Vittnesbörd av Karin Vidén

Jesus är så mycket för oss som mött honom. Han är vår glädje, han är vår kraft, han är vårt mål, han är vår frälsning. Jesus Kristus är vår Herre. Vi vill verkligen följa Jesus och tjäna honom i denna tid. Det är en mörk och svår tid, och vi vill ta nya steg för att nå hem till honom en dag. Jag har tänkt på några ord ur bibeln som upprepat sig inom mig en tid. De är ryckta ur sitt sammanhang, men det står: ”… och de lämnade näten…” Det är ett så enormt sammanhang detta handlar om, ”och de lämnade näten”.

Appell av Hans Lindelöw

Vi ville se hur allt förlöpte. Kanske det kom några som ville protestera, och vi ville se för att kunna skriva eller tala om vad som skedde. Men det kom inga andra än vi som kom som protestanter. Efter en och en halv timme kom en väldig massa människor ut. Vi kunde dela ut en hel del traktater, och förklara att det handlade om en protest. Naturligtvis fanns skiftande reaktioner och uppfattningar. Man sa att det var så fint. En föreställning med många liturgier. Det var vackert, tyckte man. Skönheten fanns. Men – var fanns sanningen?

Appell av Robin Vidén

Är det egentligen så konstigt att kyrkan går den här vägen? Den är inomvärldslig och ett med denna tidsålder och dess gud, som hela världen springer efter. Jesus sa: mitt rike är icke av denna världen. Därmed lyfte Jesus perspektivet för varje individ till ett högre mål. Människan jagar inomvärldsliga lösningar för sina problem. Det är inte konstigt att den etablerade kyrkan tar den här inriktningen. Det gjorde även Israels barn. En hel stam förlorades. Det var Benjamins stam, och det bara tre generationer efter intåget i det utlovade landet Kaanan var ett faktum.
Mose hade gått bort redan i öknen. Josua hade också gått bort. Sedan började världsmakterna runt om göra sitt inflytande gällande. Till exempel rusade Benjamins stam i fördärvet. Det blev väldiga uppgörelser när Israel avföll från Gud.
Det är så underbart att det finns frälsning. Ett blod som renar från all synd och orättfärdighet. Synd är att missa målet. Det är mänsklighetens stora dilemma, denna makt som förblindar och förhäxar människan på alla vis.
”Mitt rike är inte av den här världen”, sa Jesus. Hans rike är helt utomvärldsligt. Det finns ett löfte om en ny framtid. Först och främst en ny människa. En ny skapelse i mötet med Jesus. En ny framtid, ett nytt medborgarskap i mötet med Jesus. Ett nytt mål i mötet med Jesus. En ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor – halleluja! Det förbidar vi.
Vi kan peka på olika symptom och effekter av synden. Det ena leder till det andra. Men synd såsom sådan, denna makt, har Jesus gjort upp med en gång för alla.
Adam blev skapad i likhet med Gud. Så fick Adam sova en stund, och kvinnan skapades för ett högre syfte. Gud lade ned detta högre syfte i skapelsen: Kristus och församlingen. Äktenskapet är inte först och främst inomvärldsligt. Gud har förordnat det så att när en man och en kvinna finner varandra så är det inför ett vittne, inför den levande Guden. Men människan skapar institutioner. Vi institutionaliserar för att ordna det ekonomiska, lagar och förordningar. Det kan inte bli annat i världen. Man kan inte heller förvänta sig andra åtgärder av ett kyrkligt samfund som lever med inomvärldsliga mål och inomvärldsliga lösningar. Men ”mitt rike är icke av denna världen”, sa Jesus. Det spränger och det lyfter. Man blir så tacksam till Gud att han har visat väg ut ur allt detta. Och han har pekat på något annat: man kan få vara ett ljus och ett salt. Lyfta Ordet, dess fana. Ordet är frälsande, och sanningen måste uppenbaras i människan. Hon kan inte dölja något inför evangelii ljus. Om det får komma till, är det frälsande, läkande, helande; förvandlande och förändrande.

Text: Barbro Schröder

-Den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom är det bättre att en kvarnsten läggs om hans hals och han kastas i havet.
(Mark 9:42)
-För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.
(Upp 22:18-19)
Guds Ord, Guds barn, Guds församling utgår från Bibeln.
Men hör och häpna, i denna tid vilseleds tusentals svenskar som tillhör Svenska Kyrkan. En gång tillhörde även jag denna skara som fruktade Gud, kyrkan och prästen. Hur kan man bara uttala sig så, undrar du kanske. Det är absolut inte stöddigt, utan en erfarenhet. Jag tog emot Jesus, blev född på nytt. Guds Ande kom in i mitt liv, jag fick kontakt med Gud. Ordet blev levande och talade till mitt hjärta. Men det var en kamp att lämna denna kyrka. Alla osynliga makter satte in för att stoppa mig, men det nya livet vann!
Så besökte jag Storkyrkan i Stockholm där det var högmässa med mottagning av biskop Eva Brunne. Högmässan var omgärdad av pompa och ståt, processioner inledde vad de kallade “festmässa” och “högtidsmässa”. Hälsningar från olika församlingar bars fram och alla talade om kärlek. Dock inte kärleken till Jesus, utan endast till människor. Kanske inte fel, men det kändes litet konstigt. En kvinnlig biskop som lever i ett öppet lesbiskt förhållande, helt emot Guds Ord.
Dagens text, hämtad ur Matteus 25 om de tio jungfrurna, blev ett försvarstal för dem som inte var redo. Vi fick höra att man ska inte skrämma folk med talet om att “Jesus kommer”. Själv kände sig biskopen mycket trygg inför denna händelse. Hela hennes predikan var ett försvarstal. Inte ett ord om Jesus och frälsning eller pånyttfödelse, som helt klart är en röd tråd genom hela Bibeln. Därför menar jag, som det står i Uppenbarelsebokens sista kapitel, att Svenska Kyrkan har helt gått över på den breda vägen som leder bort från det eviga livet.
Du som funderar över något av detta, läs Bibeln som det står, och bed till Jesus, så kommer den helige Ande att visa vägen. Det finns bara en väg till Gud.
Om Jesus kan frälsa narkomaner och alkoholister, så har han också makt att frälsa från den religiösa kyrkan, men det är ett hårt folk där. Jag var själv sådan innan Jesus smälte mitt hjärta.