Det finns ett direkt samband mellan det nytestamentliga fattigdomsidealet och manifestationerna av Guds kraft
Genom de rapporter som nått oss om svält och hungersnöd i världen, förstår vi, att även vi mycket snart måste inrikta oss på en betydligt enklare livsstil. Och det redan nu, om vi skall kunna fungera under de allt knappare omständigheter, som vi kommer att tvingas in i. Vi vet vad som skall komma, ty vi lever före vår tid, vi har redan informerat oss om det i skriften! Vi måste räkna med att gå en helt annan väg än de flesta. I stället för att kräva en ökning av vår standard, måste vi vara beredda på att sänka den, för att kunna komma andra till hjälp. Hade de kristna i Skandinavien förstått att förverkliga detta, hade säkert missionssituationen varit annorlunda i stora delar av världen idag.
I sista delen av Apostlagärningarnas kapitel 2 talas det om att alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt; det urkristna församlingsidealet. Den mentalitet som där synliggöres, är det enda som skulle kunna bryta igenom den materiella egoism så många idag är bundna utav. Om denna gemenskapstanke förverkligades, skulle detta ge oss nya och väldiga möjligheter att evangelisera. Ingenstädes i Nya testamentet möter vi heller manifestationen ifrån Gud så oerhört stark som i samband med förvaltningen av de materiella tingen. Vi behöver bara erinra oss, vad som hände med Ananias och Safira.

läs mer

Posts

Storfamiljen

Undervisning av Arne Imsen från 1976

Med viss rätt kan det påstås att begreppet ”Maranata” på ett särskilt vis introducerades i vårt land för snart 60 år sedan – år 1960.
Detta fick nämligen då konkreta förutsättningar i och med att Arne Imsen flyttade från Stockholm till Örebro för att gå in i uppgiften som föreståndare för Örebro Fria Församling. Det var också året då tidningen Midnattsropet gav ut sitt första nummer. Många andra personer var på det stadiet i rörelse för att på något vis bereda utrymme för Maranataväckelsen – en kontroversiell väckelse, som föddes fram under både stora och små strider, och med ett stort ämne i fokus: parusin – Jesu tillkommelse.
_
_Under 1970-talet höll Arne Imsen en rad grundläggande bibelstudier om urkristen församlingsgemenskap. Många bröt upp från sitt sociala sammanhang med arbetsliv, fackförening och subventionsberoende kyrkor. Några familjer tog sina barn ur den statliga skolan, och började driva hemundervisning. En kärntrupp i församlingen byggde upp gemensamma företag under den gemensamma benämningen Pilgrimstjänst – storfamiljernas småföretag. Det fanns bagerier, hotellrörelse, jordbruk, varubuss, städning. Visionen var att frigöra sig från den kravmentalitet och karriärjakt som kännetecknar välfärdssamhället.
_
_Som det en gång skrevs i en principdeklaration för församlingen:
- Dikterade av teologiska, psykologiska och etiska synsätt, har vi valt att radikalt sänka vår konsumtion och privata materiella standard för att tillbedja, leva och arbeta tillsammans med varandra i kamp mot tidens förödande kravmentalitet och osolidaritet. Vi eftersträvar att vara levande och fungerande storfamiljer till kärnfamiljernas beskydd och aktiva små missionscenter för samarittjänster utanför samhällets bidrags- och subventionssystem.
Här publiceras ett föredrag som Arne Imsen höll under sommarkonferensen 1976, som hade mottot ”Församlingen – Kristi kropp i tiden, återupprättad för tjänst och uppryckelse”.
Det publicerades ursprungligen i Midnattsropet nr 11 och 12 samma år.

läs mer

Posts

Senapskornet och surdegen

Ur boken Vedergäll Babylon av Arne Imsen

I en bibelstudieserie Arne Imsen hade under 1980-talet utifrån Uppenbarelsebokens undervisning och varning för Babylon, jämförde han med Jesu liknelser om himmelriket i Matteus evangelium. Bibelstudierna gavs ut i bokform under titeln Vedergäll Babylon. Från denna mycket aktuella undervisning publicerar vi här utdrag ur ett av kapitlen där Jesus för fram liknelserna om senapskornet och surdegen.

Här lägger vi märke till att senapskornet är minst av alla frön. Senapskornets uppgift är att utvecklas till en kryddväxt. I föregående liknelse läste vi att det äkta och det oäkta växte upp ur samma åker. Kryddväxtens frö rotar sig och växer upp till en relativt kraftig växt. Större än övriga växter. Då har den nått sitt mål som kryddväxt. Men här händer något. Kryddväxten blir ett träd. Ett jätteträd!

läs mer

Posts

Himmelrikets politik

Predikan av Arne Imsen ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare.
Varje generation skulle börja nollställd med samma
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.

läs mer

Posts

Lagstiftningens mål:Ett antikristligt system

Predikan av Arne Imsen, från MR nr 1 1988

För trettio år sedan var Maranataförsamlingen på väg att skoningslöst kastas ut från Bällstalundsskolan i Bromma. Stockholms politiker hade då beslutat i kommunfullmäktige att det köpeavtal som församlingen framförhandlat med Fastighetskontorets tjänstemän inte skulle godkännas. Orsaken var församlingens åsikter, vilket öppet basunerades ut i fullmäktigemötet. Dåvarande opposition konstaterade att: ”Fullmäktigemajoriteten har genom beslutet att vägra godkänna tomträttsavtalet med Maranataförsamlingen knäsatt en ny princip för kommunens fastighetsaffärer – nämligen att motpartens åsikter i kontroversiella religiösa och moraliska frågor skall avgöra om vederbörande godtas eller ej. Detta handlande strider mot grundläggande rättsprinciper. Vi är helt främmande för ett sådant synsätt.” Maranataförsamlingen har under hela sin snart 60-åriga historia frimodigt fått vara ett väckelserop i frågor rörande den kristnes förhållande till, och lojalitet gentemot det omgivande samhället. Exempelvis tog Arne Imsen redan tidigt under 60-talet grundligt upp frågan om statsbidrag och varnade för vilka styreffekter det skulle komma att få på församlingarnas verksamhet. Det tog inte lång tid innan flera samfund och missionsorgan satt fast i bidragsfällan. Ett annat område har handlat om kampen mot den homosexuella rörelsens förödande framfart i skolorna och inom lagstiftningens område. Under tidigt 80-tal skedde många direkta sammandrabbningar orsakat av att församlingen med profetisk skärpa avslöjade rörelsens dolda agendor, vilka vi med facit i hand ser ha gått i uppfyllelse. Med direkta pöbelhopar stormade RFSL-anhängare Maranataförsamlingens möten på olika platser vilket ledde till att lokaluthyrare skrämdes från att upplåta lokaler. Sådana och andra åsiktsfrågor stod i centrum då Stockholms stad beslutade att negligera Maranataförsamlingens rättigheter. En liten församlings bibliskt förankrade åsikter var för mycket för stadens politiker. **
** Nu har det gått trettio år sedan hotet om vräkning från Bällsta förelåg. Gud råder och hans väg med församlingen var en annan än den Stockholms stads politiker såg framför sig. Församlingen fick ett 20-årigt hyresavtal med villkor ”som om vore man ägare”. Bällsta missionscenter har nu under mer än trettio år fått vara till stor välsignelse och hjälp för många människor. Tack vare mångas böner och uppoffrande arbete har den vision som drev Bällstas pionjärer, blivit till förverkligad och fruktbärande mission både i Sverige och på det yttre fältet. **
** I det här numret av Midnattsropet publicerar vi en principiellt viktig predikan som Arne Imsen höll hösten 1988, då kommunen öppet bedrev förföljelse mot församlingen. ”En femma och en spark i baken” var vad Vänsterpartiets politiker var villiga att ge som ersättning för ”Gamla Bro”, de lokaler församlingen tidigare haft i Stockholms innerstad. Predikan lyfter fram och avslöjar metoder som idag blivit alltmer vanliga inom svensk lagstiftning med syftet att fostra fram rätt åsikter hos medborgarna.

läs mer

Posts

Hallelujarop som överröstar grannens gråt

Predikan av Arne Imsen från 1990

Pettersson är inte påverkad av vår sång. Nilsson är inte imponerad av vårt tal, inte ens av våra torgmöten. Men vi har ett hemligt vapen. Pettersson måste bli min personliga vånda. Går Pettersson förlorad – då är det katastrof för mig. Din granne går förlorad, därför att det inte har funnits nöd för honom i ditt hjärta. Gud längtar inte efter att höra dig ropa halleluja, om du nu trodde det. Han längtar efter att få se dina tårar.

läs mer

Posts

Maranatafolkets politik

Av Arne Imsen ur boken Maranata - Du vår Herre kom!
**
**

Den kristna församlingen är helt okänd för världen, och står helt utanför alla tribuner, tribunaler, scener och andra maktkonstellationer i världen. Det är endast då den kristna församlingen vet och behåller sin plats utanför alla härskarlystna och förljugna läger, som församlingen kan bevara sin egenart och integritet, och vara den andliga maktfaktor församlingen med sina konungsliga fullmakter och hemliga vapen har bemyndigats att vara med sitt gudomliga nasirat.

läs mer

Posts

Maranata – mitt öde, del 4

Arne Imsen uttalar sig mycket personligt för MR om sin kamp för att förverkliga livsuppgiften. Vägen från en given plats i den offentliga ”debatt-baletten” mot att bli en korsbärare i Jesu efterföljd.
- Vad jag hoppas på är att den korta tid som är kvar kunna föra fram det maranatabudskap som egentligen inte någon gång i denna generation har predikats i detta land.

Vad var det som gjorde att du bröt med engagemanget i samhällsdebatten?

läs mer

Posts

Se, Han kommer! Är du redo?

Predikan av Arne Imsen 1989

Vi har krönt Jesus Kristus till Herre, och han är den ende som förblir då alla andra har störtat från sina troner. Han är konungarnas Konung och herrarnas Herre. Han skall komma igen.

Var jag än läser i bibeln, står det klart för mig att Jesus kommer. När jag läser det fröjdas jag i anden, för det är det enda hopp jag har. Hade jag inte detta hopp skulle jag ta mitt liv och vägra leva en timme till i denna jämmerdal under detta vidriga välde av synd och orättfärdighet, där människan har gjort det så fruktansvärt trassligt för sig.

läs mer

Posts

Maranata - mitt öde, del 3

Tredje avsnittet av Arne Imsens personliga skildring från Maranataväckelsens genombrottsår, är utarbetat från ett föredrag som hölls nyårsafton 1986 på Gamla Bro. En mycket klargörande analys om bakgrunden och vad som skapade behov av denna frigörelseväckelse. Här förklaras hur bidragskarusellen i frikyrkligheten började, och dess förödande konsekvenser i kategoriklyvning, ekumenik och förvärldsligande.

Från 1962 och framåt etablerades i Stockholm en verksamhet som kom att bli känd under namnet Maranata. Varför var detta nödvändigt i en stad där det redan fanns så många församlingar av olika slag; pingstvänner. baptister, osv. Pingstförsamlingarna hade periodvis svårigheter att komma överens sinsemellan.

läs mer

Posts

Maranata – Mitt öde (del 2)

Här fortsätter andra delen av intervjun Radio Maranata gjorde med Arne Imsen år 1991. Han berättar här om hur en kärntrupp av Maranataförsamlingen i Stockholm så småningom tog form som kommunitet på församlingshemmet Johannelund i Bromma.

Publicerad i MR första gången 1996.

Jag var föreståndare för Örebro Fria Församling, som beslutade att arrangera möten i Stockholm. Vi hade först möten på Chinateatern. De samlade mycket folk och väckte uppmärksamhet. Därefter hade vi en kampanj under några veckor på Nalenpalatset. Vi bad till Gud för ganska många människor under denna period.

läs mer

Posts

Maranata – ett skede eller ett öde?

Ledare av Berno Vidén

Under maranataväckelsens första stormande tid i Sverige, innan det ännu fanns någon församling som bar namnet Maranata, föreslogs det att kalla vissa församlingar för Maranataförsamlingen. Arne Imsen var först motståndare till förslaget, något han motiverade så här i boken Fruktad Frihet (1970): ”Personligen var jag en aning betänksam mot förslaget att etikettera församlingen med ett namn fattat såsom denna midnattsväckelses speciella fältrop. Jag var ängslig för att detta nytestamentliga bönerop skulle dras ner till en partifana.” Imsen påminde under åren om faran att Maranata skulle bli en samfundsfana eller ett namn att pryda en möteslokal med, när det i själva verket är ett väckelserop som borde lysa med eldskrift i våra hjärtan.

läs mer

Posts

MARANATA – MITT ÖDE (del 1)

Under en serie intervjuer för Radio Maranata vid årsskiftet 1990, berättade Arne Imsen om hur Maranataväckelsen kom att bli hans livs öde. Den analys som då gjordes över kyrkor och samhälle, samt presentationen av församlingens profetiska uppgift i tiden, ser Midnattsropet mycket angeläget att förmedla. Denna första del kommer att följas av ytterligare tre delar av väckelsehistorisk och självbiografisk karaktär.

Frågan om urkristet församlingsliv har jag brottats med praktiskt taget hela mitt liv. Redan som barn upplevde jag klyftan mellan det som predikades och det som i realiteten tillämpades i gemenskapen. Många fundamentala ting som jag tyckte borde inkluderas i det kristna livet, behandlades och uppfattades som avgränsat, privat område, dit undervisningen inte fick tränga sig in och forma om. Det var en klar och tydlig demarkationslinje mellan det församlingsliv som då förekom och det som tillämpades när det gällde människors sociala liv och deras relationer till den tid och den värld vi levde i. Man hade inga lösningar då, och man har inte heller hittat dem nu. Istället för att nalkas det kristna församlingsidealet, har vi tendenser att söka oss in till kyrkans trygga nödhamn, det etablissemang där hon religiöst, socialt, kulturellt och politiskt utövat ett helt förödande inflytande.

läs mer

Posts

Katolicismen – ändetidens fördärvbringande världsvälde

Bibelstudium av Arne Imsen 1997
**
**Vi är mer eller mindre berusade av den romerska skökans vin, därför att vi inte har förstått att den guldbägare den i bibeln omtalade skökan håller i sin hand, är Guds eget ord. Det är med Guds ord hon gör sina stora framgångar. Men vi måste göra klart för oss vad denna guldbägare är fylld av. Det kan vi läsa om i det profetiska ordet.

läs mer