Arne-Imsen

Från första numret av Midnattsropet 1960.

Text: Arne Imsen

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.

Predikan av Arne Imsen från 1999

Predikan av Arne Imsen tidigare publicerad i MR 1983

Jesus står över vetenskapen, över kyrkan och religionen, han är över furstar och väldigheter, över alla människor. Gud har gett honom ett namn som är över alla andra namn och till sist ska alla människor som är i höjden, som är här på jorden eller under jorden böja sig, Gud Fadern till ära, och bekänna att Jesus är Herre.

Vi kommer att få göra erfarenheter som inte smakar gott för det köttsliga jaget. Jag tror att det vi själva har byggt upp med nödvändighet måste slås sönder. För att vi inte ska bli kyrkobyggare måste det slås sönder, och vi får tacka Gud att han är så nådig att han tillåter sådana saker komma över våra liv.

Aktuell predikan av Arne Imsen från 1975

änniskan älskar att slå sig till ro och bygga. Hon skapar kyrkosystem, heliga platser och bygger tempel. Hon kommer längre och längre bort från originalet och avlägsnar sig därmed också från Jesus Kristus.

Av Arne Imsen ur MR nr 14 1974

Det finns ett direkt samband mellan det nytestamentliga fattigdomsidealet och manifestationerna av Guds kraft
Genom de rapporter som nått oss om svält och hungersnöd i världen, förstår vi, att även vi mycket snart måste inrikta oss på en betydligt enklare livsstil. Och det redan nu, om vi skall kunna fungera under de allt knappare omständigheter, som vi kommer att tvingas in i. Vi vet vad som skall komma, ty vi lever före vår tid, vi har redan informerat oss om det i skriften! Vi måste räkna med att gå en helt annan väg än de flesta. I stället för att kräva en ökning av vår standard, måste vi vara beredda på att sänka den, för att kunna komma andra till hjälp. Hade de kristna i Skandinavien förstått att förverkliga detta, hade säkert missionssituationen varit annorlunda i stora delar av världen idag.
I sista delen av Apostlagärningarnas kapitel 2 talas det om att alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt; det urkristna församlingsidealet. Den mentalitet som där synliggöres, är det enda som skulle kunna bryta igenom den materiella egoism så många idag är bundna utav. Om denna gemenskapstanke förverkligades, skulle detta ge oss nya och väldiga möjligheter att evangelisera. Ingenstädes i Nya testamentet möter vi heller manifestationen ifrån Gud så oerhört stark som i samband med förvaltningen av de materiella tingen. Vi behöver bara erinra oss, vad som hände med Ananias och Safira.

Undervisning av Arne Imsen från 1976

Med viss rätt kan det påstås att begreppet ”Maranata” på ett särskilt vis introducerades i vårt land för snart 60 år sedan – år 1960.
Detta fick nämligen då konkreta förutsättningar i och med att Arne Imsen flyttade från Stockholm till Örebro för att gå in i uppgiften som föreståndare för Örebro Fria Församling. Det var också året då tidningen Midnattsropet gav ut sitt första nummer. Många andra personer var på det stadiet i rörelse för att på något vis bereda utrymme för Maranataväckelsen – en kontroversiell väckelse, som föddes fram under både stora och små strider, och med ett stort ämne i fokus: parusin – Jesu tillkommelse.
_
_Under 1970-talet höll Arne Imsen en rad grundläggande bibelstudier om urkristen församlingsgemenskap. Många bröt upp från sitt sociala sammanhang med arbetsliv, fackförening och subventionsberoende kyrkor. Några familjer tog sina barn ur den statliga skolan, och började driva hemundervisning. En kärntrupp i församlingen byggde upp gemensamma företag under den gemensamma benämningen Pilgrimstjänst – storfamiljernas småföretag. Det fanns bagerier, hotellrörelse, jordbruk, varubuss, städning. Visionen var att frigöra sig från den kravmentalitet och karriärjakt som kännetecknar välfärdssamhället.
_
_Som det en gång skrevs i en principdeklaration för församlingen:
- Dikterade av teologiska, psykologiska och etiska synsätt, har vi valt att radikalt sänka vår konsumtion och privata materiella standard för att tillbedja, leva och arbeta tillsammans med varandra i kamp mot tidens förödande kravmentalitet och osolidaritet. Vi eftersträvar att vara levande och fungerande storfamiljer till kärnfamiljernas beskydd och aktiva små missionscenter för samarittjänster utanför samhällets bidrags- och subventionssystem.
Här publiceras ett föredrag som Arne Imsen höll under sommarkonferensen 1976, som hade mottot ”Församlingen – Kristi kropp i tiden, återupprättad för tjänst och uppryckelse”.
Det publicerades ursprungligen i Midnattsropet nr 11 och 12 samma år.

[Läs mer]

Ur boken Vedergäll Babylon av Arne Imsen

I en bibelstudieserie Arne Imsen hade under 1980-talet utifrån Uppenbarelsebokens undervisning och varning för Babylon, jämförde han med Jesu liknelser om himmelriket i Matteus evangelium. Bibelstudierna gavs ut i bokform under titeln Vedergäll Babylon. Från denna mycket aktuella undervisning publicerar vi här utdrag ur ett av kapitlen där Jesus för fram liknelserna om senapskornet och surdegen.

Här lägger vi märke till att senapskornet är minst av alla frön. Senapskornets uppgift är att utvecklas till en kryddväxt. I föregående liknelse läste vi att det äkta och det oäkta växte upp ur samma åker. Kryddväxtens frö rotar sig och växer upp till en relativt kraftig växt. Större än övriga växter. Då har den nått sitt mål som kryddväxt. Men här händer något. Kryddväxten blir ett träd. Ett jätteträd!

Predikan av Arne Imsen ur predikosamlingen Elden får inte slockna

Det som viskades i kamrarna skulle ropas ut på taken. Ingen generation fick uppgiften att bygga några
institutioner för nästa generation eller ta emot några traditioner för att tradera det vidare.
Varje generation skulle börja nollställd med samma
möjlighet att mottaga frälsningens budskap.

Det som styr världen är inte ideologierna utan pengarna och ekonomierna. Där penningen och människan existerar samtidigt finns ingen demokrati, eftersom penningen är totalitär i sina anspråk och aldrig tar några demokratiska hänsyn. Att tala om demokrati i vårt land är ganska missvisande. Det råder möjligen politisk men knappast ekonomisk demokrati. Det kommer heller aldrig att förekomma.

Predikan av Arne Imsen, från MR nr 1 1988

För trettio år sedan var Maranataförsamlingen på väg att skoningslöst kastas ut från Bällstalundsskolan i Bromma. Stockholms politiker hade då beslutat i kommunfullmäktige att det köpeavtal som församlingen framförhandlat med Fastighetskontorets tjänstemän inte skulle godkännas. Orsaken var församlingens åsikter, vilket öppet basunerades ut i fullmäktigemötet. Dåvarande opposition konstaterade att: ”Fullmäktigemajoriteten har genom beslutet att vägra godkänna tomträttsavtalet med Maranataförsamlingen knäsatt en ny princip för kommunens fastighetsaffärer – nämligen att motpartens åsikter i kontroversiella religiösa och moraliska frågor skall avgöra om vederbörande godtas eller ej. Detta handlande strider mot grundläggande rättsprinciper. Vi är helt främmande för ett sådant synsätt.” Maranataförsamlingen har under hela sin snart 60-åriga historia frimodigt fått vara ett väckelserop i frågor rörande den kristnes förhållande till, och lojalitet gentemot det omgivande samhället. Exempelvis tog Arne Imsen redan tidigt under 60-talet grundligt upp frågan om statsbidrag och varnade för vilka styreffekter det skulle komma att få på församlingarnas verksamhet. Det tog inte lång tid innan flera samfund och missionsorgan satt fast i bidragsfällan. Ett annat område har handlat om kampen mot den homosexuella rörelsens förödande framfart i skolorna och inom lagstiftningens område. Under tidigt 80-tal skedde många direkta sammandrabbningar orsakat av att församlingen med profetisk skärpa avslöjade rörelsens dolda agendor, vilka vi med facit i hand ser ha gått i uppfyllelse. Med direkta pöbelhopar stormade RFSL-anhängare Maranataförsamlingens möten på olika platser vilket ledde till att lokaluthyrare skrämdes från att upplåta lokaler. Sådana och andra åsiktsfrågor stod i centrum då Stockholms stad beslutade att negligera Maranataförsamlingens rättigheter. En liten församlings bibliskt förankrade åsikter var för mycket för stadens politiker. **
** Nu har det gått trettio år sedan hotet om vräkning från Bällsta förelåg. Gud råder och hans väg med församlingen var en annan än den Stockholms stads politiker såg framför sig. Församlingen fick ett 20-årigt hyresavtal med villkor ”som om vore man ägare”. Bällsta missionscenter har nu under mer än trettio år fått vara till stor välsignelse och hjälp för många människor. Tack vare mångas böner och uppoffrande arbete har den vision som drev Bällstas pionjärer, blivit till förverkligad och fruktbärande mission både i Sverige och på det yttre fältet. **
** I det här numret av Midnattsropet publicerar vi en principiellt viktig predikan som Arne Imsen höll hösten 1988, då kommunen öppet bedrev förföljelse mot församlingen. ”En femma och en spark i baken” var vad Vänsterpartiets politiker var villiga att ge som ersättning för ”Gamla Bro”, de lokaler församlingen tidigare haft i Stockholms innerstad. Predikan lyfter fram och avslöjar metoder som idag blivit alltmer vanliga inom svensk lagstiftning med syftet att fostra fram rätt åsikter hos medborgarna.

[Läs mer]