Asta-Olausson

Appell

Som nyfrälst läste jag ett bibelord jag upplevde som ett villkor för att bli bevarad: ”Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham.” Det var så stort att få leva i denna levande uppenbarelse om himmelen, om vårt mål och om vår gemenskap med Herren Jesus Kristus.

I Markus 10:46-52 läser vi:

”De kom till Jeriko. Och när Jesus lämnade staden tillsammans med sina lärjungar och en stor folkskara, satt en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, Timeus son. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, började han ropa: ’Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!’ Många sade till honom strängt att han skulle tiga. Men han ropade ännu högre: ’Davids son, förbarma dig över mig!’ Jesus stannade och sade: ’Kalla hit honom!’ Man gjorde det och sade till den blinde: ”Var vid gott mod. Stig upp! Han kallar på dig.” Mannen kastade då av sig manteln, sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: ’Vad vill du att jag skall göra för dig?’ Den blinde sade: ’Rabbuni, gör så att jag kan se igen!” Jesus sade: ’Gå, din tro har frälst dig.’ Och genast fick han sin syn och följde Jesus på vägen.”

[]

Vittnesbörd

Det är alltid underbart att få samlas i Jesu namn, att ha det oerhörda privilegiet att vi en gång fick nåd att säga ja till Jesus och att han har bevarat oss. Tänk att han fött oss på nytt.

Jag levde ett ganska utsatt liv, men jag hade hört evangelium om Jesus och visste att enda lösningen var att lära känna Jesus. Jag hade börjat göra karriär, gick på socialhögskolan och allt möjligt, men redan som barn hade jag fått höra om Jesus i söndagsskolan. Det är så förunderligt att det man hörde som barn finns där.

Vittnesbörd av Asta Olausson (april 2024)

Jesus började om igen i mitt liv. När jag var barn gick jag i söndagsskolan och fick lära mig om Jesus och att bedja. Det var en sådan trygghet i det. Sedan kom problemen och jag halkade bort från den barnsliga tron och hamnade i olika dåliga sammanhang och livet gick snett.

Asta engagerade sig tidigt i socialistiska grupper som talade många ord om förändring, ideologi och revolution. Men hon såg ett djupt gap mellan de politiska fraserna och dess praktiska förankring hos individerna. Hon hittade ingen mening i det som hon befann sig i och tillgrep samma desperata åtgärder som många andra ungdomar; hon började använda narkotika. Det dröjde inte länge förrän hon var fast i citygängen i Stockholm. Då hette hennes liv vanmakt och hennes framtid hette fruktan. Men Asta blev frälst och vittnar här, snart 50 år senare, om Guds trofasthet.

Vittnesbörd av Asta Olausson

Jag kan vittna om hur jag mötte Maranata genom att jag blev frälst. Hade inte storfamiljen funnits, skulle jag inte ha blivit bevarad. Jag kom direkt ifrån gatan och om det bara hade varit ett möte där någon bad till Gud för mig, hade jag fått återvända till samma gamla sammanhang.

Men storfamiljen var ju 24 timmars gemenskap per dygn. Man hade alltid syskon omkring sig. Johannelund var en avskild plats. Det ligger i Stockholm, bara några kilometer från innerstan, men det var som om det var tusen km bort. Jag upplevde verkligen vad det innebar att bli född på nytt. Ibland kände man som om man inte kunde klara av den enklaste sak, sådant man hade kunnat i hela sitt liv, men man var som ett litet barn, beroende av dem man hade omkring sig. Det kom flera nyfrälsta med en svår bakgrund och ingenting att falla tillbaka på socialt. Vi måste bygga upp något socialt liv, och vi måste ju ha en försörjning.