Vittnesbörd av Berith Kulborg

Första gången jag mötte Maranataväckelsen var i Älvsbyn 1963. Då var jag sexton år gammal. Sedan har det hänt mycket. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess… Men det har varit fantastiskt. Och Jesus har jag aldrig lämnat. För utan honom skulle jag inte kunna leva.

De sista femton åren har jag arbetat med människor i missbruk på ett kvinnohem i Småland. Där har jag fått se hur Gud kan upprätta. Hur Gud kan frälsa, för det första. Vår slogan var bibelordet:  ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla dig. Det här sa vi dagligen till varandra: Sök först Guds rike! Det är så många som kommer till ett behandlingshem och vill bli fri från sitt missbruk, men man vill inte söka roten. Man vill inte ta itu med det som egentligen orsakar det dåliga i ens liv. Därför är det jätteviktigt att bli frälst. Jag sa många gånger till dessa kvinnor: Naturligtvis är det bra att bli fri från sitt missbruk, men viktigast är att ni blir frälsta. Jag är glad för denna tid, att jag har fått vittna om Jesus och vad han kan göra. Jag har sett många, många under och skulle kunna berätta mycket om hur människor blivit befriade och sedan lever ett befriat liv tillsammans med Jesus.