”Låt Daniels Gud vara din Gud i bönekammaren och han kommer att vara din Gud i lejongropen.” Citatet är av Charles Spurgeon. Budskapet om att gå in sin kammare för att tala med Gud som ser i det fördolda har under rådande pandemi aktualiserats bland många troende. Bönen är ett vapen som Gud gett oss, en framkomlig väg ingen kan ta ifrån oss. Profeten Jesaja skriver: ”Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta”(Jes 40:29-31).

Text: Berno Vidén

“I regeringskansliet finns tunga röster som är övertygade om att corona är det nya normala. Att vaccin inte kommer att vara räddningen.” Citatet är hämtat från Expressen den 21 november i år. Artikeln fortsätter: “Och att all politik de närmaste tio åren kommer vara pandemipolitik. Man kommer nog aldrig låta sina gamla föräldrar passa ens snuviga barn igen, säger en högt uppsatt företrädare för regeringen.”

Att förkunna Guds ord, att sprida evangelium, är det bästa som finns och bör ha prioritet i våra liv. Det finns en orsak till att församlingen fortfarande finns här på jorden som Kristi kropp, och det är för att föra ut hans budskap till alla människor.

”Guds eviga rike”, det är inte vilket rike som helst. Det står skrivet i bibeln om ett rike vars ”grundvalar aldrig någonsin ska vackla”, till stor kontrast mot vad vi ser omkring oss på jorden av riken som kommer och försvinner. Vi ser oro och depression, vi ser en värld i kaos grundad på orättfärdighet och förtryck. Men det finns ett annat rike och det finns möjlighet att bokstavligt och konkret få bli medborgare i detta.

Ledare av Berno Vidén

Nya testamentet påminner mer än trehundra gånger om att Jesus ska komma tillbaka. Det är sorgligt att ett av de mest hoppfulla budskap som överhuvudtaget existerar i Guds ord, för många har blivit en stridsfråga, eller ännu värre; en ickefråga. Bibelns absoluta huvudperson, vars utgivande kärlek är förutsättningen för vårt eviga väl, är snart här!

Text: Berno Vidén

Ayda Expósito, pastorsfru i den kubanska staden Guantanamo, satt fängslad under nästan ett år på grund av att hon och hennes man Ramón Rigal hemundervisade sina barn. Hon släpptes i slutet av mars månad och har återförenats med sina barn. Ramón är dock fortfarandefrihetsberövad; dömd till två års fängelse.

Ramón smugglade ut ett nödrop från fängelset som beskriver hur kubanska myndigheter försöker krossa familjen psykologiskt på grund av deras kristna tro och övertygelse. Familjens datorer, hårddiskar och läromedel från den kristna internationella skolan Hebron konfiskerades av regimen under förevändningen att det var kontrarevolutionärt material. Barnen ska enligt myndigheterna fostras till kommunistiska revolutionärer i Fidel Castros anda.

Text: Berno Vidén

Vi lever under en pågående pandemi som har satt hela världens ekonomi ur spel. Det har drabbat oss alla på många olika sätt. Jag vill här påminna något om hur bibeln lyfter fram att kristider är segertider.

När församlingars traditionella verksamhet re-duceras till ett minimum kan det ytligt se ut som ett stort nederlag. I själva verket kan det faktiskt vara tvärtom. Utifrån bibelordet “det som ingenting var, det utvalde Gud”, kan vi lära oss hur en opartisk Gud utrustar, värderar och ser på en församlings verksamhet. Himmelska måttstockar är inte som jordiska. Gud ser med helt andra ögon.

Text: Berno Vidén
(från min självvalda hemmakarantän)

Efter två veckors intensivt sökande lyckades vi till sist, att med hjälp av tyska ambassaden ta oss hem till Sverige. På relativt nära håll har jag kunnat följa många människors ihärdiga ansträngningar att ta sig till sina hemländer. Runt om i hela världen möter vi samma mönster. Alla är på väg hem. Ingen tillåts resa någon annanstans än just hem.
Under våra försök att resa hem från Dominikanska republiken fick vi först tag på biljetter via USA, men väl på flygplatsen stoppades vi, med beskedet att flygbolaget endast bordade amerikanska medborgare. Det spelade ingen roll att vi bara hade tänkt mellanlanda och att vi hade biljett med nästa flyg till Sverige. 
Genom tyskt evakueringsflyg nådde vi några dagar senare Munchen, men släpptes inte in i EU då vi inte var just tyskar. Under hela dagen tvingades vi vänta utanför passkontrollen. Kravet för att passera transferområdet var att visa upp en biljett hem. Till sist lyckades vi få tag på en resa via Finland och två timmar innan avgång tilläts vi gå igenom tyska passkontrollen för att ta oss vidare.
På plats efter plats i land efter land ser vi samma mönster. Alla är på väg hem. Hela världens ekonomi har stannat upp. Livet är satt på paus och mänskligheten andas oro och ångest. Vad är det som händer med vår värld? Något liknande har vi aldrig varit med om.
Bakom oss lämnar vi oroliga dominikaner och haitier för att komma hem till ännu mer oroade européer och svenskar. Jesu ord i Lukas evangelium kapitel 21 ljuder oavbrutet inom mig: “… på jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och vågornas dån. Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.” Jesus talar om hur situationen för hela jordens befolkning kommer att vara vid tiden för sin andra tillkommelse. 
I skolan har vi läst om digerdöden och spanska sjukan som på sin tid härjade och skördade många liv. Spanska sjukan är antagligen den pandemi som under en relativt kort period - mellan mars 1918 och juni 1920 - tagit flest människoliv. Det var en ovanligt svår och dödlig form av influensa som spreds över hela världen och mellan 50 och 100 miljoner människor dog.
Idag ser världen annorlunda ut än för hundra år sedan. Människor och varor färdas jorden runt som aldrig tidigare. Det globaliserade samhället har tagit över. Virus sprids blixtsnabbt genom ett väl utbyggt transportnät. Coronavirusets ursprung har ännu inte bekräftats men det första hitintills kända fallet där en människa har smittats är daterat till den 17 november 2019. Idag finns det bekräftade fall i 172 länder. På mindre än fyra månader har viruset fått en så pass förödande spridning att hela världens ekonomi har stannat upp. 
Nödbromsen har skapat panik och vi hör hur människor i hundratusental fortfarande befinner sig i desperat väntan på att få komma hem till sina länder. Många har inte ens ett hemland att åka till. Situationen för alla de som ofrivilligt sitter fast i flyktingläger måste vara helt fruktansvärd. Vad händer då viruset slår till i dessa trångbodda, smutsiga miljöer där det saknas rent vatten och andra nödvändiga förutsättningar för att möta situationen? 
Bibelns budskap till oss människor är att Gud vill frälsa genom sin Son Jesus Kristus. Han gör det genom att själv bli människa, ödmjuka sig och ge sitt liv som ett offer för hela mänsklighetens synd. Jesus dog för våra synder, men uppstod också från döden och därmed har han makt att ge varje människa på denna jord ett evigt liv.
Under historiens gång kan vi läsa om hur olika platser runt vår jord haft speciella sökningstider då människor av olika orsaker börjat söka Gud till frälsning. Ofta har det handlat om tider av prövningar av olika slag, eller direkt förföljelse. I dagarna ser vi något unikt hända. Folk från många av världens länder reser hem på grund av ett virus som satt en tredjedel av jordens invånare i karantän. Många är oroliga, fyllda av ångest. Osäkerhet och rådlöshet dominerar. 
Statschefer som vanligtvis litar på sin egen styrka vänder sig till Gud inför det enorma hot som pandemin utgör. I Dominikanska republiken sa president Danilo Medina nyligen i sitt tal till folket:  - Vi har tro att detta hot inte ska förstöra oss. Inte genom min kraft, inte heller genom er kraft, utan genom Guds kraft. På det sätt som den Heliga Skrift säger i 2 Krönikerboken 7:14: “men (om) mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.”
Bibeln säger att Gud utstakat gränser för människan inom vilka hon ska leva. Det är ett budskap som går tvärs emot dagens globaliserade samhällen där vi rört oss fritt i många av världens länder. Bibelns budskap fokuserar kring vad människan behöver för att i sin situation börja söka Gud. Orsaken till begränsningarna är att “ Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss” (Apg 17:27).
Vi ser i dagarna hur människor från hela världen reser hem till sina länder. Massivt. Är det månne en sista sökningstid för mänskligheten innan nådens tid är slut? Jesus kommer för att hämta hem de sina och inför denna evakuering från jorden har vi som bekännande kristna nu  ett oerhört ansvar och tillfälle att nå ut med evangelium om frälsning. Snart brister skyn och den frälsta skaran reser hem till himlen. Idag är frälsningens dag.
Var med i bön för människor och sprid budskapet om den bestående frid som finns i namnet Jesus. “Ni var utan hopp och utan Gud i världen. Men nu, genom Kristus Jesus, har ni som tidigare var långt borta kommit nära genom Kristi blod. Han är vår frid …” (Ef 2:12-14).

Text: Berno Vidén

Födslovåndor. Det talar Jesus om i bland annat Matteus 24 och Lukas 21. Från år 1948 och framåt, då Israel efter nästan tvåtusen år i exil återigen blev en nation, har vi om och om igen genom olika händelser världen över påmints om att tiden för Jesu andra tillkommelse är nära. Då judarna i slutet av 1800-talet började återvända till sitt land och återigen bli ett samlat folk, uppfylldes flera bibliska profetior och därefter har den eskatologiska tidslinjen accelererat.
Vi ser idag med oro på hur klimatets förändringar påverkar våra liv, hur miljontals människor befinner sig på flykt från konfliktområden och hungersnöd. Naturkatastrofer blir allt vanligare, såsom jordbävningar, orkaner och andra fenomen. Varje dag dör 15 000 barn under fem års ålder på vår jord, de flesta på grund av sjukdomar som går att förebygga, som diarré och malaria. Undernäring och avsaknad av rent vatten bidrar till mer än hälften av dödsfallen. Tragiskt nog går denna ”tysta katastrof” ofta obemärkt förbi, eftersom media sällan uppmärksammar dödsfallen annat än i årliga statistiska rapporter.

Julen är för många en högtid av glädje och gemenskap. Men samtidigt finns det fler och fler människor som genomlider helgerna i djup ensamhet, och orsakerna därtill kan vara många. Många bävar inför festligheterna med vetskapen om att alkoholen då flödar med resultatet att mamma och pappa förlorar sans och vett. Barn och unga far illa, och det som skulle vara familjens helgd förvandlas till mörker och kaos.

Oavsett vilka omständigheter vi kan tänkas befinna oss i så finns det en sann glädje och frid i namnet Jesus. Bibeln berättar målande om hur ett möte med Jesus kan förvandla en människas liv från grunden. Det finns inget mörker som inte det himmelska ljuset rår på.

Text: Berno Vidén

Det var mycket väsen omkring maranataväckelsen på 60-talet. Budskapet som förkunnades var angeläget och blev en väckarklocka för många kristna som satt fast i sina samfunds traditioner. Att väckelsen kom att bära namnet Maranata vittnar om vad som ansågs centralt och viktigt att ropa ut över Sveriges bygder, nämligen budskapet om att Jesus kommer snart! Samtidigt som stora väckelsekampanjer arrangerades på olika platser där lokalerna fylldes till bristningsgränsen så var det jämförelsevis ett fåtal som verkligen sökte en förändring på djupet av sitt kristna liv. Den gemenskap kring bibelstudier och bön, som är så avgörande för en församlings uppbyggnad, samlade långt färre deltagare. Allteftersom tiden gick utkristalliserades en skara som ville något mera än att bara bedriva mötesverksamhet. En inre längtan växte fram som så småningom kom att leda till att flera församlingsknutna Storfamiljer växte upp inom maranatarörelsen. Drivkraften var en längtan att se ett nytestamentligt församlingsliv förverkligat i vardagen, ett församlingsliv i funktion. Många gjorde uppbrott från en tillvaro med ordnad ekonomi och social trygghet, och överlät med full förtröstan sin tid, sina krafter och sina medel till Guds verk.

Ledare av Berno Vidén
**
**Hemundervisande föräldrar på Kuba fängslas för att de ger sina barn en kristen utbildning. Svenska kristna familjer jagas ut ur landet av samma orsak. Samhällsklimatet på Kuba och i Sverige är Kristusfientligt. Det drabbar inte enbart barnens rätt att få växa upp i en kristen miljö. Även arbetsplatser, offentliga rum, ja, överallt där människor utövar sin dagliga gärning finns uttalade regler för hur kristna inslag ska marginaliseras. Ingen ska tillåtas att påverkas av evangelium. Paradoxalt är att varje Jesu Kristi lärjunge har missionsbefallningen som högsta prioritet i sitt liv. Hur skulle vi kunna låta bli att tala om vad vi sett och hört om denne Jesus som förvandlat våra liv? Det uppdraget är inte förhandlingsbart.

Stina Fridolfsson och Berno Vidén rapporterar från den sista Sommarkonferensen på Bällsta missionscenter i Bromma.

När vi från olika håll samlades till den sista sommarkonferensen på Bällsta, upplevde vi vilken styrka det är i gemenskapen. Undervisningen präglades av det tema som annonserats: En tro som övervinner! Guds Ord gav näring och vi fylldes av hopp. Under kvällarnas väckelsemöten sökte sig många fram till förbön, och ungdomarna dröjde kvar i möteslokalen där de bad för varandra och prisade Gud.

I tider av förföljelse kan tillvaron förändras drastiskt, och ett tidigare väl fungerande vardagligt livsmönster komma fullständigt i gungning. Då är det tryggt att ha en församlingsgemenskap att falla tillbaka på; att veta var man har sina syskon i tron.

Bibeln uttrycker gång på gång välsignelsen av att ha en sådan daglig gemenskap; en sann andlig gemenskap som är utgivande och som alltid söker att hjälpa den som har det svårast.

Ledare av Berno Vidén

Maranataförsamlingen i Stockholms verksamhet står inför stora förändringar. Efter mer än 30 år på Bällsta, i huvudstadens västra förort Bromma, är det snart dags att lämna platsen. Som det ser ut idag ska vi ha lämnat Bällsta senast den sista november i år. Vi har ännu inte hittat några nya lokaler, något som alltjämt är ett böneämne.

Vi har från olika håll mötts av frågor om vad som ska hända med församlingen. Först och främst behöver vi påminna varandra om att församlingen inte är en regional plats med en specifik byggnad i centrum. Visserligen har Bällsta under många år fått tjäna som församlingens missionscenter, vilket vi är oerhört tacksamma för, men även om den platsen nu lämnas så finns Maranataförsamlingen kvar.

Text: Berno Vidén

Varmt tack till er alla som på olika sätt är med och bär Maranataförsamlingens mission i Dominikanska  republiken och Haiti. Vi erfar utifrån stora förändringar av ekonomisk art här på hemmafronten, då vi förlorat Pilgrimshem Hotell som ett bärande stöd, hur missionsarbetet nu går in i en ny fas, och ser det som angeläget att här något informera om de behov som ligger framför.

Den frukostservering vi haft i många år i Palavé, där barn från behövande familjer får komma och äta sig mätta innan skoldagen börjar, har till viss del förändrats. De statliga skolorna har fått ett annat upplägg som innebär att alla elever serveras frukost, mellanmål och även mat i en mer samlad skoldag.

Text: Berno Vidén

Familjen Ramón och Adya Rigal, vilka vi rapporterat om tidigare här i MR, har blivit utsatta för en svår förföljelse på Kuba. Som troende föräldrar är de angelägna om att deras barn ska få en god, kristen uppfostran och familjen har därför hemundervisat barnen Rut, 13 och Joel 9 år. Studierna har under läsåret pågått via en internationellt erkänd internetbaserad evangelisk skola med säte i Guatemala.

På Kuba existerar ingen religionsfrihet och all utbildning ska ske utifrån det kommunistiska partiets agenda. Eleverna fostras med obligatorisk närvaroplikt till att bli goda revolutionärer.

En text om kampen för ett urkristet församlingsliv

Gudomen är en levande gemenskap som sträcker sig till oss människor genom Jesus. Den tar sig många synliga uttryck, inte minst i församlingslivet. Då menar jag inte traditionella kyrkobesök någon gång då och då utan en gemenskap som vi möter den i Nya testamentet:

”Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje” (Apg 2:44-46).

Ledare av Berno Vidén

Det har varit en dramatisk vecka på Maranataförsamlingens missionscenter i Bromma. Den 8 mars i år stängdes församlingens hotell. Brandmyndigheterna bedömer att byggnadens  larmcentral inte är tillräckligt funktionell. Det tillsammans med ytterligare några anmärkningar som vi haft uppe till diskussion sedan april 2017 ledde till beslutet.

Sedan 1987 har Maranataförsamlingen i Stockholm funnits i Bromma. En stomme i arbetet har under alla år varit Pilgrimshem hotell, en plats där många gäster haft sin tillflykt kortare eller längre perioder.

Bibelstudium av Berno Vidén

Hur kan man förklara att gudomen består av tre personer i en? Det är väldigt svårt att med mänskliga ord beskriva gemenskapen inom gudomen. Dessa tre personer är ett och ingenting skiljer dem åt, vare sig till substans eller natur. Fadern är Gud, Sonen är Gud och den helige Ande är Gud, samtidigt som Gud är en. Dock är det tre personer med olika funktioner. Fadern tillhör all ära och han är högtlovad i evighet. Han är helig och rättfärdig och bor i ett ljus dit ingen kan komma. Sonen är vägen till Fadern, och han är också det ljus som lyser i mörkret - världens ljus. Vi kommer till Fadern i Jesu namn och allt vad vi bedja Fadern om i Jesu namn ska vi få. Sedan har vi den helige Ande med sin mycket speciella funktion som inspiration, en hjälpare som ger kraft att vittna om Jesus. Speciellt Johannes evangelium lyfter fram Andens funktioner, exempelvis hur Anden vittnar om och förhärligar Jesus. Anden ska inte tillbedjas utan målar Kristus för våra ögon. Anden överbevisar också världen om synd.