Text: Berno Vidén

Gayikonerna Jonas Gardell och Mark Levengood presenteras ofta i media som förebilder både inom kristenhet och politik. Nu senast har båda blivit promoverade på olika håll.
En ståuppkomiker som ägnar mycket av sin tid till att förvanska evangelium och göra spe av bibeltroende blir hedersdoktor vid teologiska fakulteten i Lund. Enligt tidningen Dagen frångick kollegiet annars gällande krav på enighet bland ledamöterna för att få igenom utnämningen och man ifrågasätter universitetets trovärdighet.
Av vilken anledning finns det ett sådant behov bland svensk kristenhet att anlita Jonas Gardell? Då han gav ut sin tidigare bok “Om Gud”, reste han runt och höll föredrag bland samfunden som villigt öppnade sina kyrkolokaler. Nu när nästa bok planeras utgivning, en bok om Jesus, får han lika fin draghjälp från det religiösa Sverige.
I Stockholm har Mark Levengood utsetts till månadens stockholmare. Vid sidan om sitt arbete inom TV och radio är han nyutnämnd ambassadör för Unicef.
Båda representerar en livsstil som Guds ord varnar för. Båda är aktivister inom den homosexuella rörelsen och söker vägar in i i samhälle och kristenhet för att introducera och normalisera homosexuellt samliv.
Paulus skrev till romarna om hur skammen kom att bli ärofull i det romerska samhället. Beskrivningen kan mycket väl appliceras på Sverige idag:

Text: Berno Vidén

Mot folkets tydligt uttalade vilja trampade allianspartierna känslokallt in i riksdagen med storstövlarna på och lämnade sin DNA på den ödesdigra ja-knappen. Med knapp marginal röstades för att ditt och alla andras liv från och med 1 januari 2009 inte längre räknas som privat. Tekniken för avlyssning av folkets totala kommunikation finns redan och enligt uppgift har FRA (Försvarets Radioanstalt) under de tio senaste åren lagrat mängder av kommunikationsdata, i strid mot lagen. Riksdagen ska enligt lag vara folkets röst gentemot det allmänna. I praktiken har den kommit att bli ett serviceorgan för en mindre maktelit. Vi ser redan idag hur regeringen arbetar fram lagar som kraftigt inskränker medborgarnas yttrande- och åsiktsfrihet, och nu också meddelarfriheten. Vem kan lita på att en stat med sådan stalinistisk tåga inte godtyckligt kommer snoka i folkets privata elektroniska post för att jaga icke passande åsikter? I Sverige råder religionsfrihet på pappret. Verkligheten ser annorlunda ut. Ordets förkunnare ställs inför rätta pga uttalade åsikter, friskolor förbjuds ha kristendomsundervisning på schemat och nu vill regeringen även mer eller mindre omöjliggöra privata initiativ som exempelvis hemundervisning. FRA-lagen strider även mot Regeringsformens 2 kap 2 § där det står att

Ledare av Berno Vidén

I en mediastorm vilken hade sin upprinnelse i ett program producerat av Existens, hemmavarande i SVT, anklagas Maranataförsamlingen i Stockholm för att bedriva illegal skola utan insyn. Skolverksamheten ska ha pågått i trettio år och dessutom påstås att aga finns med som en del i undervisningen. Påståendena är absurda och saklösa och det är inte första gången en mediastorm baserad på lögner blir upphovet till att myndighetspersoner tar chansen att uttrycka sitt ogillande över Maranataförsamlingens verksamhet. Återigen finns behov av ett klargörande: Maranataförsamlingen i Stockholm driver ingen skola och har heller aldrig gjort det. Maranataförsamlingen i Stockholm agar inte heller barn.

Ledare av Berno Vidén

Samhället blir alltmer centraliserat med en förstatligad styrande makt över medborgarnas tankar och handlingar. Ny gemensam diskrimineringslag, ny enhetlig lag för kassor, nytt centraliserat skolverk. Samtidigt slås samhälleliga grundfundament såsom äktenskap och familj sönder. Om församlingen i trohet vill följa Jesus och stå för bibliska sanningar hamnar den odiskutabelt utanför samhället.

Långt gångna planer för samkörning av staliga verk, en enhetlig diskrimineringslag och ett mer centralt styrt skolverk är exempel på den utveckling Staten arbetar på för att bättre kunna kontrollera medborgarnas tankar och handlingar. Låter som fiction men Bibeln avslöjar för den som vill läsa att det är just en totalitär stat i en global värld som kommer att utgöra det främsta vapnet i kampen mot Guds ord i den yttersta tiden.
I Sveriges Riksdag har många ödesdigra beslut fattats som starkt bidragit till att vi idag lever i en situation där omoral och perverst leverne upphöjts till norm. Idag tar inte debatterna upp om abort ska anses legalt eller inte utan vid vilken ålder det ofödda barnet ska anses tillräckligt omänskligt för att kunna dräpas. På liknande sätt har samlevnadsfrågorna sjunkit till en sådan låg nivå att ingen representant för något parti i Riksdagen ens vågar nämna hur fel och ödesdigert det är för ett samhälle då det legaliserat homosexuell samlevnad. Den som vågar ifrågasätta de normer som idag lagstadgats fram hotas med rättsliga repressalier. De frågor som tidigare fick sitt absoluta De som tidigare rakryggat uttalade sitt absoluta och odiskutabla nej i försvar av ett sant människovärde i kampen mot självdestruktion, har på några få decennier fått ge vika för nedbrytande krafter. Genom massiv lobbyverksamhet i skolor, riksdag och andra institutioner har människors syn på moral och etik metodiskt fördärvats.
Så sent som 1973 beslutade Riksdagen för första gången att homosexuell samlevnad skulle anses som acceptabel samlevnadsform. Efter att den inriktningen togs har flera ödesdigra beslut fattats som varit med och beseglat nationens öde. Åren innan den s.k. Antidiskrimineringslagen antogs 1986 var stormiga då en liten klick av delegater från de homosexuellas riksförbund (RFSL) tilläts att med lögner och skrämselpropaganda agera fritt för att få igenom sina krav. Moralen sänktes snabbt med hjälp av följsamma politikers stöd. Samtidigt pågick ett massivt bombardemang i landets skolor där man tilläts inpränta den sexuella världens totala frigörelse hos de utlämnade barnen. Aningslösa rektorer öppnade i inlärd demokratisk ordning dörrarna för dessa ulvar som hade som mål att slå sönder den identitet eleverna fått genom skapelsens egen ordning och frigöra sexuella drifter.
Under de åren förespråkades även pedofili öppet av språkrör inom RFSL men där tvingades man till tystnad på grund av politiskt otidsläge. Exempelvis såldes en vidrig bok i deras bokhandel som man efter påtryckningar plockade bort från hyllorna, där incest lyftes fram som ideal genom att en far kan hjälpa sin son fram till de första sexuella upplevelserna.

Ledare av Berno Vidén

-Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval. 1 Tim 6:8-10

Vittnesbörd av Asta Olausson från bibelskolan 2007

I Tessalonikerbrevet läser vi en uppmaning att trösta varandra med dessa ord. Det är en uppmaning som alltid är närvarande, för i en stund vi inte vet det, ska Jesus komma. Det är en tröst att vi inte vet hur många dagar som ligger framför. Jag tänker också på vad som står i Jakobs brev. Jesus kommer, och det innebär en uppgörelse med orättfärdigheten. Jakob varnar dem som handlat orättfärdigt, de som undanhållit arbetaren hans lön. Ropet från de orättfärdigas offer har stigit upp till Gud. Så här står det: ”Vänta alltså tåligt tills Herren kommer”. Det är ett löfte om att Jesus kommer. Det står vidare en maning till församlingen som inte är av denna världen och inte kan tillgodogöra sig denna världens goda, utan väntar på Herren: Var tåliga och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära. Det är denna förvissning vi lever i. Herrens ankomst är nära. Detta är vårt hopp och vår tröst, så att vi kan hålla ut.

Predikan av Berno Vidén från Sommarkonferensen 2007

Älskar du Jesus? Älskar vi Jesus? Det finns en kärlek som är given oss i evangelium. Det går inte fråga om hur mycket, eller hur liten. Utan denna nåd himlen visat oss är given utan mått – gränslöst till oss var och en. När vi läser i Guds Ord om bönen, står det att vi ska lägga fram våra böneämnen under tacksägelse. Det är oerhört viktigt att vi i allt uttrycker tacksägelse till Jesus Kristus. Han är livet. Vi har alla en tjänst inför Gud. Om vi älskar honom vet vi att han har tagit sin boning i våra hjärtan. Inte gästar eller hälsar på då och då. Utan han bor där. I och med det har vi också nåtts av en kallelse att vara i tjänst för honom. Arbeta för Jesus. Det finns en fara att vi kanske lever i ett ständigt sökande. Jag vill komma in i Guds vilja – jag vill att Gud ska tala till mig, jag vill att han ska leda mig… När jag undervisar församlingen har jag en position som jag kan bruka till välsignelse, men jag kan också använda denna ställning så att jag lägger bördor på församlingen. Tunga ok som är svåra att bära. Jag kan tala på ett sätt så att de som lyssnar upplever det som om de inte kan något, är odugliga, har misslyckats och att Gud inte räknar med dem. Det kan går år efter år, och till slut tycker man att livet rinner ifrån en. Vad händer med mina dagar? Vad händer med kallelsen, med min tjänst? Det här problemet är något som finns i många religioner. Ett religiöst slaveri. Man kämpar och strävar, man tröttnar och förlorar visionen, gnistan. Man får kanske lyssna till moralpredikningar: nu ska ni vara så, nu ska ni verkligen skärpa er och ta nya steg. Människor upplever att de inte kan nå upp till förväntningarna. Jag kan presentera en perfekt bild av församlingen, vad Gud förväntar sig av oss. En idealbild av en nytestamentlig församling, där vi ser konturerna, mönstren, men så blir det inget annat än tunga teorier. Det är att göra lag av nåden, lag av evangelium. Jag arbetar i Dominikanska Republiken, ett katolskt land, och möter många människor som vecka efter vecka går i mässan och har kontinuerlig kontakt med sin präst. De ska bikta sig och får syndernas förlåtelse gång på gång, men de upplever aldrig befrielse, når aldrig fram.Jag har en bok med vittnesbörd av katolska präster. Där beskrivs vilken kamp de utkämpat. De går hängivet in med hela sitt hjärta i tjänsten för Katolska kyrkan, just för att de vill leva för Gud. Det blir ritualer och ceremonier och det förlitar sig folket på. Man går till Katolska kyrkan, för där finns frälsningen, där finns hoppet. Kyrkan bär namnet och har befogenheter att ge syndernas förlåtelse. Vi är inte katoliker. Men det finns paralleller i vad vi kan göra. Hur lätt det är att fastna i olika traditioner och mönster. Man kan ge dem bibliska namn, tala om dem som urkristna ideal. Men så har vi kanske gått miste om kärnan: att Gud faktiskt har gett oss liv. Här från talarstolen kan vi förkunna och förkunna, men det vi säger kanske läggs som ett ok som ingen förmår förverkliga. Fina förebilder. En slags perfektionism eller moralism som är oerhört farlig. Men om du mött Jesus och älskar honom är du också ett redskap för honom. Ingen kan ta honom ifrån dig, för han mötte dig, han grep ditt hjärta. Det finns ingen pekpinne som kan röva hans liv från dig. Om du lever i denna hängivenhet till din Frälsare och Förlossare, då är du ett redskap i hans hand. Då brinner det, då rör det sig inombords. Du kan gå vidare, ta steg just för att få tjäna Honom. Det finns mycket man kan fastna i. Katolicism, och andra religioner. Jag läste om Jehovas Vittnen. I området där vi bor i Santo Domingo finns mycket Jehovas Vittnen. De är så nitiska, går omkring och fiskar överallt. Men när man närmar sig deras lära, deras sätt att leva, så märker man också där att det ställs tunga krav på anhängarna. Det är prestationer som ska utföras. Måtte Gud befria oss från detta! Det finns inga prestationskrav på oss, men det finns en kärlek som är drivande och den måste du vara rädd om. Du måste bevaras i ditt hjärta så att där finns den genuina tonen: han är min och jag är hans. Herre, bevara församlingen i denna första kärlek! Så att vi får uppleva denna sanna enhet kring ditt ord, kring din ande, Herre.
Vi ska läsa i Matteus 23:e kapitel några versar. Här ser vi hur Jesus går tillrätta med just dessa som bär ansvaret att ge Guds ord till folket. Det måste handla om predikanter, herdar: alltså ledande positioner, där man har ansvar för en grupp, en församling. Det handlar också om oss allesammans. Var och en har ett ansvar att vara bärare av andliga nådegåvor som Herren gett oss. Det står som rubrik i vår bibel: Jesu verop över de skriftlärde och fariséerna. Jesus riktigt beklagar sig över hur de som hade ordet överlämnat åt sig missbrukade sin position och skaffar sig själva vinning genom evangelium.

Ledare av Berno Vidén

Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.
DET VAR MYCKET väsen omkring maranataväckelsen på 60-talet. Budskapet som förkunnades var angeläget och blev en väckarklocka för många kristna som satt fast i sina samfunds traditioner. Att väckelsen kom att bära namnet Maranata vittnar om vad som ansågs centralt och viktigt att ropa ut över Sveriges bygder, nämligen budskapet om att Jesus kommer snart! Samtidigt som stora väckelsekampanjer arrangerades på olika platser där lokalerna fylldes till bristningsgränsen så var det jämförelsevis ett fåtal som verkligen sökte en förändring på djupet av sitt kristna liv. Den gemenskap kring bibelstudier och bön, som är så avgörande för en församlings uppbyggnad, samlade långt färre deltagare. Allteftersom tiden gick utkristalliserades en skara som ville något mera än att bara bedriva mötesverksamhet. En inre längtan växte fram som så småningom kom att leda till att flera församlingsknutna storfamiljer växte upp inom maranatarörelsen. Drivkraften var en längtan att se ett nytestamentligt församlingsliv förverkligat i vardagen, ett församlingsliv i funktion. Många gjorde uppbrott från en tillvaro med ordnad ekonomi och social trygghet, och överlät med full förtröstan sin tid, sina krafter och sina medel till Guds verk. Dessa radikala steg prövades, och även så den övertygelse och tro som manat så många maranatavänner att ta steg för att närma sig den mönsterbild Guds ord beskriver. Tron prövas. Finns det tillräcklig motivation för att leva i ett ständigt uppbrott, med en mänskligt sett oviss framtid? Frågan kan förmodligen inte finna något annat svar än i det hopp som med nödvändighet måste vara nära knutet till alla steg vi tar på trons väg, nämligen att leva i Jesu snara tillkommelse, som om varje dag vore den sista innan han kommer för att hämta hem församlingen.
DET ÄR LÄTT att fångas upp av stundens inspiration, bryta upp för att exempelvis flytta in i en storfamilj, en kommunitet, inom församlingen. Men storfamiljen i sig är absolut inget mål. Den är endast ett medel för att med sitt liv kunna leva målinriktat utan att förlora fokus. Man kan bo och leva mitt i en storfamilj eller tillbringa mycket tid i en församlingsgemenskap utan att fördenskull ha ett fast mål. Kanske falla till ro i en ekonomisk och social trygghet mitt i gemenskapen, den gemenskap som skulle präglas av ständig beredskap i väntan på uppbrottssignalen. Församlingens mål är det himmelska hoppet, det nya Jerusalem. Församlingen väntar Jesus tillbaka i vilket ögonblick som helst och anpassar sålunda sitt liv och sin verksamhet därefter. Det handlar om att älska Jesus och hans tillkommelse mer än något annat här på jorden.Maranataförsamlingen i Stockholm har flera gånger under sin snart 50-åriga historia tagit nya steg. Det har ständigt handlat om att bevaras vital och aktiv i kampen mot ett andligt avfall som utbreder sig i vårt land. För varje tid har metoderna varit olika men målet har hela tiden varit detsamma, att ropa ut budskapet om att Jesus kommer! Dels har kampen handlat om att med kraft gå emot de sodomskrafter som släppts lösa där homosexuell livsstil och andra perversa handlingar och levnadsmönster glorifieras och normailseras, och dels har det handlat om att avslöja falskheten och bedrägeriet i samfundens ekumeniska strävanden. Det har varit kamp för orättfärdighetens offer, mot legaliserat barnadödande, mot staten som langare genom Systembolagens orättfärdiga handel med tusentals medborgare som offer årligen. Maranataförsamlingen har också vägrat bygga kyrkor och tempel på de platser man arbetat, även det baserat på en övertygelse i Guds ord om att Gud inte bor i tempel gjorda med människohänder. Tempelbyggandet i sig leder till att man slår ner sina pålar djupt i samhället för att så småningom fastna i ett inomvärldsligt synsätt och engagemang. Församlingen och staten representerar två helt skilda världar och värden. Samfund och församlingar som i sin relation till staten gjort sig ekonomiskt beroende har så småningom förvandlats till inget mindre än inomvärldsliga samhälleliga serviceorgan, utan vision och möjlighet att presentera ett frälsande evangelium som gäller hela människan, ett hoppets evangelium till en syndig samtid.
VAD INNEBÄR DET att leva i ett ständigt uppbrott? Jesus sa till sina lärjungar att de skulle följa honom, vart han än gick. Han hade inte ens en fast plats där han kunde undervisa folket och han undvek templet utom vid några få tillfällen. Däremot förkunnade han utefter vägen, i hemmen, på berget och vid sjön. Överallt där Jesus gick fram församlade sig också folket. Vi däremot har en förmåga att vilja bygga in oss i verksamheter som sedan blir svåra att ta sig loss ur. Verksamheten blir det centrala och då maningen når oss om att ta nya steg, att göra nya uppbrott för nya platser, så slår vi oss istället till ro med de medel Gud gett för en viss avgränsad tid. Men kom ihåg: Jesus går inte att bygga in i våra mönster och ideal för att upprätthålla en fin verksamhet. Det gäller att vara lyhörd för vad Guds ande har att förmedla för varje ny tid. För att tillägna sig det budskapet krävs att församlingen är där Jesus är, tillsammans med honom utanför lägret, utanför stadsporten. Denna lyhördhet för Guds väg med församlingen i varje ny tid är en avgörande detalj för att kunna leva och fungera i ett rätt förhållande till hans tillkommelse.Att ta nya steg på trons väg är något pågående som varar hela livet. Under tiden som vandringen varar uppnår vi delmål som bör ses som medel för att slutligen nå fram till församlingens definitiva mål. Lot drog ut tillsammans med Abraham och bar även han på en vision. Väl framme i landet som Abraham så trosvisst talat om materialiserades Lots vision och han började att bearbeta staden Sodom och det grönskande området på slätten. Tanken var att genom sitt inflytande bland stadens män vid porten söka reformera Sodom till att omfatta Guds rike i tiden. Vad han missade var att äga den närhet till Gud som är förutsättningen för att kunna bli så uppfylld av honom att man ser bortom all den skönhet och rikedom den här världen har att erbjuda. Sodom var ett tillhåll för denna världens furste och Jesus deklarerar att det i hans eget liv inte finns något som hör denne furste till. Välsignelsen som Gud ger sitt folk kommer till uttryck i Jesu bergspredikan, där salighet från Gud tillägnas dem som lever med ett sinne som är vänt till det som är därovan.Trots de rika löften Gud gav Abraham om att av honom göra ett stort folk så fortsatte han att leva i tält med sin familj. Främlingsskapet i den här världen var så påtagligt att det inte fanns någon möjlighet att på någon plats slå sig till ro. Tältet bör vara ett betydelsefullt signum för den kristna församlingen av idag. Att leva i ett sådant uppbrott är hälsosamt på fler än ett sätt även om det kostar ett högt pris. Har du slagit fast dina pålar för djupt här i tiden kommer det vara svårt för dig att vara redo då den slutliga uppbrottssignalen ljuder, då vi ska lyftas upp honom till mötes.
SALIGHETEN JESUS UTLOVAR i bergspredikan riktar sig till de fattiga, de som sörja, de saktmodiga, de som lida förföljelse för Jesu namns skull; ty eder lön är stor i himmelen. I det här numret av Midnattsropet rapporteras hur en församling i Turkiet drabbats av den grövsta förföljelse. På samma sätt som man i kristenhetens historia i Guds namn slaktat vederdöpare och andra som vägrat förneka sin tro ser vi här hur man inom Islam i Allahs namn torterat och slutligen dödat tre av Herrens vittnen. Dessa utgör ett utsäde som vi förmodligen kommer att få möta mer av i vår tid. Den anda som råder i Europa idag går nämligen mer och mer åt det hållet där den kristna församlingen anses samhällsfarlig. I tidningen finns också ett par artiklar publicerade som talar om hur EU blir alltmer totalitärt och om hur föräldrarätten märkbart attackeras och åsidosätts och att istället statens övergripande mål i formandet av morgondagens EU-medborgare främjas. Bli inte förvånad, inte heller förskräckt. Det är Bibelns ord som går i fullbordan. Vi närmar oss med hast tiden för Antikrists framträdande, då han först träder fram som en fredsapostel som värnar om jordens alla nationer och dess miljö. Den falska freden kommer dock snart att bytas ut i ett totalt kaos och jorden träder in i en tid av ursinningslös förföljelse mot alla som sätter sig upp mot Antikrists styre. Men församlingen av idag bär på ett hoppets budskap. Fortfarande gäller den nådatid Gud givit. Församlingen väntar nämligen på den himmelske Kristus som idag eller imorgon eller inom en snar framtid kommer för att hämta hem sin dyrt köpta brud, den brud som älskar Jesu tillkommelse framför allt här i tiden. Tillhör du den skaran?

Analys av Berno Vidén

Tidigare i år tvångsomhändertogs en tonårsflicka i Tyskland på ett brutalt sätt och spärrades in för psykiatrisk tvångsvård. Hennes brott var att hon fick hemundervisning, dvs hon undervisades i hemmet av sina föräldrar. The Washington Times rapporterar om hur den varmt troende familjen som tidigare flytt undan den sovjetiska förföljelsen nu upplever samma fasor i det land dit de tagit sin tillflykt. Sovjetregimen förföljde dem på grund av att de är baptister. I Tyskland förföljs familjen för att de vill tillämpa en självklar föräldrarätt, nämligen att hemundervisa. Enligt samma källa ställer sig samtliga politiska partier i Tyskland bakom skoltvånget genom att säga: ”Tvånget att delta i skolan är ett civilt tvång, och det kan inte fifflas med.” Familjen kriminaliseras i strid med mänskliga rättigheter som ratificerats av Tyskland och i strid med FN:s stadgar för familjerätten, något vi återkommer till längre fram i texten.Hemundervisning har varit illegalt i Tyskland alltsedan Adolf Hitler kriminaliserade den 1938, då han i nationalistisk anda beordrade att samtliga barn skulle gå i statens skolor. Av den anledningen finns det idag endast 500 barn som hemundervisas i ett land med mer än 80 miljoner invånare. De som dock väljer att hemundervisa sina barn förföljs utan barmhärtighet.Situationen är knappast bättre i övriga Europa, där den Strassbourg-baserade domstolen för mänskliga rättigheter, vars juridiktion omfattar alla EU-länder, sistlidna september dömde till den Hitlerinförda skollagens fördel, genom att fastslå att reglerna för rätt till utbildning ”av naturliga skäl bör regleras av staten”. Den tyska domstolen får här stöd i sin formulering:

Rapport av Berno Vidén

Under tre kvällar i maj månad ljöd väckelsesång och frälsningsappeller från Comunidad Maranatas missionscenter i Santo Domingos utkanter. Den annars så stökiga gatan som vanligtvis är fylld med merengue, bachata, hip hop och annan typisk dominikansk musik dominerades nu av ett himmelskt budskap om ett levande hopp. Det var väckelsekampanj! Vänner från olika platser slöt upp för att ge sitt stöd och under de tre kvällarna förkunnades ett rent och klart evangelium med maningen att vända om till Gud.Första kvällen predikade en haitisk broder, Michelot Predelus, om nödvändigheten att vända Sodom ryggen. I mötet var det många som delgav sina vittnesbörd genom att sjunga. En av sångarna var den lille svårt lungsjuke pojken Yefrey, 9 år, som med klar stämma övertygande sjöng: ”Ty i dig har jag livet”. Sången blev en tacksägelse till Gud som gång på gång visat sin makt i denne pojkes liv. Flera gånger har hans läkare förberett hans mor Andrea på att Yefrey kommer dö, något vi själva även trott de gånger han hamnat i akuta tillstånd. Men Gud är den som ger livet, och han har också räknat våra dagar, något lille Yefrey är ett bevis på.Nästa kväll predikade Sofia, en åldrig syster som under 49 år tjänat Herren som missionär i sitt eget land. Budskapet var: ”Idag vill jag gästa i ditt hus!” Det gick inte att missta sig på nöden hon bar inom sig över alla dessa själar som ännu inte tagit emot Jesus till frälsning. Denna kväll fick vi be till Gud med flera syndare, både barn och vuxna, som överlämnade sitt liv till Jesus.Missionsläkaren Doris Díaz var också med och förkunnade ordet sista kvällen. Genom sitt arbete möter hon ofta människor i svår nöd. Hennes budskap var ett konkret vittnesbörd om hur Gud svarar på bön. Hon berättade om två bröder som länge varit bönebarn. De levde ett ganska hårt liv med mycket festande alltmedan deras mor bad till Gud för dem. De råkade vid ett tillfälle ut för en mycket allvarlig trafikolycka då den ene brodern omkom. Den andre brodern låg medvetslös i flera dagar och på grund av alla inre skador som konstaterats gav läkarna upp hoppet om att kunna rädda hans liv. Doris, som själv var en av läkarna, vägrade dock att ge upp hoppet. Hon sa till sina kollegor att göra vad de kunde och att de sedan tillsammans skulle bedja till Gud om hjälp. Gud grep in och den unge mannen vaknade till liv! Under tiden han låg i koma hade Doris suttit vid hans sida och vädjat till honom om att ta emot Jesus i sitt liv. Samtidigt bad hon till Gud om att han inte skulle få dö utan att först bli frälst. Då mannen vaknade till liv var de första ord han sa: ”Jag har blivit frälst.” Doris blev helt överraskad och undrade hur det var möjligt. Det visade sig att han under sin medvetslöshet ändå kunnat lyssna till Doris vittnesbörd och i sitt liv tagit emot Jesus. Kampen fortsatte och man räknade med att även om mannen nu överlever så kommer han få leva sitt liv invalidiserad. Av orsaker som läkarna haft svårt förklara har flera av mannens obotliga inre skador dock återställts och idag kan han till och med gå. Mitt i all smärta tackar mannen Gud för allt som skett då han nu förstår att det ledde till hans själs frälsning. Doris påminde i sin förkunnelse om två tillvägagångssätt Gud använder för att kalla syndaren. Först talar han kärleksfullt och vädjar om försoning. Nästa steg kan handla om en mer drastisk händelse fylld av smärta, men även det av kärlek, för att skaka om och påminna om nödvändigheten att vända om. Doris vädjade till åhörarna att inte låta det gå så långt att det måste hända något drastiskt innan de tar ställning för eller emot Guds kallelse. I morgon kan det vara för sent!
I förra numret av Midnattsropet rapporterade Veronica från skolarbetet i Palavè. I skrivande stund planeras för skolavslutning då barnen ur den äldsta gruppen, som då har studerat i tre år hos oss, får sina betyg för att sedan förhoppningsvis få möjlighet kunna gå vidare och läsa i andra skolor. Skolan är ett fortsatt bön- och tacksägelseämne! Broderisamlingarna fortsätter en kväll i veckan. Ett tjugotal unga flickor och numera även flera mödrar kommer tillsammans för att lära sig konsten att brodera tillsammans med Maria och Veronica. En stor både hjälp och inspiration till det arbetet är det material syster Åse Andreasson troget bistår oss med. De flesta av ungdomarna som kommer har under tidigare år som små varit elever i våra barnmöten, och nu fortsätter kontakten med dem genom broderisamlingarna.Församlingens fastighet i Las Palmas är nu med sina murar och staket nymålad och fin. Det är Nicholas som tillsammans med Joaquín och Eddie arbetat med det då vädret tillåtit under våren. Värsta regnperioden ligger nu bakom med sina plötsliga kraftiga skyfall, men den väldigt höga luftfuktigheten kvarstår. Många områden översvämmades och folk fick evakueras och fick även sina hem totalförstörda av vatten. En av dem som drabbats av de svåra vårregnen är en broder i Palavé som heter Teofil. Vi ser det angeläget kunna hjälpa honom att reparera sitt hus då risken är stor att det annars rasar ned för berget där han bor. I ett församlingsmöte för ett par månader sedan bestämde vi att mer metodiskt besöka sjukhusen. En av församlingens systrar, Miriam, tog sig an att leda uppgiften och varje söndag åker hon dit tillsammans med någon av vännerna i församlingen. För en tid sedan hade jag förmånen att få vara med och det var verkligen en upplevelse att se på vilket sätt Miriam arbetar. Metodiskt gick vi igenom sjuksalarna i det statliga barnsjukhuset. Först för att skaffa en snabb överblick om det finns någon patient som ser ut att behöva extra hjälp. Ibland fattas mediciner, blöjor, mat eller andra saker. Sedan placerar sig Miriam med sin följeslagare på en i varje sal strategiskt utvald plats och ropar ut Guds välsignelse över alla i sjuksalen för att sedan säga att vi nu ska bedja för patienterna. Det blir tyst i den annars så röriga salen. Patienter, mellan fem och tjugo i varje sal till antalet, och besökare, böjer i vördnad sina huvuden alltmedan Miriam beder till Gud för dem alla, högt och tydligt. Till sal efter sal går vi, samtalar med människor, uppmuntrar, bistår med ekonomisk hjälp till den som kanske behöver köpa mat, till den fattige som behöver en kostsam medicin och annat. Miriams man, Eddie, är relativt nyfrälst. Han har berättat hur han så gärna vill lära sig mer ur bibeln och få kunskap om Guds väg, men att han upplever så många hinder utefter vägen. Även han brinner för att besöka sjukhusen och hjälpa dem som har det svårt. Till saken hör att Miriam och Eddie har en sjuk son i tioårsåldern som måste byta blod ganska ofta. Det har lett till att de under många år tillbringat långa tider på sjukhuset tillsammans, och på nära håll fått se hur svårt många fattiga har det. Flera gånger tidigare tvingades Eddie själv pga omständigheterna ut på gatan för att tigga ihop pengar till blod åt sin son.
Vid besöken på sjukhuset har vi träffat en haitisk pojke som heter Furmite. En läkare som arbetar där kom springande efter mig för att fråga om vi har möjlighet att hjälpa pojken. Han hade då varit inlagd i två veckor utan att några prover tagits, detta på grund av att det inte fanns några pengar. Vi tog oss an Furmite och såg till att hans undersökningar kunde påbörjas. Man befarade bland annat att han led av blodcancer. Nicholas och jag har besökt honom vid flera tillfällen och vi har nu fått veta att den cancer man tidigare befarat kan avskrivas. Samtliga prover gav negativa utslag. Läkaren säger just nu att det Furmite drabbats av är TBC varför vården nu inriktar sig på det området.Kreoltalande Andrea, som har Yefrey inlagd på samma sjukhus, har varit till stor hjälp för pojken som inte kan ett enda ord spanska. Furmite är 13 år och kommer från Cap Haitien vilken är Haitis andra största stad, och ligger vid den norra kusten. Där bor han vanligtvis med sin mor och något eller några av sina äldre syskon. Sammanlagt var de åtta syskon men en har dött. En del av syskonen bor i Dominikanska Republikens andra största stad, Santiago. Furmite går i tredje klass. Då vi satt och samtalade försökte jag få ihop hans ålder med antal år han borde ha gått i skolan men det var inte lätt. Vad som framgick är att han kommer från en fattig familj där främst modern fått kämpa ihop försörjningen. Hon säljer ris, bönor och andra produkter genom att vandra runt på Cap Haitiens gator. Furmite säger att det är modern som bekostar hans skolgång. Vi kommer att följa upp hans vård och ge all hjälp vi kan fram till dess han är redo att återvända hem. Eventuellt följer vi med honom tillbaka till sin familj i Haiti. Vi fortsätter att bedja för hela den familj vi kommit i kontakt med genom pojken. En av hans bröder blev väldigt gripen av den hjälp församlingen ställt upp med, en hjälp som kom efter att de kämpat länge utan att lyckas samla ihop tillräckligt mycket pengar till de prover som skulle tas.
Syskonen i fängelseförsamlingen kämpar tappert vidare i den hårda miljön.Vi har av fängelsemyndigheterna blivit betrodda med passerkort för flera av syskonen i Comunidad Maranata vilket betyder att ännu fler av oss nu kan besöka fängelserna utan att behöva ta hänsyn till allmänna besökstider. Det är många gånger svårt inspirera till att besöka fängelserna eftersom man lätt utsätts för obehagliga kroppsvisiteringar och även risken att andra olustiga och ibland farliga situationer snabbt kan blossa upp. Men just i Najayofängelset, där vi nu arbetat under flera års tid, bemöts vi med respekt och innehar idag ett stort förtroende. Fortsätt bedja för bröderna som av olika anledningar hamnat i fängelset men där genom församlingens idoga arbete fått möta Jesus till frälsning.Avslutar med att hälsa till Er var och en med påminnelsen om att hålla fast vid uppdraget vi fått oss överlämnat. Jesus kommer snart och då ska vi alla få ta emot rättfärdighetens segerkrans. Gud välsigne Er alla!

Ledare av Berno Vidén

VÄRLDENS LEDANDE politiker presenterar drastiska åtgärdspaket för att om möjligt bekämpa fattigdomen, men trots det ökar klyftorna mellan fattiga och rika dramatiskt. Lagar stiftas i hast för att tvinga fram en begränsning av industrins utsläpp, men ändå ser vi hur jordens medeltemperatur stiger som en konsekvens av västvärldens materialistiska livsstil. Glaciärerna smälter och havsnivån stiger. I Asiens lägre delar lever miljontals människor under ständiga hot om översvämningar. Exempelvis räknar man med att en fjärdedel av Bangladesh inom kort kommer att ligga under havets yta, något som kommer tvinga miljoner och åter miljoner av landets fattiga invånare in i ett liv som flyktingar. Grundvattennivåerna i samma länder sjunker katastrofalt, även det beroende på västvärldens imperialistiska roffarmentalitet. Läskindustrins jättar Coca-Cola och Pepsi utarmar fattiga länder genom att kommersialisera det livsviktiga dricksvattnet. I Indiens delstat Kerala har grundvattennivån på bara några år sjunkit från 45 meter till katastrofala 150 meters djup sedan läskjättarna började pumpa upp vatten till sina produkter. Den desperat protesterande bybefolkningen tvingas att gå fem till sex kilometer för att hämta sitt dricksvatten alltmedan det används nio liter rent vatten till varje liter Coca-Cola. (Källa DN)
DÅ NYHETSMEDIERNA runt om i världens olika nationer gemensamt rapporterar om den kritiska situationen för planeten Jorden, förkunnas många gånger ord som Herren Jesus Kristus lämnade till sina lärjungar för att beskriva den yttersta tiden: -…och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån… (Luk 21:25)Jesus talade i klartext om de tecken och farhågor världens politiska ledare idag motvilligt tvingas erkänna och aktualisera. Informationen om jordens tillstånd är inte ny men idag kan ingen längre förneka att människans exploatering av naturens resurser håller på att leda till katastrof av oöverskådligt mått. I desperata försök att om möjligt rädda situationen beräknas gigantiska belopp avsättas till förändringar av infrastruktur och energianvändning. Människans egen egoism är på väg att bli hennes grav.Vidare sa Jesus: -… då nu människorna uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen… (Luk 21:26)Förskräckelse och ängslan är träffande ord för att beskriva dagens värld där mänskligheten lever under konstant hot. Vi nås av rapporter om självmordsbombare och terrordåd på platser som vanligtvis anses demokratiskt fredade. Hoten efter dådet den 11 september 2001 har blivit allt påtagligare vilket också framtvingat en kontrollapparat ingen vill ha. Den personliga integriteten går förlorad i en värld där varje fotsteg och handling registreras på grund av rådande hotbild. Terroristgruppernas aktioner mot demokratiskt styrda nationer framtvingar övervakningssystem som George Orwell i sin skildring ”1984” inte ens kunde drömma om.
BIBELN ÄR MYCKET tydlig i sin profetiska beskrivning av den yttersta tidens händelser. Speciellt då vi möter den dramatiska utvecklingen gällande Israel och Mellanöstern är det av stor vikt att den belyses utifrån Guds eget ord. Händelserna i Irak alltsedan USA’s intåg har inneburit stark fokusering på området. I dagarna protesterar många amerikaner mot att ytterligare soldater ska skickas ditt. Antalet döda i Irak stiger för varje dag i ett land som till synes saknar regering. Dock är problemet Irak litet jämfört med det hot grannlandet Iran representerar. För inte så länge sedan uttalade Irans president ett direkt hot mot Israel om att nationen borde utraderas från kartan. Hatet riktat mot Israel tycks sakna gräns. Rädslan, eller för att använda Jesu ord, förskräckelsen, över de långtgående kärnvapenprogram Iran utrustat sig med, diskuteras allvarligt inom västvärldens ledande nationer. Irans nukleära program arbetas fram med motivet att försvara och forma en global islamisk makt, och idag samtalar Israel och USA om att gemensamt attackera mål i Iran för att förhindra processen med framtagandet av kärnvapen. 2003 varnar Jerusalem Post för att Iran kan ha kärnvapen klara år 2005. Nu, i dagarna handlade en av CNN’s huvudnyheter just om hur Irans kärnvapenprogram utgör ett av mänsklighetens största hot. Man debatterar övriga muslimska nationers framtida reaktioner på ett angrepp mot Iran.Vi vet att Bibelns profetior talar om hur Israel ska attackeras av nationer som ska gå samman i försök att utrota dess folk. Dagens politiska händelser vittnar om tidens korthet.
Jesus fortsätter: -Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning. (Luk 21:28)Mitt i denna värld fylld av oro, orättfärdighet och ondska har Guds församling ett oerhört hoppets budskap att förmedla till varje människa; Jesus kommer! Det budskapet är tillförlitligt. Allt annat vacklar men Guds ord står fast och kommer att gå i slutlig fullbordan. Tecken och signaler angivna i Skriften är nödvändiga för att människor ska kunna orientera sig och genom det som sker kunna få förvissning om att tiden är kort. ”När I sen detta ske, då kunnen I ock veta, att Guds rike är nära.” Dock äger församlingen en extraordinär funktion som gör att den inte behöver söka efter tecken för att tyda tiden vi lever i. Församlingen är nämligen bärare av Guds helige Ande, vilken ska leda oss fram till hela sanningen. Guds Ande är given som en hjälp och vägledare i tiden. Den, och ingen annan, överbevisar människan om att hon är en syndare som behöver bli rättfärdiggjord genom Jesu blod för att inte gå evigt förlorad. Här har vi en springande punkt i församlingens uppdrag i tiden.Om det är sant att varje människa som inte tar emot Jesus Kristus som sin personlige frälsare går evigt förlorad, står den kristna församlingen inför ett oerhört uppdrag. Varför ser vi då inte fler livräddande insatser? Var finns desperationen inför situationen, och hängivenheten i uppgiften att förkunna ett klart och distinkt evangelium? Är vårt liv och vår gärning inför omgivningen ett vittnesbörd om att Herren Jesus Kristus är en verklighet; att han är mänsklighetens enda hopp och att han kommer snart?Den helige Ande uppenbarar även vad som kommer att ske och vad som ligger framför. Många människor anlitar likt Saul ockulta spåkvinnor och andra medier för att kunna se in i framtiden. Här erbjudes oss nu ”Sanningens Ande” som en vägvisare. Jesus gav detta löfte till sina lärjungar: -…och han, den helige Ande, skall förkunna för eder vad komma skall. (Joh 16:13)Det finns ett rop inom Kristi församling, ett rop för brudgum och brud, som lyder: Kom, Herre Jesus! Det ropet är förmer än alla tecken vi möter i tiden. Inför församlingens stora hopp, att Jesus ska hämta henne hem till himmelen, behöver inte några speciella tecken uppfyllas. Redan bibelns apostlar på sin tid väntade Jesus åter, dag efter dag, år efter år, pga den kärlek som fanns mellan brudgum och brud, mellan Jesus och församlingen. Hans uppmaning till församlingen är att alltid vara vakande och redo, ”…ty i en stund då I icke vänten det, skall Människosonen komma.” (Matt 24:44)
-Himmel och jord ska förgås, men mina ord skola aldrig förgås. (Luk 21:33)Jesus varnar för att låta sig förtyngas, och för att fastna i den här tidens tänkesätt och handlingsmönster. Omåttlighet, materialism och lyx, dryckenskap, syndig njutning och timliga omsorger är de ting han här namnger som avtrubbande moment, vilka i sin tur bidrar till att den dagen kommer som en snara över människans liv. Det finns alltså en möjlighet att vara redo, att hålla sig vaken, ren och obesmittad från den här världen. Gud vill ge vad vi behöver för varje dag. Han vill fylla oss med sin helige Ande, som en hjälp att se igenom världens listiga grepp för att behålla jordens inbyggare i sitt våld.Jesus varnar för detta livets goda, materialismen, den västerländska livsstilen och människans girighet. Idag ser vi dess konsekvenser som ett hot för hela jordens ekologiska balans. Vi träder upp mot miljöförstöring, vi kämpar mot växthuseffekt och global uppvärmning, mot detta som hotar vår planet, men samitidigt älskar vi välfärden. Materialism och välfärd har visat sig bli människans stora gissel med oöverkomliga konsekvenser som resultat.Evangelium öppnar dock våra ögon så vi ser verkligheten ur ett perspektiv som är höjt över det timliga jagandet. Mötet med evangelium innebär ett mycket konkret och omvälvande ingrepp i en människas liv. Varje individ som träffas av budskapet blir på ett eller annat sätt förändrad. Antingen kapitulerar man inför Guds ord eller också skakar man det av sig med följden att man blir än mer oemottaglig. Bibeln varnar allvarligt för att inte förhärdas i sitt hjärta.Förhärdelse kan se ut på många olika sätt. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att förneka Gud och andliga realiteter, utan förhärdelsen drabbar även Guds eget folk. Det var till Hebréerna författaren skrev: -I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen, där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år. (Heb 3:7-9)
I VÅRT PLURALISTISKA samhälle, i en mångfald utan gräns, behöver evangelium mer än någonsin förkunnas med tydlighet; ett omvändelsens budskap, som är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror. Det fanns tider då Sverige under stor mottaglighet besöktes av en djupt gående folkväckelse då enkla män och kvinnor ute i bygderna och stugorna, ropade ut ett väckelsebudskapom nödvändigheten att göra sig redo möta Gud. Trots frihetsideal i demokratisk anda som skulle hjälpa och leda fram till lyckliga harmoniska medborgare möter vi idag rotlöshet och förtvivlan som aldrig förr med många psykiskt lidande människor som offer. Liberalismen tillsammans med en karismatisk andevåg gjorde entré på sextiotalet. Det fanns dock förkunnare som vägrade att anpassa sig till denna moderna kyrkopolitiska ekumenik vars främsta kännetecken var rotlös karismatik och organisatorisk enhet kyrkoblocken emellan. Idag är dessa varnande protesterande röster mer sällsynta. Det skrivs kyrkohistoria även i nuvarande årtionde med ekumeniskt inriktade rörelser som lämnar sina traditionella tillhörighetsblock för att över samfundsgränserna ansluta sig till varandra. Församlingar, som vid den romerske katolske påvens besök i Sverige 1989 varnade sina medlemmar för katolicismen, har idag ett djupt, och långt framskridet samarbete med den katolska rörelsen, vilket är mycket skrämmande, men samtidigt ett tecken i tiden. Den själiska människan får sin mättnad i Jesusfestivaler, Golgatadramer, kulturellt berikade och katolicerade gudstjänster. Få andliga klimat är så farliga och avtrubbande som de sfärer och miljöer där man idag blandar ihop romersk katolicism med evangelium.
HELA SKAPELSEN suckar och våndas, den ropar efter sin befrielse. Orättfärdigheten lämnar inget område orört, utan allt blir anfrätt av denna syndens konsekvens.Det finns dock kvar ett fridlyst område som människan har som sin enda tillflykt, och det är Golgata. Där erbjudes hon förlåtelse och upprättelse; där möter hon Gud genom Jesus Kristus.Frälst eller förlorad? Jorden går mot sin undergång, men Guds ord talar om en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor. Den i Kristus pånyttfödda människan äger ett underbart hopp inför framtiden! Maranata!

Analys av Berno Vidén

Regeringen sägs vara splittrad i frågor som rör familj och äktenskap. I dagarna diskuteras huruvida homosexuella par ska få lagstadgad rätt att ingå äktenskap. Enligt tidskriften Hemmets Vän 5/07 står Kd-partiet idag ensamma inom alliansen om att säga nej till lagförslaget. Då den borgerliga alliansen fick regeringsmakten tog den över ett antal utredningar, varav vissa, bland annat enmansutredningen om att Sverige bör ha en könsneutral äktenskapsbalk, fått arbeta vidare.Frågan är om splittringsryktena talar sanning. Kd säger idag nej till könsneutral äktenskapsbalk på liknande sätt som man tidigare sagt nej till aborter. Idag är inställningen i abortfrågan mycket liberal inom partiet och på regeringsnivå lovar företrädarna för det parti som tidigare genom politiskt inflytande skulle återinföra “kristna värderingar” i det svenska samhället, att ingen som vill utföra abort i Sverige ska behöva känna sig besviken. Det synes vara viktigare att uppträda politiskt korrekt gentemot alliansen än att genom ståndaktighet i viktiga samhällsfrågor förlora mandat och inflytande inom regeringen. Som ställningarna ser ut idag inom riksdagen kommer det nya lagförslaget med all sannolikhet att röstas igenom inom kort. Först ska utredningen under våren lägga fram sitt slutbetänkande och om allt går planenligt kan vi räkna med att ha en homosexuell livstilsanpassad äktenskapslag innan år 2007 nått sitt slut. Det är svårt tänka sig att Kd inte skulle anpassa sig till rådande klimat inom regeringen även i den här för Sverige så ödesdigra frågan.Även på det här området möter vi hur Bibelns utsagor om vår tid går i uppfyllelse. Jesus nämner Sodoms livsstil som ett tidstecken, vilken bland annat omfattar orättfärdighet, förtryck och en sex- och njutningskultur med homosexuellt förtecken. Gränser som Gud satt upp som skydd mot destruktivitet och moraliskt förfall har dribblats bort främst genom kyrkans flathet i dessa frågor. Då den homosexuella rörelsen för snart 30 år sedan anordnade sina frigörelsedemonstrationer fanns det enbart ett fåtal förkunnare som agerade och aktivt varnade för den utveckling som var i antågande. I allmänhet ansågs frågan alltför obetydlig för pastorer och präster att överhuvudtaget befatta sig med. Arne Imsen var en av förkämparna som profetiskt ropade ut att om inte utvecklingen resolut och omgående stoppas upp kommer vi att inom några få år ha passerat en avgrundens fördämning som sedan kommer vara omöjlig hindra. Antidiskrimineringslagen smögs igenom1986 och gav en sådan energi åt avgrundsmakterna som inget politiskt parti eller någon mänsklig makt överhuvudtaget förmår hejda. Bibeln ger en mycket konkret och träffande beskrivning av vårt kultursamhälle av idag, ett samhälle där man i trots detroniserar Gud och sätter materiell välfärd i första rummet:“Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighe undertrycka sanningen.- - -__Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet,så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man.Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.(Rom 1:18, 24-27)Regeringen sägs vara splittrad i frågor som rör familj och äktenskap. I dagarna diskuteras huruvida homosexuella par ska få lagstadgad rätt att ingå äktenskap. Enligt tidskriften Hemmets Vän 5/07 står Kd-partiet idag ensamma inom alliansen om att säga nej till lagförslaget. Då den borgerliga alliansen fick regeringsmakten tog den över ett antal utredningar, varav vissa, bland annat enmansutredningen om att Sverige bör ha en könsneutral äktenskapsbalk, fått arbeta vidare.Frågan är om splittringsryktena talar sanning. Kd säger idag nej till könsneutral äktenskapsbalk på liknande sätt som man tidigare sagt nej till aborter. Idag är inställningen i abortfrågan mycket liberal inom partiet och på regeringsnivå lovar företrädarna för det parti som tidigare genom politiskt inflytande skulle återinföra “kristna värderingar” i det svenska samhället, att ingen som vill utföra abort i Sverige ska behöva känna sig besviken. Det synes vara viktigare att uppträda politiskt korrekt gentemot alliansen än att genom ståndaktighet i viktiga samhällsfrågor förlora mandat och inflytande inom regeringen. Som ställningarna ser ut idag inom riksdagen kommer det nya lagförslaget med all sannolikhet att röstas igenom inom kort. Först ska utredningen under våren lägga fram sitt slutbetänkande och om allt går planenligt kan vi räkna med att ha en homosexuell livstilsanpassad äktenskapslag innan år 2007 nått sitt slut. Det är svårt tänka sig att Kd inte skulle anpassa sig till rådande klimat inom regeringen även i den här för Sverige så ödesdigra frågan.Även på det här området möter vi hur Bibelns utsagor om vår tid går i uppfyllelse. Jesus nämner Sodoms livsstil som ett tidstecken, vilken bland annat omfattar orättfärdighet, förtryck och en sex- och njutningskultur med homosexuellt förtecken. Gränser som Gud satt upp som skydd mot destruktivitet och moraliskt förfall har dribblats bort främst genom kyrkans flathet i dessa frågor. Då den homosexuella rörelsen för snart 30 år sedan anordnade sina frigörelsedemonstrationer fanns det enbart ett fåtal förkunnare som agerade och aktivt varnade för den utveckling som var i antågande. I allmänhet ansågs frågan alltför obetydlig för pastorer och präster att överhuvudtaget befatta sig med. Arne Imsen var en av förkämparna som profetiskt ropade ut att om inte utvecklingen resolut och omgående stoppas upp kommer vi att inom några få år ha passerat en avgrundens fördämning som sedan kommer vara omöjlig hindra. Antidiskrimineringslagen smögs igenom1986 och gav en sådan energi åt avgrundsmakterna som inget politiskt parti eller någon mänsklig makt överhuvudtaget förmår hejda. Bibeln ger en mycket konkret och träffande beskrivning av vårt kultursamhälle av idag, ett samhälle där man i trots detroniserar Gud och sätter materiell välfärd i första rummet:“Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighe undertrycka sanningen.- - -__Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet,så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man.Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.(Rom 1:18, 24-27)

Ledare av Berno Vidén

Församlingen är en Guds skapelse och som sådan är hon även bärare av hans eviga väsen. Det i sin tur representerar en rättfärdighet som är unik i sitt slag och som inte går att finna på någon plats eller hos någon institution i denna världen. Under den mänskliga historiens gång har Gud vid upprepade tillfällen visat på olika vägar för att främst hans egendomsfolk ska få kunskap om Honom och hans rättfärdighet.
2006 har kommit att bli ett händelserikt år! Hela världen befinner sig mitt i omskakande skeenden som på olika sätt drabbar var man. Löpsedlar jorden runt har fyllts av omskakande och chockerande rubriker och informationer, som ställt människor inför sin egen otillräcklighet. Hur stora gemensamma insatser som än görs fortsätter ändå världsproblemen att växa mänskligheten över huvudet. Är det inte förödande krig och okontrollerbara terrordåd så drabbar översvämningar eller extrem torka. Djurarter utrotas på grund av klimatförändringarna och inom överskådlig tid kommer miljontals människor jorden runt tvingas till drastiska omflyttningar då havsnivåerna beräknas stiga som följd av att isbergen och glaciärerna smälter bort. Som exempel kan nämnas Kebnekaises topp som idag mäter 2 105 meter över havet, vilket är 15 meter lägre än för bara tio år sedan.Flyktingströmmarna växer lavinartat och det finns snart inga platser kvar att fly till. Gränser stängs för oönskade flyktingar samtidigt som globaliseringen av enskilda nationers politik forcerar fram nya superstater. Allt detta och mycket mer kan vi läsa om bara under det här året.Visserligen är ovan nämnda händelser inga överraskande nyheter men i media har för första gången jordens akuta tillstånd med tyngd lyfts fram som ett i tid mycket nära förestående problem. För bara något tiotal år sedan fanns det en och annan forskare som försökte få gehör för sina farhågor men de tystades snabbt och effektivt ner av andra marknadsledande krafter. Röster som på något sätt talat mot vår välfärd har aldrig varit välkomna. Ändå vet vi att främsta orsaken till planeten jordens obalans är just i-ländernas ständiga jakt på mer välfärd. Bara en sådan siffra som att 20 procent av jordens befolkning förbrukar 86 procent av dess tillgångar borde få oss att reagera. Men världens politiska ledare väljer som oftast att inte inse vilka tider vi går in i. För dem handlar det om att gå med vinst och att bygga ut välfärden ytterligare och då är vilka orättfärdiga vägar som helst tillåtna. Nu är dock måttet fyllt och utarmningen orsakad av västvärldens exploatering har för längesedan forcerat smärtgränsen. Vem som ska betala priset är idag en stor fråga. Hitintills är det de fattiga länderna som fått betala ett högt pris för orättfärdig hantering och utarmning av jordens resurser och enligt Världsbankens förre chef Nicholas Stern är det alltid de fattiga länderna som drabbas först: -Alla länder kommer att påverkas av klimatförändringarna, men det är framförallt de fattiga länderna som berörs först och mest.
För Guds församling i tiden borde inget av det vi idag möter komma överraskande även om det klart är mycket oroande. Det finns åtskilliga profetior i Guds ord som ingående beskriver vad som kommer att äga rum på vår jord; dels som en konsekvens av synden och vällusten, dels på grund av Guds eget folks svek. Jesus själv förutsäger i sina eskatologiska tal hur människorna kommer att fyllas av ångest och uppge andan av förskräckelse för det som skall övergå världen. I sammanhanget nämns något så aktuellt som havets och vågornas dån. Sedan utropar Jesus att då allt det vi nu ser drabba jorden börjar ske så må vi lyfta upp våra huvuden, ty då nalkas vår förlossning.Jesus varnar också sitt folk för att inte hamna i ett inomvärldsligt och materialistiskt tänkande, vilket för med sig så pass allvarliga konsekvenser att den dagen kommer över oss oförtänkt.Världens politiska system är orättfärdiga där rik blir rikare och fattig blir fattigare. FN:s medlemsländer satte vid millennieskiftet upp gemensamma mål för att innan år 2015 halvera världens mest extrema fattigdom. Nära hälften av jordens befolkning lever på mindre än 14 kronor om dagen per person och fler än en miljard människor saknar tillgång till rent vatten. Nästan lika många svälter och en tredjedel av alla barn under fem år lider av konstant undernäring. Egentligen finns det tillräckligt med resurser på jorden för att ingen ska behöva svälta men som västvärldens högkonsumerande livsstil ser ut idag kommer jorden inom några få decennier att brista.
Julen närmar sig och för att döva och förtränga våra dåliga samveten lägger vi några kronor i insamlingsbössorna. Handeln uppmanar konsumenterna att generöst avrunda uppåt vid sina julklappsköp och låta dricksen gå till de fattiga. På det sättet bedövar vi våra samveten och rättfärdiggör ännu mer vår konsumtionsfrossa denna jul, 2006. Försäljningsresultaten förväntas slå nya topprekord i årets miljardrullning. Världens fattigdom och de konsumtionsrelaterade miljöhoten tonas effektivt bort i jakten efter det materialistiska glittret och glammet. Nu är det jul igen…I Guds ord talas om Sodoms synd. Då Sodom nämns relateras ofta till homosexualitet och annan omoral. Det är på det sättet vi tänker på Sodom och Gomorra, städerna på slätten under Abraham och Lots tid. Men det finns en grundorsak till omoralen och det som bäddade för dess oundvikliga undergång. Det handlar om orättfärdigheten. -Se, detta var din syster Sodoms missgärning: fastän höghet, överflöd och tryggad ro hade blivit henne och hennes döttrar beskärd, understödde hon likväl icke den arme och fattige.(Hes 16:49)Det är Jerusalem som beskrivs, vars levnadssätt kom Sodom att synas rättfärdig. I överförd mening har vi på jorden idag ett andligt Jerusalem - församlingen, vilken är satt att förkroppsliga Guds rättfärdighet på jorden. Församlingen - ett salt på jorden och ett ljus i världen.
Församlingen är en Guds skapelse och som sådan är hon även bärare av hans eviga väsen. Det i sin tur representerar en rättfärdighet som är unik i sitt slag och som inte går att finna på någon plats eller hos någon institution i denna världen. Under den mänskliga historiens gång har Gud vid upprepade tillfällen visat på olika vägar för att främst hans egendomsfolk ska få kunskap om Honom och hans rättfärdighet. Exempelvis kan vi läsa ur 5 Mos 15:4 där Herren deklarerar att ”Dock borde rätteligen ingen fattig finnas hos dig”.Församlingen är en protest mot välfärdssamhällets jakt på lust och lyx. Modellen för hur församlingen praktiskt ska ha möjlighet att förkroppsligga en sund livsstil finns uttalad i Guds eget ord. - Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt. (Apg 4:32)Det handlar om ett osjälviskt utgivande där barriärerna mellan rik och fattig raderas ut. I församlingen finns inte hög och låg, där är daglig gemenskap i utjämning och ömsesidigt givande.Församlingen är ett hem, och centralt är att den har sitt ursprung vid Golgata vars plats är utgångspunkt och centrum för varje troende. Ett uttryck Jesus själv ger oss för att beskriva det nya livet är att en människa måste bli född på nytt för att komma in i Guds rike.Att födas innebär släktskap. Man föds in i en gemenskap, in i en familj och ett hem. På samma sätt får vi genom den andliga födelsen en andlig gemenskap. Ett under äger rum i det ögonblick en människa lämnar sitt liv till Gud. Då en syndare öppnar sitt hjärta och tar emot Jesus i sitt liv blir han eller hon ett Guds barn som övergår från döden till livet. Det föds en ny människa som får bröder och systrar som varit med om samma födelse. Den gemenskapen kallar Bibeln för församlingen och det nya livet kallas församlingsliv.Vid ett tillfälle deklarerar Jesus vilka som är hans egentliga familj. Då hans biologiska familj en dag kallar på honom då han sitter och undervisar en stor samlad skara säger han till dem: -Vilken är min moder och vilka äro mina bröder? Han såg sig omkring på dem som sutto där runtomkring honom, och han sade: Se, här är min moder, här äro mina bröder. Den som gör Guds vilja, den är min broder, min syster och min moder.(Mark 3:33-35)
Ser vi vad som håller på att hända med världen? Kan vi möta människors frågor inför denna skrämmande utveckling och rapportering som väller över jorden? Har vi förmågan att se och höra människors andliga nöd?Vi lever i en apokalyptisk tid utan like i historien. Jesu andra tillkommelse är mycket nära förestående. Det är för kristenheten generande att det är profan media som under sista tiden förmedlat kunskapen om jordens situation och att det inte är Guds folk som gått i bräschen för att basunera ett varningens budskap till samtiden. Vi sitter inne med ett enormt budskap och har ett oerhört ansvar att nå fram till människor som just idag behöver nås av sann befrielse och frälsning. Hoppets evangelium om en evighet tillsammans med Jesus är mer aktuellt än någonsin. Ännu en kort liten tid återstår för församlingen att fullborda den mission Herren kallat till. - Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna ett glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren. (Luk 4:18,19)Då Jesus vid detta tillfälle inleder sin tjänst läser han inte hela det profetiska budskapet hämtat från Jesaja bok. Efter nådens år står nämligen om en hämndens dag från vår Gud, en dag då han skall trösta alla sörjande.Nådens år är snart slut. Jesus kommer! Jorden kommer att gå in i en ny fas då Guds domar ska verkställas över all orättfärdighet.Gud kallar till helöverlåtelse för det uppdrag och den kallelse vi fått att fullborda; människor ska räddas, inte bara här i tiden, men för evigheten. Församlingen i tiden har en uppgift som är mer angelägen än något annat på denna jord. Evangelium om Jesus Kristus ska förkunnas, förkroppsligas och levas. Låt oss aldrig förtröttas att förkunna detta hoppets budskap om liv och övernog i Jesus Kristus, han som är huvudet för församlingen.
I Bibelns historia talas om ett rop som stiger upp till Gud. Vi kan läsa om det under Noa tid eller då Guds folk trälade under Egypten och Babylon. Det återkommer då Palestina plågas under den romerska ockupationsmakten och vi möter det idag runtom vår jord. Det är ett rop efter befrielse. Ropet stiger upp från våra storstäder där människor plågas under synden. Det stiger upp från världens fattigaste länder ur den orättfärdighet de drabbats av. Ingen plats på jorden går fredad för den onde som har världen i sitt våld. Dock har församlingen ett trimufkort i sin hand: Jesus har vunnit seger över världen! Han som tagit sin boning mitt i församlingen har också givit henne ett levande hopp. Hoppet är att Jesus kommer! Maranataropet stiger upp från den skara som lämnat allt för att följa Lammet; Kom, Herre Jesus! Detta rop går mot sitt crescendo och vi förstår att den tid vi nu lever i går mot sitt slut. Men för den som lever med Jesus bär det uppåt och hemåt. - Jag kommer snart; håll fast det du har, så att ingen tager din krona.(Upp 3:11)

Berno Vidén intervjuar Dag Sandslett

Gränderna blir allt trängre och trängre, och utefter den gropiga och alltmer svårframkomliga vägen byts husen ut mot fallfärdiga plåt- och träskjul. Ju närmare havet vi kommer, desto mer tar slummens verklighet fysisk gestalt. Vi färdas i församlingens buss tillsammans med makarna Dag och Heidi Sandslett och deras ungdomar, som kommer från det norska Vestlandets pärla Skudeneshavn.

-Kontrasterna är slående, uttrycker Dag allvarligt och betänksamt då vi närmar oss området Aguas Negras, ”de svarta vattnen”. Det är inte första gången familjen Sandslett besöker Puerto Plata, som är mer känt för sin turism än sina illa dolda slumområden.
-År 2000 skulle Heidi och jag resa på semester för att fira silverbröllop, berättar Dag. Vi åkte på en kryssningsresa till Karibien med ss Norway, vilket var en stor upplevelse för oss.
-I augusti samma år, blev vi av våra vänner Aud Irene och Helge Midtun, tillfrågade om vi vill följa med dem på en resa till Dominikanska Republiken. Vi tackade ja och mot slutet av månaden reste vi på två veckors semester till Puerto Plata.

Missionsrapport från Dominikanska Republiken av Berno Vidén

Det är med stor glädje vi ser hur Gud verkar i det lilla haitiskt präglade samhället Palavé. Alltsedan Comunidad Maranata började arbeta där för några år sedan har arbetet bland barnen i området fått ett stort utrymme. Till barnmötena som syster Yanet idag ansvarar för kommer det väldigt många glada och livliga barn varje vecka. Arbetet är inspirerande och som en följd av den outtröttliga sådd som gjorts bland barnen ser vi idag hur deras familjer kommer till både väckelsemöten och bibelstudier på kvällarna.Vi har fått fin kontakt med väldigt många människor.Skolarbetet är nu inne på sitt tredje år och lärarna Maria, Theresia och Veronica förbereder just nu elevernas julfest inför terminsavslutningen. Det intensiva solskenet och de 30 plusgraderna gör det ibland svårt inse att julen står för dörren. Här och där har en del dock pyntat sina hus med ljusslingor av olika slag och då mörkret faller mot kvällen, och OM det finns el i området, lyser det varmt och inbjudande.Både i Palavé och Las Palmas ska också de olika barnmötesgrupperna nu inom kort ha sina julfester .För många av barnen blir det den enda stund av julkänsla de får uppleva och vi vill på allt sätt göra julen till en glad upplevelse för dem. I väldigt många hem är jul detsamma som sprit, musik, dans och spel, och hela december månad är ett enda långt onyktert festande.I Palavé har vi påtagligt under den bakomliggande hösten fått erfara hur det på sådd följer skörd. Det är många som lämnat sig till Gud och vi har fått se familjer upprättas och komma in i en meningsfull tjänst för Guds rike. Inom kort räknar vi med att ha dopförrättning i Palavé då sju nyfrälsta vänner ska låta döpa sig till Kristus i den vackra flod som omger samhället. Vi ser framemot att under julhelgen samlas till berikande stunder då Jesus Kristus som föddes in i världen till vår frälsning får vara i vår mitt, och för var och en vara den frid som övergår allt förstånd och den glädje som världen aldrig kan ge. Evangelium är verkligen en Guds kraft till frälsning för hela människan.
Ett exempel på hur Gud använder barnen för att leda sina föräldrar till Kristus är Jessica. I den intervju med Dag Sandslett som finns publicerad i detta nummer av MR nämns något om hur hon hittades i smutsen på en av Palavés bakgator av något som kan tyckas vara en tillfällighet. För den som tror på Guds ledning var det dock något annat än en tillfällighet. Idag är Jessicas hela familj förenad, frälst och upprättad. Jessicas pappa, nyfrälste Marceló, vittnar nu underbart om hur hans bedjande gamla mor nu äntligen fått bönesvarI församlingen i Las Palmas har vi några unga haitiska bröder som ivrar för att nå sitt eget folk med evangelium. De heter Josué, Richie och Michelot. De brinner verkligen för arbetet i Palavé och har visat sig vara en stor tillgång för arbetet där. Under ett möte helt nyligen upplevde vi hur Gud manifesterade sig och vi fick tillfälle att i församlingen be till Gud speciellt för dessa tre bröder, just med tanke på missionen i Palavé. Det var ett mäktigt möte där vi manades ta nya steg. Under handpåläggning mitt i församlingen avskildes bröderna och påmindes om att varje gång de reser till Palavé så är det församlingen som reser med dem. Kom ihåg att bedja för Josué, Richie och Michelot. Michelot är för övrigt en mycket duktig tolk. Varje möte i Palavé är numera tvåspråkigt och ges på både spanska och kreol.Ett annat böneämne är nioårige Yefrey. Titt som tätt måste han akut läggas in på sjukhus pga sina svårt infekterade lungor. Läkarna gav honom i höstas ett år till att leva men själv säger Yefrey förtröstansfullt att det bara är Gud som vet hur länge han ska leva. Varje möte vill han att vi ska bedja speciellt för honom. Skulle vi missa det någon gång kommer han och tar tag i min hand för att lägga den på sitt eget huvud. Läkarna ordinerar mediciner som kostar tusentals kronor för att försöka få bukt med infektionen. Yefreys mamma Andrea är fattig och ensamstående samt har två små barn till att försörja. Sedan några månader tillbaka har vi hjälpt henne med ett försörjningsunderhåll och naturligtvis även med de mediciner Yefrey är beroende av, så hon ska ha möjlighet att kunna vara hemma hos sina pojkar på dagarna, och inte tvingas ut på gatorna för att om möjligt kunna sälja något för en slant, som ska räcka till mat till familjen.Ju längre tiden går förstår vi att det endast är ett direkt Gudsingripande som kan hjälpa Yefrey.
Avslutar med en innerlig julhälsning till Er alla, Midnattsropets läsare. Fortsätt bedja för missionen! Församlingssyskonen här i Santo Domingo hälsar Feliz Navidad (God Jul), och från bröderna i fängelseförsamlingen med broder Santos i spetsen, kommer en varm hälsning och önskan om att bli ihågkomna i bön nu i juletid.
Vi önskar Er alla en välsignelserik julhelg, präglad av det hopp som väntar Jesus tillbaka.

Ledare av Berno Vidén

Existerar hemundervisningen på grund av att vi i Sverige har en lagparagraf som tillåter enskild undervisning? Nej, det kan ingen påstå. Däremot tack vare att det finns föräldrar som insett nödvändigheten av att själva bära det självklara ansvaret för sina barns fostran och utbildning, utan inblandning från Staten. Det är en föräldrarätt med stöd både i Europakonventionen och i FN’s stadgar för mänskliga rättigheter men framför allt i Guds Ord, Bibeln. Där är det, och har alltid varit, en självklarhet att barnens fostran och utbildning i första rummet är föräldrarnas ansvar. Ett rätt fungerande samhälle i sin tur uppfyller ansvaret att stötta varje förälder i sitt val.Enligt Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag, skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.Trots en tydlig lagstiftning inom området där föräldrarnas rätt att själva välja undervisningsform framgår, är det ett okänt faktum för många av landets kommuner. Man ställer sig främmande inför vad lagen säger. Det har till och med gått så långt i vissa kommuner att föräldrar som i gängse ordning ansökt om sin självklara rättighet till enskild undervisning, fått svaret att det inte går för sig, att det faller utanför systemet och att lagen inte medger sådana personliga initiativ.Tillämpningen av den svenska Skollagen är motsägelsefull. Å ena sidan finns rättigheten med i 10 kap § 4 som deklarerar att alternativa undervisningsformer än de som övrigt anges i lagen, skall medges. Å andra sidan, eller i praktiken, visar det sig att myndigheterna hellre väljer att diskvalificera de föräldrar som åberopar sin rätt, genom att felaktigt hota föräldrarna med vite ifall föräldrarna inte gör vad som förväntas av dem eller att barnet inte infinner sig i den skola myndigheterna beslutat. Man stöder sig då på en lagparagraf som inte har något med alternativa undervisningsformer
att göra:
-Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.(3 kap § 16)Vad lagen säger, i samma kapitel § 13, om skolans skyldighet att se till att varje barn som bor i kommunen, och inte går i dess grundskola, får sin utbildning, lämnas föräldrarna ovetande om.Kommunen ska alltså vaka över att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt, exempelvis genom hemundervisning, får föreskriven utbildning.Av statistiken att döma är antalet svenska föräldrar som beviljats enskild undervisning få, mycket på grund av att kommunerna underlåtit informera om rättigheten. Egentligen finns det ingen tillgänglig statistik utan uppgifterna bygger på en uppskattning som visar på att det finns mellan 100 och 200 barn, enligt vissa källor ända upp till 500 barn, i Sverige som idag uppbär enskild undervisning, utanför den allmänt vedertagna skolformen.I USA hemundervisas dubbelt så många barn som det finns i hela svenska skolsystemet och i Storbritannien anses hemundervisning vara fullt jämställt med landets skolor. För att hålla oss till våra närmsta grannländer så är hemundervisningen mycket vanligare i exempelvis Norge och Estland där procentsats i förhållande till befolkningsmängd visar på mångdubbelt antal barn som åtnjuter rättigheten.Utan att ta upp de många problem som präglar skolvärlden idag och utan att jämföra vilken undervisningsform som rent kunskapsmässigt är bättre eller sämre än den andra så existerar det faktum att övertygade föräldrar av bibliska skäl valt att inte skicka sina barn till statens skolor och inte heller till de bidragsstyrda friskolor som existerar. Det finns värderingar i livet som skolan av idag berövar barnen och istället fyller med en identitetslös ideologi i avsaknad av den grund som behövs för att ett samhälle ska fungera i sitt uppdrag att betjäna dess medborgare.Skolverket informerar om att: “En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas.” Den har även godkända friskolor skrivit under på. Under rubriken “Grundläggande värden” fastslås att “Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.” Det finns ingen sund troende förälder som kan skriva under på den parollen då Bibeln uppmanar att inskärpa dess ord hos sina barn.I dagens läroplan finns en passus som upplyser om hur kristen tradition och västerländsk humanism historiskt sett legat till grund för människolivets okränkbarhet i vårt land. Den formuleringen arbetar man nu på att ta bort. I praktiken är den kristna etiken redan bortplockad från skolväsendet och formuleringen i sig är verkningslös. Den har redan plockats sönder av den avkristnade och könslösa människosyn dagens unga generation ivrigt matas med. Homosexuellt partnerskap och andra perversa relationer jämställs med äktenskapet och den lärare som i skolundervisningen påstår något annat förpassas till något av de utbildningscenter som upprättats för att uppdatera och anpassa lärarkåren till den människosyn som bestämts vara rådande.Den människosyn som idag matchats fram och lagstiftats om över huvudet på svenska folket är förödande. Debatten om att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning är aktuell. Nästa år kommer en statlig enmansutredning att presenteras som föreslår att partnerskapslagen avskaffas. Redan är borgerliga vigselförrättare genom lag tvingade att även viga samkönade par, något som banar vägen för kommande lagförslag. Bibelns beskrivning av äktenskapet som ett livslångt förbund som ingås, där man och kvinna förenas till ett, anses vara förlegad och diskriminerande. Det är sådana krafter som styr utvecklingen i dagens skolor och på det sättet vill skapa morgondagens samhälle.Kyrkorna rasar över lagförslaget och hotar med att avsäga sig rollen som vigselförrättare och allt samarbete med Staten på det området. Ett uddlöst initiativ som inte leder till något annat än att skynda på utvecklingen för de som arbetar på att få bort ingåendet av äktenskap från församlingarna. Självklart borde varje bibeltroende medborgare kraftigt protestera mot förslaget men samtidigt komma ihåg att denna lagändring speglar endast en del av ett alltmer perverst samhälle. Om protesten ska åstadkomma något resultat bör den kristna församlingen bryta med Staten även på övriga områden och säga nej till kommunala och statliga bidrag. Tiden närmar sig då vi för att bevara våra ungdomar från förfallet kanske tvingas agera som baptisterna i 1800-talets Sverige som istället för att gå emot sitt samvete och infoga sig under kyrkans dåvarande makt, ordnade egna olagliga vigslar för sina medlemmar. Vilken gudfruktig man eller kvinna vill inför Gud ingå ett äktenskap, legaliserat av en förrättare som i sin tjänst utövar helt bibelstridiga värderingar?Guds församling i tiden är kallad att vara bärare och förmedlare av Guds rättfärdighet, ett uppdrag som kräver avskildhet. Församlingen är också en fridlyst plats där barn och föräldrar ryms och kan få stöd och hjälp i sin kamp för att bevara sanna bibliska värderingar. I Marantaförsamlingen benämns delar av den sfären Pilgrimsskolan, där också föräldrar med sin andliga hemvist i församlingen och som valt att bedriva hemundervisning inryms.För de föräldrar i församlingen som valt att hemundervisa sina barn är det inget alternativ till andra skolformer utan snarare en självklar rättighet. Men det är mer än en rättighet - det är också en skyldighet, att som förälder utbilda och fostra sina barn i enlighet med sin egen tro och övertygelse. -Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. (2 Tim 3:14-15)

Berno Vidén rapporterar från missionen i Dominikanska Republiken
Att vara på plats ute på missionsfältet och se nöden på nära håll kan vara frustrerande. Fattigdom och sjukdom går ofta hand i hand. Det är en bister verklighet vi dagligen möter i arbetet bland utarmade familjer i Santo Domingos utkanter. Yefrey är en liten pojke full av livslust som sedan födseln lidit av andningssvårigheter. En av hans lungor har aldrig fungerat. Hans mor Andrea, en fattig haitiska, har ytterligare två små pojkar att ta hand om. Modern bor med sina tre barn i ett slitet skjul i Palavé och kämpar tappert varje dag för att tjäna ihop några peson till mat åt familjen, antingen genom att tvätta åt någon familj eller genom att sälja någon produkt på något av de närliggande torgen. Då Yefreys hälsotillstånd blev sämre fick modern sluta jobba och istället lägga alla krafter på att försöka hjälpa pojken att få vård. Förutsättningarna fanns dock inte eftersom all sjukvård kostar pengar så Andrea blev sittande hemma med Yefrey utan någon att vända sig till i sin nöd.Sedan något år tillbaka kom Andrea med sin son till Comunidad Maranata’s missionscenter i Palavé och frågade vädjande om vi kunde ta oss an pojken. Han hade tidigare gått i samhällets skola men klarade inte längre av den miljön. Han fick börja studera i en av de skolgrupper Veronica och Maria har ansvaret för.Ganska snart började vi få grepp om hur allvarligt sjuk pojken är varför vi såg till att han fick komma till sjukhuset. Det har med tiden blivit många besök på olika laboratorier och sjukhus och inom kort kommer Yefrey att opereras för att rädda den lunga som fortfarande fungerar. Det som återstår är ytterligare några provtagningar för att fastställa vilken åtgärd som ska vidtas.Bed till Gud för Yefrey och hans familj. Var även med och bidra ekonomiskt för att möjliggöra Yefreys och andra nödlidandes rätt till adekvat vård. Vi har fått för intet så låt oss också ge för intet.nn
Maranataförsamlingen förmedlar din gåva, PG 44 10 05 - 6

Ledare av Berno Vidén

Under årtusenden har människor dragits till religioner av olika slag. Gemensam nämnare, oavsett vilka kulturer eller folkslag det handlar om, tycks vara att det finns ett omättligt behov av att mystifiera och materialisera föremålet för sin religionsutövning, något som tar sig mångahanda uttryck. En trend som är på stark frammarsch i våra dagar är bruket av sakrala föremål i en form av katolicism som sträcker sig långt utanför den organiserade katolska kyrkan med säte i Rom.
Aposteln Paulus brev och reseskildringar, nedtecknade av Lukas, visar på vilken kamp den urkristna församlingen hade för att stävja de grupper av lagbundna messianska judar som frenetiskt sökte införa en gammaltestamentlig gudstjänstordning i församlingen. Paulus själv praktiserade vid vissa strategiska tillfällen renlighetsceremonier som fanns för det judiska folket, något som bl.a. visar sig då han vid sitt sista besök i Jerusalem åtar sig ansvaret för fyra av församlingens bröder vilka ska genomgå en reningsprocess i templet. Av vilken anledning är det då han samtidigt varnar församlingarna för ett lagiskt väsende och grundligt går tillrätta med de bröder som vill återinföra lagiskheten att gälla för de, hedningar och judar som ansluter sig till församlingarna? - Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom… Så drastiskt och allvarligt förmanas galaterförsamlingen. Väl insatt i de ceremonilagar Paulus själv tidigare försvarat till det yttersta inser han faran av att fastna i religiösa traditioner, och synen på att dessa skulle utgöra ett villkor för frälsningen. Istället för att uppenbara Kristus, läggs ett täckelse över evangeliet, något som för församlingen innebär ett nytt träldomsok. En bra bit in i 100-talet fanns ännu ingen antydan om att församlingens ledning skulle ha intagit en sakral ställning i likhet med kultpräster inom judendom och hedniska religioner, men redan under andra århundradets senare del hade stora delar av den tidigare fria urkristna församlingen lagts under en centralt styrd kyrkoledning med auktoritativa anspråk och en hierarkisk ordning där en begynnande magisk-mystisk föreställning till sakramenten kunde skönjas. Bruket av altarbord och uppförandet av kyrkobyggnader kom som en konsekvens av dessa avsteg. Den gammalkatolska kyrkan bär alltifrån sitt ursprung en stark prägel av ett judaistiskt ämbets- och offertänkande, med åberopande av Gamla testamentets judiska förebilder. I urkristendomen däremot finns inga som helst spår efter offerpräster med heliga rum och altaren.Påvekyrkan i Rom gör stora anspråk på att vara det enda giltiga redskapet för vägen till frälsning, såsom förvaltare av sakrala ämbeten och kultakter. Utanför kyrkan finns ingen frälsning, är ett slitet uttryck men samtidigt utgör det en stomme i påvekyrkans lära. Eller som biskopen Ciprian av Kartago uttryckte det under 200-talet: “Den som inte håller Kyrkan som moder kan inte ha Gud som fader.” Läran byggs sedan upp utifrån den teorin att Kyrkan genom sin kyrkliga succession står som förvaltare och förmedlare av nådamedel och dem förutan kan ingen uppnå frälsning.Bruket av sakral och ceremoniell gudstjänstutövning är på stark frammarsch i våra dagar. Långt utanför den organiserade katolska kyrkans sfär söker sig människor antingen in i karismatiska rörelser eller också in i starkt lagbundna ceremonier. Man söker oftast yttringarna, atmosfären och upplevelserna, något som i sig vittnar om den andliga hunger som finns representerad i dagens avkristnade samhälle. Det är också ett tecken på avsaknad av sann biblisk kunskap. Utan att följa den bibliska principen att pröva allt inför Guds eget ord, låter många sig vilseledas av sina samfunds ledare då de i sin maktposition förför sina intet ont anande skaror.Hur är det exempelvis möjligt att en bok utgiven av Livets Ords förlag, som på ett lättsinnigt sätt tar upp nattvarden och förvandlar den till en sakral offermåltid, kan spridas utan hörbara protester från de kristna leden? I boken, som för övrigt kommenteras på annan plats i det här numret av Midnattsropet, går författaren så långt att han förespråkar bruket av invigda altarbord och krucifix, vilket inte kan ses som något annat än ett markant avsteg från den urkristna församlingens och senare tiders väckelsepionjärers distinkta förkunnelse. Samtidigt visar utvecklingen på ett närmande till en teologi och ett kyrkoväsen Bibeln varnar för.
- Detta är din Gud! Uttrycket återkommer vid några tillfällen under Guds folks bibliska historia. Det handlar om ett avfall då gudsbilden förvrängts och visualiserats genom invigning av objekt ämnade för tillbedjan. På liknande sätt ser vi idag hur tyngdpunkten flyttas från honom som ska ha all vår tillbedjan till att mer handla om en återgång till ett katoliserat gudstjänstliv. Det verkar som att man i delar av svensk frikyrka står redo återinföra en lära som ligger snubblande nära den mässoffersteologi som dagligen praktiseras av inte mindre än 400.000 katolska präster runt om vår jord, då dessa i sitt ämbete genom att höja upp bägaren med nattvardsvinet menar sig förvandla materian till Jesu kropp. Med andra ord korsfäster man Jesus på nytt 400.000 gånger dagligen. Väckelsepionjärerna lade ner mycket energi för att gå emot den magi som kyrkan i samband med nattvarden ägnade sig åt. - Detta är din Gud! Rubriken kan med rätta sättas över fler områden i många av dagens kyrkliga miljöer. Fokus läggs alltmer på kyrkorummet, utsmyckning, helgonbilder, krucifix, sjuarmade ljusstakar och andra sakrala föremål. Det blir allt vanligare att till och med pingstpastorer kläder sig i prästerlig utstyrsel, kanske för att inte känna sig alltför simpla vid sidan om sina högkyrkliga kollegors rikt utsmyckade ämbetsskrudar. Det för inte tankarna till Bibelns Kristus, utan snarare till en kyrklig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Fokus hamnar istället i själva religionsutövandet och dess prål.Katolsk lära skiljer mellan tre grader av tillbedjan, varav den högsta, latría, endast får tillägnas Gud. Det budskapet låter sig höras och tas väl emot i många ekumeniska sammanhang. Men vid en närmare studie av hur denna tillbedjan ska gå till, framgår att det katolska prästerskapet genom sin magiska makt överför denna gudom till nattvardens sakrament (eukaristin) och varje långfredag förvandlas även krucifix där Jesus finns avbildad till Jesus bokstavligen. Exempelvis då några av Stockholms frikyrkor under den gångna påskhelgen gick ut i gemensam procession tillsammans med Katolska kyrkan och man ställde upp ett krucifix mitt på Sergels torg som man knäböjde inför, så handlade det om en regelrätt tillbedjan av just det krucifixet såsom gud.Ett tredje element som i den romerska kyrkans teologi tillägnas den högsta graden av tillbedjan är förmodade reliker av Jesu kors, eftersom dessa varit i fysisk beröring med hans kropp.För den allmänt praktiserande katoliken skiljer sig vardagsutövandet av tron mycket från det teoretiska planet. Exempelvis har Maria, Jesu moder, en långt mer framskjuten plats i katolikens liv än vad dagens katolska teologer vill göra gällande. Maria är för dem i praktiken vägen till Kristus på samma sätt som Kristus är vägen till Fadern. Ingen kan komma till Kristus utan att först möta hennes nåd. Hon anses även vara himmelens drottning och Guds moder och så sent som 1950 fastställde påvedömet dogmen om att Maria kropp undgick förruttnelsen genom att hon på samma sätt som Jesus blev upptagen till himmelen.I katolska kyrkan finns som synes en illa dold flergudalära. Framhävandet av sakramenten och bruket av gammaltestamentliga ceremonier, som även tar sig uttryck i något som kan tyckas vara raka motsatsen till allt vad den romerska kyrkan representerar, nämligen bland sionistiska rörelser, har en gemensam nämnare; de tar uppmärksamheten bort från Kristus, han som vill vara församlingens allt. Oavsett om det handlar om helgontillbedjan eller upprätthållandet av reningsceremonier enligt en mosaisk lag, så läggs ett täckelse över evangeliet. Detta leder till andlig träldom.
-Jag vill lära känna honom och hans uppståndelses kraft… För att nå fram till den erfarenheten fick Paulus lägga av allt som var honom till hinder. Mycket av det han nämner är meriter som vanligtvis leder tankarna till ära och berömmelse; “…i fråga om rättfärdighet - den som vinnes i kraft av lagen - varit en ostrafflig man…” Men Paulus vinnlägger sig om att ingenting av vare sig goda eller allmänt nedbrytande ting skulle få någon makt över honom. Allt räknar han för Kristi skull såsom en förlust, stödd på den vetskapen, och än mer - den erfarenheten, att Kristus friköpt honom från lagens förbannelse.-När hör man eder nu prisa eder saliga? Galaterförsamlingens återtåg till en ceremoniell gudstjänstform tog ifrån dem en sann frälsningsgläjde man tidigare ägt. Den spontana hängivelsen hade fått ge vika för en ny form av lagträldom. Paulus beskriver sin vånda över det som gått förlorat och vädjar till församlingen om att Kristus åter måtte få ta gestalt i dem.En hemlighet som hjälpte Paulus att behålla en sann andlig vitalitet och som han förkunnade vid många tillfällen, var att han levde med det tillkommande som mål. Än mer, han levde i sanningen om Jesu snara tillkommelse. Ibland framställde han budskapet med en kraftigt förmanande ton, andra gånger som ett tröstens budskap, men alltid som något nära förestående. Med den maranatatonen rådande kommer även blicken för det sanna Jerusalem, det som är fritt och som finns därovan, att bli en verklighet värd att kämpa för. Hebreerbrevets författare presenterar ett Kristuscentrerat budskap och lyfter oss från skuggornas och symbolikens värld in i verkligheten. Det nya som kommit istället, får det jordiska att blekna. Kristus blir allt och uppmaningen i det avslutande kapitlet en självklarhet; -Låtom oss alltså gå ut till honom ‘utanför lägret’ och bära hans smälek. Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden.

Ledare av Berno Vidén

Det är angeläget påminna allt Guds folk om vikten av att bevara en sann och frigörande bibeltro. I en tid där Nya Testamentets lära om omvändelse, dop i vatten, efterföljelse, församlingsgemenskap och förkunnelsen om Jesu andra tillkommelse luckras upp för att anpassas till en bred ekumenisk kyrklighet och infogas i ett kyrkopolitiskt spel, gäller det att presentera tydliga riktlinjer om vad Guds ord säger i dessa frågor.

Text av Berno Vidén

Trots Högsta Domstolens klara besked om att religions- och yttrandefriheten inom Europa står över svensk lagstiftning, vilket ledde till en friande dom i fallet Åke Green, arbetar våra folkvalda politiker vidare med att trotsigt försöka hitta lösningar för begränsning av rätten till biblisk förkunnelse.

I protest mot den friande domen angående de falska anklagelser om hets mot folkgrupp som riktats mot Åke Green, interpellerade Yvonne Ruwaida (mp) och Börje Vestlund (s) till Justitieministern i syfte att ytterligare åtgärder måste vidtas.