- Vi drevs av att nå ut med evangelium!
Midnattsropet nr 7-8 1962
[3d-flip-book mode=“link-lightbox” id=“6706” data-page=“2”]Bläddra i tidningen[/3d-flip-book]
Mirakelväckelse eller undergång
Donald Bergagård
Jesus frigjorde mig
Bertil Fredriksson
Väckelsen bryter fram i Småland
Donald Bergagård
Mirakel under slutskedet
Ur “The Midnight Cry”
Från Finland
Agne Bark, Fingal Rudstam
Väckelsen är här
Arne Ingvarsson
Brev från Skåna: När Herren åter upprättade Sion
Anton Persson
Mäktiga ting det sker i vår tid
Nils-Göran Nilsson, Donald Bergagård
Såsom ljungelden
Appell av Bertil Fredriksson
Den helige Ande har talat till mig om Jesu andra tillkommelse, och jag har blivit påmind om Matteusevangeliet kapitel 24. Vi läser där om hur lärjungarna gick till Jesus när han satt på Oljeberget.
-När Jesus sedan satt på Oljeberget och lärjungarna var ensamma med honom, gick de fram till honom och frågade: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”
Den sista skördetiden
Vittnesbörd: Bertil Fredriksson
Det är underbart att vara här. Jag har blivit så välsignad dessa veckor. Varje budskap har gått rakt in i mitt hjärta, varenda predikande broder som har varit här har predikat Guds Ord. Jag tycker det är så underbart med Guds Ord. I Lukas evangeliet 8 berättar Jesus liknelsen om skördemannen som gick ut för att så:
”Säden är Guds Ord”. Det finns så mycket utbud idag. Det finns så mycket när människor samlas under religiösa epitet och uttryck. Men är det Guds Ord man samlas omkring? Den frågan kan man ställa sig. Vad är det som är i centrum, vad är fokus? Det gäller att ha fokus på Guds Ord, och på evangelium. Och på att Jesus kommer, att vi lever i den sista skördetiden.
Jesus frigjorde mig
Bertil Fredriksson Vid tretton års ålder bröts min gemenskap med levande Gud. Uppvuxen i ett troende hem, hade jag fått uppleva frälsning vid nio års ålder, och tillhört en pingstförsamling. Efter att i fem års tid ha druckit ur världens usla brunnar, kommer jag en vårkväll gående på en av Uppsalas gator, djupt bedrövad och fylld av oro. Allt syntes tomt och hopplöst, då plötsligt Gud begynte tala i mitt inre. Han manade mig att gå till Filadelfiakyrkan. En kamp uppstod i mitt inre, jag började röka cigarett på cigarett och jag sa till Gud: ”Om jag i kyrkan på något sätt kan få ett tecken genom ett budskap, så skall jag åter överlämna mitt liv i Jesu händer.” Våckelsemötet höll på att avslutas då jag kom in i kyrkan. Sångarna sjöng. Efter sången kom ett budskap i tungotal med uttydning. Ära halleluja! det var direkt till mig. Jesus älskar mig, och han lovade i budskapet att leda mig steg för steg, bara jag var villig, och vågade följa honom, och tro på hans löften. Jag var överbevisad. Det ingen predikan kunde ha gjort, det gjorde Gud. Mitt hårda hjärta var krossat. Ära vare Jesus! Tack och lov! Frälsningsfröjden strömmade in i min själ och förseningen blev en verklighet. Kamraterna på arbetet, polarna i raggargänget, bekanta av alla slag fick höra och se en pånyttfödd Bertil Fredriksson. Ära vare Jesu underbara namn. En dryg vecka efter denna frälsningsupplevelse, sitter jag och lyssnar på ett inspirerat budskap av broder Thure Bils, som då besökte Uppsala. Hans budskap gällde den avtagande kraften blantcl Guds folk och som församlingarna ej är vakna över. Men han framhöll också att Jesus år .angelägen om att få beklåda sitt folk med Andens kraft. Och där i mötet får jag uppleva denna underbara kraft, och jag fick prisa Jesus i nya tungor. Jag fick en underbar kärlek till Jesus och min åstundan blev att vinna de själar Jesus lidit och dött för. Jag fann ej den möjlighet att verka för Jesus på det sätt jag förstod vara Guds vilja, i den kyrka jag blivit frålst. Vid samtal med en av de predikande bröderna föreslogs mig medlemskap i församlingen för att där vara ett salt. Men min önskan är att vara ett salt i förruttnelsen och uppleva att Guds ande fritt verkar i församlingen. Då mister aldrig saltet sin sälta. Allt detta drev mig att söka kontakt med vänner, som hade samma längtan som jag. Jesus ledde mina steg till en grupp s. k. fria vänner. Här har jag nu funnit mening med mitt liv. Vi har inget namn ännu men vi höjer ropet: Maranata! Alla kristna behöver vakna upp inför detta rop. Här har Jesus frälst själar, förnyat och döpt l’a’ngtande i den Helige Ande. Två ungdomar har fått nåd att följa Jesus i dopets grav. Äran tillhör Jesus. Livet är nu ljus och frid, och jag vill, som Paulus utropa: Maranata! Kom Herre Jesus!