Bibelstudium

”Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Det här Bibelordet kommer i mina tankar ganska ofta. Har jag verkligen släppt in Honom, eller har jag bara öppnat dörren lite på glänt, ”med säkerhetskedjan på”?

Är Jesus mitt allt? Han är min Frälsare, men är han också ”Herre” i mitt liv? Kan jag säga som Paulus:

Text: Samuel Hafsahl

Församlingen är ingen fabrik, och vi är inte industriarbetare som
kommer till vår maskin och gör vår lilla del, och sen återvänder till
vårt eget liv. Gud har större tankar om dig och mig. Låt oss vara som Abraham i tiden; skåda staden med de fasta grundvalarna. Se på
Kristus, bevara tron, och fullända loppet. Herren kommer snart!

Tabernaklet

- Se till att du gör detta efter de mönsterbilder som har visats för dig på berget.

Text: Berno Vidén

Bibeln lär att många är kallade, men få är utvalda. Har du tagit emot Jesus så är du utvald. Då har Herren Jesus Kristus själv tagit dig till sig, och du är ett Guds barn. Det finns en helt underbar historia i Gamla testamentet om hur Gud väljer ut. Den handlar om Saul. Profeten Samuel blev sänd till Saul som tillhörde den minsta stammen och den ringaste familjen i Israel. Flera separata händelser ledde till att Samuel träffade Saul. Allt var förberett av Gud. Åsnor hade sprungit bort som Saul gett sig ut för att leta efter och Gud ledde det hela så att ett möte ägde rum. Vi läser i första Samuelsboken:

Korta studier i Skriften av Tage Johansson

Bibeln talar om en frälsning som omfattar hela människan med ande, själ och kropp.

Andens frälsning

Människan, till skillnad från djuren, äger en ande, för det står i 1 Mos 2:7 att Gud inblåste livsande i människan. Därmed blev människan en evighetsvarelse. Det står i Pred 3:11 att Gud har lagt evigheten i människornas hjärtan. Människan ska alltså existera i evigheternas evighet. Då Gud skapade människan med en ande var det för att hon skulle få leva i gemenskap, eller så att säga, äga livsförbindelse med Gud. Paulus uttrycker det i 1 Kor 6:17 att ”vara en ande med Gud”. I Joh 4:24 får vi veta att Gud är Ande och att vi ska tillbedja i ande och sanning, ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. Det var först och främst på det andliga planet som Gud hade gemenskap med människan, men när synden kom in i de första människorna Adam och Eva bröts livsförbindelsen med Honom. Det skedde som Gud hade sagt skulle ske att om man åt av kunskapens träd skulle man döden dö. Det vill säga att människoanden blev separerad från Guds Ande. När bibeln talar om död handlar det alltid om skilsmässa, och i det här fallet dog människan andligen. Det fick också konsekvenser på det själsliga  och kroppsliga området. I Ef  2:1 står det om att vara död i synder och överträdelser. Det behövdes ett återuppväckande från Gud. Det största under en människa kan vara med om är då hennes ande blir uppväckt från dödens tillstånd ”…han har uppväckt oss med honom…” Ef 2:6. Detta blev möjligt genom att det blod, som omtalades redan i GT, skulle kunna borttaga synden som skilde människan från Gud.

Undervisning av Tage Johansson

Det finns några frågor som människor ofta bär på: Hur ska man finna Gud? Var finns han? Finns han i en kyrka, eller någon annanstans? Bibeln ger klart svar på detta. Människan som står utanför frälsningen upplever att Gud verkar vara långt borta. Man känner sig ljusår bort ifrån honom Men det finns ett svar i Bibeln till varför man upplever på det sättet. För i verkligheten är det inte så. I Bibeln läser vi att Gud är inte långt ifrån någon människa. Paulus undervisar om att Gud har skapat hela människosläktet: