Text: Tage Johansson

Guds underbara avsikt då han skapade människan, var att han ville utvidga och dela sin gemenskap.

Den gudomliga kärleken vill alltid ge ut av sig själv. Gud visade detta konkret då han iordningställde lustgården och där umgicks med Adam och Eva. Det heter så underbart i 1 Mos 3:8 ”Och de hörde Herren Gud vandra i lustgården..” Men vid det tillfället hade något kommit in som hade tagit död på gemenskapen och människan upplevde för första gången en skuldmedvetenhet. De blev förskräckta när de hörde Gud vandra och gick bort och gömde sig bland träden i lustgården.Då kallade Gud på människan ”var är du” 1 Mos 3:9. Här möter vi för första gången Guds evangelium, det glada budskapet som kallar på människan att komma tillbaka till Gudsgemenskapen.

Bibelstudium av Paulus Eliasson

**
**

Man kan inte förn eka den verkliga världen. Man kan i nte förneka att det finns saker inom o ch omkring oss som vittnar om en Gud.

Vi ska läsa från Johannes evangelium, kapitel 18. Jesus har just blivit tillfångatagen. Han har förts fram för Stora Rådet, och förs sedan vidare till landshövdingen Pilatus, för man önskar döma honom till döden.

Pilatus har ett förhör med Jesus, för han förstår inte riktigt varför Jesus blivit förd till honom. Vi läser:

Bibelstudium av Berno Vidén

**
**

Det finns ett område som den här världen, hur många hjälporganisationer den än ställer upp med, aldrig kan förverkliga. Det finns något som talar om Guds rättfärdighet, och det kan endast förverkligas genom Kristus, i och genom församlingen; Kristus och församlingen! Det handlar om en ekonomi och om principer som inte finner sitt motstycke i den här världen, något som Gud presenterat och gett till sitt folk för att i allt vara med och uppfylla

Liknelsen om senapskornet

-En annan liknelse framställde han för dem; han sade: ”Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.” (Matt 13:31-32)

Senapskornets sinnesbildliga betydelse.

I de första två liknelserna se vi sädeskornet brukat såsom en bild av evangeliet om riket i dess väldiga kraft och fruktsamhet och i dess bestämmelse för världen. Men i den tredje liknelsen, liknelsen om senapskornet, se vi dels vad Kristi församling var avsedd att vara och dels vad den i stället utvecklat sig till.

De sju liknelserna i Matteus 13.
Liknelsen om ogräset bland vetet
Vi komma nu till den andra av de sju liknelserna i detta märkliga kapitel:

Vi lyssna till Herrens ord härom i vv. 24-30:
-En annan liknelse framställde han för dem; han sade: ”Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: ’Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? Han svarade dem: ’En ovän har gjort detta.’ Tjänarna sade till honom: ’Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?’ Men han svarade: ’Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: ’Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.’”

Av Tage Johansson

Det finns två uttryck i nya testamentet, “I Kristus” och “Kristus i oss” som hjälper oss att förstå två sidor av att kunna leva ett rikt och överflödande liv i den Helige Ande. I Kristus handlar om ett mottagande och Kristus i oss handlar om ett utgivande. Speciellt i Kolosserbrevet finns det här uttrycket “i honom”. “I honom har vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder” Kol 1:14. Vidare står det i Kol.2:12 “i honom har vi blivit begravna i dopet”. I honom har vi mottagit dopet i den Helige Ande och Andens nådegåvor. Alltså, den sidan av vår frälsning handlar om ett nådeserbjudande och ett mottagande av gåvor. “Av nåden är ni frälsta en Guds gåva är det.” Ef.2:8. För övrigt äger vi allt i honom, ja vi är satta med honom i den himmelska världen. Ef 2:6. Det står till och med att vi i Kristus är välsignade med all den himmelska världens andliga välsignelser. Ef 1:3

För nära 80 år sedan gav den kände bibelläraren och författaren Oscar Haglund ut en liten skrift med rubriken ”Himmelrikets hemligheter”. Han hade i sin tidskrift ”Bibliskt Månadshäfte” publicerat en rad bibelstudier över liknelserna i Matt 13, vilka han sammanställt dels från skrifter av Arnu C Gaebelein och Johannes de Heer, samt kompletterat med egna utläggningar. Midnattsropet finner denna skrift mycket aktuell och angelägen att göra tillgänglig för våra läsare. MR kommer att publicera bibelstudie-serien i sin helhet med början i detta nummer.

Av Tage Johansson

Kärleken från Gud är inte en produkt av honom. Nej, Gud ÄR kärlek. Kärleken är det största. Men det är mycket viktigt att inte ställa kärleken ensam.

-att eder kärlek må allt mer och mer överflöda av kunskap och förstånd i allt. Fil.1:9

Guds kärlek har kommit ner till människan och blivit tillgänglig för henne genom att han sände sin son.

-Därigenom har Guds kärlek blivit uppenbarad bland oss, att Gud har sänt sin enfödde son i världen för att vi skola leva genom honom. 1 Joh.4:9

Uthållighet är att inte förtröttas
Vi blir påminda i Gal 6:9

-Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.

Liknelsen i Luk 18: 1-8 är ett strålande exempel på uthållighet. Det handlar om en änka som fick vad hon bad om på grund av sin uthållighet. I första versen står det att liknelsen framställs för att lära Guds barn att de alltid borde bedja utan att förtröttas. Men återigen blir vi påminda av Jesus i slutet av detta bibelsammanhang om hur frestande den sista tiden är:

Bibelstudium av Hans Lindelöw

Aposteln Paulus, som skrivit många brev i Nya Testamentet, skriver så här till korinterna:

-Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss. (1 Kor 4:1)

Kristi sändebud och tjänare ska alltså anses såsom förvaltare av Guds hemligheter. Det låter spännande. Vi läser vidare:

-Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen. (1 Kor 4:2)

Bibelstudium av Tage Johansson

Det finns ständigt återkommande begrepp i bibeln. Kontinuitet, ståndaktighet, stabilitet och utveckling är några ord jag särskilt vill få med i detta bibelstudium Det handlar om uppmaningar och förmaningar till den gudsmänniska som här i tiden har satt ut ett mål för sin pilgrimsvandring, som liksom Paulus skriver i Fil 3:14 att han jagar mot målet för att få sin segerlön som hålles framför honom. Det var framför allt tre ting som Paulus såg som ytterst nödvändigt att förverkliga för att nå målet 1. att kämpa den goda kampen 2. fullborda sitt lopp 3. bevara tron.

Bibelstudium Gertrud Johansson

Vi har på senaste tiden tagit upp hur viktigt det är med ett uppbrott för att komma i tjänst för Guds Rike. Jag hoppas att den helige Ande får levandegöra det jag nu vill säga. Det är ett så stort ämne. Jag vill fortsätta tala om just detta.
När en människa blir född på nytt, föds hon in i Guds Rike. Varje människa är kallad till helöverlåtelse. Då handlar det om att sätta sig i rörelse och ta emot ordet. Inte bara till frälsning och pånyttfödelse, men till efterföljelse. Det är många kristna som inte förstår detta, för man är så fast i mönster och traditioner. Man förstår inte att det finns något att gå in i som är mycket större, mycket mer än att leva som människor i allmänhet. Men jag tror att det handlar om ett praktiskt ställningstagande, ett uppbrott från det man levde i förut, och gå in i något helt nytt, med nya förutsättningar och med en ny utgångspunkt leva och verka för Jesus.
Vi ska läsa litet om detta, först i Filipperbrevet. Paulus skrev detta brev ganska sent. Det var det tionde brevet i kronologisk ordning han skrev och då satt han i fängelse. Han hälsar ”alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare”.
De heliga. Helig betyder att vara uttagen, utkallad, avskild. Man är avskild från världen, från det orena för att helgas till att syssla med det som är Guds och att tjäna Gud i hans rike. De heliga. Så skriver han:
-Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. (Fil 1:3-6)
Han tackade Gud därför att de hade deltagit i arbetet för evangelium. Allt ifrån första dagen satte de igång att arbeta för evangelium.

Bibelstudium av Arne Imsen

Vårvintern 1974 hade Arne Imsen en serie bibelstudier på Johannelund, församlingshemmet i Bromma som var storfamiljens första hem. Där bodde en växande skara nyfrälsta och gammelfromma, unga och äldre, från många olika miljöer. Behovet av grundläggande frälsningsundervisning var stort, och utifrån Romarbrevet undervisades om synd och nåd, om den gamla och nya människan, helgelse, egenrättfärdighet och rättfärdigheten från Gud.
Den undervisningen gav en god grund för lyssnarna. Den ledde till en fungerande tro. Flera av dessa bibelstudier har sänts över Radio Maranata, med tacksamt gensvar, och nu får också Midnattsropets läsare möjlighet att ta del av dem.

Korta studier i Skriften av Tage Johansson

Bibelns olika begrepp kan lätt bli misstolkade och ibland upplevas svårförstådda. I den tid vi lever, råder det en stor förvirring.
Jag vill i det här bibelstudiet beröra i korta drag vad bibeln lär om sådana begrepp som, rättfärdiggörelse genom tron Rom 5:1, helighet 1 Pet 1:15, en ostrafflig vandel Ps 101:2 och helgelse, Heb 12:14.

1. Rättfärdiggörelsen
genom tron.
Man brukar säga att rättfärdiggörelsen genom tron är detsamma som att man har gjorts färdig på rättslig grund. Det handlar om en tillräknad rättfärdighet, som Gud ger människan som en gåva av nåd. Den har Jesus utverkat genom att han har uppfyllt allt som krävs för att ställa fram människan inför en rättfärdig Gud. Guds son som blev människa gick in under syndarens roll och blev vår rättfärdighet. När vi första gången kom till vår ställföreträdare Jesus blev vi iklädda hans rättfärdighet. Vi blev lika rena som han själv är ren.

Bibelstudium av Arne Imsen

-Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias. Då frågade han: “Förstår du vad du läser?” Han svarade: “Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen vägleder mig?” Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom.

Detta är ett intensivt och sammanhängande referat ifrån en mycket omvälvande period i historien. Det är en inledande fas i församlingens historia. Vi skulle kunna säga så här: Detta är tidlöst. Här finner vi för det första upprinnelsen och orsakssammanhanget; närheten till Golgata. Allt som sker har sin upprinnelse och förutsättning i Golgata. Man kan aldrig komma förbi eller placera detta vid sidan av försoningen. Här är försoningen synliggjord och uppenbarad i ett helt nytt folk som är uttaget enligt en gudomlig princip. Det handlar om utkorelse, utväljelse. Därför är det inga tillfälligheter som avlöser varandra, utan det är gudomlig styrning från början till slut.
Det finns inga möjligheter att vidta yttre åtgärder för att åstadkomma samma resultat. Det finns förvisso en underbar kontinuitet, men den har sitt ursprung och sin förutsättning i att Anden är utgjuten och verkar. Vad man kan lära sig i detta spännande referat från urkristen tid är att Gud gör sig beroende av människor som samarbetar. Han tar ut medarbetare och utför sitt verk. Suveränt! Oberoende av yttre förhållanden och omständigheter går hans verk vidare.
Då jag läser detta, kan jag inte avstå från en reflexion som inställer sig ganska omgående. Vad kan man tänka sig att Apostlagärningarna, då den framställer församlingens tillväxt och utveckling utelämnar eller finner helt oväsentligt? Jag gör den reflexionen därför att vi lever i en mediakultur. Vi kan tänka oss in i vår egen situation och reflektera så här: låt oss säga att våra tidningar – Dagen, Hemmets vän, Världen Idag, Midnattsropet eller någon annan tidning hade uppgiften att referera ifrån detta oerhört mäktiga skeende med det kolossala tryck som här var ett faktum. Vad skulle vi ha tagit till oss, fångats av eller uppmärksammat? Jag ser det utifrån vår situation, inte utifrån de människors som var med under den här intensiva epoken. Det är väldigt svårt att hitta någon gemensam beröringspunkt i övrigt. Vad var själva grundorsaken till att detta hände hos dem som berördes? De måste ha varit väl förberedda, så att de kunde bli kanaler, ett nerslagsområde för den helige ande. När detta hände så var upplevelsen som sådan överraskande och sensationell, men de var väl förberedda för den.

Bibelstudium av Samuel Hafsahl

Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris.
I Petrus’ första brev ger aposteln oss en uppmaning att helga Kristus som Herre i våra hjärtan. Att helga är att avskilja för en bestämd uppgift. Petrus manar oss att avskilja våra hjärtan åt Kristus, och låta honom vara Herre över våra liv. Problemet är ofta att vi låter så många andra herrar få styra och leda oss. Jesus blir en bland många andra som vi ägnar vår tid och våra krafter åt. Sök Guds rike först, har kanske inte alltid blivit vårt motto i tiden, snarare tvärt om, vi sköter vårt eget liv först, och om det blir lite tid kvar, så låter vi Jesus få den. Jesus vill vara enväldig härskare i sitt rike.
Jesus säger själv om Guds rike i Lukas 17 att det inte är ett rike som man kan se med sina ögon. Inte ett synligt rike av denna världen, men Guds rike är invärtes i er. Vi är en del av Gudsrikets territorium om vi låter Kristus vara kung över våra liv, och låter honom sitta på vårt hjärtas tron. Kristus delar inte plats med någon annan. Ingen kan tjäna två herrar, säger Jesus. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller också hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.
Vi äger ingenting i denna världen. Vi är endast förvaltare av det Gud har givit. Nakna kom vi in i världen och lika nakna kommer vi att lämna den. Under tiden vi lever här på jorden har vi fått något att förvalta. Några har fått mycket och andra mindre, men frågan är hur vi sköter vårt förvaltarskap. I Jesu liknelse i Matteus 25 läser vi om en man som skall resa utomlands. Han kallar sina tjänare till sig och lämnar sin egendom åt dem. Den ene tjänaren får fem talenter, den andre två och den tredje får en talent. Var och en efter sin förmåga. Gud förväntar sig ingenting utöver det vi klarar av. Men han förväntar sig trohet i det vi har fått att förvalta.
Tjänaren som får de fem talenterna går genast och förvaltar dem och tjänar fem talenter till, så gör också han som får två. Han som får en talent gräver ner den i marken och gömmer sin herres pengar därför att han är rädd för honom. Efter en lång tid kommer dessa tjänares herre tillbaka och kräver redovisning. Det är räkenskapsdag; hur har man förvaltat sin herres egendom? Herre, fem talenter överlämnade du åt mig, säger den förste tjänaren, nu har jag tjänat fem till. Bra, du gode och trogne tjänare – gå in i din herres glädje! Vad har vi gjort med de möjligheter Gud har givit oss?
Alla val vi gör i våra liv får sina konsekvenser. Väljer vi att leva i orättfärdighet kommer rättfärdigheten förr eller senare att kräva ut sin rätt. Vi kan surfa oss genom livet, alltid välja den enklaste vägen och bara tänka på vårt eget bästa. Men detta har också sitt pris. Har vi hela livet vistats i första klass på välfärdens kryssningsfartyg, kommer så småningom uppgörelsens timme då kalaset skall betalas. Den resan blir inte gratis. Jesus går ännu längre och säger att varje onyttigt ord som en människa talar skall hon stå till svars för på domens dag. Men är vi inte frälsta av nåd? Har inte Kristus tagit all vår synd på sig, och är inte ingången till himmelen öppnad av Guds kärlek mot oss genom Jesu försoningsverk? Är vi inte fria från gärningarnas väg? Allt detta är sanning. Guds barn är vi av bara nåd, men vi talar inte här om vad vi är, utan vad Gud vill göra oss till - kärl användbara i hans tjänst. Antingen förhärligar vi Gud genom våra liv, eller också vanärar vi honom. Korset och uppståndelsen med honom är början till ett nytt liv, där Kristus lever i mig (Gal 2:20). Hans liv - inte mitt.
-Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande? Ni tillhör inte er själva. (1 Kor. 6:19)
Jesus förklarar för oss lärjungaskapets pris då han säger att den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.
-Den som finner sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull skall finna det. (Matt 10:38)
Att följa Jesus har också sitt pris, men det är för denna tiden, och inte för evigheten. Ty
-vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. (1 Kor 4:17)
Ty
-all nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. (1 Pet 5:10)
Vi är inte här för att leva ut våra egna tankar, eller andra människors för den sakens skull. Vi skall förverkliga Kristi hemlighet i tiden, vilken är församlingen. Att få lida med Kristus är vårt glädjeämne, ty då skall vi också få jubla av glädje när han kommer i härlighet. Saliga är vi om vi hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över oss. (1 Petr 4:13)

Bibelstudium av Tage Johansson

Jesus lärde sina lärjungar att de skulle bedja “Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen” Matt 6:10

I himlen sker Guds vilja till fullo. Allt andas av glädje och harmoni i himlen, därför att Guds vilja råder där. Allt som sker där är ett uttryck för den energi av kärlek som finns där. Också här på jorden kan vi få uttrycka vår kärlek till Gud genom att göra hans vilja. Gud skapade människan för att hon skulle leva i ett förtroligt förhållande till honom, att i kärlekens fria vilja göra hans vilja. Jesus frågade Petrus, “..älskar du mig, så föd mina lamm..” o.s.v.
Det största och viktigaste för oss medan vi är här i tiden är att få göra Guds vilja enligt det lopp han har bestämt för oss som individer. Paulus skriver till Timoteus i ett av sina sista brev, “jag har fullbordat mitt lopp.” Om David heter det i Apg 13:36 att han tjänade Guds vilja i sin tid.
Guds ord vägleder oss till de erfarenheter som är nödvändiga för att Guds vilja på ett fullständigt sätt får ske. Vi skall stanna inför tre nödvändiga punkter

Bibelstudium av Sven Thomsson

Vår Bibel är full av härliga löften. Precis som stjärnornas myriader på natthimlen vimlar vår härliga Bibel av underbara löften. Dessa har nedtecknats genom Guds Andes inspiration, inte för att enbart utgöra ord och meningar mellan två pärmar i en bok, utan för att vi som Guds folk ska läsa dem och tillgodogöra oss deras välsignelser.
I Guds ord har vi bruksanvisningen för våra liv. Bibeln är kompassen för vår livsvandring och mönsterbilden för hur vårt andliga liv ska vara. Precis som bruksanvisningen för våra bilar ger upplysning om hur motorn fungerar och övriga funktioner i bilen, visar Skriften oss hur vi ska leva. Bilens instruktionsbok ska ju förvaras i bilen och medfölja i den, för att felaktigheter ska kunna upptäckas och åtgärdas. På samma sätt är det med Guds ord.Vi måste ta det till vårt hjärta och låta det bli ett med oss och vi med ordet. Då uppenbaras brister och tillkortakommanden i vårt andliga liv. Om vi då är villiga att låta oss korrigeras leder det oss rätt.
Guds ord undervisar mycket om bön och inrymmer välsignade löften om bönhörelse och bönesvar. Vi får också veta hur vi ska be och vilka förutsättningarna är för bönesvar. Vi har säkert lagt märke till att löften som hör samman med bön är sammanbundna med villkor. Därför kan vi inte förvänta oss att Herren ska svara på våra böner under vilka omständigheter som helst, utan endast om vi. uppfyller villkoren som är kopplade till löftena.
I Jak. 1:6-7 står det så här:
-Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något av Herren - en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
Tvivel är ett stort hinder för bönesvar, likaså om man har en delad håg, så att man har sitt sinne vänt till det jordiska och materiella samtidigt som man förväntar sig hjälp från Herren.
I 1 Joh. 3:22 har vi ett annat löfte:
-…och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud och göra vad som är välbehagligt för honom. Observera villkoret där: “hålla hans bud”. Om vi inte vill lyssna till Guds röst och hålla hans bud, så hör Herren inte heller oss. Om vi inte vill göra vad som är välbehagligt för honom, utan i olydnad vandrar egna vägar, uteblir också bönesvaret.
Jesus säger till sina lärjungar i Joh. 15:7:
-Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån I bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder. För att detta löfte ska uppfyllas krävs att vi förblir i Jesus och att hans ord förblir i oss. Om vi älskar världen och försöker tjäna två herrar, om vi ignorerar Jesu ord eller försummar att läsa Bibeln så kan vi inte säga att vi uppfyller villkoret om förblivande i Jesus och hans ord. Herren ser med misshag på detta och han kan inte höra vår bön.
Det förekommer så oerhört mycket av orenhet, världslighet, sömnaktighet, kärlekslöshet och allmän avfällighet i församlingarna idag, som gör att Herren tillsluter sitt öra för bönerna.
I Ps. 66:18 står detta ord:
- Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
Därför måste världens ande rensas ut från de kristnas liv och ur församlingarna.Ett uppvaknande ur den andliga sömnen måste ske och stötestenarna måste ovillkorligen röjas undan. Annars kommer man att få ropa och be ända till domedag utan att Herren svarar
Herren säger till Jeremia kap. 11, vers 14:
- Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull. Herren stängde till sitt öra därför att folket inte ville höra hans röst, de ville fortsätta att tillbe avgudar och följa sina onda hjärtans tankar. Därför förkastade Gud dem eftersom de förkastade honom.
Vi ser alltså att det är absolut nödvändigt att uppfylla de villkor som är förknippade med löftena.
Om vi verkligen går in för att praktisera detta kommer vi att få ett välsignat och rikt böneliv med härliga bönesvar.

Bibelstudium av Roger Lindroos

Jag har funderat en del över profeten Amos. Vem han egentligen var. Det står inte så väldigt mycket om honom, men i första kapitlet av Amos bok, läser vi att han var en av herdarna från Tekoa:
-Detta är vad som talades av Amos, en bland herdarna från Tekoa, vad han skådade angående Israel i Ussias, Juda konungs, och Jerobeams, Joas’ sons, Israels konungs, tid, två år före jordbävningen. (Amos 1:1)
Han var en herde; säger själv att han inte var någon profet. Några kapitel senare läser vi att han är varken profet eller profetlärjunge, utan en boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Det står:
-Jag är varken en profet eller en profetlärjunge, jag är en boskapsherde, som lever av mullbärsfikon. Men HERREN tog mig från hjorden; HERREN sade till mig: ‘Gå åstad och profetera för mitt folk Israel.’ (Amos 7:14-15)
Vi förstår att han måste ha varit en enkel människa. Jag slog upp i Illustrerat bibellexikon där det står några rader om den tiden. Det grep mig, jag vill citera:
-De båda rikena, Israel och Juda stod vid denna tid på höjdpunkten av världslig och materiell makt. Men välståndet hade den allra mörkaste bakgrund. Moraliskt förfall härskade och religionen var som ett skal utan kärna. Omåttlighet och utsvävningar florerade, och med dem avgudadyrkan. De rika levde i överflöd, medan det arbetande folket led nöd. Man njöt rikedom och lyx och åstundade Herrens dag, vilken skulle bringa Israel glädje och ljus, medan de övriga folken skulle gå dom och undergång till mötes.
De här slutsatserna har dragits utifrån vad som skrivits under den här tiden. Bland annat från vad profeten Amos profeterade. Det står i andra kapitlet.
-Så säger HERREN: Eftersom Israel har trefalt förbrutit sig, ja, fyrfalt, skall jag icke rygga mitt beslut: eftersom de sälja den oskyldige för penningar och den fattige för ett par skor. Ty de längta efter att se stoft på de armas huvuden, och de vränga de ödmjukas sak. Son och fader gå tillsammans till tärnan och ohelga så mitt heliga namn. På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus (Amos 2:6-8)
Vi kan också läsa ur kapitel åtta:
-Följande syn lät Herren, HERREN mig se; Jag såg en korg med mogen frukt. Och han sade: “Vad ser du, Amos?” Jag svarade: “En korg med mogen frukt.” Då sade HERREN till mig: “Mitt folk Israel är moget till undergång; jag kan icke vidare tillgiva dem. Och sångerna i palatset skola på den dagen förbytas i jämmer, säger Herren, HERREN; man skall få se lik i mängd, överallt skola de ligga kastade; ja, stillhet må råda!” Hören detta, I som stån den fattige efter livet och viljen göra slut på de ödmjuka i landet, som sägen: “När är då nymånadsdagen förbi, så att vi få sälja säd, och sabbaten, så att vi få öppna vårt sädesförråd? Då vilja vi göra efa-måttet mindre och priset högre och förfalska vågen, så att den visar orätt vikt. Då vilja vi köpa de arma för penningar och den fattige för ett par skor; och avfall av säden vilja vi då sälja såsom säd.” (Amos 8:1-6)
Vi förstår att denna beskrivning av hur det var denna tid stämmer rätt bra. Israel var en makt att räkna med. Man hade rikedomar, men hade tillskansat sig denna rikedom på ett orättfärdigt sätt. Det har talat till mig. Det är väldigt likt vår tid. Slaveriet, som vi trodde var avskaffat, har aldrig någonsin varit så utbrett som idag. Vi ser ut över jorden. Det finns rapporter om hur människor hålls som slavar. När vi hör om slavar, tänker vi på de svarta som togs från Afrika och skeppades långväga, och hur sedan det slaveriet upphörde i Amerika. Men det finns mycket mer slaveri idag, än om man inte så lätt upptäcker det. Människor säljs för att tjäna så att rikedomen ska växa hos några. Vi har här i vår församling fått höra förkunnas om vilken orättfärdighet vi själva egentligen lever i. Om vi ser närmare på vilken rikedom vi har, och på vilkens bekostnad vi har välstånd, så förstår vi.
Vi kan också läsa om Betel i Amos bok. Vi förstår att Amos var en ganska obekväm person. Herren visar honom att han inte kan spara Israel. Vi läser om en präst i Betel:
-Men Amasja, prästen i Betel, sände till Jerobeam, Israels konung, och lät säga: “Amos förehar en sammansvärjning mot dig, mitt i Israels hus. Landet kan icke härda ut med allt hans ordande.
Ty så har Amos sagt: ‘Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort i fångenskap ur sitt land.’” Och Amasja sade till Amos: “Du siare, gå din väg och sök din tillflykt i Juda land; där må du äta ditt bröd, och där må du profetera. Men i Betel får du icke vidare profetera, ty det är en konungslig helgedom och ett rikets tempel.” (Amos 7:10-13)

Bibelstudium av Michael Dakwar

-Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut. (Matt 28:19-20)
-Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. (Ef 6:10-12)