Dikt

Jesus, tack att du frälst våra själar
Vilken kärleksgärning från dig!
Vi behöver ej vandra som trälar
uppå syndens och världens breda stig.
Nej, du lyft oss till nådens klippa
med din varliga genomstungna hand
För att vi skulle helvetet slippa,
nu vårt hjärta till dig står i brand.

Icke är det så lätt alla gånger
att gå denna smala stig,
Icke klingar från hjärtat lovsånger
som det borde, när motgång möter mig.
Men jag vet att en dag är jag hemma
efter vandringen, tung och svår.
Och jag vill en lovsång uppstämma
då min tanke till hemmet går.

Dikt

En dag full av nåd{{ double-space-with-newline }}den började ljuvligt{{ double-space-with-newline }}det sjöng uti mitt hjärta{{ double-space-with-newline }}och glädjen den var stor.

Av Michael Hafsahl

Vi sto ved foten av fjellet og kikket opp.

Ja visst, vi skulle til den høyeste topp.

Bakken var bratt, vanskelig og lang.

Men vi gikk, med ungdommelig mot og sang.

Vi sprang opp den første bakken,

tungt, å ja, men vi krummet nakken.

«Gi oss bergsbygden», vårt motto jo var,

da var det forventet at veien var hard.

Veien ble tyngre - mens vi gikk,

med tiden alderen tynge oss fikk.

Förnyelse
_
_Jag prisar dig Himlarnas Herre
du levande, skapande Gud!
Ditt ord är begynnelsens varde
dess eko uppståndelsebud
_
_Kom in i mitt ensliga tempel
min tomhets och fattigdoms hus
Låt din eld över altaret falla
fyll valven med lovsångens brus
_
_Mitt hjärtas törstande marker
ett förnyelsens vårregn giv!
Låt vanmaktens dödsbataljoner
fly bort för gudomligt liv!
_
_Giv hälsa åt smäktande ande
giv kraft åt vacklande knän
Att strömmar av levande vatten
må bliva mitt väsens fontän

\* Arameiska med betydelsen: Du vår Herre, kom!

Text: Ulla Johansson

Tänk – du kan påskynda Herrens dag

den stora och underbara

Då Jesus på himmelens sky

skall hämta sin blodköpta skara

Längtar du att möta din Frälsare kär

du en gång valde att följa

På försakelsens väg i glädje och tro

om ock genom eld, storm och bölja

Tidstecken visar – det lider mot natt

då arbetets tid är förbi

Herre – låt ditt ansikte lysa över mitt, medan jag vandrar här,

ty ditt ansiktes glans är mig kär.

Den har gått mig i ben och i blod -

Ditt ljus är den farande flod, är livet som ådrorna hysa.

Herre – låt ditt ansikte lysa!

Låt ditt ansikte lysa om natten över båge och pil i min hand,

så skall jag intaga Kanaans land.

Sedan på Sinai berg jag dig mött, bär jag eld i mitt bävande kött.

Dikt av Lill Hafsahl

Gi meg den tro
som velger ildovnen
når ”verdensherskeren” vil ha min tilbedelse.
Gi meg den tro
som våger å stå
når menneskene faller ned i redsel
for smerten og heten… OG
Gi meg å bli fornøyd med Ditt svar, o, Gud. _”Min Gud , som jeg dyrker,
er mektig…”,
men det er ditt valg, o, Gud,
om Du vil, er Du mektig.
_ Hva som enn hender;
Gi meg den tro
som aldri vil tilbe ”verdensherskeren”. Gi meg den tro
som gir visshet om at
”enten jeg lever
eller dør,
hører jeg Herren til!”

Vid Jesu hjärta där upphör striden, där upphör sorlet, där kommer friden.
Vid Jesu hjärta där finnes tröst för söndersargat och rolöst bröst.
Där finns det glädje, där finns det lycka och hjälp från synden, som vill förtrycka.
Ty frihet finns uti Jesu namn, Han har ju synden på korsets stam.
Nu får jag vandra den goda vägen, Han för mig uppåt på himlastegen.
Och när jag jordlivet lämnat har, då är jag hemma hos Gud, min Far.