Herre – låt ditt ansikte lysa över mitt, medan jag vandrar här,
ty ditt ansiktes glans är mig kär.
Den har gått mig i ben och i blod -
Ditt ljus är den farande flod, är livet som ådrorna hysa.
Herre – låt ditt ansikte lysa!
Låt ditt ansikte lysa om natten över båge och pil i min hand,
så skall jag intaga Kanaans land.
Sedan på Sinai berg jag dig mött, bär jag eld i mitt bävande kött.
[]Dikt av Lill Hafsahl
Gi meg den tro
som velger ildovnen
når ”verdensherskeren” vil ha min tilbedelse.
Gi meg den tro
som våger å stå
når menneskene faller ned i redsel
for smerten og heten… OG
Gi meg å bli fornøyd med Ditt svar, o, Gud. _”Min Gud , som jeg dyrker,
er mektig…”,
men det er ditt valg, o, Gud,
om Du vil, er Du mektig.
_ Hva som enn hender;
Gi meg den tro
som aldri vil tilbe ”verdensherskeren”. Gi meg den tro
som gir visshet om at
”enten jeg lever
eller dør,
hører jeg Herren til!”
Vid Jesu hjärta där upphör striden, där upphör sorlet, där kommer friden.
[]
Vid Jesu hjärta där finnes tröst för söndersargat och rolöst bröst.
Där finns det glädje, där finns det lycka och hjälp från synden, som vill förtrycka.
Ty frihet finns uti Jesu namn, Han har ju synden på korsets stam.
Nu får jag vandra den goda vägen, Han för mig uppåt på himlastegen.
Och när jag jordlivet lämnat har, då är jag hemma hos Gud, min Far.