Enoch Karlsson Att tacka Gud betyder att höja sig över det egna jaget och rikta sig mot Gud, har något sagt. Paulus, som givit denna uppmaning att överflöda i tacksägelse, kunde säga: ”Nu lever icke mera jag utan Kristus lever i mig, och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig”. Gal. 2:20. Han levde alltså ett trosliv och var beroende av Gud för varje dag. Hans tro kom inte heller på skam. Det ser vi, när vi läser om alla hans tacksägelseåmnen. Det gäller också för oss att överflöda i tacksägelse, att tacka Gud i alla livets förhållanden. Inte bara vissa tider, när det känns öppet utan också när det känns som mest tillbommat. VARFÖR ÄR DETTA SÃ NÖDVÄNDIGT? Jo, därför att tacksägelsen går före bönesvaret. Vi finner många exempel på detta i Bibeln. I Ps. 13 skriver David under djup ångest. Huru länge Herre skall du alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig? Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Men innan han slutar sitt kväde, är han redo att säga: ”Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjdar sig över din frälsning. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han har gjort väl mot mig.” Med avseende på den yttre erfarenheten var han ju fortfarande kvar i sin nödsituation. Men för trons öga har Herren redan gjort väl med honom, därför vill han åra Gud med sång under tiden. Profeten Habackuk var inte negativ trots alla negativa rapporten om att inte fikonträdet blomstrade mer, vinträden gav ingen frukt, olivträdets frukt slog fel, fälten alstrade ingen åring, fåren rycktes bort ur fållorna och inga oxar funnos mer i stallen. Hur kommer det sig, att han aldrig klagade mitt i all denna fattigdom? Han sysslade med Gud och hans makt. Han var upptagen med vad Gud förmår. Så heder han en härlig trosbön: ”Herre, jag har hört om dig och häpnat. Herfe förnya i dessa år dina väldiga gärningar.” Han visste om, vad Gud hade gjort, när han hade förlossat sitt folk ur träldomshuset. Han Visste, hur Mose genom Guds kraft fått leda dem genom Röda havet och hur de sedan kom in i landet som flöt av mjölk och honung genom Josua. David ropar ut: ”Förnya i dessa år dina väldiga gärningar!” Då förvandlades bönen till en härlig profetia om bönesvar och han såg i tron att Gud kom från Teman. Av hans lov är jorden full, halleluja. En blick på jorden av Gud och han kommer jorden att häva. Kanske tänkte profeten då på, när Gud blickade från eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här vid Röda havet så hjulen föll av vagnarna. Då sade de förföljande egyptierna: ”Låt oss fly för Israel, ty Gud strider för dem”. 2 Mos. 14:2425. Han fick också se i tron att Herren vandrar de vägar han fordom gick. Då började han prisa Herren för vad han skulle göra och sade: ”Likväl trots att det ser fruktlöst ut, likväl vill jag glädja mig i Herren och fröjda mig i min frälsnings Gud”. Då gjorde Gud hans fötter såsom hindens och lät honom gå fram över sina höjder. Han grundade inte sin tro på vad han såg utan på vad Herren SKULLE GÖRA och så överflödade han i tacksägelse medan han väntade på bönesvaret. Mos. 2:2627. Juda stam var fordom den största och gick alltid i spetsen. Juda var ledarstammen, som gick i spetsen, när Israels barn bröt upp och tågade från lågerplats till lägerplats. 4 Mos. 10: 1115. Juda betyder tacksägelse. Så låter vi vår härliga tacksägelse bestämma takten, när vi tågar hem till slutstationen Himlen. Det finns kanske de som säger, att det är alldeles för mycket tacksägelse, lovprisning och sång i de fria möten vi har litet varstans i landet. Du som tycker så borde läsa Josua 15 kap. och se vilken stor lott Juda stam fick intaga. Det fanns inga gränser på detta land, ty alla gränser gick till havet. Vid havet möter du det oändliga. Sedan fick Simeon, som betyder bönhörelse, dela den stora arvedelen med Guds barn, tack och lov. Josua 19:1. Ja, låt oss giva stort rum för tacksägelse. Då skall också vi få många härliga bönesvar.

läs mer