Helt plötsligt slog blixten ner!
Mission
Rapport från Santo Domingo
En regnig augustidag i Batey Palavé var fyra pojkar i tioårsåldern ute och lekte. De älskade att ge sig ut på den stora bollplanen för att springa runt och leka när det svalkande tropiska regnet öste ner.
Så helt plötsligt slog blixten ner och två av pojkarna dog ögonblickligen. En tredje fick svåra brännskador och den fjärde klarade sig från att bli skadad förutom den fruktansvärda chocken som följde. Denna tragiska olyckshändelse skakade om hela samhället.
Sommaren i Palavé
Från Dominikanska republiken nås vi av glada rapporter om hur sommarens satsning med dagläger för barnen i Batey Palavé har kunnat genomföras. På plats vid församlingens missionscenter finns syster Esther Melo. Hon berättar med inlevelse om barnen som inte har någon annan möjlighet att fylla sommarlovet med något konstruktivt. Esther uttrycker också stor tacksamhet för den hjälp hon fått för att kunna genomföra dessa så angelägna lägerveckor för barnen. Varje dag under juli månad samlade hon ett fyrtiotal barn och på frågan vad som driver henne svarade hon så här:
-Jag har alltid känt mig motiverad att arbeta med barn
En av skolans lärare är Esther Melo Castillo, en 33-årig änka och mor till två pojkar. Hon ansvarar för en särskild grupp av barn med speciella handikapp.
Esther tog emot Jesus som sin personlige frälsare för snart ett år sedan och döptes kort därefter till Kristus. På frågan om vad det är som motiverar henne att, som i det här fallet, arbeta med handikappade barn, säger hon:
- De här barnen är mycket speciella och de har knappa möjligheter att få hjälp någon annanstans eftersom de kommer från mycket fattiga familjer.
Det är inte första gången Esther engagerar sig för att hjälpa barn. Ända sedan hon själv var barn har uppgiften legat som en kallelse hos henne, något som mognat mer och mer under åren. Från det hon som 13-åring fortfarande gick i skolan var hon ofta med och hjälpte till med att arbeta bland förskolebarn i en skola i Lecheria, en mycket fattig boplats för haitiska familjer. Esther kände sig mer och mer hemma med arbetet och blev kvar där i tolv år. Under tiden studerade hon och skaffade sig lärarbehörighet.