Människofiskare
Predikan av Arne Imsen från 1987, i samband med att församlingen flyttade in i den gamla Bällstalundsskolan i Bromma.
I Matteus evangelium 4:18, kan vi läsa följande. “Då han (Jesus) nu vandrade utmed Galileiska sjön, fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas, kasta ut nät i sjön, ty de voro fiskare.”
Skriften ger oss här en mycket värdefull information. Vi möter två människor, två individer. Deras personalia är tydligen helt ointressant och utelämnas. Det viktiga är de båda brödernas yrka och förvärv. De var fiskare.
Ny mark!
För första gången restes tältet vid Råckstarondellen i Vällingby.
Märta Berg Strömmare ger oss här en rapport!
Vid Råckstarondellen, Vällingby, ligger en avstjälpningsplats för snömassor, något som storstaden somliga vintrar berikas med.
Just när maj övergick i juni och all snö äntligen hade fått kapitulera inför vårvärmen, restes där något som vid första anblicken såg ut att vara ett cirkustält. Det var Maranataförsamlingen i Stockholm som för första gången ämnade hålla evangeliska möten där.
Med evangelium till en sargad mänsklighet!
Traktathälsning som delas ut under sommarens evangelisation
Sommaren erbjuder möjligheter att lättare gå ut med evangelium. Hittills i år har Maranataförsamlingen haft tältmöten och evangelisationsdagar i Vällingby 7 - 9 juni och i Rålambshovsparken 26 - 30 juni. Trots stadens många utbud av underhållning och aktiviteter ser vi tecken på en djup frustration hos den unga generationen, då sommaren inleddes med allvarliga oroligheter i Stockholms förorter.
Som Jesu Kristi efterföljare har vi ett ansvar att nå människor med evangelium. Det gamla evangeliet, talet om korset, är det enda som kan befria från djävulens våld och återupprätta gemenskapen med Gud.
I storstadens mitt!
Storstadens puls i augustivärmen, bilköer där man tittar på klockan – snart 18.00. Trafiken rör sig långsamt mot infarten och betalstationen i Stockholm. Och där ser man tältet mitt i parken – i storstadens mitt!
Det myllrar av folk i parken; stor och liten, många pensionärer, andra idrottande, lekande.
Det är alltid en upplevelse med tältmöten, och även om vi i Maranataförsamlingen har haft det varje sommar i åratal, så är det en spänning. Lång tid har vi burit på dessa möten upp till Gud i våra böner och nu kommer bönesvaren.
Första mötet strömmar folk till. Många är troende, andra nyfikna. Sång, vittnesbörd, predikan. Folk lyssnar. Många utanför tältet. Det levande Ordet går ut, det som bär frukt i hjärtan som tar emot det. Jag ser ut över mötespubliken varje kväll, och tänker att det är en skara evighetsvarelser. En dag ska vi vara tillsammans hos Jesus. Underbart! Men de som inte tar emot erbjudandet om evigt liv?
-Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv.
(Joh 5:25)
Människor som inte tar emot Jesus är ju döda i sin ande, men de kan få det eviga livet som fortsätter i himlen när kroppen slutar fungera.
Tänk vad himlen gläds över alla dem som i varje möte fick uppleva frälsning, förnyelse och andedop! Många deltog dygnet runt. I tältvakten, förbönen och med att se till att allt fungerade. Förutom församlingens vittnen deltog en skara från Djurås i Dalarna med levande sång och vittnesbörd. Ingen var oberörd. Oväntat besök från Finland och Tyskland var uppmuntrande, samt broder Henry och andra tillresande vittnen. Ja, så har Guds frälsningsbudskap gått ut till en förruttnad värld av ”salta” vittnen. Om inte maten får salt, ruttnar den, och ingen kan äta den. Så är det också med oss. Om vi delar ut osaltad, rutten mat så dör folk, men om vi har salt i oss och verkligen är ljus i världen, då ser folk att det finns hopp och liv!
