Förföljelse

Vi lever i en kristendomsfientlig värld. Den internationella missionsorganisationen Open Doors listar varje år de 50 länder i världen där det är som farligast att leva som kristen. De förföljda svarar inte med hat och våld. Istället ber de för sina förföljare, på det sätt Jesus själv gjorde. Även den kristna församlingens första martyr visade på kraften i evangelium då han samtidigt som stenarna haglade över honom bad: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!” Jesus sa: “Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.” Vi presenterar här några av de länder där troende syskon lider svårt för Jesu skull. En broder som satt fängslad i Eritrea för sin tro på Jesus sa: “Evangeliet kan inte fängslas!”

Ledare av Berno Vidén

Tema för årets Boksmässa i Göteborg är Yttrandefrihet, något som redan satts på prov då en inbokad utställare efter påtryckningar först nekades delta, för att efter juridisk prövning återigen välkomnas. Spelet bakom kulisserna där starka krafter vill styra och bestämma om vad som får ställas ut till allmän beskådan, och utav vem, vann inte den här gången – motståndet fick böja sig.

År 1999 utsattes Maranataförsamlingens monter för sabotage på bokmässan. Den gången var det uttalade feminister som låg bakom attacken. Speciellt hade förövarna inriktat sig på att både lägga beslag på och förstöra en av titlarna; Låt dig inte skrämmas av homosex-maffian av Arne Imsen. Ur montern stals 400 böcker och Biblar. En av de författare som gav sitt fulla stöd till aktionen och som yrkade på att stoppa Maranataförsamlingens medverkan under mässan, var feministen Mian Lodalen. Hon menade att om mässan valt att släppa in Maranata som utställare, så måste den även acceptera dylika reaktioner med vandalisering.

Ledare av Berno Vidén

Sverige anses vara ett land med full religionsfrihet, men hamnar i studier gjorda av den ansedda amerikanska tankesmedjan Pew Forum långt upp på listan när det gäller hotbilden mot religiösa medborgare och får dela plats med länder som Saudiarabien, Libyen, Iran, Vietnam och Etiopien, alltmedan Sydsudan, Kongo och Sydafrika hör till de länder som är mer religionsvänliga än Sverige att bo i.
Resultatet är föga förvånande. Bilden av Sverige som ett land där var och en har rätt att själv välja objekt för sin tro är till viss del sann, teoretiskt sett, men då medborgarna väljer att leva ut sin övertygelse börjar förföljelsen. Studien lyfter fram exempel som främst berör judiska och islamska grupper som på olika sätt trakasseras i Sverige.
Vad som inte nämns i rapporten men som utgör ett högst allvarligt hot mot religionsfriheten i Sverige är förföljelsen av de familjer som på grund av religiös övertygelse ifrågasätter det allmänna utbildningsväsendet. Kristna familjer hävdar först och främst utifrån Guds ord, men även i enlighet med flera olika internationellt antagna mänskliga rättigheter, sin rätt att avgöra vilken utbildning deras barn ska ha.
I strid mot dessa stadgar väljer dock svenska regeringen, under förespegling av att den svenska skolan är objektiv, att skärpa skollagen och försöker därigenom att totalförbjuda alla enskilda initiativ till alternativ undervisning som kan tänkas komma från föräldrar.

Höglandssjukhuset i Eksjö hade erbjudit den nyutbildade barnmorskan Ellinor Grimmark arbete. Men då Ellinor, som redan praktiserade på sjukhuset, förklarat att hon på grund av sin tro inte kunde utföra aborter drogs erbjudandet tillbaka.
Hon har nu i januari i år anmält sjukhuset till diskrimineringsombudsmannen för att få sin sak prövad. Sedan dess har hon även fått kalla handen av andra arbetsgivare. (Smålandsnytt)
Som bakgrund till detta kan nämnas att Europarådet så sent som 2010 röstade igenom en resolution som slår fast personers och organisationers rätt att följa sitt samvete i abortfrågan. Sverige har dock inte accepterat denna resolution utan har svarat med ett förslag från riksdagen 2011 att resolutionen borde rivas upp.
Sverige tar alltså tydlig ställning mot samvetsfriheten. /red

Ledare: Berno Vidén

På självaste Nobeldagen avkunnade Svea hovrätt en dom i en lång segdragen tvist orsakad av Gotlands kommun, där en omänskligt hårt drabbad familj står i fokus. Det handlar om Domenic som den 25 juni 2009 brutalt och våldsamt, mot alla gällande mänskliga rättigheter och lagar, separerades från sin familj. Familjen befann sig efter flera månaders noggrann planering ombord på ett flyg som skulle ta dem till mamma Annies hemland Indien. Det var sommarlov och Domenic hade länge sett fram emot att få åka och träffa alla sina kusiner och övrig indisk släkt och vänner.