Förföljelse

Text: Hans Lindelöw

Under tre dagar tog Svea hovrätt upp ett mål där Gotlands socialnämnd begär att vårdnaden om nu 11-årige Domenic ska överföras permanent till särskilt förordnad förmyndare. Gotlands tingsrätt avslog nämndens begäran och menade att föräldrarna Christer och Annie ska behålla vårdnaden om sin son. Domenic omhändertogs under mycket brutala och direkt olagliga omständigheter den 25 juni 2009 då hela familjen var på väg till mamma Annies hemland Indien. Ursprunglig orsak till omhändertagandet var att föräldrarna hemundervisade Domenic. Hans Lindelöw var med under rättegångens sista dag och ger här sina
reflektioner:

ROHUS - Riksföreningen för hemundervisning i Sverige skriver i ett pressmeddelande om hur ett dussintal svenska familjer de senaste två åren flytt Sverige undan hot om viten, socialanmälningar, socialutredningar och potentiella tvångsomhändertaganden. Viteshoten har dock hittills aldrig verkställts utan mest använts som ett sätt att tvinga familjen till underkastelse eller i exil.

Nu har dock en svensk kommun brutit detta förfaringssätt. Förutom att ha tvingat den hemundervisande familjen i exil så har man även aktivt jobbat på att få vitet till kronofogdemyndigheten för indrivning. I dagarna måste familjen med kort varsel betala 40 000 kr till Kronofogdemyndigheten.

Text: Berno Vidén

Frågan om hemundervisning har på ett dramatiskt sätt aktualiserats i och med att nya skollagen trädde i kraft för snart ett år sedan. En över hela världen framgångsrikt växande rörelse möter i Sverige på starkt motstånd och föräldrar som valt hemundervisning som skolform förföljs av myndigheterna. Redan har minst tolv familjer tvingats lämna landet under hot om repressalier i form av anmälningar till sociala myndigheter och dyra böter. I ett fall dömdes föräldrarna att betala inte mindre än 180 000 kronor i vitesföreläggande och hotades med ytterligare 100 000 kronor i böter för innevarande läsår. Familjen flydde och är idag bosatt utomlands.

Text: Berno Vidén

Förföljelse idag: Ett tiotal svenska familjer har under det senaste året jagats ut ur landet och ytterligare familjer är på väg att mot sin vilja tvingas gå i exil. Det handlar inte om brottslingar eller våldsamma personer som på grund av suspekt verksamhet tar till flykten. Familjerna är hederliga medborgare med stort engagemang för samhället. Dessa familjer har gått längre än vad folk i allmänhet gör då det gäller att prioritera barnen, för att ge dem en så god och harmonisk uppväxt som möjligt. Detta i ett samhälle där alltför många familjer kämpar mot psykisk ohälsa på grund av den stress som präglar vardagen. På grund av initiativrika steg jagas familjer av skolmyndigheter, de utreds av sociala myndigheter, hotas med höga böter och behandlas som brottslingar med förtäckta hot om barnomhändertaganden. Brottet består i att de i enlighet med mänskliga fri- och rättigheter valt att ge sina barn hemundervisning.

[]

Frågan om hemundervisning är brännaktuell och har idag ett starkt växande internationellt intresse. I Sverige väljer dock regeringen att gå en annan väg – den totalitära – genom att förbjuda denna väl beprövade alternativa form av undervisning. Följande text, tidigare publicerad i Midnattsropet nr 5-2008, är angelägen, varför vi väljer att ta med den i det här numret. /Berno Vidén

Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.