Rätten att stå utanför

Undervisning (1976)

Om statsbidrag och Guds fria församling

Maranataväckelsen har kännetecknats av kampen om rätten att få vara fri och oberoende. Maranataropet, ”du vår Herre kom”, förpliktigar det folk som väntar på Jesu snara tillkommelse att leva fria från de bojor som så lätt snärjer Guds barn in i en materialistisk livsstil. Arne Imsen ledde under de sista decennierna av 1900-talet Maranataväckelsen i den ideologiska kampen med skärpan av sin kunskap och sitt profetiska ämbete.

[]

Gör församlingen till ett idealsamhälle

Av Arne Imsen ur MR nr 14 1974

Det finns ett direkt samband mellan det nytestamentliga fattigdomsidealet och manifestationerna av Guds kraft
Genom de rapporter som nått oss om svält och hungersnöd i världen, förstår vi, att även vi mycket snart måste inrikta oss på en betydligt enklare livsstil. Och det redan nu, om vi skall kunna fungera under de allt knappare omständigheter, som vi kommer att tvingas in i. Vi vet vad som skall komma, ty vi lever före vår tid, vi har redan informerat oss om det i skriften! Vi måste räkna med att gå en helt annan väg än de flesta. I stället för att kräva en ökning av vår standard, måste vi vara beredda på att sänka den, för att kunna komma andra till hjälp. Hade de kristna i Skandinavien förstått att förverkliga detta, hade säkert missionssituationen varit annorlunda i stora delar av världen idag.
I sista delen av Apostlagärningarnas kapitel 2 talas det om att alla de som trodde höll sig tillsammans och hade allting gemensamt; det urkristna församlingsidealet. Den mentalitet som där synliggöres, är det enda som skulle kunna bryta igenom den materiella egoism så många idag är bundna utav. Om denna gemenskapstanke förverkligades, skulle detta ge oss nya och väldiga möjligheter att evangelisera. Ingenstädes i Nya testamentet möter vi heller manifestationen ifrån Gud så oerhört stark som i samband med förvaltningen av de materiella tingen. Vi behöver bara erinra oss, vad som hände med Ananias och Safira.

[]

Församlingen - ett idealsamhälle

Alla kategoriklyftor i församlingen måste bort, mellan svart och vit, hög och låg, ung och gammal. I annat fall förnekar vi Kristi försoningsverk. Men är vi ett i Kristus, måste väl också detta slå igenom i alla relationer? Har vi allt annat gemensamt, måste inte då även plånboken inkluderas?

Vi publicerar här ett referat från ett församlingsmöte 1974 (MR nr 14/1974) som en påminnelse om nödvändigheten av att ständigt söka församlingens urkristna ideal. Kontrasten till världskyrkornas storhet och makt blir total.

[]

Att vara i rörelse

Predikan av Arne Imsen från 1999

Vågrörelserna som sköljer över Sverige och andra länder uttrycker på ett mycket konkret och påtagligt sätt feminismen, vilken i sin tur har sin upprinnelse i katolicismen. Inte i katolska kyrkan, för det är något annat, men katolicismen. Dessa vågrörelser har nu gått ut över hela kristenheten.
Jorden är fylld av tegelstensbyggnader som kallas Guds hus. Alla har en väldig strävan. De har torn som reser sig högt upp, och vanligtvis kröns de av en tupp. Symboliken är tydlig, de försöker resa sig upp för att riktigt markera strävan mot höjderna - ett torn, två, tre torn. I alla fall torn som visar en inriktning. Men Gud vill att vi ska vara hans hus, uppbyggt med gudomligt material och sammanbundet av det himmelska murbruket.
Detta kan vi aldrig prestera, det är helt uteslutet, men vi kan ha hans löften som mål, så att löftena blir upplevelser. Det skrivna Ordet blir det upplevda ordet. Hur ska detta kunna gå till? Här är svaret: ”Låten eder alla uppfyllas av Anden … ” Låten - det är alltså fråga om viljan. Vill du bli uppfylld med Anden så finns alla möjligheter att bli det, men det går inte genom passivitet. Bibeln måste bli levande och hågen väckt, så att vi kan sätta oss i rörelse. Grundförutsättningen för att detta ska ske är att vi allesammans låter oss uppfyllas av den helige Ande.
Nästa bibelord är ett oerhört mönster för hur Gud förverkligar sina planer och för hur suverän han är. Han är fullständigt oberoende av våra händer, vår intelligens. Ändå vill han ha allt vi representerar för att bruka det i sin tjänst. Han har givit oss förebilder och ideal som vi måste tänka på och tillägna oss. Vi måste bli riktiga forskare, så att vi kan gräva fram hemligheten till hur detta kan förverkligas.

[]