Frälsningen

Appell av Tage Johansson

Det stora problemet för människor som vill leva som kristna, är att kristendomen är alldeles för mycket bara något man vill förstå intellektuellt.

Det står i bibeln att människans hjärta är illfundigt. Framför alla andra ting är hjärtat fördärvat och illfundigt. Men, ära vare Gud, han kan verkligen göra ett under i människans hjärta; ta ut stenhjärtat och sätta in ett hjärta av kött, står det i Bibeln. Detta är ett bildspråk. Vi måste förstå att Gud har en djupare metod än ett fysiskt ingrepp. Gud tar ut stenhjärtat och sätter in ett hjärta av kött. Ett hjärta som kan formas, ett hjärta som kan känna.
Det stora problemet, det som orsakade en sådan klyfta mellan Jesus och de skriftlärde, var att dessa aldrig nådde fram till andemeningen i Ordet, därför att de inte förstod mer än till huvudet. De hade kunskap i skrifterna, de kände till dem så grundligt, att Jesus sa till folket: Det de säger ska ni göra, men ni ska inte handla som de gör. Därför att de säger, men de gör inte. De hade aldrig insett att Gud måste få omskapa hjärtat hos människan, annars blir hon farlig för sin omgivning. Vi ser ju också att det var just fariséerna och de skriftlärde som ville få Jesus röjd ur vägen. Han var till anstöt för dem.
Det står så här i :Psalm 119:
-Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. (Ps 119:9-11)

Vittnesbörd av Ram Bahaclur Tamang

Ram Bahadur Tamang kommer från Nepal. Som barn lärde han sig leva som buddist och förblev den religionen trogen till dess han under en sjukdomstid för två år sedan fick möta Jesus till frälsning. Ram försökte sedan få bli döpt till Krsitus i sitt hemland, något som inte lyckades. I våras kom han i kontakt med Maranataförsamlingen i Stockholm genom ett torgmöte på Sergels torg. Kort därefter fick han möjligheten att gå dopets väg och begrava den gamla människan. Läs här en del av broder Rams vittnesbörd.

Vittnesbörd av Märta Berg

-Jag vill bli nyfrälst!Ja, det var vad den lilla pojken sa när det var dags för bönemöte med handpåläggning. Och nog har jag under livets olika skeden känt samma behov - käre gode Jesus, låt mig få ett sådant där nyfrälsningsmöte med dig!Nu har jag tittat på OS - längdskidåkning - och sett hur de starkaste och mest vältränade åkare plötsligt blivit, som kommentatorerna säger ”stum”.Man har åkt på samma sätt med samma utrustning, gjort som alla de andra med armar och ben, beteendet oförändrat, men funnit sig om-åkta av en eller flera och gått miste om medaljen. Och jag har tänkt. Att precis sådär blir det ibland. Många goda råd har jag hört genom åren, man ska läsa bibeln varje dag, man ska be oavlåtligen etc. Visst ska man det, men jag undrar ändå. Finns det någon som aldrig upplevt att man blir ”stum”?Finns det ett universalmedel mot den andliga stumheten? Kanske är den inte ens andlig fast vi upplever det så? Tänk om det är kroppen som inte fått den vila och den mat den behöver, eller de psykiska krafterna som tömts ut? Och så blir det grus i hela maskineriet.Oavsett vad som orsakar våra kraftbortfall, för de inträffar ju trots att vi gör allt det där man ska, så finns det chans att bli nyfrälst. Och jag tror det är nödvändigt att stumna ibland, kanske för att Herren ska få möjlighet att påminna oss om förnyelsen, hur viktig den är. Mannat var ruttet nästa dag, inte sant? Ny dag - ny nåd.För min del vill jag gärna bli nyfrälst - den här dagen.Golgata källa flödar!