Text: Gertrud Johansson

Frågan kom till profeten. Han var fullständigt passiv, nedbruten och hade inga idéer om vad som skulle kunna ske. Han hade kämpat hårt och stridit för Herren. Han hade konfronterat hela den samlade hopen av Baalsprofeter, vunnit seger och låtit döda dem alla. Han hade sett hur det efterlängtade regnet kom och hade sprungit i andlig glädjeyra och andlig kraft framför Ahab, konungens vagn. Sedan hade rekylen kommit i all sin kraft.

Appell av Gertrud Johansson

Den frågan är av allra största vikt för den som menar sig vara en kristen. Frågan kanske känns oförskämd. Såklart är Jesus min Herre, jag är ju kristen, det behöver man väl inte ens fråga om. Men jag vill ändå ta upp denna fråga. Vem är din Herre? Frågan har blivit så allvarlig för mig då jag återigen har läst slutet av Jesu bergspredikan.

Text: Gertrud Johansson

Paulus skriver till sin unge medarbetare och andlige son Timoteus. I sina två brev som är nedtecknade i Nya testamentet förmanar han honom på många sätt. Han varnar för kommande tider, svåra tider och ett avfall som skulle komma att ske. Detta gör Paulus för att förbereda sin unge medarbetare så att han skulle kunna bevaras och vara ett redskap åt Gud. Det gällde att bevara det rena Gudsordet från främmande läror och fåfängligt eller osunt tal. Det gällde att bevara en oskrymtad tro och förhålla sig rätt i Guds församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.

Bibelstudium av Gertrud Johansson

Den tid är här då vi behöver avskilja oss för Herren. Gud behöver ett folk, han behöver människor som är avskilda för hans räkning.

Jag vill dela med mig några tankar, som jag hoppas ska sporra oss att söka oss närmare Jesus. Tiden vi lever i är en tid av väldigt mycket förvirring. Det är mycket som rör sig; inte bara i världen, men också  i kristenheten. Det finns så många läror som kan leda människor fel. Jag upplever som aldrig förr att det är en tid då vi behöver avskilja oss för Herren. Gud behöver ett folk, han behöver människor som är avskilda för hans räkning.

Text: Gertrud Johansson

Till föräldrarna idag vill jag rikta dessa ord: Stå upp och gå ut till honom utanför lägret. Ta ansvaret för dina barn även om det kostar smälek, kamp mot myndigheter eller uppbrott från nuvarande tillvaro. Fortsätt kampen!

Under sommarkonferensen 2017 uppmärksammades i ett möte det faktum att Pilgrimsskolan har pågått i fyrtio år. Pilgrimsskolan är det samlande namnet på hemundervisning som föräldrar bedrivit under alla dessa år.

”Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.”
                    Psalm 139:13-16

Gertrud Johansson berättar om hur hennes man Tage fick Guds hjälp att komma hem en jul för många år sedan.
**
** Jag ska berätta om något som hände för ca sextio år sedan. Det handlar om Tage som i sin ungdom hade stor  håg för äventyr. Efter skolan som varade i sju år ville han ut i världen och se sig om. Redan som femtonåring sökte han sig ut på sjön och mönstrade på båtar som gick på Östersjön. Efter en tid ville han komma längre ut och mönstrade på en oljetanker som skulle neråt Persiska viken och andra platser. Bara en resa kunde vara flera månader. Tage tog avsked från mamma, pappa och sin äldre bror och gav sig iväg hemifrån strax före jul.  Men mamma Charlotta var inte glad. Hon kände en väldig oro och nöd för sin äventyrlige son. Julförberedelserna blev inte som de brukade och hon ville bara gråta åt alltihop. Till saken hör att vid den här tiden var ingen i familjen frälsta, men mamma Charlotta hade ändå en tro på Gud och brukade bedja ibland.  Någon dag före jul böjde hon sina knän vid sängen och göt ut sitt hjärtas nöd inför Honom som hör bön.

Bibelstudium: Gertrud Johansson

Jag utgår från Johannes, kapitel 17, där Jesus beder.

-Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. (v. 17)

Jag tror att den versen är en nyckel för oss om vi vill veta vad helgelse handlar om. Tidigare ber han:

- Ty de ord som du har gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och har verkligen förstått att jag har utgått från dig, och de tror att du har sänt mig. (v. 8)

Bibelstudium av Gertrud Johansson

V  i läser ur Judas brev :
- Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs broder, hälsar de kallade, dem som äro upptagna i Guds, Faderns kärlek och bevarade åt Jesus Kristus. Barmhärtighet och frid och kärlek föröke sig hos eder. Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.
Judas fann det nödvändigt att förmana församlingens syskon att kämpa. Så fortsätter han med att påminna om hur det är med människor. Svårigheterna och kampen handlar om att det kan komma sådana som på olika vis försöker förstöra och fördärva det som vi tagit emot. Det är en våldsam kamp. Den handlar just om att ”bevara”. Det är risken i vår tid att vi förlorar det vi fått. Meningen med vårt liv i församlingen är att Jesus ska bli synliggjord. Men det står ofta så många människor i vägen. Många representerar olika tankebyggnader eller villfarelser som angriper Guds verk.
Kampen består alltså i att hålla fast. Vi läser i Apg 2:42 om de som kommit till tro i den första församlingen:
- Och dessa höll fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
För att vi ska få något att haka fast minnet vid har jag ritat en figur. Det är en bild av ett bord. Ett bord behöver fyra ben. Har det bara tre eller två ben kan det inte stå stadigt. Det här bordets fyra ben representerar fyra viktiga ting. Det första är Bibeln – apostlarnas undervisning. Så kommer Brödragemenskapen, därefter Brödsbrytelsen och Bönen. Allt detta behöver vi hålla fast vid. Varför? Jo annars riskerar vi att bli bortförda av alla vindkast i tiden eller av andra krafter som vill dra oss ifrån detta. När det är lugnt och stilla kan man sitta på sin altan och njuta, men om det blåser orkanvindar finns det anledning att hålla sig fast av alla krafter för att bli kvar där man är. Det finns i våra dagar så mycket som riskerar att föra oss bort ifrån dessa viktiga grundpelare som församlingen hade och har att hålla sig till. Vi ska titta lite närmare på dessa pelare eller B:en.
Apostlarnas undervisning var det första som nämns, och det handlar om Guds ord. I första Timotierbrevet skriver Paulus:
- Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri… (1Tim 4:1-2)
Anden talade detta till Paulus och varnade för att sådana tider skulle komma, när man skulle hålla sig till villoläror. Därför behöver vi vara så befästa i Guds ord att vi inte kommer på fall. Vi kanske tycker att vi är det. Vi har lärt och hört så mycket så att vi kan det här. Vi tror att det inte är så viktigt att komma till bibelstudierna. Men det handlar också om gemenskap i att mottaga förkunnelsen och undervisningen i församlingen. Om vi inte ständigt påminns om Guds ord riskerar det att tona bort i våra liv och annat tar sig plats i vår tankevärld. Anden för fram i församlingen sådant Guds ord som för dagen är nödvändigt att påminnas om. Det spelar ingen roll om vi har varit frälsta i tjugo trettio eller fyrtio år, vi behöver ändå vara ständigt närvarande i våra samlingar. Vi behöver få ständig tillförsel av den andliga näringen. Guds ord är inte som ett platt schema utan det har bredd, längd, höjd och djup. Detta djup kan vi inte nå utan Guds Andes hjälp. I 1 Kor 2:12 - 13 står det:
 -Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud. Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.
Vi är födda på nytt till att vara andliga människor. Då har vi hjälp av Guds Ande att förstå vad som blivit oss skänkt av honom. Detta är så nödvändigt. Människor kan annars komma med Guds ord och tycka att de har koll på allting men i själva verket missa alltihop. Så gjorde exempelvis fariseerna. De hade Guds ord, men de hade inte Jesus. De hade inte livet. De hade bara död teori. Den som bara har död teori blir farlig för Guds verk. Genom undervisningen i församlingen för Guds Ande fram den färska och nya näring jag behöver dagligen, det levande Gudsordet för vår andliga tillväxt. Låt oss hålla fast vid våra bibelstudier genom att närvara så långt vi bara har fysisk möjlighet att göra det. Då kan vi vara med och föda fram det andliga budskap som vi alla behöver i församlingen. Människorna behöver se Jesus och förnimma att han är där i oss. Han kom med nåden och sanningen och genom oss kan han bli synliggjord. Vi får inte släppa taget om samlingarna, där vi tillsammans lyssnar till Guds ord. Detta är så konkret. Låt oss hålla fast!
 Nästa punkt är brödragemenskapen. Vi läser i 1Pet 2:4 - 5:
- Och kommen till honom den levande stenen,som väl av människor är förkastad, men inför Gud är utvald och dyrbar; och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga inför Gud
 Och längre fram läser vi
- I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus. (v 9)
Brödragemenskapen är en oerhörd tanke från Gud. Den är Guds plan för den kristne. Väldigt många kristna ger upp redan i farstun vid det här. Det handlar ju om ett bygge, men många tänker att det här går inte. Om man ser ett bygge som påbörjats är det ju väldigt rörigt där. Så är det inte innan man börjat med bygget, men sedan man satt igång blir det svårt att se framför sig det färdiga resultatet. Det ser ofta kaotiskt ut. När man kommer ny in i ett sammanhang där ett församlingsbygge är igång kan man tänka: Vad är detta för något? Vilken röra! Man upptäcker fel och brister hos varandra, och så frestas man tänka att: Här kan man inte vara, jag sticker och håller mig för mig själv. Men vi måste komma ihåg att vi är människor som ska byggas upp tillsammans. Jag är säker på att även de första kristna upplevde det här. De var med om det som sker när många ska vara tillsammans. Om man ses bara ett par tre timmar i veckan kan man putsa upp sitt ansikte och vara fin och vänlig tillsammans med de andra, men då ser man aldrig de dåliga sidorna hos varandra, sidor som vi alla har men helst inte visar. Men är vi tillsammans dagligen i arbete och liv så kan vi inte i längden förställa oss. Guds verk med oss har ju en början och en fortsättning. En utveckling och tillväxt ska ske. I 1 Kor 3 står det: ”Jag kunde inte tala till er, mina bröder, såsom till andliga människor… ” Var de inte födda på nytt då? Jodå det var de, Paulus fortsätter ….utan måste tala till er såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu är barn i Kristus. Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrog ni då ännu icke. Ja icke ens nu fördragen I det eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, vandren I icke då på vanligt människosätt?
Där fanns alltså avund och kiv. Men sådant skall väl inte finnas i Guds församling? Nej, men det fanns för de var ännu barn i Kristus. En del växer fort andligen och blir ynglingar och vuxna, andra är barn länge.
Denna utveckling går olika fort hos oss. Men vi ska inte döma varandra utan ha fördrag och älska varandra. Vi kan bedja för varandra och ibland förmana varandra i saktmods Ande. De som vi tycker att vi har problem med kommer att utvecklas och vi är pliktiga att älska så som Jesus gör. Brödragemenskapen är oerhört viktig. Den gör att vi kan utvecklas och slipas mot varandra. I den dagliga gemenskapen kan vi också upptäcka fel och brister hos oss själva som vi inte förut visste att de fanns. Då får vi gå till Jesus och be att hans liv får allt mer utrymme i oss så människorna kan förnimma att han bor i oss. Det finns krafter som vill skingra oss åt alla håll, så låt oss stadigt hålla fast vid gemenskapen som är Guds vilja med oss. Gud vill att hans mångfaldiga nåd och visdom ska bli synlig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen. I den mänskliga naturen finns inga möjligheter att bygga upp en sådan gemenskap. Men du och jag har tillgång till den Helige Ande och därigenom kan vi växa upp till ett tempel där Han kan uppenbara sig. O måtte det ske!
 Därefter kommer brödsbrytelsen. I 1 Kor 10:16 - 17 står det:
- Välsignelsens kalk över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet som vi bryta,är icke det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi vår del av detta ena bröd.
 Dessa verser visade mig på en sida av brödsbrytelsen som jag inte förut förstått. Är inte brödsbrytelsen en enorm demonstration av den delaktighet vi alla har av Jesu verk på Golgata. Vi har alla del i hans död och uppståndelse. Vi har alla del i hans blod som renar oss. Är det inte en enorm gemenskap av ett alldeles särskilt slag? Är det inte då oerhört viktigt att vi håller fast vid detta, så vi kan förkunna hans död till dess att han kommer? Om vi sen läser nästa kapitel står det:
- När I alltså kommer tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, så får den ene hungra medan den andre får för mycket. Haven I då icke edra hem där I kunnen äta och dricka? Eller är det så att i förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas,som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej i detta stycke prisar jag eder icke. (1 Kor 11:21 - 22)
Så fruktansvärt! Att ingen Herrens måltid kunde hållas. Detta visar också att det här handlar om en delaktighet som borde visa sig i det rent praktiska. Att vi delar allt med varandra, och att vi inte har olika nivåer i församlingen, där somliga får känna sig mindre värda än andra, medan några får känna sig högre och finare i förhållande till de övriga. I Guds församling är alla lemmar lika mycket värda, alla är lika dyrbara inför Gud. Då kan inte du och jag genom vårt beteende visa att vi föraktar någon del av församlingen, lemmarna i kroppen. I en sann upprättad gemenskap där vi har rätt syn på varandra visar brödsbrytelsen på ett mäktigt sätt inför furstarna och makterna i himlarymderna den gemenskap vi har, och den delaktighet vi äger i Jesu verk på Golgata. Jag tror att många inte inser eller fattar vad brödsbrytelsen betyder. Därför kanske vi ringaktar den sidan i vår gemenskap Vi får inte tro att brödsbrytelsen inte är viktig, så att det inte spelar någon roll om vi är närvarande eller inte. Nej, låt oss hålla fast även vid denna så viktiga demonstration av delaktighet
 Sista benet av bordet är Bönen. Vi läser i Apostlagärningarna om att församlingen ropade och bad endräktigt till Gud. I fjärde kapitlet talas om när Petrus och Johannes just blivit frisläppta ur fängelset och de fick höra om vad de äldste och översteprästerna sagt, då bad församlingen och där läser vi :
- När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voro församlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och de förkunnade Guds ord med frimodighet. Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ. (Apg 4:31 - 32)
Tänk vilken gemenskap i bönen så att när de endräktigt ropade var det som en bön som steg upp inför Gud liksom en helig rökelse. Marken skakades där de var. Så mäktig var denna bön. Det är så viktigt att vi i vår kamp kan vara uthålliga i bön. Bedjen oavlåtligen står det ju. Vi tänker att vi har vårt personliga böneliv och att det räcker väl. Visst är det viktigt med vår enskilda bönegemenskap med Gud, kammarens bön. Det handlar om att bedja utan att skylta med detta inför människorna så att de ser din fromhet. Detta är något vi inte ska visa upp såsom fariseerna gjorde. De stod gärna i gathörnen för att bli sedda, men då är motivet fullständigt fel. Vårt inre böneliv är det sätt varpå vi kan vara ständigt bedjande, men det står att de höll fast vid bönerna. Jag tror att det handlar om deras bönesamlingar. Vi kan tänka att idag är det ”bara” bön så då går jag inte på mötet för det är inte så viktigt. Men dessa möten är lika viktiga som andra samlingar. Vi kommer tillsammans för att bedja i endräkt. Någon beder högt och vi kan säga amen till den bönen. Då stiger denna bön upp från hela skaran. Då blir det en sådan mäktig bön som vi läste om i Apostlagärningarna. En bön som kan skaka både himmel och jord. En bön som kan röra Guds hjärta. Där kan vi ta upp våra gemensamma böneämnen. Vi kan bedja om att bevaras från alla onda influenser och behålla ett rent och klart budskap.
 I 2 kor 10:3 - 6 läser vi:
-Ty fastän vi vandra efter köttet föra vi dock icke en strid efter köttet. Våra stridsvapen äro nämligen så mäktiga inför Gud att de kunna bryta ned fästen. Ja vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.
Människor skapar så lätt alla möjliga tankebyggnader som står emot kunskapen om Gud. Det är det som blir fästen. Tankefunder och idéer om allt möjligt i Guds verk kan hindra. Men våra stridsvapen är mäktiga. Vi kan bedja och vinna seger så att Guds ord mäktigt bryter igenom och visar sin makt och kraft. Hans verk blir synliggjort inför både människor och furstarna och väldigheterna i himlarymderna. Hans mångfaldiga nåd och visdom blir synliggjord i församlingen. Må detta ske. Men då måste vi hålla fast vid de hörnpelare vi här visat på. Då kan vi stå stadigt och fast i tidens alla vindkast och krafter som står oss emot. Det är Bibeln, Brödragemenskapen, Brödsbrytelsen och Bönerna som kan bli våra fasta punkter som vi kan hålla oss till. Då kan ingenting hindra oss att vinna seger i tidens kamp. Amen!

Vittnesbörd Gertrud Johansson

Jag har läst i Uppenbarelseboken. Det kan kanske vara svårt att förstå den många gånger, men det var några versar där jag blev så välsignad av. Om man läser sändebreven till församlingarna först, kommer man sedan till fjärde kapitlet och läser där:

-Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: ”Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.” I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen. (Upp 4:1-2)

Vittnesbörd av Gertrud Johansson från möte i Skellefteå

Jag känner er inte och vet inte vad ni har för behov, men en sak vet jag: Gud älskar varje människa. Han har en plan, en väg, en tanke för varje människa på den här jorden. En del av er har mött Jesus och vet vem han är. Men kanske någon finns som inte känner Jesus. Vi som vittnar om honom är här för att de människor som hör oss ska få lära känna Jesus, det är det viktigaste för varje människa. Och vi som redan har mött honom, vi behöver lära känna honom ännu mer och komma vidare i tjänst på ett bättre sätt. Det gäller för dig och mig att komma in i Guds plan för oss.

Vittnesbörd av Gertrud Johansson
**
**

Den här världens furste försöker få oss tillbaka in i all den där smutsen som vi lämnade då vi blev frälsta. Vi ska gå en annan väg, leva ett annat liv. Vi har ett annat mål, en annan önskan och längtan i vårt liv, att förverkliga något helt nytt, med evighetsvärde.

Nu för tiden hör man i kristenheten förkunnelse om, att när man blivit frälst kan man fortsätta sitt liv som det var förut, och så har man frälsningen som en sockertopp på livet. Det där stämmer inte. Vårt liv är radikalt förändrat efter frälsningen; vi har blivit omvända och går en annan väg. Det innebär en stor och radikal förändring i våra liv. Annars är det ingen sann frälsning och omvändelse. Vi måste lära oss förstå och genomskåda när vi hör en sådan förkunnelse. Gud är den som har berett frälsning för oss, han har gett oss Jesus. Jesus har gett oss nytt liv. Vi har fått ett hopp, ett evigt liv. Det är så värdefullt, stort och fantastiskt, och nu får vi vandra som visa människor,  på ett sätt så att vi verkligen tar vara på det liv som vi har fått. Det  kan gå illa om vi inte förstår dessa ting. Då kan vi bli bedragna av den här världens furste, som försöker få oss tillbaka in i all den där smutsen som vi lämnade då vi blev frälsta. Vi ska gå en annan väg, leva ett annat liv. Vi har ett annat mål, en annan önskan och längtan i vårt liv att förverkliga något helt nytt, något som är av evighetsvärde. Vi ska inte låta oss bedragas att fortsätta med det smutsiga som man sysslar med i världen.

Vittnesbörd av Gertrud Johansson

Vi har talat om att Andens nya liv måste få flöda igenom oss. Vi måste låta Andens nya liv få ta gestalt i oss; låta oss bäddas ner i jorden för att det nya livet ska spira. Det är så viktigt. En rad från en sångvers kom till mig: ”Lägg dig med din gåva uti Jesu hand”. Var och en av oss har fått gåvor genom den helige Ande. Lägg dig med din gåva i Jesu hand, så du kan bli använd och brukad av honom.

Gertrud Johansson rapporterar från sommarens tältmöten

“Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning…” Jes. 52:7

Med stor glädje och tacksamhet kan vi nu se tillbaka på sommaren. Genom Guds nåd har vi fått vara med om att sprida evangelii budskap på många platser.
Pilgrimsfolket i Norge startade med tältmöten, först i Trondheim i juni, och så i Kristiansand i början av juli. Flera från Maranataförsamlingen i Stockholm åkte dit för att hjälpa till. Många norrmän och turister från andra länder nåddes av det välsignade budskapet om frälsning.
Sommarens konferens med temat “Ett jubelår från Herren Maranata”, följde sedan, med tältet uppsatt vid vårt missionscenter i Bromma. Orden blir så fattiga när man vill beskriva hur det är när syskonen samlas, återses och blir förnyade i koncentration kring Guds ord. Från Pilgrimsfolket kom en hel skara och vi fick höra Michael Hafsahl och Paulus Eliasson predika och undervisa. Direkt från Rumänien kom JanEgil Hafsahl och han undervisade om jubelåret med utgångspunkt i Luk.4:18-19. Han tog upp om vad vi har, vad vi är och vad vi får i Jesus, som är vårt jubelår. Många besökte mötena. Många vittnade, sjöng och berikade dessa dagar. Budskapet gav oss både ljuvlighet och skärpa med påminnelsen om att tiden är kort och dyrbar.
I början på augusti var det dags för tältmöten på Youngstorvet mitt i Oslo. Pigrimsfolket inbjöd och vi reste dit så många vi kunde. Själv kom jag fram dit på fredagskvällen när mötet nyss hade börjat. En jublande glädje fyllde mig när jag fick höra sången strömma ut över torget. Tänk att få sjunga och vittna högljutt om Jesus mitt ibland stressade och slitna storstadsmänniskor. Även på torgmötena var den upplevelsen så påtaglig. En ton från himmelen med ett budskap om hopp och frid, fick under ett par timmar tillfälle att nå in i hjärtana.
Bara ett par dagar senare reste vi vårt tält i Rålambshovsparken i Stockholm. Fem kvällar hade vi möten och tältet fylldes av människor som fick möta Gud genom förkunnelse, sång och vittnesbörd. En grupp från syskonen i Norge slöt upp och delade med sig. Det var Michael, Paulus Jörgen, Samuel, Elisabeth och Camilla för att nämna några av dessa.
Yngve Stenfelt från Köpenhamn, som med sin fru Marie gästade oss, predikade mäktigt och inspirerat om de förlorade sönerna. Den ene som hade förslösat sitt arv långt borta och den andre som arbetat och släpat hemma, men som ändå var så långt från sin fader, de behövde båda ett möte med honom.
Berno Viden som var hemma i Sverige ett par veckor, var med och predikade vid flera tillfällen, bl.a.om att komma in i Guds plan med sitt liv och att ha en sann bild av den korsfäste Jesus, att äga liv i honom.
Många greps och begärde förbön i dessa mötena. Vid torgmötena delades massor av traktater ut i vimlet, och sången vittnade om en helt annan värld av frid och ljus. Man kunde förnimma vad Jesus upplevde när han ömkade sig över folkskarorna som var som får utan herde.
Om detta var den sista sommaren innan Jesus kommer så fick i alla fall några höra om honom och en chans att ta emot. Bara Gud kan veta verkningarna av det evangelium som har gått ut denna sommar. Vi kan bara ödmjukt tacka honom för att vi fått vara med som redskap i hans hand och bedja för dem som nåddes. Själv gav han oss uppmaningen att bedja om fler arbetare till den myckna skörden och det ska vi verkligen göra denna höst som vi nu går in i. Där kan alla vara med. Låt oss kämpa trons goda strid till dess han kommer.

Vittnesbörd av Gertrud Johansson
**
**

**Jesus ska komma, säger vi som är kristna. Vi tror som det står att han ska komma och hämta de sina, de som hör honom till. Du kan få komma med i den skaran som ”hör honom till”, för det står att var och en som tog emot honom, gav han makt att bli Guds barn. Det gäller för var och en som tar emot honom. Du måste lyssna till evangelium som förmedlas till dig. Evangelium betyder ett glatt budskap, ett budskap om att det finns frälsning. Jesus har redan berett den frälsning du behöver för att bli född på nytt och tillhöra honom. 
Det finns en sång med ett fantastiskt budskap som jag skulle vilja läsa för dig. Det handlar om att du kan få så oerhört nära kontakt med Jesus, så att du kan tala med honom varje dag. Du kan ha en förtrolig kontakt med Jesus, så att han hjälper dig, minut för minut, stund för stund varje dag.
Det står så här:

Gertrud Johansson:

Jag upplevde det oerhört att få höra undervisningen om församlingen, vad en församling konkret är för något. Förut var det bara fråga om möten, men i undervisningen togs här upp att församlingsliv är något mycket mer. Det innefattar så mycket mer i mitt liv. Utifrån Guds Rike ska man välja sitt sätt att leva, hur man ska bo, försörja sig, leva sitt familjeliv och ställa sig till allt i samhället. Gudsordet “sök först efter Guds rike och hans rättfärdighet” fick plötsligt en verklig betydelse. Under sjuttiotalet togs allt detta upp i undervisningen, och detta har format hela mitt liv efter det.

Bibelstudium Gertrud Johansson

Vi har på senaste tiden tagit upp hur viktigt det är med ett uppbrott för att komma i tjänst för Guds Rike. Jag hoppas att den helige Ande får levandegöra det jag nu vill säga. Det är ett så stort ämne. Jag vill fortsätta tala om just detta.
När en människa blir född på nytt, föds hon in i Guds Rike. Varje människa är kallad till helöverlåtelse. Då handlar det om att sätta sig i rörelse och ta emot ordet. Inte bara till frälsning och pånyttfödelse, men till efterföljelse. Det är många kristna som inte förstår detta, för man är så fast i mönster och traditioner. Man förstår inte att det finns något att gå in i som är mycket större, mycket mer än att leva som människor i allmänhet. Men jag tror att det handlar om ett praktiskt ställningstagande, ett uppbrott från det man levde i förut, och gå in i något helt nytt, med nya förutsättningar och med en ny utgångspunkt leva och verka för Jesus.
Vi ska läsa litet om detta, först i Filipperbrevet. Paulus skrev detta brev ganska sent. Det var det tionde brevet i kronologisk ordning han skrev och då satt han i fängelse. Han hälsar ”alla de heliga i Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med församlingsföreståndare och församlingstjänare”.
De heliga. Helig betyder att vara uttagen, utkallad, avskild. Man är avskild från världen, från det orena för att helgas till att syssla med det som är Guds och att tjäna Gud i hans rike. De heliga. Så skriver han:
-Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder, i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder alla. Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu, haven deltagit i arbetet för evangelium. Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag. (Fil 1:3-6)
Han tackade Gud därför att de hade deltagit i arbetet för evangelium. Allt ifrån första dagen satte de igång att arbeta för evangelium.

Gertrud Johansson rapporterar från skolungdomsveckan i Norge

Efter en lång bilresa genom Norges vackra dalgångar strävade bilarna uppåt, uppåt, uppåt.
-OH,vad högt! är vi inte framme och uppe snart? undrade vi. Jodå, till slut låg platsen, där Jotunfjell leirskole håller till, framför oss.“Raubergstulen” heter den egentligen, där Pilgrimsfolket detta år anordnat skolungdomsvecka.Vilket ställe! Där hade förr en fäbodvall legat, nu var där byggt ett fint fjällhotell med gott om plats för oss alla, ett sextiotal förväntansfulla barn, ungdomar och vuxna. Där var så oerhört vackert med snöklädda mäktiga fjälltoppar åt alla håll.Vi var ovanför trädgränsen. Luften var ren och klar, stillheten mycket påtaglig för oss stressade storstadsbor. På sena kvällen kunde man gå ut och se på en storslagen stjärnhimmel.Vilken mäktig Gud vi har!

Appell av Gertrud Johansson

Jag är väldigt tacksam för denna konferens. Jag har upplevt det rikt. Vi har hört väldigt mycket allvarliga gudsord till oss. Jag har tänkt på ett kapitel i första Krönikebokens tolfte kapitel. Där står det om den tid kung David var smord till konung, men han fick vara i flykt på grund av kung Saul.

-Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis’ son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget. De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder …

Appell av Gertrud Johansson

Jag vill läsa ur Kolosserbrevet, där Paulus skriver:

-Jag vill nämligen, att I skolen veta, vilken kamp jag har att utstå för eder och för församlingen i Laodicea och för alla de andra som icke personligen hava sett mitt ansikte. -Ty jag önskar, att deras hjärtan skola få hugnad, därigenom att de slutas tillsammans i kärlek och komma till en full förståndsvisshets hela rikedom, till en rätt kunskap om Guds hemlighet, vilken är Kristus; ty i honom finnas visdomens och kunskapens alla skatter fördolda. -Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. Ty om jag ock till kroppen är frånvarande, så är jag dock i anden hos eder och gläder mig, när jag ser den ordning, som råder bland eder, och när jag ser fastheten i eder tro på Kristus. Såsom I nu haven mottagit Kristus Jesus, Herren, så vandren i honom och varen rotade i honom och låten eder uppbyggas i honom och befästas i tron, i enlighet med den undervisning I haven fått, och överflöden i tacksägelse. -Sen till, att ingen får bortföra eder såsom ett segerbyte genom sin tomma och bedrägliga ”vishetslära”, i det att han åberopar fäderneärvda människomeningar och håller sig till världens ”makter” och icke till Kristus. -Ty i honom bor gudomens hela fullhet lekamligen, och i honom haven I blivit delaktiga av den fullheten, i honom som är huvudet för alla andevärldens furstar och väldigheter. (Kol 2:1-10)