Gunnar-Eklund-Margareta-Eklund

Toro ligger i västra Uganda. Denna del av lan- det har i årtionden hållits bundet av katolicis- men. Den engelska kyrkan har även haft verk- samhet där sedan sekelskiftet. Dessa missioner

har utfört ett omfattande socialt arbete. Skolor och sjukhus har byggts och mycket har gjorts

i den barmhärtige samaritens anda. Det har bi- dragit till att de infödda har fått en bättre häl- sovård. De som förr gick till trolldoktorn går nu- mera till missionssjukhuset. De väntande möd- rarna får en god vård och kan föda sina barn

• Det är fyra veckor kvar tills vi skall åka hem, sade Margareta till mig, då jag sent en kväll återvände från en lång resa i västra Uganda, nämligen

från Torofältet, som vi har be- arbetat sedan två år tillbaka.

Resan hade varit både givande och arbetsam. Jag hade besökt sex församlingar och skulle

gärna besökt många fler eme- dan det var mitt sista besök

Högintressant brev från missionärerna Eklunds

Ja, nu är påsken ett minne blott. För oss som

var med på mötena i Kampala ett härligt, un- derbart sådant. Det var ingen rofylld helg. Vi

hade möten varje dag - två eller tre långa möten.

Långfredagen hade vi två möten - förmid- dagsmötet varade i fyra timmar. Vi fick då bedja

med flera hedningar som var inom hörhåll för första gången. På lördagen hade vi en bråd dag. Vi arbetade från det solen gick upp till klockan tjugo på kvällen. Det var många praktiska detaljer vi skulle hjälpa till med. På söndagen skulle vi ha fest för över 600 personer. Redan klockan sex skulle vi ha vårt första möte då Gunnar skulle predika. Vi kom väldigt sent i säng, ty våra kollegor från Amerika hade kommit hem till Afrika efter en viloperiod. Redan klockan fem på morgonen väcktes vi av sång, trummors dån och trumpeters smattrande och folk sjöng ute på gatan: “Han är uppstånden, graven är tom, Han lever … " Vi hade en stor skara samlad till vårt tidiga möte. Sedan hade vi nästa möte klockan elva, då tältet var överfullt så att människorna sutto långt ute på gräsmattan. Vi var drygt sexhundra samlade och det var ett jubelmöte utan all like. Vi fick lyssna till flera underbara vittnesbörd

Utdrag ur missions brev från Eklunds. FRAN MISSIONEN I AFRIKA Kampala den 11/2 1965. Kära församlingen i Örebro.

Här en hälsning från vårt ar- bete. Jag önskar Ni nu kunde

se en liten glimt av vad vi hål- ler på med. Det skulle helt sä- kert vara till stor inspiration

för alla missionens vänner. Vi hade just i går möte med flera

Mombasa den 1 juni 1962

Kära vänner i Örebro fria för- samling.

Guds underhara frid. Hjärtligt tack för den senasbe tidningen av Midnattsropet. Det är alltid l,ilm uppmuntrande och intressant att s’e, vad ‘som händer därhemma och vad Gud gör ibland Eder. Vi mår allesammans bra, efter en del svårighet’er ‘Som vi har haft att kämpa, med. Margaretha har

repat sig mycket bra ,sedan poj- kens födelse, och den liUe som är

Nu har ni fått vänta ganska

länge på en rapport från arbets- fältet härnere och från BiJbelsko- Ian, som hölls här i Mombasa från

den 16 januari till den 11 februari.

Vi ar mycket glada och tack- samma till Herren, för vad han

gav oss under denna tid. Många var även de praktiska problem

som måste lösas för att program- met skulle kunna genomföras för

Matteus 28:20. Det stora löfte som Herren Jesus gav i missionsbefallningen

har vi i sanning fått uppleva un- der det år som gått.

Denna årsrapport vill tala om för Eder vad som · har uträttats

och vunnits i kraft av Jesu löf- tesord.

Arbetet har bedrivits målmed- vetet och intensivt. Evangelisterna

har möten varje dag förutom

måndag. Dessutom går de på hus- besök så ofta de kan.

Kära vänner i församlingen Guds frid Allra först ett varmt tack för pengarna, soOm kom för ganska länge sedan. Det är glädjande att ni är trogna vid trossen, om vi nu

skall kalla det så, Må Gud välsig- na varje glad givare.

Vi är glada och tacksamma över

förtroendet ni givit o,ss, då ni sän- de oss åstad till detta land. Gud

FRÅN KENYA: I dag är det söndag och vi har varit på möte förstås. Vi var på en plats, som heter Majengo. Där

finns det en församling på om- kring 200 medlemmar. Det är cir- ka 3 sv. mil norr om Mombasa.

Vi färdas ju i bil och den är vi

mycket glada för eftersom kom- munikationerna är mycket dåliga

“Se, här är jag, sänd mig!”

Redan i tidiga år aven män­ niskas liv uppstår den stora frågan om vilket yrke man är mest läm­ pad för. I våra dagar läggs det ner mycket arbete för att vägleda de unga. Goda råd är av stor bety­ delse om man skall lyckas som människa i det moderna samhället.

Det står ett ord i Bibeln som har hjälpt mig under mina pojkår. Mina föräldrar tillämpade det. Så här står det: “Vänj den unge vid den väg han skall gå, så viker han ej därifrån när han blir gammal.” Ordsp. 22: 6.