Undervisning av Hans Lindelöw

-Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus; men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem som icke hörsamma Guds evangelium? Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, ”huru skall det då gå den ogudaktige och syndaren”?

(1 Petr 4:17-18)

Dessa två verser talar om domen och att den begynner på Guds hus. Vi kan i historien se exempel på hur detta har gått till och vad det har inneburit. Gamla Testamentet erbjuder flera exempel där vi tydligt och klart ser hur det går till när domen begynner på Guds hus.Varför begynner domen på Guds hus, vad ligger överhuvudtaget i begreppet ”domen”? Vi går till första Samuelsboken, och ser där att det som hade skett på den tiden var ett väldigt förfall just i Guds hus. Ett påtagligt avfall beskrivs i andra kapitlet. Man anar när man läser tidigare böcker i bibeln att även om det inte så konkret steg för steg beskrivs vad som skedde där, så är det ändå påtagligt, exempelvis i Domarboken, hur Guds hus är frånvarande. Det finns knappast något exempel på att tabernaklet och allt det som beskrivs i Moseböckerna får så mycket utrymme. Vi tänker på hur mycket utrymme som ges åt berättelsen om hur tabernaklet överlämnas och sedan också upprättas. I andra, tredje, fjärde och femte Moseböckerna ägnas en hel del utrymme åt detta som alltså är det gammeltestamentliga uttrycket och manifestationen av Guds hus, men i Domarboken nämns det inte. Det liksom försvinner ur historien, och det verkar inte som prästerna spelar någon större roll. De präster som förekommer verkar vara ganska slarviga och ansvarslösa typer, nästan håglösa, utan minsta tecken på att de fattat eller förnummit vad det är att vara en Herrens tjänare. Förfallet beskrivs i första Samuelsboken. Det fanns ett rofferi, då prästerna roffade åt sig själva vad som frambars, vad som offrades. Det var ett slarv med livsstilen och det står så här:

Undervisning av Hans Lindelöw

När den kristna församlingen föddes så skedde det något stort i Jerusalem - apostlagärningarna berättar om denna händelse. Aposteln som predikade påminde om vad en profet hade sagt: -…över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande och de skall profetera. (Joel 2:18)De skulle profetera, inte profitera. Det är skillnad. Är det detta som är skillnaden mellan den tidens kristna och mycket religion av både tidigare och senare datum?Den församlingen hade direktkontakt med Herren Jesus, och det var deras stora glädje - och tacksägelseämne. Och den kontakten borde inte upphöra, den borde faktiskt finnas bland de kristna än idag. Det är vad evangelium innebär. Jesus Kristus säger: -Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma. (Matt. 24:14)Det står i Ef 1:9, vad Gud har tänkt, det står om ett: -…beslut, som han efter sitt behag fattat inom sig själv, om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd. Det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finns i himmelen och på jorden. I Kristus. Detta är så oerhört - tänk, allt i himmelen och på jorden. Vi kan inte räkna alltsammans, vi kan inte mäta det.Det är många ting, många naturfenomen som är så stora, så sammansatta, så oerhörda. Djur, natur, hav, klippor. Allt sammanfattas i en människa som Gud har ställt fram. Allt sammanfattas i honom, i Kristus, den korsfäste. När han dog på korset var det universums skapare som lät sin egen avbild, sin egen Son dö, för att han skulle försona allt med sig. Församlingen har ju till uppgift att vittna om honom. Därför blir församlingens erfarenheter inte så lätt att förstå. Församlingen måste på något sätt gå ned på djupet av förödmjukelser och lidanden i världen men där också uppleva och erfara det här att i Kristus är allting sammanfattat. Finna denna oerhörda, sammanhållande kraft. Detta tecken, detta namn: Jesu Kristi namn.Därför kan varenda människosjäl som åkallar detta namn på ett alldeles särskilt sätt få tag i nycklar, oerhörda nycklar som finns i Jesu namn. Nycklar till frälsning, nycklar till kunskap, nycklar till evigt liv. Låt oss be Gud om hjälp i dessa dagar. Vi ser hur det drar ihop sig. Det är inte lång tid kvar.Jag tänkte på det när jag läste om dessa väldigt, nästan febriga, famlande fredsförsöken man gör i Mellanöstern för att försöka få situationen där att bli något så när dräglig. Det här och mycket annat talar om spänningen i tiden inför att Jesus kommer - Maranata!Då gäller det att vi är förberedda. För att se honom då, när han kommer, vid hans tillkommelse - det kan vi inte vidare göra. Den härligheten går inte se. Det står så här i Uppenbarelsebokens 1:7 -Se, Han kommer med skyarna. Och allas ögon ska se honom, ja ock deras som stungit honom. Och alla släkter på jorden ska jämra sig vid hans åsyn. De ska jämra sig! Det kommer alltså inte att vara glädje, det kommer att vara en plåga att se honom för människor som vant sig vid ett liv i mörker. Men församlingen har till uppgift att förbereda sig och förbereda andra i görligaste mån på denna händelse. Därför är det så allvarligt det här som Jesus sa till rådsherren som kom till honom just på natten och ställde frågor till honom. Jesus sa att om en människa inte blir född på nytt så kan hon inte se Guds rike. Vilken gåva denna frälsning!

Analys av Hans Lindelöw

- ett franskt rättsfall som hotas att dränkas i det allmänna informationsflödet. Appellationsdomstolen i Douai avkunnade i slutet av januari en mycket alarmerande dom vilken kan komma att spela en avgörande roll för den vidare utvecklingen inom EU när det gäller rättsläget för dem som uttalar sig avvisande till homosexualiteten. Förändringen kring juridiken på det området i vårt land har blivit orsak till att föra en pingstpastor i Borgholm, Åke Green, och en bloggredaktör i Stenungssund, Leif Liljeström, inför rätta.Även i Frankrike har lagar förändrats i samma riktning som i vårt land.En riksdagsledamot och lärare i Frankrike, Cristian Vanneste, uttalade sig för en lokal tidning i början av år 2005, några veckor efter den nya lagen mot homofobi i Frankrike. Han sade då bl.a: -Homosexualiteten utgör ett hot mot mänskligheten. Jag har inte sagt att homosexualiteten är farlig, jag har sagt att den står lägre än heterosexualiteten. Om den utövar påtryckningar universellt, så kommer den att utgöra en fara för mänsklighetens överlevnad. För mig är de homosexuellas beteende ett sekteristiskt beteende. För detta blev han anmäld. För detta dömdes han också den 26 januari 2006 till att betala 10.000 euro i böter av en domstol i Lille (tribunal correctionnel de Lille). Dessa böter skulle fördelas som skadestånd till tre franska organisationer för homosexuella. Vanneste överklagade, och saken behandlades av en högre rätt, en appellationsdomstol i Douai, 12 december 2006. Under tiden detta på något vis har eskalerat har det skett ett och annat. Vanneste har bl.a. blivit intervjuad i TV och har då spetsat till sina uttalanden. I våras sade han i en TV-sändning: -De homosexuella kan liknas vid de röda khmererna. Och efter att ha åberopat sin katolska övertygelse och den familjesyn som han fann i den, sade han: -De homosexuellas beteende är klart kaotiskt. Jag är helt främmande för den homosexuella rörelsen, som utgör en rörelse av intellektuella terrorister . Vid ett annat tillfälle samtalade han med företrädare för de tre organisationerna för homosexuella i Frankrike till vilka han hade ådömts att betala skadestånd. En av dem utbrast: -Hur kan han tro att om han skulle ge de homosexuella deras rättigheter så skulle hela världen bli homosexuell…! Appellationsdomstolen i Donai dömde den 25 januari 2007 Christian Vanneste att betala 3000 euro i skadestånd för offentliga oförrätter som en följd av sina uttalanden mot det homosexuella samfundet, vilka publicerades genom två regionala tidningar i norra delen av landet.

Undervisning av Hans Lindelöw

Vi har tittat på några liknelser av Jesus och på hur Gud i Kristus presenterade arbetet för de tolv lärjungarna han kallat och ledde på vägarna i Galiléen, Judéen och i Jerusalem. Jesus talar om hur fälten hade vitnat till skörd, och han talar om att bedja skördens Herre att sända ut arbetare. Samme Jesus undervisar också i liknelser där han gör klart att i tidens längd kommer vi att möta fält som man inte kan säga helt konsekvent att de har vitnat till skörd. I tidens längd ger fälten inte samma enhetliga intryck. Av texten framgår att en ovän har varit verksam. Därför växte vetet tillsammans med ogräset. Det blev alltså blandat på fältet, på åkern.Jesus talade i en liknelse om en såningsman som var Människosonen. Men så kom en ovän, som också var såningsman och sådde ogräs. Ovännen uppträdde som vännen i till synes samma verksamhet, men man måste undersöka: Vad är det han sår ut? Jesus gör klart att han sår ut ogräs, och då är inte fältet detsamma längre. Man kan alltså vänta sig att i tidens längd blir situationen svårare. Fältet som Jesus till att börja med ställde sina lärjungar inför, kommer att förvildas. Den helige Ande gav Simon Petrus en uppenbarelse. Han fick se en linneduk sänkas ned ifrån himmelen. Den var full av fyrfotadjur, krälande djur och himmelens fåglar. Herren sa till Petrus: ”Stå upp, Petrus, slakta och ät!" Hans spontana reaktion var: ”Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något orent! Något orent har aldrig kommit i min mun!” Det var alla slags fyrfotadjur, alla slags kräldjur och himmelens fåglar. Uppenbarligen var en del orena enligt lagen, och Petrus ville inte komma vid dem. Men synen kom igen två gånger, ja tre gånger.

Undervisning av Hans Lindelöw

Kain fick för sig att det bara var att följa sin spontana känsla, det som föll honom in. Men det fattades en insikt, en rannsakan, ett djupare perspektiv. Kain var en fredens man, han tog av det som växte på marken för att offra till Gud. Det behövdes ingen kniv, inget djur behövde slaktas, inget blod flyta. Vad var det som förmådde Abel att ta kniven och slakta ett får? Han hade en djupare insikt. Han hade lyssnat på ett annat sätt, förstått situationens allvar och att det krävdes något som inte passade hans naturliga känsla – något som kom ovanifrån det var de eviga oföränderliga lagar som blivit kungjorda genom budskapet om Jesus Kristus som Lammet – evangelium, Guds kraft till frälsning!
Det finns värderingar som alla människor på sätt och vis delar – att vara vis och klok eller att vara dåraktig. Det är väl ingen som vill vara dåraktig; vi vill gärna vara visa. Hur blir vi det då? Vad är det att vara vis? Låt oss gå till Bibeln och se vad den säger. Det står i Ordspråksboken: -Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång. (Ords. 10:8)Det är kontraster. Här ser vi meningen med predikandet. Vi ska lyssna till tillsägelse. Det är en föreställning som kanske inte alltid utan vidare är acceptabel för oss. Vi vill inte att någon som kommer utifrån ska få säga till oss något.Det är så lätt att människor, inte minst i religiösa sammanhang, blir väldigt subjektiva och börjar mer och mer röra sig med sina egna upplevelser. Så blir man allt mera obenägen att lyssna när någon kommer med en tillrättavisning eller förmaning i en predikan. Det är nödvändigt och av stor betydelse att vi har förmåga att lyssna när vi får höra någon säga något som kanske inte stämmer med våra tankar eller vad vi upplever.Bibelns undervisning om människan är inte alltid lätt att höra. Människan är enligt Bibeln en syndare, och det är framför allt hjärtat hos människan det gäller att se upp med. Därför skriver profeten Jeremia så här: -Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det? Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjärtat och prövar njurarna, och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt. (Jer. 17:9-10)Det står vidare här om något som har just med hjärtats negativa sidor att göra. Det är girigheten: -Lik en rapphöna som ruvar på ägg, vilka hon ej själv har lagt, är den som samlar rikedom med orätt; i sina halva dagar måste han lämna den och vid sitt slut skall han stå såsom en dåre. (Jer. 17:11)När aposteln Paulus predikar evangelium, talar han om hur människohjärtat egentligen är beskaffat. Vad är det som gör att människan har blivit sådan som hon är? Paulus skriver i Romarbrevet någonting i ett universellt perspektiv; hur mänskligheten, fastän den har bevis för att det finns en Gud och Skapare, har vänt sig bort ifrån Gud: -Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt. Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade. (Rom. 1:20-21)Deras oförståndiga hjärtan förmörkades. Det heter längre fram: -Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet; de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra. (Rom. 1:29-31)Det här var inte lätt att höra. Men det är faktiskt en predikan som har stått sig under alla år. Den ger också klara belägg för vad Jeremia sa: ”Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat…” Det finns även andra sidor av människohjärtat. Bibeln nämner om andra sidor, men just den här sidan är onekligen ett centrum i hela den undervisning vi möter i bibeln. Vi har all anledning att vara uppmärksamma på vad som sägs till oss.Man kan möta människor som helt spontant gör något som av hjärtat är gott, hon tänker gott om Gud och säger goda ting. Det finns sådana sidor, men det fundamentalt stora problemet är ändå människohjärtat.Det var därför som Kain och Abel skilde sig markant från varandra, och därför säger skriften att Abel bar fram ett bättre offer än Kain.Skriften säger hur människans tillstånd är på grund av synden. Hon har vänt sig bort ifrån Gud. Universellt har hela mänskligheten vänt sig bort ifrån Gud. Lokalt, geografiskt, regionalt, nationellt kan vi se många exempel under historien hur hela nationer vänt sig bort ifrån Gud. Det har hänt att det skett i religionens namn och man har i religiösa föreställningar sammansvurit sig mot själva rättfärdigheten. Människan kan tänka saker om Gud, säga saker om Gud som är fel i grunden. Därför avslöjar också Hesekiel på sitt sätt denna benägenhet i människohjärtat, och han ropar ve över de falska profeterna: -Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du människobarn, profetera mot Israels profeterande profeter; säg till dem som profetera efter sina egna hjärtans ingivelser:
Hören HERRENS ord. Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I dåraktiga profeter, som följen eder egen ande och syner som I icke haven sett! (Hes:13:1-3)Här är det svåraste man kan tänka sig som man måste vara tvungen att lyssna till. Att det man tänker i sitt innersta, det man upplever och drömmer om, det kommer inte från Gud, fast man faktiskt är så övertygad om att det är så.Det kan vara andra saker, det kan handla om ideologiska frågor av en annan karaktär, bara det att man har vissa föreställningar och vem har inte det!Nu säger Skriften att det här hör människohjärtat till. Det är naturligt för människohjärtat att föda fram alla möjliga föreställningar. Men just därför måste människan också vara redo att lyssna. Det kan ju faktiskt hända att det som uppstiger i hjärtat inte är sant, utan att det är orätt. Har inte hela mänsklighetens historia givit oss en hel del exempel på att många gånger är det rent ondskefulla, mörka saker som driver människor, och när det avslöjas, så är det bara genant.Vi läser idag om vilka vansinniga idéer människor kan få för sig att utföra. Våldsamma, blodiga gärningar utförs av någon anledning. Men det finns även andra saker, som inte så direkt visar sig. Man kan även dra andra med sig att utföra olika ting, och det kan vara ännu farligare, för på sikt leder det till att ännu flera människor hamnar i vilfarelse.Skriften talar om Kain och Abel. Kain bar fram ett offer till Gud. Abel bar också fram ett offer. Kain bar fram det som han spontant upplevde var det riktiga. Gud är ju Gud, han har skapat allt. Men då tar jag lite av allt, jag tar det här fina som växer här och ger det åt Gud…Det är bilden av det som spontant stiger upp ur hjärtat. Gud ska väl ha det som är vackert, det som är fint.Vi läser i första Mosebok: -Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har fött en man genom HERRENS hjälp.» -Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman. -Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN. (1 Mos:4:1-3)I de föregående kapitlen läser vi om paradiset. Där fanns ingen död, ingen sjukdom, ingen villfarelse eller mörker. Ur detta tillstånd var sedan människan tvungen att ge sig av ut på marken, den mark som Herren hade förbannat.Människan levde i paradiset, men blev lurad och fick för den skull lämna paradiset. Kain och Abel var söner till Adam och Eva. De hade naturligtvis många intryck från sina föräldrar. Förmodligen bar föräldrarna en fläkt av Edens lustgård med sig. De kunde bara ana och tänka hur det en gång hade varit. Att det fanns en Gud var inte främmande för någon av dem, men Kain och Abel förstod det hela på radikalt olika vis. Kain fick för sig att det var bara att följa sin spontana känsla, det som föll honom in - det var väl bra! Gud är god, han har gjort allt gott, jag tar det här och ger det till Gud. Men det fattades någonting. Det fattades en insikt, en rannsakan och ett djupare perspektiv. Det lyckades inte Adam och Eva förmedla till honom.Det lyckades bättre med Abel: -Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva; men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk. (1Mos. 4:4-5)Var inte Kain en fredens man; han tog ju av det som växer på marken! Det behövdes ingen kniv. Inget djur behövde slaktas, inget blod behövde flyta. Var inte det rätt, det riktigaste? Kain kände att han ville ge något åt Gud, alla goda gåvors givare…Adam och Eva hade varit i paradiset. Där fanns ingen död, inga mord, inga brott, inget ont. Det måste ha dröjt kvar någonting hos dem, det var främmande att döda. Vad var det då som förmådde Abel att ta kniven och slakta ett får? Han måste ha fått en djupare insikt. Han hade lyssnat på ett annat sätt, han hade förstått situationens allvar. Abel förstod att det krävdes någonting som inte passar mig, något som jag inte spontant tycker är det riktiga. Det måste vara något objektivt, något som kommer ovanifrån.Här har vi evangelium om Jesus Kristus. Det som är objektivt, det som kommer ovanifrån, det som människan inte på något sätt har kunnat tänka ut, inte heller velat, men det som Gud har bestämt. -Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. (Joh 3:16)Här presenteras mannen på korset, han som blev piskad, slagen. Honom, på vars panna man pressade en törnekrona och som hänger där blodig. En gåta för alla tider och för alla generationer. En gåta som religionen har velat utnyttja på sitt sätt och göra till ett mysterium av en annan karaktär än det egentligen är. Ett religiöst mysterium, ett kristet mysterium, om man så vill. Kyrkligt eller katolskt eller protestantiskt, men många gånger ett falskt mysterium, för man utnyttjar och drar växlar på någonting på ett felaktigt sätt. Människor förstår egentligen inte vad det är med den korsfäste.Aposteln Paulus förstod. När han kom till församlingen i Korint hade han beslutat sig för att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Han kunde inte predika något som han spontant tyckte var det riktiga, det som låg för honom i hans natur, det han kände för. Han skulle bara hålla sig till det Gud hade bestämt och förordnat - ingenting annat. Här möter vi tillsägelserna som kommer från ovan, som kommer utifrån och inte spontant inifrån.Människan är inte av naturen benägen att fatta de rätta besluten och göra de rätta bedömningarna av det som kommer till hennes hjärta. Hon har behov av rening, omvändelse, frälsning. Vi måste lyssna till en annan, vi måste lyssna till Herrens ande som talar, förmanar, tillrättavisar, även om det gäller saker som vi inte har naturlig fallenhet att lyssna på; det vi inte ens vill höra.Kanske det är som när Jesus kom och talade. Då sa man: -Vad är det här för någonting, vad är det han säger? Det här står ju ingen ut med att höra! Man stod inte ut med att höra när han talade, för det var så annorlunda, det passade inte människohjärtat. Det passar inte människan att höra vad profeterna säger om människohjärtat, men det är just detta som är den springande punkten.Det var inte lätt för profeten Paulus när han först förkunnade evangelium i Rom att gå igenom hela detta batteri av ondska som han fann: -Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust, trätlystnad, svek, vrångsinthet; de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud, våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot sina föräldrar, oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utan barmhärtighet mot andra. (Rom. 1:29-31)Hur orkar Paulus? Men det är inte fråga om att orka eller inte orka, vilja eller inte vilja, det här är ett avslöjande. Det är kanske inte det som direkt visar sig i vårt dagliga umgänge. Det sitter i hjärtat, det sitter djupare. Det är saker som stiger upp när vi minst väntar oss, saker som vi måste göra upp med i tid.Därför, sök Herren medan han låter sig finnas, nalkas honom medan han är nära. Nalkas mig, säger han, så skall jag nalkas er. Förstår vi? Den som har ett vist hjärta, tar emot tillsägelser.Vi läste om Kain och Abel. Vi läste om en väg. Kains väg. Vem var det som först invigde den vägen? Det var Kain själv. Hur gick det till? Det gick till så som vi ser. Han som inte kunde tänka sig att frambära blod och fett, drevs av sin egen fördärvade natur, sitt eget fördärvade hjärta, att mörda sin bror. Han hade inte gjort upp med sig själv. Han hade inte tagit vara på tillfället. Gud talade till honom, förebrådde honom: -»Varför är du vred, och varför är din blick så mörk? Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.» -Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom. -Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade: »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?» (1Mos.4:6-9)Vilket eko genom världshistorien, detta resonemang…Idag ser vi Kains religion som går ut på att maskera sig. Hur mycket man än pyntar och pryder för att göra gudstjänst. Hur, och inför vems ögon är det man vill göra intryck? Visst finns det utrymme för spontanitet och känsla i våra offer. Men man får inte glömma det Kain glömde. Han glömde hela den förfärliga verklighet som synden utgjorde.I tredje Mosebok ser vi en väldigt intressant undervisning om offren. Mose får till uppdrag att reda ut den frågan, och han gör det på ett enormt sätt. Han visar att det visst finns utrymme för människan till spontan tacksägelse, att spontant ge sitt gensvar till Gud på olika sätt. I första kapitlet läser vi lagen om brännoffer, andra kapitlet lagen om spisoffer, tredje kapitlet lagen om tackoffer, fjärde kapitlet lagen om syndoffer, femte kapitlet fortsätter behandla lagen om syndoffer och så kommer lagen om skuldoffer. I sjätte kapitlet finns tillägg till lagarna om skuldoffer och tackoffer. Så avslutas det sjunde kapitlet så här: -Detta är lagen om brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret, vilken HERREN på Sinai berg gav Mose, på den dag då han bjöd Israels barn att de skulle offra sina offer åt HERREN, i Sinais öken. (3 Mos.7:37-38)När det gäller brännoffer, spisoffer och tackoffer står det: ”Om någon vill”. Men ifråga om syndoffer gäller inte längre frivillighet. När synden är ett faktum, så har den fria viljan kopplats bort. Människan har inte längre en fri vilja, utan det är nödvändigt att synden försonas först och främst. Det är inte frivilligt, som när det gällde brännoffret, spisoffret eller tackoffret. Syndoffer är inte frivilligt, det är nödvändigt.Här ser vi skillnaden mellan Kain och Abel. Abel insåg att det inte handlade om att frivilligt och spontant ge uttryck för en känsla. Det är nödvändigt att synden tas med i beräkningen när vi nalkas Gud, och att vi söker efter någonting som om möjligt försonar. Samma sak gäller om skuldoffret.Vi kan läsa vidare: -Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på missgärning. (3 Mos.5:1)Det är högaktuell problematik vittnen är rädda för att vittna men här säger gudsordet tydligt och klart att har man sett eller hört något så att man med sitt vittnesbörd kan vara till hjälp och bringa klarhet när ett brott har begåtts och inte gör något, så är det synd. Sanningen kommer inte fram på grund av synden.Här läser vi vad som ska ske, det finns inget utrymme för frivillighet när det gäller synd och skuld. Skriften säger att människan är en syndare. Skriften säger att människan är skyldig.Aposteln Paulus säger om människohjärtat: ”Ett ont och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat.” Hjärtat kan inte själv avgöra sitt eget bästa och därför måste människan lyssna till någon som säger vilket som är det rätta och riktiga. Och det är predikans uppgift. Därför uppmanar aposteln Paulus sin lärjunge Timoteus att predika: -Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, inför honom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hans tillkommelse och hans rike: Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. (2 Tim. 4:1-2)Vad är det är för något? ”…bestraffa tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken…” Det är sånt som många inte alls vill vara med om. Men tyvärr tyvärr, säger jag för de mångas skull. Den som har ett vist hjärta tar emot tillsägelse som tydligt och klart presenterar vår verkliga situation; helt realistiskt i överensstämmelse med hur det är med hjärtat.Jesus säger när lärjungarna tvistar om vem som är störst: -Den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng. -Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många. (Mark. 10:43-45)Här är det inte lätt att lyssna till Jesus. Vad är det för ideal han framställer, vad betyder det att den störste ska vara de andras tjänare? Det gäller att på ett troget sätt förvalta som han.Vi läser i Hebréerbrevet: -Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet, huru mycket mer skall icke Kristi blod då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! (Hebr. 9:13-14)Här sätter också Hebréerbrevets författare fingret på just detta. Vad gjorde Kain med sina blommor och frukter? Trots allt utförde han ingenting annat än döda gärningar. Det kunde se vackert ut i människors ögon för en stund, men Kain hade inte gjort upp med sig själv. Abel hade kunnat tillgodogöra sig en djupare insikt. Därför hatade Kain honom, och därför kände han att han måste röja Abel ur vägen.Abel blev en väldigt obehaglig påminnelse för Kain; för hans hjärta och samvete. Abel gick ut och in; han andades och talade och representerade något annat än Kain. Abel hade någonting som han hade fått ifrån ovan. En insikt i objektiva och eviga, oföränderliga lagar, som för oss har blivit kungjorda genom budskapet om Jesus Kristus, om Lammet.Tänk vad många föreställningar som spontant kan springa fram i en människa; inte minst i närheten av religionen, av kristendomen eller rent av Bibeln. Det förekommer ting i Bibeln, som i kristna sammanhang så lätt tänder oss.Vad är det då för eld, vad är det för passion, vad är det som driver oss än hit och än dit? Syner och visioner och projekt. Allt måste prövas inför det som Jesus Kristus verkligen representerar, en total uppgörelse med människohjärtat. Den vi ser äga rum på Golgata.

Historisk tillbakablick av Hans Lindelöw

Lydia Svärd har i boken “Väckelserörelsernas folk i Andra Kammaren 1867 - 1911”, skrivit om baptisternas svårigheter på den tiden: -Baptisternas barn, som växte upp utan att ha blivit döpta och utan att ha gått till nattvard i svenska kyrkan, saknade helt enkelt varje möjlighet att ingå lagligt äktenskap. Prästerna vägrade emellertid också baptisterna själva lysning, även dem som blivit döpta och konfirmerade inom kyrkan. De ansågs ha avfallit från den rena evangeliska läran. Om de då istället vigdes av sina egna predikanter och därefter flyttade samman såsom äkta makar, kom de i konflikt med lagen. I Maj 1864 dömdes inte mindre än 17 sådana hjonelag av Orsa häradsrätt för att de utan att ha ingått lagligt erkänt äktenskap levde tillsammans. Enligt av baptistsamfundet förd statistik på äktenskap med frikyrklig vigsel utan laga giltighet uppgick antalet 1870 - 1880 till den ganska höga siffran 343. Detta måste i sin tur ha betytt, att hundratals barn föddes i gudfruktiga hem utan att av lagen erkännas såsom inom äktenskapet födda. Visserligen hade K. M:t redan 1861 ogillat av domkapitel godkänd vägran av lysning för dem, som inte utträtt ur statskyrkan. Men även sedan fortsatte åtskilliga präster att vägra lysning. Dock fick baptisterna rätt, om de klagade. De föredrog emellertid sin olagliga frikyrkliga vigsel framför allt detta bråk med prästerna, domkapitlen, etc.En ändring var behövlig, men de lagstiftande myndigheterna tog saken med jämnmod. Baptisterna försökte på olika sätt fästa regeringens uppmärksamhet på missförhållandena. Reformvänliga riksdagsmän uppmanades t.ex. att väcka motioner i äktenskapsfrågan. Drake skrev koncept till motioner emellanåt.1867 inlämnade L.J. Hierta en motion i vilken han efter utförlig motivering föreslog rätt också för kyrkans medlemmar att ingå civilt äktenskap. Hierta sade öppet, att han uppmanats av ett religiöst samfund att inlämna motionen, och det är tydligt, att han i motiveringen skildrar baptisternas förhållanden.”En annan av de riksdagsmän som talade för en reform var Emil Key. “ Han omtalade, att det vid början av 1877 fanns 11645 baptister, att de hade 2520 odöpta barn, att de äktenskap som ingicks genom “offentligt avtal” men icke erkändes av lagen ökade starkt…”(Källor: Förutom nämnda verk av Lydia Svärd, N.J. Nordström “Svenska Baptistsamfundet i ord och bild”)Så demonstrerade baptisterna då genom sitt handlande en profetisk rörelseriktning, som är i överensstämmelse med ordet i Upp. 18:4ff: “Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” Tid att lämna trossamfundet svenska kyrkan?

Ledare av Hans Lindelöw

Gud har givit oss en plattform, där det skett en radikal uppgörelse med avgudarna. Vårt uppdrag går ut på att tjäna den levande och sanne Guden. Vilken underbar kallelse, vilken underbar verklighet och vilken underbar tjänst! Det smyger så lätt in avgudar och gör tjänsten död, tom och innehållslös. Vår tids utbud är en stor fara.
-Ty själva förkunna de om oss, med vilken framgång vi begynte vårt arbete hos eder, och huru I från avgudarna omvänden eder till Gud, till att tjäna den levande och sanne Guden och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen. (1 Tess. 1:9-10)Här presenteras två sidor av Jesus. Det handlar om honom som den levande Guden har uppväckt från de döda. Det är grunderna i evangelium: -Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hade undfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna.(1 Kor. 15:3 )Ett huvudstycke: Att Kristus dog för våra synder - enligt skrifterna! Det finns ingenting i hans död som inte de heliga skrifterna ger underlag för. Uppstånden på tredje dagen enligt skrifterna. Hur förhåller sig skrifterna till Jesu död och uppståndelse? För att Jesu död och uppståndelse ska vara klar och verklig för oss, behöver vi hela tiden återvända till skrifterna.Här kommer vi till ett område som har med Jesu tillkommelse att göra. Det gäller att ha det rätta perspektivet så att vi förstår att det inte är en annan Jesus som frälsar undan den kommande vredesdomen än den som Gud uppväckte. Vi läser om honom i de fyra evangelierna, men inte bara där. Alla skrifterna talar på ett eller annat sätt om hans död och uppståndelse. Vi har egentligen bara rört väldigt litet vid det, hur länge vi än varit kristna. Om vi känner Jesus som person, förstår vi också vad det innebär att skrifterna är så oundgängliga. Utan skrifterna kan vi inte säga att vi känner Honom. Har vi kunskap om honom, så finns en objektiv grund. En annan grund kan ingen lägga än den som är lagd; Jesus Kristus. Många söker på ett sätt som leder vilse, eller söker inte alls. Klarar inte av, orkar inte med att söka. De som frågar efter Herren har förstått Golgata, deras hjärtan ska leva.Människan är skapad av Gud. Det finns många frågor i vårt liv inom olika områden. Det är för att vi ska fråga efter Herren.Petrus talar i sitt andra brev om att se framåt. Att se, skåda, fråga efter Jesu tillkommelse. Att vänta den levande Gudens son från himmelen, honom som är uppväckt från de döda. Jesus, som frälsar oss undan den kommande vredesdomen. -Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra efter sina egna begärelser. (2 Petr. 3:3)När det drar ihop sig och närmar sig Jesu tillkommelse, då möter vi grupper, människor med bespottande ord:- De skola säga:»Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.» 2 Petr. 3:4.Betyder det att dessa som säger så, menar att Jesus inte kommer? Eller vill de möjligen skapa en annan vision av historien än den Skriften ger? De vill presentera en annan tillkommelse. Det behöver inte vara så att de helt förnekar den. Det kan naturligtvis vara så, men eftersom de är så engagerade i frågan och så angelägna om att presentera historien på detta sätt: från den dag då våra fäder avsomnade har allt förblivit sig likt; det vill säga, status quo - därför kan man dra sina slutsatser. Kan det möjligen ligga en alternativ Kristusföreställning i det? Precis det Herren säger vi ska vara beredda på. En alternativ Kristus och en alternativ syn på hans tillkommelse.
Kung David är på många sätt en förebild. Inte minst genom sina inspirerade psalmer. Men också själv, som person. David upplevde väldiga svårigheter. På grund av att han syndade, på grund av egna misstag och missbedömningar, och på grund av andra. Det var inte lätt för honom att anpassa sig i konungahuset, i kung Sauls närhet. Han blev en av kungens främste härhövitsman, men också väldigt avundad. Därför var det omöjligt för David att riktigt finna sig tillrätta i Sauls hus. Han blev flyttad hit och dit, och till sist måste han fly. Han vistades på bergen. Han vistades i öknen och han vistades i främmande länder under lång tid. Det var en väldig kamp och svårt innan han kunde taga riket i besittning. Han var den som etablerade konungadömet i Jerusalem. Senare fick David på grund av stridigheter i sitt eget hus ännu en gång fly. Det var när hans son Absalom reste sig. Absalom hade charm. Han kunde verkligen vinna människor. David hade flera söner. Det var en väldig rivalitet mellan dem, och Absalom gjorde sig själv omöjlig. Han hatade en av sina bröder och dödade honom för sin systers skull. Han flydde och fick hålla sig undan lång tid. När han kom tillbaka började han stämpla mot konungen. Vi kan läsa om det i 2 Sam 15: -En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar, därtill ock femtio man som löpte framför honom. Och Absalom plägade bittida om morgonen ställa sig vid sidan av vägen som ledde till porten, och så ofta någon då var på väg till konungen med en rättssak som han ville hava avdömd, kallade Absalom honom till sig och frågade:»Från vilken stad är du?» När han då svarade:»Din tjänare är från den och den av Israels stammar», sade Absalom till honom:»Din sak är visserligen god och rätt, men du har ingen som hör på dig hos konungen.» Och Absalom tillade:»Ack om jag bleve satt till domare i landet! Om då var och en som hade någon rätts- och domssak komme till mig, så skulle jag skaffa honom rättvisa.» Och när någon gick fram för att buga sig för honom, räckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom. På detta sätt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo för att få någon sak avdömd hos konungen. Så förledde Absalom Israels män. (2 Sam. 15:1-6)Så här är det också i den kristna församlingen. David var en förebild på Kristus, Herrens smorde. Många som verkar i församlingarna är väldigt vinnande, charmiga och på olika sätt begåvade. De påstår sig tjäna Kristus. Drar över sig hans namn, något av hans epitet och karisma. Kanske genom att citera hans ord, genom att framträda i sammanhang där han uppfattas som den verklige. Detta sker i många gudstjänster och konferenser. Vilka står där som representanter? Vilka drar uppmärksamheten till sig, och varför? Det pågår många religiösa möten och föredrag i vårt land. Numera i både katolska, protestantiska och s.k. evangeliska, ortodoxa och kristna sammanhang. Där står de riktiga charmörerna. De uppfattas som om de representerar något väsentligt; denna stad, detta Jerusalem, därför att de står där. Men kanske är det i verkligheten på det sättet att många av dem står i vägen? Är det möjligen så att många av dem i själva verket inte vill släppa fram människor till Jesus Kristus?Det här var ett väldigt problem för Jesus själv. Han talade om skriftlärde och fariséer, som tappat bort nyckeln till kunskapen. Själva kommer ni inte in, och för dem som vill, har ni lagt hinder, sa Jesus.Vad är det vi möter i vår tid? Bespottare ska komma med bespottande ord, läste vi. Vi tycker inte det är svårt föreställa oss en bespottare. Absalom uttryckte hån och förakt, när han sa: du har ingen som lyssnar på dig hos konungen. Till varenda en sa han det, för han ville själv ta sig fram. Hån och förakt. Bespottelse. -En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst. (Ords. 13:1) -Ve henne, den gensträviga och befläckade staden, förtryckets stad! Hon hör icke på någons röst, hon tager ej emot tuktan; på HERREN förtröstar hon icke, till sin Gud vill hon ej komma. Sef. 3:1-2
Det kan komma en sann Kristi tjänare som vittnar om Herren Jesus Kristus. Det hör hon inte. Det kan komma en förbrytare, en diktator i landet och skräna värre - hon hör inte det heller. Bespottaren har en karaktär, liksom den orättrådige domaren - fruktar icke Gud och har ej försyn för någon människa. Det finns något i grunden bortvänt från alla former av tillrättavisning. Alltså inte bortvänt från alla röster; men de röster som varnar.Bespottaren hör inte på någon tillrättavisning. Ingen form av näpst går hem. Det kännetecknar bespottaren; han är djupt bortvänd från sanningen.Vi har exempel i vår tid. Man kan höra varningar från Bibeln och från vetenskapen som sammanfaller. Varning för den homosexuella livsstilen, till exempel. Bibeln varnar. Läkarvetenskapen, medicinen varnar. Man vågar sig inte riktigt fram med varningarna, men något av det första som vanligtvis krävs i en blodgivarcentral, är att man inte har haft homosexuellt umgänge. Det här har våra politiker velat ändra på, för det stämmer inte riktigt med den policy man har nu. Man har inte velat höra vad bibeln säger, man har inte velat höra Jesu vittnen och man vill inte heller lyssna till medicin eller forskning. Man har arbetat med dessa frågor, och vill vända upp och ner på alltsammans.Det finns fler exempel. Vi läser i Ordspråksboken igen: -Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt. Ordspr. 14:6Även i nästa kapitel har vi något som talar liknande. -Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig. Ordspr. 15:19.Det här gäller naturligtvis på livets alla områden. Där man är idog, där lär man sig också efterhand att ta sig fram. Det gäller också ifråga om umgänget med löftesordet om Jesu tillkommelse. Umgås vi ofta, gärna och flitigt med det, så får det fäste. Vi får tag i det. Men tycker vi att vi kan ta lätt på det, då blir vår stig spärrad av törnen. Hur bär man sig åt då man söker vishet? Bespottaren söker vishet och finner ingen. Det låter som ett tragiskt öde. Skriften säger att då Jesus kommer, räddar han undan den kommande vreden. Men för att det ska vara naturligt för oss att tänka så, får vi inte släppa Ordet. Det är bara genom ett träget umgänge med Skriften som löftets realiteter blir verkligt gripbart för oss. Stigen blir framkomlig. Vi förstår att förhålla oss till honom, till löftet om hans tillkommelse på ett sådant sätt som det är meningen vi ska göra.Grundorsaken till de attityder man möter i Petri andra brev, kan vara att man inte kommer tillrätta med det perspektiv som Skrifterna ger av Jesu tillkommelse. Det perspektiv Jesus själv ger i sitt tal på Oljeberget. Det perspektiv som hans apostlar ger. Man kommer inte tillrätta med det, därför att kött och blod kan inte förstå detta. Om det profetiska ordet ter sig så motsägelsefullt för oss att vi inte kan få det att gå ihop med våra naturliga förståndsgåvor, så får vi bedja om vishet. ”Ingen profetia i något skriftens ord kan genom människans naturliga kraft uttydas.”En människa kan av naturliga skäl inte vilja vad Uppenbarelseboken, Danielsboken eller de andra profetiska skrifterna talar om. Inte heller kan en människa önska producera eller prestera ett sådant tal. Det innehåller så oacceptabla moment för människan, så här är det nödvändigt att Gud utför ett verk med oss. Det kallas för hjärtats omskärelse, och har med den nya födelsen att göra och att vi får vishet från ovan.
Om vi inte förstår är risken att vi är i detta läge: Bespottaren söker vishet och finner ingen. Det beror på vilka källor man söker i. Denna världens vishet kan aldrig hjälpa oss när det gäller det Guds ord talar om.En bespottare hör icke. En bespottare finner icke. Absalom var ett exempel på en bespottare. Det är inte säkert att bespottaren ser så anskrämlig ut, fastän det låter anskrämligt att vara en bespottare. Han kan vara riktigt charmant och vinnande. Men han hör inte och han finner inte. Om än han söker visdom så finner han den inte, för han söker den inte där den står att finna. Han söker inte den vishet som kommer ner ovanifrån och kan hjälpa oss att få begrepp om det profetiska ordet..Vad är det vi möter i de kristna konferenserna runt om i landet? Sommaren 2006 är det fotbolls-VM i Tyskland. I Tyskland är prostitutionen praktiskt taget legaliserad. I samband med detta VM transporteras massor av människor - unga kvinnor, men även unga män, som förslavas. Många av dem lockas med erbjudanden om något att göra. De blir praktiskt taget tillfångatagna. Det är ett riktigt slaveri. Därför skulle man kunna kalla fotbolls-VM för ”Hor-VM”. Det har erbjudits i kristna sommarkonferenser som närapå en programpunkt att titta på fotbolls-VM.
I första Tessalonikerbrevet talas om Jesu tillkommelse: -Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. Bäst de säga:»Allt står väl till, och ingen fara är på färde», då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan. 1 Tess. 5:1-3.I den här situationen får vi be Gud om hjälp. Rusa inte iväg. Genom stillhet och förtröstan blir vi starka. Men om Herren ger ett varningsord, så kan vi förmedla det.I Stockholm marscherar vänster- och högerextremister. Nere i Nürnbererg marscherar nazisterna med hakkors och skanderar. På andra sidan står judar, medborgare från Israel och andra judiska människorättsorganisationer och demonstrerar mot ett besök: det var tal om att Irans president skulle komma hit, och det väckte väldiga demonstrationer. Man kan se en historisk parallell. VM 2006 och olympiska spelen 1936. den diktator som var på gång då, hade redan börjat tala om sitt politiska program vitt och brett. Västmakterna var undfallande. Den som nu är president i Iran för ett väldigt hätskt språk; antisemitiskt klart uttalat. Och västmakterna har velat få tumme med honom. Det han har sagt, låter verkligen som Hitler. I Guantanamo hänger sig tre fångar, som inte klarar av den tortyr tillvaron där innebär. Det kokar. Det är verkligen förberett för en slutuppgörelse. Låt oss be Gud om hjälp, så att vi får se detta på rätt sätt och om möjligt kunna signalera. Är det nu tid att leka? Som det heter, karaktäristiskt som Guds folk gjorde: -Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem blevo; så är ju skrivet:»Folket satte sig ned till att äta och dricka, och därpå stodo de upp till all leka.» (1 Kor. 10:7)Var finns det någon som är vaksam? Någon väktare? Har vi förmågan att genomskåda spelet? Kan vi på ett sätt som är värdigt Gud vittna om Guds Rike och Herrens Jesu Kristi namn? Gud hjälpe oss.

Analys av Hans Lindelöw

Vad är det som väcker protester och motprotester när det gäller Irans president, Mahmoud Ahmadinejad?Han har gjort klart antisemitiska uttalanden. Och en insändare i en landsortstidning räknade i början av året upp tre av dem.28 Oktober 2005: ”Som Ayatholla Khomeini sade - Israel måste raderas ut från kartan.”8 December 2005: ”En del europeiska länder envisas med att säga att under andra världskriget så brände Hitler miljoner med judar och satte dem i koncentrationsläger.”14 December 2005: ”Idag har de skapat en myt som kallas Förintelsen och ställer denna över Gud, religionerna och profeterna.”Han förnekar alltså Förintelsen. En kontroversiell fråga i dagens EU. Men inte mer kontroversiell än att EU:s utrikespolitiske koordinator i dagarna kunde bege sig till Iran och försöka inleda en mer vänskaplig dialog med landet, p.g.a. ett förslag som framarbetats av sex länder: USA, Storbrittannien, Frankrike, Tyskland, Ryssland och Kina. Det handlar om Irans program för utveckling av kärnkraft.
Under OS i Berlin 1936 utnyttjade Adolf Hitler tillfället att imponera på omvärlden. Han fick under de följande åren till stånd ödesdigra eftergifter för sin politik, och sina krigsplaner. Vad är det nu för krafter som strävar efter att göra sig gällande - i och omkring fotbolls-VM?Detta VM, som framför allt är en stor marknadsplats, där olika klubbar har sina salustånd. Mammon i högsätet!Vad vittnar alla de glada ansiktena om? Medaljen har onekligen en baksida.