Frågan om hemundervisning är brännaktuell och har idag ett starkt växande internationellt intresse. I Sverige väljer dock regeringen att gå en annan väg – den totalitära – genom att förbjuda denna väl beprövade alternativa form av undervisning. Följande text, tidigare publicerad i Midnattsropet nr 5-2008, är angelägen, varför vi väljer att ta med den i det här numret. /Berno Vidén

Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.

Intervju av Berno Vidén

Lena och Robin Widén har under 20 års tid hemundervisat alla sina åtta barn, av vilka två fortfarande studerar på grundskolenivå. Midnattsropet ställde några frågor till föräldrarna med anledning av den nya skollagen som Sveriges riksdag röstade igenom tidigare i år, en lag som gör det näst intill omöjligt för hemundervisande föräldrar att lagligt fortsätta sitt arbete.

Trots motgångarna och de lagstadgade hoten, vilka kommer att tillämpas från och med läsåret 2011/12, utstrålar både Lena och Robin en kamplusta, motiverad i en väl beprövad övertygelse om att fortsätta kampen för familjens hemundervisning.
På frågan om det nu, då riksdag och regering beslutat om att förbjuda hemundervisningen, är värt att satsa så mycket tid och resurser som det innebär att hemundervisa, svarar först Robin:
- Hemundervisningen är värt allt, något 20 års erfarenhet säger oss.
Också Lena är fast besluten att fortsätta: -Det blir mer och mer värdefullt ju längre man håller på.

Utdrag ur artikel av Arne Imsen från 1978

För över trettio år sedan började en grupp föräldrar, inspirerade av Arne Imsens förkunnelse, med hemundervisning för sina barn. Då var det § 35 i skollagen som gav utrymme för denna rättighet som finns i internationella konventioner om mänskliga fri- och rättigheter. Men det är en ständig kamp för denna rättighet som statsmakten vill beröva familjerna.

År 1978 skrev Arne Imsen en ledare, där han tog upp skolfrågor som föräldrarna konfronterades med i kampen för fri undervisning. Här publiceras åter avsnitten med de principiella uttalanden han  gjorde då. Aktuella reportage och artiklar i detta nummer av MR, understryker dess aktualitet.

Text: Karin Vidén

Hemundervisning aktualiseras alltmer i media då skolorna börjat nytt läsår. Motivet därtill är dock inte främst att informera om en alternativ skolform som passar väldigt bra för en än så länge väldigt liten del av Sveriges skolelever, utan orsaken är istället den utsatthet inför myndigheter som nu enskilda familjer erfar. I hemundervisares brevlådor på skilda platser i vårt land seglar kuvert in med hot om vitesförelägganden, och familjerna blir ställda inför avgöranden som konkret kan komma att i slutändan handla om civil olydnad. Några kanske av trötthet eller skrämsel böjer sig inför övermakten och rättar in sig lydigt i ledet, medan andra finner vägar att kämpa vidare. En familj har redan valt att gå i politisk exil och flyttat utomlands, medan andra befinner sig i planeringsskedet därför. Ännu andra familjer väljer civil olydnad trots att de vet att det  leder fram till vitesförelägganden och kan komma att innebära en svår ekonomisk situation för familjen, men värderar hemundervisningen högre och mer angelägen.

Text: Berno Vidén

Riksdagen röstade nyligen igenom regeringens förslag till ny skollag, vilket innebär att den valfrihet som tidigare fanns för alternativ undervisning nu är borta. Lagen för därmed Sverige ett steg närmare till att vara ett totalitärt samhälle - åtminstone inom skolväsendet. I EU finns det bara ett annat land som har en så pass restriktiv skollag som den nya svenska, där hemundervisning är förbjudet. 1938 antog den tyska nationalförsamlingen under inflytande av tredje rikets diktaturvälde en skollag som alltjämt är gällande. Som resultat av den lagen har tyska familjer i våra dagar tvingats lämna sitt hemland. De har ansökt och beviljats asyl i USA på grund av att de förföljts i sitt hemland då de nekats rätten att hemundervisa sina barn. En liknande lag är nu framröstad i svenska riksdagen under den falskflaggande vinjetten ‘för kunskap, valfrihet och trygghet’.

Text: Karin Vidén

En amerikansk domstol har helt nyligen beviljat en tysk hemundervisande familj politisk asyl då de i sitt hemland är förbjudna att hemundervisa. Adolf Hitler skapade 1938 den förbudslag mot hemundervisning som fortfarande gäller i Tyskland, och den amerikanske domaren kritiserade kraftigt hur hemundervisande familjer förföljs och bestraffas.
I Sverige förbereds nu den skollag som i princip kommer att helt förbjuda hemundervisning och även radera den grundläggande motiveringen om ”religiös och filosofisk övertygelse”.

För en tid sedan gjorde sig Dagens Nyheter till språkrör för Stockholms kommuns allt hårdare motstånd mot hemundervisning.
Att kommunalpolitikerna går emot både internationell rätt och svensk lagstiftning i sin avvisande hållning mot hemundervisning är tydligen inte intressant att ta upp till behandling. Tidningen bidrog istället till att kränka de föräldrar som vill ta ansvar för sina barn genom hemundervisning.
Dagens Nyheter har tydligen policyn att attackera allt som kan kopplas till Maranataförsamlingen.
Den här gången reagerade några av hemundervisningens försvarare med att skicka ett öppet brev till DN och berörda myndigheter. Midnattsropet publicerar brevet.

Saxat om hemundervisning i Sverige:
Den 16 juni presenterades av Utbildningsdepartementet ett förslag till ny skollag.

Jonas Himmelstrand, som är ordförande för Rohus (Riksorganisationen för Hemundervisning i Sverige) varnar för konsekvenser av förbud mot hemundervisning:
-Hur motiveras då förbudet mot hemundervisning i förslaget till ny skollag? På sidan 584 i det nya lagförslaget skriver man att lagstöd för hemundervisning inte längre behövs därför att den svenska skolan ska vara ”allsidig och objektiv” och därmed passa alla barn. Men där har skollagsberedningen helt missat utvecklingen på hemundervisningsområdet. Hemundervisare klagar sällan på bristande allsidighet eller objektivitet i skolan. De vill ha andra pedagogiska former än skola. De vill ha något annat än 30 barn i en skolklass med undervisningen uppstyckad i 45-minuters lektioner. Därmed bryter den nya skollagen mot Europakonventionen och FN:s människorättskonvention, trots att man påstår sig inte göra det. (Saxat ur Rohus.nu)
I Norran (090826) skrev Bo C Pettersson en debattartikel, rubricerad “Regeringen vill klämma åt Sveriges föräldrar”:
-Det i förslaget uppgivna skälet till inskränkningen är att den anbefallda grundskolan ska vara så allsidig och saklig att alla barn ska kunna delta i den. Skälet är alltså inte att hittills vunna erfarenheter av hemundervisning varit nedslående.
Han kallar förslaget “frihetskränkande” och uttalar undran hur det rimmar med Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som även är svensk grundlag, och det ansvar för barnens vård och fostran som åläggs föräldrarna i Föräldrabalken.

Text: Karin Vidén

Utbildningsminister Jan Björklund presenterade den 15 juni Utbildningsdepartementets skollagsberednings förslag till ny skollag, Den nya skollagen - för kunskap, valfrihet och trygghet. Förslaget är sänt på remiss till ca 140 instanser vars svar ska inkomma senast den 1 oktober 2009. Regeringsproposition om ny skollag planeras läggas våren 2010 och lagen kan börja gälla den 1 juli 2011. Den nya skollagens 28 kapitel omfattar utbildning från och med förskola till och med vuxenutbildning.
Hemundervisande föräldrar över hela landet väntade med spänning och stort intresse på att lagförslaget skulle släppas till offentligheten för att få del av eventuella nya formuleringar och ändringar i den lagparagraf i skollagen man idag anger som stöd för sin hemundervisning, nämligen 10 kap 4 §:
Ett skolpliktigt barn skall medges att fullgöra skolplikten på annat sätt än som anges i denna lag, om det framstår som ett fullgott alternativ till den utbildning som annars står barnet till buds enligt lagens föreskrifter.

MR presenterar här några reaktioner på regeringens förslag till ny skollag

Det är besynnerligt med den enorma tilltron till skolinstitutionens positiva betydelse i en människas liv, och tilltron till skolpolitikernas förmåga att göra riktiga bedömningar om vad som är väsentlig kunskap och nödvändiga obligatorier. Det är ju lätt konstaterat att skolan i flera avseenden befinner sig flera decennier tillbaka i tiden. Vi har genomgått en globalisering och en IT-revolution som medger en enorm flexibilitet och fantastiska möjligheter till vidgade vyer och mångfald. Men skolan tragglar på med obligatorisk närvaro för närvarons skull, och i skolbarnens ryggsäckar ligger fortfarande skrynkliga stenciler med RFSU:s världsbild, som ska prackas på alla…
/Barometerns Kolumnist den 24 juni, Karin Yngman

Text: Karin Vidén
Skolinstitutionen har stirrat sig blind på den heliga objektiviteten och ser inte vilket bedrägeri det handlar om…

Det är en småkall oktobermorgon och färggranna löv faller oavbrutet från vackra ekar och lönnar, och stiliga popplar låter sig ses på långt håll för den som färdas fram på Bällstavägen i Bromma. Inne hos ”storfamiljen på Bällsta”, ett boende- och arbetskollektiv på Maranataförsamlingens missionscenter, sjuder det av liv och aktivitet. I den gamla byggnaden från 1912 där under många bakomliggande år så många folkskoleelever nött den gamla Bällstalundsskolans stentrappor, springer fortfarande idag barn och ungdomar på väg till sina lektioner och arbetsuppgifter. Men nu handlar det om barn som hemundervisas av sina föräldrar, och även om ungdomar som efter avslutad skolgång valt att arbeta på Pilgrimshem Hotell för att därigenom betjäna de gäster som bl a Stockholms stad och andra kommuner bokar in. Det är en stor förmån att få leva och arbeta mitt i en kristen daglig gemenskap med människor av alla generationer. Varje morgon innan den direkta hemundervisningen börjar, samlas vi en grupp föräldrar och barn och har gemensam morgonbön. En väldigt fin start på dagen som varmt kan rekommenderas. Vi läser några versar var ur bibeln och lägger fram böneämnen och tacksägelseämnen och ber till Gud tillsammans. Det är verkligen en fröjd att se och höra hur några småttingar som just lärt sig läsa, i denna trygga miljö med stolthet och iver stavar sig fram en bibelvers var, och hur de nämner sina böneämnen och bekymmer för att vi tillsammans ska be till Gud. -”Min mormor är sjuk”, ”de haitiska skolbarnen i Palavé”, ”missionsarbetet bland de fattiga i Rumänien” osv.
Tänk att få inleda dagen med att få påminnas om dem som behöver omtanke och hjälp, och själv få forma böneord till Gud! Det danar människor för framtiden.

Analys av Berno Vidén

Efter att mediastormen i våras (MR 2- 08) mot hemundervisande föräldrar tillhörande Maranataförsamlingen lagt sig, har två av landets största dagstidningar nyligen publicerat några förvånansvärt positiva artiklar om hemundervisningen. I reportage från olika familjer beskrivs hur man på ett väldigt fint sätt tagit sig an uppgiften att själva undervisa i hemmet. I en av artiklarna lyfter tidningen fram hur ”hemskolning snarare bibehåller barnens sociala förmåga än förstör den”, ”åtminstone om man är en normalt fungerande familj”.
Så helt plötsligt flyttas fokus med ett journalistiskt skamgrepp. ”Visst kan det finnas risker med rörelser som Maranata och andra sekter, men där måste ju kommunen gå in och sätta stopp om det finns problem.” Tidningens konklussion kan inte misstolkas; i Maranatarörelsen finns inga normalt fungerande familjer vars hemundervisning bibehåller barnens sociala förmåga.
Då mediastormen pågick som värst och politikerna oförberedda ställdes mot väggen av medias frågor uttalade både utbildningsminister Jan Björklund och Stockholms skolborgaråd Lotta Edholm, båda folkpartister, ett direkt hot riktat mot hemundervisningen. Den ska förbjudas! I varje fall försvåras så pass att det blir näst intill omöjligt för föräldrarna att lyckas. Ideologi, barnaga och religion användes som mediala slagträn mot dessa hemundervisande föräldrar som under många år haft gott samarbete med myndigheterna, med uppvisat gott resultat, allt för att stadfästa den massmedialt uppblåsta teorin att Maranata är en sekt som med gott samvete måste och bör motarbetas.

Text: Paulus Eliasson

Jag fick en fråga om hemundervisning, och vad som är anledningen till att jag menar att en kristen omöjligen kan låta sända sina barn till statens skola. Det finns två sätt att besvara den frågan på. Dels har vi bibelns tal om vad vi ska ge till våra barn; och för det andra vad vi ska bevara dem ifrån.
I vår tid möter vi en alltmer maktfullkomlig stat. Vi invaggas i tron att demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter garanterar den enskildes integritet och samhällets mångfald. Men liksom i George Orwells ”1984”, skapas ett nyspråk, där frihet inte är något annat än slaveri, krig är fred och okunnighet är styrka.
Med nyspråket, eller nytänkandet, behövs inget kontrollorgan. Stasi och KGB blir helt överflödiga i ett samhälle som från vaggan till graven kontollerar vårt sinne. Detta börjar inte med, men har ett av sina starkaste kort i skolan. Här formas ett tänkande som väl ger utrymme för modenycker, ungdomsuppror och reformsidéer. Men det finns inte plats för något som är radikalt annorlunda. Ingenting slipper igenom som inte passar in i den inte alltför vida formen. Detta har 40-årsjubileet av 1968-rörelsen med all tydlighet visat. Ett uppror som inte slog ut några andra gränser än de som njutningen och självförhärligandet krävde.
Och där står den kristna församlingen, och den kristne individen, med framtiden i händerna. Antingen så blir vi medlöpare och ja-sägare, eller så blir vi en proteströrelse. Ett samhälle som prisar mångfald och multikultur, har absolut inte plats för kristna föräldrar som vill räta ut de frågetecken som har ställts sedan paradisets dagar: ”Skulle väl Gud hava sagt…?”
Tro inte att ditt barn får en värdeneutral utbildning i statens skola. Tro heller inte att du ut ur detta system ska se kombinerat harmoniska samhällsmedborgare och levande himlamedborgare växa fram.
Det finns inget värdeneutralt i en tid då polariseringen blir allt tydligare, och de onda makterna kämpar allt hårdare. Det finns en fiende som vet att tiden härefter är kort, men vet vi det? Fienden känner till att denna världsordningen går emot sitt slut, men är vi lika alerta?
”Hur skall då vi leva…” säger Petrus. Ja, hur ska vi leva? Har vi någonting annat att presentera? Har vi krav att ställa, som staten inte har rätt att sätta sig över? Finns det en biblisk föräldrarätt som ingen kejsare, diktator eller s.k. demokratiskt vald regering har rätt att överstyra? Jag menar det. Det finns en regel som står över alla andra: -Man måste lyda Gud mer än människor!

Ledare av Berno Vidén

I en mediastorm vilken hade sin upprinnelse i ett program producerat av Existens, hemmavarande i SVT, anklagas Maranataförsamlingen i Stockholm för att bedriva illegal skola utan insyn. Skolverksamheten ska ha pågått i trettio år och dessutom påstås att aga finns med som en del i undervisningen. Påståendena är absurda och saklösa och det är inte första gången en mediastorm baserad på lögner blir upphovet till att myndighetspersoner tar chansen att uttrycka sitt ogillande över Maranataförsamlingens verksamhet. Återigen finns behov av ett klargörande: Maranataförsamlingen i Stockholm driver ingen skola och har heller aldrig gjort det. Maranataförsamlingen i Stockholm agar inte heller barn.

Appell av Gertrud Johansson

Tron är himmelsk. Dess verkningar är himmelska. Barnen hör himmelriket till. Du förälder: Stå fast vid din rätt att fostra dina barn och ge dem den Jesus du själv har mött. De är värda all den kamp som är nödvändig.

Vem ska få forma våra barn? Hur ska den lilla människan kunna behålla sin integritet, bevara sin själ intakt och okränkt i allt det som väller över henne? Det skapas nya lagar, nya trender, nya tankebyggnader. Musik kultur, reklam, media och information från alla håll kommer inpå oss.Världen är så stor och människan så liten i allt detta.
Ett barn föds rent och oförstört. Sinnet kommer att fyllas av något och av någon. Gud som skapat människan har en avsikt med varje människa. ”Låt barnen komma till mig och hindra dem icke” sa Jesus. O vad viktiga ord!!! Se till att barnen får lära känna Jesus. Han är den som borde få inflytande i barnasinnena. Han som vill dem det allra bästa, som kan ge dem frid och trygghet och har en evig kärlek till dem.
Som kristen förälder presenterar man Jesus för barnen. De får höra bibelberättelser och får lära sig sånger och får bedja bordsbön och aftonbön. Detta är bra. Barnatron grundläggs och betyder mycket. Men sen kommer förskolan och skolan och lär dem något annat. TV-program, filmer och musik med okänt ursprung och andra influenser gör sig mer och mer gällande.Det enkla bibelordet verkar mer och mer blekt i förhållande till allt sprakande, spännande och flashigt som erbjuds. Tillvaron som tillsammans med Jesus är så naturlig och ren blir helt förstörd om detta får fritt tillträde.Det onaturliga har en oerhörd dragkraft. Världen med allt vad det innebär tågar in i den förut så rena människans sinne och själ.
Du som är förälder har av Gud fått ett stort och viktigt ansvar. Det är du som i barnens första år ska vaka över och se efter vad barnen får ta emot. Stäng hemmets dörr för det destruktiva inflytandet så länge du kan.Fyll ditt hem med en atmosfär av Gudstro och Gudsinfly­tande.Så tar du ditt ansvar tills barnet så sakta, i takt med sin mognad, måste ta över det själv. Till detta behövs visdom och det kan man få utbedja sig av Gud, så hjälper han i detta viktiga uppdrag.
Hemundervisningen har varit ett sätt att ge barnen en så god start som möjligt. Nu planeras nya lagar som kommer att göra det praktiskt taget omöjligt att få tillstånd till detta. Man menar att barnets skolgång ska vara icke konfessionell. Det vill säga, ingen religion ska utöva sitt inflytande på barnen. Sedan ska de få välja själva. I praktiken är detta en ren lögn. Det barnen får i skolorna är agnosticism vilket också är en religionsuppfattning. Det finns ingen neutral zon någonstans, och vem har tagit sig rätten att bestämma utifrån vilken punkt mina eller dina barn ska få bestämma själva?
Jag vill ropa ut till alla föräldrar: Ge inte upp din föräldrarätt! Skulle jag som förälder förvägras rätten att ge vidare min gudstro till mina barn? Denna tro som gett mitt liv så mycket glädje. Den har gett livet innehåll, trygghet, mening och harmoni.Hur skulle jag kunna tillåta att någon anser sig ha rätt eller skyldighet att plocka den av mina barn innan de har minsta möjlighet att värja sig. Barnen i de allmänna skolorna har inte en chans att välja någonting. Någon har bestämt vad som ska gälla i skolans världsbild och människosyn. Bibelns bild ter sig omodern och ute. Grunden som lagts med en barnatro vacklar och tillvaron ställs på ända. Hur ska ett barn klara av att tackla dessa tankemodeller? Barnen är för dyrbara att lämnas ut till krafter som vill förstöra och inta det rena barnahjärtat. Den gode herden Jesus måste få ha främsta platsen i deras liv. Snart nog kommer de ändå att ställas inför de egna valen, men då ska de kunna välja utifrån en grundtrygghet, och inte kastas ut att välja innan de har en reell möjlighet till detta.
Svaret på hur man bevaras i sin själ är för varje människa, barn eller vuxen, att uppfyllas av Guds Ande. Genom Guds Ande bevarar vi vår tro. Denna tro kan övervinna världen. (1 Joh.5:4)
En sann tro är inte endast att i ett privat hörn hålla något för sant.Tron visar sig i ett handlande. Den får verkningar i hela den troendes tillvaro. Genom tron tar föräldrar sina barn ur skolan. Genom tron förverkligar människor en annan livsstil. När detta sker visar sig det rätta förhållandet. Det rätta ansiktet i världen avslöjas. Toleransen för oliktänkande sträckte sig inte så långt. Respekten för människans integritet tog stopp. Det visar sig vad Jesus sa: ”Mitt rike är icke av denna världen”. Tron är himmelsk. Dess verkningar är himmelska. Barnen hör himmelriket till. Du förälder: Stå fast vid din rätt att fostra dina barn och ge dem den Jesus du själv har mött. De är värda all den kamp som är nödvändig. Guds Ande är starkare än den ande som råder i världen. I vår kamp har vi Jesus med oss. Han, som har övervunnit världen, sviker aldrig.

Analys av Arne Imsen ur Midnattsropet 1979

Detta avsnitt av en artikel ur tidningen Midnattsropet från 1979 - skriven av Arne Imsen - visar onekligen på några mycket väsentliga, bakomliggande omständigheter, som det sedermera har visat sig ha funnits alla skäl att i tid både genomskåda och sanningsenligt beskriva på ett sådant sätt som här görs .
Avslöjandet av antikristliga idéer om barnuppfostran och skola, gick hand i hand med den radikala, urkristna protest, som Pilgrimsskolan från början har utgjort - och alltfort utgör.

Analys av Karin Vidén

Hemundervisning kan man välja pga många olika orsaker. Det kan vara med bl a religiösa, filosofiska, politiska och ett flertal andra motiv man väljer att som förälder i hemmet undervisa sitt barn. Skollagen ger genom kap 10 § 4 den lagliga grund som krävs för tillstånd. För den förälder som pga kristen tro och övertygelse är angelägen om en klar biblisk grundsyn på skapelsen, människovärdet och en kristet fokuserad värdegrund finns idag inget annat alternativ att tillgå än hemundervisning. De kristna friskolorna ges paradoxalt nog inte den frihet som gör det möjligt att i undervisningen under obligatorisk lektionstid ens förmedla den kristna trons absoluta grundfundament- tron på en skapande Gud. Under rubriken ”Skolan och den vetenskapliga teorin om evolutionen” på Skolverkets hemsida finns följande regler gällande fristående skolor:
-Ett grundläggande krav på fristående skolor är att de ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå svarar mot utbildningen i den offentliga skolan och att de även i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning i det offentliga skolväsendet. Till värdegrunden hör att undervisningen skall vara saklig och allsidig. Undervisningen i skolan skall alltså bygga på vetenskaplig grund… Grunden för skolans undervisning om livets uppkomst och utveckling skall vara den vetenskapliga teorin om evolutionen…Detsamma gäller när en konfessionell skola behandlar den egna tron om skapelsen. I skolan skall inte den vetenskapliga grunden ifrågasättas av trosföreställningar.
Evolutionsteorier som ständigt förnyas och förändras, ifrågasätts och diskvalificeras, upphöjs ändå till vetenskap och presenteras som suverän och odiskutabel kunskap i svenska skolors lärosalar, alltmedan den kristna elevens tro, övertygelse och inre vetskap ständigt kränks och såras. Samtidigt tvingas den kristet troende pedagogen väga varje ord på våg i den kristna friskolans obligatoriska undervisning för att inte tro och övertygelse ska lysa igenom och av eleverna upplevas som påverkan och kränkning. Bidragsfällan snörper till munnen då tillstånd och offentlig finansiering kräver sitt underdåniga ja, och det kristna undervisningsalternativet utslätas till ett färglöst och för rådande samhällsideologi ofarligt alternativ. Påtryckningshotet kan inte misstolkas:

SVT Existens intervjuar Emanuel Johansson och Roger Lindroos

Emanuel Johansson och Roger Lindroos har hela skoltiden fått hemundervisning. Då SVT intervjuade för programmet Existens uttryckte de vad detta betytt och sina synpunkter. Här publicerar MR en del av svaren - ostympat!
SVT: Hur känner du som gått hemundervisning inför det. Har du fått social träning bland kompisar utanför församlingen?
Emanuel: Absolut, jag har fått min sociala träning, jag har träffat människor från olika kulturer och med olika uppfattningar. Samtidigt vill jag säga att när jag som liten började skolan tror jag det hade varit väldigt otryggt för mig att kastas in bland en massa olika uppfattningar, och inte få känna den tryggheten att det är i hemmet, där jag vet vad som är rätt och fel, det är i hemmet jag får ha utgångspunkten. Sedan är det självklart nyttigt att ta del av olika uppfattningar. Men för ett barn som börjar skolan i sex- eller sjuårsåldern; tror jag inte det är det bästa att kasta in barnet utan någon trygghet.
SVT: Hur vill du att dina barn ska undervisas?
Emanuel: Jag ifrågasätter starkt den värdegrund som presenteras i skolan idag. Då jag ser på nyheter och läser om skolan, så märker jag att det finns uppenbara problem. Sverige är ett välfärdssamhälle, men många lider, inte minst psykiskt. De känner en otrygghet i samhället. Jag tror att hemundervisningen är ett svar, ett alternativ som är mycket bättre för barnen. Det handlar om barnets bästa.
SVT: Om man skärper lagen, så att hemundervisning inte längre blir möjlig, vad kommer du att göra med dina barn då?
Emanuel: Det får jag ta ställning till när det blir dags, men spontant måste jag säga att jag skulle ha svårt att skicka mina barn till den otrygga miljö skolan är idag. Jag tycker inte att skolan idag är en neutral institution för tillhandahållande av kunskap. Det är mer än så, där finns en människosyn, en livssyn som jag faktiskt inte är överens med. Om jag har barn och familj, vill jag ge mina barn det jag tycker är bäst för dem.
Roger: När jag gick hemundervisningen, var det väldigt olika syn på det här var man befann sig i landet. Det var ju olika skolor som skulle ge sitt bifall, beroende på var man bodde. Jag växte upp i Östergötland. Där hade vi väldigt fin kontakt med ledningen för den kommunala skolan. Vi hade regelbundna besök och även god hjälp.
SVT: Hur skiljer det sig det du har lärt och elever i kommunala skolor får lära sig?
Roger: Rent kunskapsmässigt tror jag inte det skiljer så mycket. Man måste komma fram till vad man värderar,
vad som är kunskap, vad som är värt att kunna inför livet. Vem är det som säger att skolan är så neutral? Jag ifrågasätter det starkt. Det blir mer och mer lagar, mer och mer snävt hur man egentligen ska få tänka för att det ska bli korrekt idag. Bara det säger att det är en religion. Man måste se i det större perspektivet, tycker jag. Det går inte tro att den kommunala skolan är någon form av neutral institution – det stämmer inte. De värderingarna som finns där, kommer också någonstans ifrån.
Emanuel: Det finns en sak till varför vi vill ha hemundervisning
och inte en skola. För oss är det väldigt viktigt att just föräldrarna tar ansvar för sina barn. Det skulle inte gå för sig att en familj säger: vi vill ha våra barn i Pilgrimsskolan, och skickar hit sina barn och själva gör något annat. Då skulle det handla om en mera allmän skola. Men för oss handlar det om att det måste finnas en övertygelse och inriktning från föräldrarnas sida: Vi vill ta ansvar för våra barn, vi vill ge våra barn det bästa.

Text av Karin Vidén

Sveriges Radio P1 sände i september 2007 med repris januari 2008, i programmet Skolministeriet en intervju med anledning av hemundervisning. Makarna Berno och Karin Vidén svarade på några frågor gällande hemundervisning av sitt nu sjunde barn. I programmet uttalade sig också fd bitr rektor på Rinkebyskolan, Hillevi Rindeby.
Skolledaren som för övrigt var mycket dåligt insatt i det aktuella ämnet uttalade sig avvisande och nedsättande i ordalag som tydligt avslöjade dels stor brist på kunskap, och än mer allvarligt för en skolledare, en diskriminerande klassificering av familjens barn och ungdomar som hemundervisats av sina föräldrar tillhörande Maranataförsamlingen. ”Det är inte de samhällsmedborgare jag vill se växa upp i det här samhället” poängterar hon, och förstärker sitt påhopp med att ”det är farligt att låta barn växa upp så här segregerat”. Ett mycket alarmerande uttalande som endast kan tolkas som att det är farligt att växa upp, fostras och bildas i en familj som har sin andliga hemvist i Maranataförsamlingen, och som äger en tro på Guds ord och en övertygelse om att det finns en skapande Gud.

Ledare av Berno Vidén

Existerar hemundervisningen på grund av att vi i Sverige har en lagparagraf som tillåter enskild undervisning? Nej, det kan ingen påstå. Däremot tack vare att det finns föräldrar som insett nödvändigheten av att själva bära det självklara ansvaret för sina barns fostran och utbildning, utan inblandning från Staten. Det är en föräldrarätt med stöd både i Europakonventionen och i FN’s stadgar för mänskliga rättigheter men framför allt i Guds Ord, Bibeln. Där är det, och har alltid varit, en självklarhet att barnens fostran och utbildning i första rummet är föräldrarnas ansvar. Ett rätt fungerande samhälle i sin tur uppfyller ansvaret att stötta varje förälder i sitt val.Enligt Europakonventionen, vilken gäller som svensk lag, skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.Trots en tydlig lagstiftning inom området där föräldrarnas rätt att själva välja undervisningsform framgår, är det ett okänt faktum för många av landets kommuner. Man ställer sig främmande inför vad lagen säger. Det har till och med gått så långt i vissa kommuner att föräldrar som i gängse ordning ansökt om sin självklara rättighet till enskild undervisning, fått svaret att det inte går för sig, att det faller utanför systemet och att lagen inte medger sådana personliga initiativ.Tillämpningen av den svenska Skollagen är motsägelsefull. Å ena sidan finns rättigheten med i 10 kap § 4 som deklarerar att alternativa undervisningsformer än de som övrigt anges i lagen, skall medges. Å andra sidan, eller i praktiken, visar det sig att myndigheterna hellre väljer att diskvalificera de föräldrar som åberopar sin rätt, genom att felaktigt hota föräldrarna med vite ifall föräldrarna inte gör vad som förväntas av dem eller att barnet inte infinner sig i den skola myndigheterna beslutat. Man stöder sig då på en lagparagraf som inte har något med alternativa undervisningsformer
att göra:
-Om en skolpliktig elev i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare att iaktta sina skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet överklagas.(3 kap § 16)Vad lagen säger, i samma kapitel § 13, om skolans skyldighet att se till att varje barn som bor i kommunen, och inte går i dess grundskola, får sin utbildning, lämnas föräldrarna ovetande om.Kommunen ska alltså vaka över att skolpliktiga barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller särskola, på något annat sätt, exempelvis genom hemundervisning, får föreskriven utbildning.Av statistiken att döma är antalet svenska föräldrar som beviljats enskild undervisning få, mycket på grund av att kommunerna underlåtit informera om rättigheten. Egentligen finns det ingen tillgänglig statistik utan uppgifterna bygger på en uppskattning som visar på att det finns mellan 100 och 200 barn, enligt vissa källor ända upp till 500 barn, i Sverige som idag uppbär enskild undervisning, utanför den allmänt vedertagna skolformen.I USA hemundervisas dubbelt så många barn som det finns i hela svenska skolsystemet och i Storbritannien anses hemundervisning vara fullt jämställt med landets skolor. För att hålla oss till våra närmsta grannländer så är hemundervisningen mycket vanligare i exempelvis Norge och Estland där procentsats i förhållande till befolkningsmängd visar på mångdubbelt antal barn som åtnjuter rättigheten.Utan att ta upp de många problem som präglar skolvärlden idag och utan att jämföra vilken undervisningsform som rent kunskapsmässigt är bättre eller sämre än den andra så existerar det faktum att övertygade föräldrar av bibliska skäl valt att inte skicka sina barn till statens skolor och inte heller till de bidragsstyrda friskolor som existerar. Det finns värderingar i livet som skolan av idag berövar barnen och istället fyller med en identitetslös ideologi i avsaknad av den grund som behövs för att ett samhälle ska fungera i sitt uppdrag att betjäna dess medborgare.Skolverket informerar om att: “En läroplan är en förordning som utfärdas av regeringen och som ska följas.” Den har även godkända friskolor skrivit under på. Under rubriken “Grundläggande värden” fastslås att “Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.” Det finns ingen sund troende förälder som kan skriva under på den parollen då Bibeln uppmanar att inskärpa dess ord hos sina barn.I dagens läroplan finns en passus som upplyser om hur kristen tradition och västerländsk humanism historiskt sett legat till grund för människolivets okränkbarhet i vårt land. Den formuleringen arbetar man nu på att ta bort. I praktiken är den kristna etiken redan bortplockad från skolväsendet och formuleringen i sig är verkningslös. Den har redan plockats sönder av den avkristnade och könslösa människosyn dagens unga generation ivrigt matas med. Homosexuellt partnerskap och andra perversa relationer jämställs med äktenskapet och den lärare som i skolundervisningen påstår något annat förpassas till något av de utbildningscenter som upprättats för att uppdatera och anpassa lärarkåren till den människosyn som bestämts vara rådande.Den människosyn som idag matchats fram och lagstiftats om över huvudet på svenska folket är förödande. Debatten om att införa en könsneutral äktenskapslagstiftning är aktuell. Nästa år kommer en statlig enmansutredning att presenteras som föreslår att partnerskapslagen avskaffas. Redan är borgerliga vigselförrättare genom lag tvingade att även viga samkönade par, något som banar vägen för kommande lagförslag. Bibelns beskrivning av äktenskapet som ett livslångt förbund som ingås, där man och kvinna förenas till ett, anses vara förlegad och diskriminerande. Det är sådana krafter som styr utvecklingen i dagens skolor och på det sättet vill skapa morgondagens samhälle.Kyrkorna rasar över lagförslaget och hotar med att avsäga sig rollen som vigselförrättare och allt samarbete med Staten på det området. Ett uddlöst initiativ som inte leder till något annat än att skynda på utvecklingen för de som arbetar på att få bort ingåendet av äktenskap från församlingarna. Självklart borde varje bibeltroende medborgare kraftigt protestera mot förslaget men samtidigt komma ihåg att denna lagändring speglar endast en del av ett alltmer perverst samhälle. Om protesten ska åstadkomma något resultat bör den kristna församlingen bryta med Staten även på övriga områden och säga nej till kommunala och statliga bidrag. Tiden närmar sig då vi för att bevara våra ungdomar från förfallet kanske tvingas agera som baptisterna i 1800-talets Sverige som istället för att gå emot sitt samvete och infoga sig under kyrkans dåvarande makt, ordnade egna olagliga vigslar för sina medlemmar. Vilken gudfruktig man eller kvinna vill inför Gud ingå ett äktenskap, legaliserat av en förrättare som i sin tjänst utövar helt bibelstridiga värderingar?Guds församling i tiden är kallad att vara bärare och förmedlare av Guds rättfärdighet, ett uppdrag som kräver avskildhet. Församlingen är också en fridlyst plats där barn och föräldrar ryms och kan få stöd och hjälp i sin kamp för att bevara sanna bibliska värderingar. I Marantaförsamlingen benämns delar av den sfären Pilgrimsskolan, där också föräldrar med sin andliga hemvist i församlingen och som valt att bedriva hemundervisning inryms.För de föräldrar i församlingen som valt att hemundervisa sina barn är det inget alternativ till andra skolformer utan snarare en självklar rättighet. Men det är mer än en rättighet - det är också en skyldighet, att som förälder utbilda och fostra sina barn i enlighet med sin egen tro och övertygelse. -Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fått visshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus. (2 Tim 3:14-15)