Det råder idag en sorglig fattigdom hos de som bekänner sig vara troende. Om du ifrågasätter det, så gör ett besök i deras kyrkor, där de idag är upptagna med sina religiösa ceremonier. Du skall där möta en stämningsmättad atmosfär inramad av katolska ritualer och läromeningar, som uppkommit i människors hjärtan, en blandning av träldomsande och vanmakt. Och detta fastän varje troende är kallad att vara arvinge till himmelrikets välsignelser. Det går tyvärr många fattiga arvingar omkring i världen. De är ovetande om, att det är upprättat ett testamente, som insätter dem till arvingar, ett testamente fullt av löften om härliga och stora välsignelser, som kommer arvingen till godo när testators död blivit kungjord. Under århundradens förlopp har heliga Guds män, som varit drivna av den helige Ande skrivit ner löften om rikedomar, som de själva aldrig fick smaka, ty de tjänade icke sig själva utan oss! I sitt första brev säger Petrus, att de, som skrev testamentet granskade och ransakade för att utröna Vilken och hurudan tiden skulle vara när detta testamente skulle få gällande kraft. Ja, också änglarna åstundade att få skåda in i detta härliga. Men det var fördolt för dem. Detta testamente, med löften om att det skulle komma en tid då Anden skulle bli utgjuten över hedningarna i Kristus, löften om en tid då rättfärdighetens sol, Kristus, skulle uppgå med läkedom under sina vingar för ande, sjål och kropp, hade planlagts i Guds eget hjärta. I stället för bundna åsneföl skulle det bli hoppande gödkalvar. Det skulle komma en tid då vanmaktens dok skulle bytas ut mot lovprisningens mantel och askan på huvudet mot glädjens olja. Halleluja!

läs mer